31 oktober 2008

I brist på pumpa.



Får man ta paprika.

Jag är ensam med killarna i helgen och den startade – som sig bör i en småbarnsfamilj – med tacos. För fem år sedan skulle jag aldrig ha kommit på tanken att laga det överhuvud taget. Vare sig det är fredag eller inte. Men eftersom något så ovanligt som matro infinner sig när man ställer fram just tacos på bordet, så har valet blivit allt enklare. Om killarna älskar det så gör jag det med.

Kvällen till ära gjorde vi ljuslyktor av paprikor att ha på bordet.
– Yaaa, ne aa yyhhsit, sa Abbe.
– Tycker du det?
– Ya. Åå looliht.

Mysigt och roligt. Ett omdöme jag känner med klart nöjd med.
Så mumsade vi mexkryddad köttfärs med majsbröd i skenet av små pumpa-look-alikes och njöt.

Glad Halloween på er.

Andra bloggar om , , , , ,

30 oktober 2008

Får jag lov att skryta lite, lite?

Jag har precis varit med om något mycket märkvärdigt. Åtminstone för mig. Jag har blivit recenserad.

Att bli bedömd på olika sätt är inte något nytt, det sker nästan varje dag i mitt jobb som Art Director. Av kollegor, av kunder och av konkurrenter. Och med jämna mellanrum skickar vår reklambyrå in vår alster till diverse kreativitetstävlingar. För att just bli bedömda.

Och visst har jag fått fina kommentarer tidigare om min blogg, per mejl, muntligen eller i kommentarsfälten. Och det värmer lika fantastiskt mycket varje gång. Men det här med att skriva ju är ett nyfunnet glädjeämne för mig, sedan något år tillbaka, så att få mina texter regelrätt recenserade känns nästan lite osannolikt på något vis.

Klaus-Peter "Tyskungen" Beiersdorf har sedan en dryg vecka gett sig i kast med att recensera Sveriges tio största bloggar. Ömsom hyllningar, ömsom sågningar alltihopa levererat med knivskarpa reflektioner över de olika bloggarnas storheter och svagheter. Dessutom väljer han ut ett antal "Bubblare" som han också recenserar, och det är där Heja Abbe kommer in i bilden.

Jag ska erkänna att jag blev lite nervös när Klaus-Peter berättade i en kommentar till något av mina inlägg att han tänkte ta med min blogg bland sina bubblare. Tänk om han sågar mig? Vad kommer han att skriva?

Nu vet jag.

Jag rodnar lite när jag läser hans beskrivning av Heja Abbe. Rodnar och firar med ett glas vin.

Andra bloggar om , , ,

29 oktober 2008

Tålamod.

Man måste ändå beundra vissa delar av den svenska sjukvården. Visst kan köerna på akutmottagningar vara oändligt långa. Och visst kan man fråga sig vad de sysslar med på den lokala vårdcentralen. Men när det handlar om specialisterna, de där avdelningarna som tar hand om såna patienter som det lyckligtvis inte finns så vansinnigt många utav, så fungerar det överraskande bra, enligt min erfarenhet.

Idag var Abbe för jag vet inte vilken gång i ordningen hos Mun-H. Tandläkaren för barn och vuxna med sällsynta diagnoser, kan man säga. Men Abbe öppnar inte munnen när vi är där. Därav alla besöken.

Och det är just här professionalismen kommer in. Om Abbe inte vill, ska vi inte tvinga honom. Han får inte bli rädd för att komma hit. Så resonerar de.

Istället tog de efter några av de första misslyckade besöken bilder på avdelningen, entrén, sköterskan, stolen och lite olika verktyg och munspeglar. Allt kördes ut på några A4-ark som plastades in och damp ner i vår brevlåda. Så att vi skulle kunna titta på bilderna ihop med Abbe och prata om vad som väntar honom.

Sedan följde ett antal besök där Abbe bara skulle få vänja sig vid lokalerna, stolen och miljön. Målet är inte att kunna genomföra en undersökning, utan bara att får Abbe varm i kläderna. Första gången öppnade han inte munnen alls. Andra gången fick mamman borsta hans tänder lite, men inte sköterskan. Och idag var det dags igen.

Abbe, storebror och mamman var där. I en och en halv timme åkte killarna upp och ner i stolen, sög vatten ur olika muggar med salivsugen, sög saliv ur sina egna munnar, testade den lilla maskinen man putsar tänderna med och lekte med än det ena än det andra. Sköterskan gav speglar och andra verkytg till Abbe så att han skulle ha händerna fulla. Allt för att hon skulle få en chans att ta en liten titt i hans mun utan att han höll båda händerna för. Det gick sådär.

Inte blev det mycket undersökning gjord, men sköterskan konstaterade i alla fall att Abbe inte verkar vara speciellt rädd för att vara där. Han har väl bara bestämt sig för att ingen kommer in i käften på honom. Vet inte om munnen är ett känsligt område, om det är obehagligt för honom på något vis? Inte helt osannolikt, med tanke på hur krångligt det är att få Abbe att äta ibland.

Nu tar vi paus till efter jul, och så försöker vi igen. Men tänk att det finns så mycket tålamod i en sån här verksamhet. Tänk att man resonerar så klokt. Och tänk om fler vågade jobba på det här viset. Tänk att jag tror bannemig att Abbe kommer att börja samarbeta till slut.

När han slutat att vara så extremt treårig som han är just nu.

Andra bloggar om , ,

En aura av god design. Not.

Det här är egentligen Ulrikas ämne. Hon har skrivit en hel rad vassa inlägg om den socialdemokratiska före detta infrastrukturministern Ulrica Messings nya liv som VD i ett inredningsföretag. Men jag kan inte låta bli att slås av en sak när jag går förbi Messings butik varje dag. Se det som en kompletterande spaning till Ulrika Goods finfina rapportering.

I alla fall. Messing och hennes reklamtröje-miljardär Torsten har ju gett sig in i designbranschen. Inredning och design. Och så öppnar de sin ännu-en-new-england-design-butik på Kungsgatan i Göteborg. De vill naturligtvis att butiken ska utstråla god smak inom desig och inredning. Eller hur?

Hur tänkte de då när de valde att trycka sin (hemmasnickrade?) logotype på billiga plastflaggor av Jack-Vegastyp och smäckte upp på fasaden? Seven-Eleven utstrålar för fasen mer designkunnande. Hur tänkte de?

Jag bara undrar, alltså.



Andra bloggar om , , , ,

Mysigt.

I morse vaknade jag av att Abbe låg bredvid mig och nynnade på "Den olydiga ballongen" för sig själv.

Dagen kan börja sämre.

28 oktober 2008

Liten kille, små krav.

– Vad är det för dag idag, Pappa?
– Tisdag.
– Mhmm. Fredag betyder Barda, Lördag betyder godis, Söndag ledigt och alla andra dagar betyder dagis. En bra vecka, tycker jag.

Andra bloggar om , ,

Läsvärt.

Det här med kärleken till sina sina barn. Och till sina föräldrar. Det skildrar Klaus-Peter – alias "Tyskungen" – väldigt fint i ett inlägg idag. Jag föreslår att du går in och läser det genom att klicka här.

Tisdagstema – Grå.


Dagens tisdagstema är en färg. Egentligen hade jag väl bara kunnat sticka ut kameran genom fönstret och ta en bild, så hade den blivit temafärgen grå. Men istället väljer jag en grå dag ifrån fjällvandringen i somras.

Det var några fantastiska dagar som storebror och jag kommer att leva länge på. Både de soliga och de som var grå.

Andra bloggar om , , , , , ,

27 oktober 2008

Heja er!

Ni är grymma. Riktigt fantastiska är vad ni är.

Kommer ni ihåg att jag berättade om att jag fick mejl ifrån Socialstyrelsen för ett år sedan ungefär? De tackade för alla nya donatorer de fått via Heja Abbe. Topp tjugofem på deras lista över länkar in till donationsrådet. Jag var så stolt.

Nu har jag fått ett nytt mejl. Och hör här. Under vecka 42 var det fyra gånger fler personer varje dag som registrerade sig för organdonation än under en normal vecka. Väldigt många kom härifrån eller från andra bloggar som länkat. Faktum är att näst efter bannerannonser och Google kom flest människor in på donationsrådets hemsida via Heja Abbe. Tredje plats i deras länktopp alltså. På fjärde plats kom Niklas inlägg på 1000apor (tack för det Niklas).



Det är så mäktigt. Jag ville se hur mycket kraft det fanns i bloggosfären om man inte heter Blondinbella eller Alex Shulman. Går det att uträtta något? Något som är lite viktigare än att placera ordet böghåna överst bland sökorden på Bloggportalen.

Och se, det gick. Tusen tack till alla er som länkade och hjälpte till att sprida budskapet. Många funderade under förrförra veckan och ovanligt många tog steget och anmälde sig. Donationsrådet mejlar och tackar.

Så slicka i er. Det här har vi gjort tillsammans.

Andra bloggar om , , ,

Fett erbjudande på bilar.

Jag ska till förskolan i morgon kväll och skruva lite igen, så jag svängde in till K-Rauta på hemvägen idag för att skaffa lite grejer. I kassan blev jag godissugen och slängde upp en påse bilar på varubandet.

– Två för femton, sa tjejen i kassan.
– Va?
– Du får två påsar bilar för femton kronor. Du ska inte ha en till?
– Eh. Näe...eller...vad kostar en påse då?
– Sju och femtio.
– !?

Mäktig deal. Eller hur?

Andra bloggar om: , , ,

26 oktober 2008

Renova – självförsörjande?

Kan någon berätta för mig varför Renova skickar två pappersfakturor, i två olika kuvert på samma gång? En för abbonemanget av mitt sopkärl med förfallodag 6 november. Och en för tömning av samma kärl med förfallodag 7 november.

Nog för att de tjänar sina pengar på återvinning, men är inte det att gå lite väl långt för att få mer sopor att hämta hos mig?

Honung.

25 oktober 2008

Abbes pappa slungar.

Allt är klibbigt. Precis allt. Golvet, handledaren i trappan, mina armar, kläder, Abbe, hans storebror och allt annat du kan tänka dig. Så är det varje år vid ungefär den här tiden. Eller egentligen lite tidigare på hösten faktiskt, men vi är lite extra sent på det i år. Vi har slungat honungen i dag.

För dig som hängt med här på bloggen ett tag är det säkert solklart vad jag babblar om nu, men om du är ny här krävs kanske ett litet förtydligande. Vi har nämligen något så märkligt som bin som husdjur. Japp.

Hobby: biodlare.

Hur sjutton kom ni på den idén? undrar du kanske. Kortfattat ungefär så här: Kompis köpte hus med bikupor på tomten, blev intresserad, behöll bina, min fru blev intresserad, gick kurs, de skötte bina tillsammans, han tröttnade, vi köpte loss rubbet, min fru blev gravid och mådde illa vid bara tanken på att greja med massor av insekter, jag fick rycka in, blev intresserad, och där är vi idag. Vi håller på ungefär lika mycket med dem, min fru och jag. Och nu börja storebror tycka att det är spännande också.

Här följer en mycket kort lektion i biodling:

Bina flyger hela sommaren till olika blommor och hämtar nektar. Sedan omvandlas det på något vis till honung (jag går inte in på det, det blir för krångligt) som bina lägger i sina sexkantiga celler på vaxkakorna. När cellerna är fulla och honungen har rätt vattenhalt täcker bina över cellerna med vax. Käk till vintern tänker de.

När ramarna (där vaxkakorna sitter) är fulla och täckta av vax hämtar man dem från bikupan. Det kallas för att skatta. Man sätter i tomma ramar och bina börjar samla igen. När det närmar sig vinter och det är ont om blommor med smaskig nektar ger man bina sockerlösning. Det får duga tänker de och fyller sina celler med lösningen istället. Käk till vintern.

Nu gäller det att få ut honungen ur de där små sexkantiga cellerna och hälla den i burkar i stället, och det är där slungningen kommer in. Först tar man bort vaxlagret som bina lagt över alltihopa. Det gör man med ett verktyg som ser ut som en lång, mångpiggad gaffel, eller en vass afrokam om du så vill. Sedan stoppar man de avtäckta ramarna i slungan (två och två i vår slunga). Slungan ser ut som en gigantisk gryta med en roterande ställning i mitten där man sätter i ramarna. Sedan snurrar man utav bara fan, antingen med en vev som på vår slunga eller med hjälp av en elmotor. Centifugalkraften slungar då honungen ur sina celler mot slungans väggar. Den rinner ner i botten och så småningom tappar man ut honungen genom ett hål längst ner i slungan.

Sedan ska den silas flera gånger, grov sil, mellansil och fin sil. När alla vaxbitar och eventuell pollen är bortsilat hälls honungen i en stor plasttunna. Och då. När den är helt nyslungad är den flytande och för jävla god om du ursäktar uttrycket. Sedan ska man röra i honungen varje dag i flera veckor tills den är lagom trögflytande. Gör man inte det utan häller den nyslungade honungen direkt på burkar kommer den så småningom att sockra sig. Dvs det blir sockerkristaller på botten och vattnig honung på toppen.

Det var själva honungshanteringen. Bortsett från det handlar det mest om att ha koll på bina och bygga ut deras kupa med fler lådor och ramar när sommaren kommer. Gör man inte det får de inte plats, och så drar halva gänget därifrån. Kallas för att bina svärmar.

Nog om detta. Nu får jag sluta innan tangentbordet klibbar ihop.

Andra bloggar om: , , , ,

24 oktober 2008

Äh vafan!

Allvarligt talat. Hon kan väl inte ha åkt ut för att hon tyckte att sjunga Abba kändes lite töntigt? Samtidigt som Robin B sitter säkert. Lyssna på henne för tusan. Tjejen har ju en grymt mäktig soulröst.

Andra bloggar om , ,

Dagens tecken – ska och ha.




Två ord för att beskriva vilket tempus man pratar i. Futurum eller perfekt. Viktiga små ord för att hänga med på om Abbe berättar om något som hänt, eller något han ska göra.

Det översta tecknet betyder "ska" som i: jag ska blogga. Knutna händer förs nedåt framför kroppen.

Det undre är tecknet för "har" som i: jag har bloggat. Handflator "fälls ner", som att man illustrerar en hare som hoppar ett skutt. (Alltså inte samma sak som: jag har en blogg. Det är ett annat tecken.)

Andra bloggar om , , , ,

Storebrors trosbekännelse.

– Pappa, är det åtta veckor kvar till jul?
– Vet inte. Det kanske det är.
– Edvins mamma säger det. Jag tror på henne.
– Vad bra, hon har säkert rätt.
– Fast...jag vet inte om jag tror på gud...näh, jag tror inte på gud.
– Nähe? Men du tror på Edvins mamma?
– Ja. Hon finns ju på riktigt.

Andra bloggar om , , , ,

23 oktober 2008

Repris #2.



Okej. När jag nu ändå är igång och kör gamla repriser från förra året vid den här tiden. Här kommer en till.

Den här lilla filmen utspelar sig några dagar senare än den i det förra inlägget, och den gör mig lycklig i hela kroppen.

Andra bloggar om , , ,

Repris #1.



Dagen till ära kör jag den här lilla filmen i repris. Kanske är det någon som inte sett den?

Andra bloggar om , , , ,

En dag man aldrig glömmer.

Ett år. För exakt ett år sedan, vid den här tiden, sövdes Abbe. Då satt hans mamma och jag med honom i famnen i ett rum på sjätte våningen medan narkospersonalen släppte på, först Dormicum för att få honom att slappna av, och sedan sömnmedlet.

För prick ett år sedan kände vi hur han blev tung och lealös i kroppen och la försiktigt över honom i sängen. Vi såg den lilla kroppen i den stora sängen rulla in genom svängdörrarna till den hemliga världen på andra sidan. Den magiska.

Och efter ett par timmar, när narkospersonalen gjort sitt kommer magikerna in och börja trolla. Med sina stora vuxna manshänder gör de sina konster i små, små hjärtan. Och för ett år sedan var det Abbes lilla livspump som låg där avstängd och avlöst av en maskin. För att hjärtkirurgerna skulle kunna utöva sin magi.

Och idag, exakt ett år senare, kan jag fortfarande så tydligt känna smärtan från den stunden. Den där jävulska känslan av vanmakt. Det finns inget jag kan göra. Ingenting. Jag måste lita på dem där uppe på översta våningen på Drottning Silvias. De kan det här. Jag måste tänka positiva tankar. Inte släppa in de onda, de otänkbara irrblossen. Men det är fan så mycket lättare att skriva, än att göra.

I fem timmar höll de på, magikerna. Det är länge, men inte på långa vägar rekord i deras värld. Inte ens i vår. Den här, tredje hjärtoperationen för Abbe, gick fortare än vi väntat. Vid femsnåret fick vi äntligen se honom igen.

Jag vet nästan inte varför det är så skönt att ta de där stegen in på övervakningsrummet på IVA. Han är svullen och eländig, fortfarande sövd och andas inte för egen maskin, hans lilla kropp är uppkopplad med så många slangar, sladdar och maskiner att han ser mer ut som ett stort medvetslöst trassel än något annat. Ändå är det så skönt. Han ligger där. Och han lever.

Alltihop känns så avlägset nu. Och samtidigt som att det var igår.

Ett år sedan nu. På pricken.

22 oktober 2008

Min!


Kort anställningsintervju.

Sådär. Kom precis hem från dagis. Näe det är inte öppet såhär sent, men på ett föräldrakooperativ ingår ett visst mått av eget engagemang. Städdagar, styrelsearbete och diverse olika arbetsgrupper. Ikväll har jag skruvat upp ett par nya anslagstavlor och några lampor eftersom jag är med i något som kallas för fixargruppen.

Jag är förresten ansvarig för gruppen till och med. Efter att ha varit med i den ända sedan storebror började på den här förskolan för ett par år sedan, hände något konstigt för ett tag sedan. Kvinnan som är ansvarig för att få ihop folk till de olika arbetsgrupperna ringde en kväll.

– Hej, det är E.
– Hej.
– Vi behöver en ny ansvarig för fixargruppen. Kan du tänka dig att ställa upp?
– Jaha...eh...vad innebä...

Jag skulle just fråga vad som förväntas av mig och hur mycket extra jobb det är när Abbe ramlade och slog sig rätt illa. Han började gallskrika.

– Eh...okej...jag ställer upp...Abbe...han...oj...hej då. [Klick.]

När Abbe plåstrats om och lugnat sig frågade min fru:

– Vad var det du tackade ja till förut? i telefon.
– Eh...jag vet inte, ärligt talat.

Andra bloggar om , , ,

Surrealism när den är som bäst.

Med benäget tillstånd från min kollega Micke presenterar jag här hans beskrivning av gårdagskvällen. Se det som ett litet gästbloggande. Alldeles underbar läsning om en synnerligen bekant verklighet.

[Scenen: Två treåriga tvillingar ska sova. Sagoläsingsdags. Ena tvillingen sitter på golvet, hamrar på en bultbräda från Brio och flåsar regelbundet i en ouppblåst ballong som hänger i munnen.
Andra tvillingen, som är lite förkyld, sitter uppkrupen i sängen bredvid Pappa, som förväntas läsa sagan.]

- Vilken saga ska vi ta i dag då, undrar Pappa
- Den här
- Askungen?
- Ja
- Ok, då tar vi…
- Var står Askungen?
- Här på framsidan [Pappa pekar på ordet Askungen]
- Nånstans?
- Där!
- Nånstans?
- Jamen där där jag pekar med fingret
- Nånstans?
- Där, ser du inte A:et som är i början?
- Nånstans?
- Där
- Okej

[Bult, bult, flås, flås..]

Pappa bläddrar upp sidan tre i boken:
- ”Det var en gång en ung och vacker flicka som kallades Askungen. Hennes mor …”
- Där står Askungen!
- Ja just det, där står det också
- Och där (pekar på omslaget)
- Just det…”Det var en gång en…”
- Jag är inte Askungen.
- Nej, jag vet det, det är hon som är på teckningen där.
- Nånstans?
- Där, där jag pekar
- Hon är dum.
- Askungen?
- NEEEEJ, HON! (pekar på Styvmodern)
- Ja just det.
- Åsså dom är också dumma
- Just det, det är Askungens dumma systrar Gabriella och Petronel…
[My upphör plötsligt med bultandet:]
- GABRIELLA GÅR PÅ VÅRAT DAGIS!
- Nej, det här är en annan Gabriella som är Askungens syster
- Nånstans?
- Där (Pappa pekar i boken)
- Vem är det?
- Det är ju Gabriella och Petro…
- GABRIELLA GÅR PÅ IGELKOTTEN!
- Ja just det, men det här är en annan Gabriella
- Hon gör sönder Askungens klänning!
- Ja, men det händer lite senare.
- Varför då?
- Ja, lite längre fram i boken.
- Nånstans?

[Bult, bult, flås, flås..]

Pappa tröttnar lite och suckar:
- Ska vi läsa den här sagan eller inte?
- Vilken då?
- Askungen!
- Jaaaaa!
- "Det var en gång en ung flicka som kallades Askungen. Hennes Mamma vad död, så…”
- Vilka är dom?
- Menar du mössen? Dom heter Jack och Gus.
- GUSTAV GÅR PÅ IGELKOTTEN!
- Ja det är nästan samma namn.
- Hurdå?
- Tja det…
- Jag tycker hon är dum. (Milla pekar på Styvmamman)
- Men jag tycker hon är lolig!
- Rolig? Hur då?
- JAG TYCKER DEEEET!
- MEN JAG TYCKER INTE DEEEET!

[Bult, bult, flås, flås...]

Pappa blir ännu lite tröttare:
- Ta det lugnt nu! Ska jag läsa saga eller inte?
- JAAAAAAAA
- ”Det var en gång en ung och vacker flicka som kallades Askungen.
- Lille katt, lille katt , lille söte kaaaattaaaa…
- …Hennes mor var död och hennes far hade gift om …”
- Där står askungen
- Ja just det…”Hennes far hade gift om sig och”
- Nånstans?
- Ja hennes Pappa är också död och är inte med här i boken.
- Varför då?
- Ja det handlar om Askungen och…
- Är hon Askungen?
- Nej det är Gabriella och Petro…
- GABRIELLA GÅR PÅ IGELKOTTEN!
- Ja just det
- En Anna Gabriella!
- Heter hon Anna Gabriella?
- NEEEEJ – EN ANNA GABRIELLA
- Ja, det är en annan Gabriella, i alla fall, så hade Askungens far gift om sig och när han dog visade styvmodern sitt rätta jag och…
- Jag har ont här (Milla visar upp en tumme med ett Bamseplåster på).
- Jaha, vad har du gjort där då?
- Jag slogge mig på dagis
- Idag?
- Nej det gör ont därinne (pekar på tummen).
- Och jag har också ont (My drar upp byxorna och pekar på ett plåster på knäet)
- Aj aj aj, men vet ni varför de kallade Askungen för Askungen?
- Hon heter det.
- Nej hon kallades bara det – på samma sätt som jag kallar dig för ”Lilla Guldklimpen”
- Å jag då?
- Ja, jag kallar dig för lilla Guldklimpen också.
- Jag heter inte det!
- Nej jag vet det, men jag säger bara så, för att jag tycker om dig så mycket.
- Jag vill inte det.
- Nänä, men ska vi läsa sagan nu?
- JAAAAAAA!

[Bult, bult, flås, flås...]

Pappa bläddrar en sida:
- ”En dag kommer brevbäraren med ett brev som ser…”
- Var är Askungen?
- Där!
- Nånstans?
- Där, där jag pekar! ”Och brevet är från Kungen som bjuder in alla unga flickor…”
- Vem är det?
- Kungen, det är han som bestämmer i landet. My, kan du sluta banka nu!
- Var då?
- Lille katt, lille katt, lille söte kaaaaattaaaaa, vet du att…
- Ja Kungen är inte med på teckningarna här, han kommer senare.
- Varför då?
- Det kommer i nästa kapitel, men det fortsätter vi med i morgon. Nu säger vi god natt.
- NEEEEJ! LÄS NUUUU!
- Nej, då har vi ju inget att läsa i morgon.
- Kan läsa igen.
- Ska vi läsa Askungen i morgon också?
- Varför då?

[Bult, bult, flås, flås...]

Andra bloggar om , , ,

21 oktober 2008

Tisdagstema – Tid. (igen)


Kom på att jag hade en "tid" ikväll jag kunde fotografera. Mer rakt på mål. Men den lämnar liksom inget åt fantasin.

Visst är den andra bilden bättre?

Andra bloggar om , , , ,

Reality check, småbarnspappa.

Jobba över någon timme. Check.

Komma hem och bygga kulbana med en ynklig Abbe som fått gå hem tidigare från dagis eftersom han inte mådde bra. Check.

Bygga ett Eiffeltorn i stor-Lego med samma ynkliga treåring. Check.

Pyjamaspåtagning och vällingkokning. Check.

Prova febern på Abbe som vrålar "Ya nill i-ee oua eeemen" medan tårarna sprutar. 39,2°. Check.

Ge flytande Alvedon till ovanstånde vrålare. "Näääähähä uh uh uh. Ya nill i-ee ha ne-ne-niiin". Check.

Borsta hans tänder. Vi det här laget är han så utmattad att han knappt bryr sig. Check.

Ligga bredvid tills han somnar. Idag på rekordtiden 37 sekunder. Check.

På med löparskor, reflexväst och pannlampa. Ut och springa en sväng i det kolsvarta regnrusket. Check.

Gå på någon trevlig film med min fru.

Kanske Operan?

Restaurang då?

En annan gång kanske. Om några år.

Andra bloggar om , , , ,

Tisdagstema – Tid.


[Klicka på bilden om du vill se den större.]

Fråga mig inte hur jag tänkte när jag valde den här bilden till tisdagens tema. Tidvatten? Kanske något om tid och rum? Eller tiden läker sår? Solur?

Jag vetifan. Jag bara älskar bilden.

Andra bloggar om , ,

20 oktober 2008

En Irish, TAKK.

Alltså. Jag måste bara säga att det är för jäkla kul med teckenspråk. Ju mer man lär sig desto roligare blir det. Inte alls konstigt på något vis; så är det ju med alla nya språk man lär sig. Ord läggs till ord och så småningom kan man få ihop meningar och samband och, om man är djärv. börja improvisera lite.

Min kompis och jag satt och försökte få ihop tecken till en hel Irish Coffe ikväll. Kaffe kan vi, whisky likaså, och socker. Visserligen inte farinsocker, men ordet "brun" ihop med socker fick duga. Så var det bara grädden kvar. Mjölk – ett ord vi kunde – duger ju inte i en Irish så vi fick ta hjälp av vår lärare.

Så där satt vi och övade med ett härligt stakatomaner, som det blir när man försöker koncentrera sig på tecknen samtidigt:

– Vil...ken fin trö...ja. Är den ny?
– Ja. Tyck...er du om kaff...e?
– Ja. Men jag vill ha whis...ky i.
– Bra. Då mås...te vi köpa det i aff...är...en.
– Ja. Och brunt sock...er och grädd....e.

Puh. Hoppas Abbe lär sig prata innan det är dags för honom att beställa Irish Coffe.

Andra bloggar om , ,

En sista gång bara.

Apropå det här med organdonation. I bilen hem lyssnade jag som vanligt på Studio ett i P1. Då kom plötsligt det här inslaget.

Nu ska jag sluta tjata. Jag lovar.

Andra bloggar om , ,

Etch A Sketch.


Killarna har en sån där ritplatta med två rattar man vrider för att flytta ritstiftet vågrätt eller lodrätt. När man vill börja om vänder man den upp och ner och skakar lite. Jag är säker på att du sett dem förr. De fanns redan då jag var liten.

Jag sitter och leker lite med den när det plötsligt går upp för mig. Det måste vara en sån här de använt då de ritade upp Amerikas alla stater.

Andra bloggar om , , , ,

19 oktober 2008

Panerade flingor.

Storebror älskar vaniljyoghurt med flingor. Helst K-flingor som han kallar dem (dvs Special K), hemmagjord müsli eller möjligen Corn Flakes. Men för ett tag sedan fick han syn på en sån där multipack med Kellogs alla barnflingor i små förpackningar i "hotellstorlek", och ville gärna att vi skulle köpa och prova.

Fast om sanningen ska fra är han sådär halvimponerad än så länge. Ingen smak har blivit någon ny favorit. Idag hade turen kommit till att prova Frosties. Han smakade, rynkade lite på näsan och sa:

– Dom här är liksom panerade i socker.

Bra beskrivning, men oväntat ordval från en femåring kan jag tycka. Eller förresten, jag kanske borde vara van?

Andra bloggar om , , ,

Smart Abbes pappa. Jättesmart.



När jag köpt min Nike+ blev träningen plötsligt ganska rolig. Så småningom upptäckte jag att man kunde utmana varandra. Kul, tänkte jag och drog igång en utmaning. Springa sammanlagt fem maratonlopp innan nyår, är målet. Ett helt gäng jobbarkompisar hängde på och nu är hetsen ett faktum.

Det är fem, sex veckor sedan nu. Sen kom halskatarren. Och så det galna elefantmannen-örat. Feber och penicillin har avlöst varandra, och nu jag har halkat hopplöst efter.

Det är ju skit att man inte bara hålla käften, och ligga lite lågt, ibland.

Andra bloggar om , , , ,

18 oktober 2008

Det är den 18 oktober idag.

Tänkte bara påminna lite försynt. Om Europeiska donationsdagen. Om att ta ställning. Och blogga om det.

En kortis till Italien.

Jag har varit lite tyst ett par dagar. Inte bokstavligt talat – det har allt skrattats, skojats och skrålats en del – men inte här på bloggen. Och orsaken till det, både bloggtystnaden och skrålandet, är att jag varit på konferens med mitt jobb.

I torsdags förmiddag packade vi ihop hela byrån och satte oss på en buss mot hemligt mål. Nja, det vill säga hemligt för de andra eftersom jag arrangerat alltihopa och visste vart vi skulle. Du må tro att det har gissats, tisslats och trissats upp de senaste veckorna. Så mycket att jag nästan blev nervös att de andra skulle bli besvikna. Men med facit i hand tror jag inte de blev det.

Redan i tidigt skede fick man redan på att man skulle ha med sig sitt pass, och sedan dess har nog samtliga Europas huvudstäder funnits med bland gissningarna. De har försökt lirka fram ledtrådar med intrikata frågor om vad man ska packa, om jag varit där förut och ifall resmålet börjar på samma bokstav både på svenska som på det lokala språket. Allt i förhoppning om att jag skulle försäga mig på något vis.

Sakta men säkert föddes idén om att försöka lura dem på något sätt.

Bussen tog oss till en jättefin herrgård med konferensanläggning i närheten av Marstrand på västkusten. Vi slängde in våra väskor i ett rum eftersom det inte var färdigt för incheckning än, och satte oss till bords för en smaskig lunch. Alla fick program för konfensen, med hålltider. En femkampslek efter lunchen på en farm en bit därifrån, kreativa övningar och spa på fredagen och så en hemlig övning på lördagen. Sakta började hoppet om en utlandresa falna och gänget förlikade sig med programmet de fått i sin hand.

Lunchen var slut, vinet hade mjukat upp humöret lite hos allihopa och fem lag delades upp. Femkampen på farmen började redan i bussen på vägen dit, med en klassisk quiz. Svaret på de tio frågorna blev tio ord som skulle stuvas om i rätt ordning och bilda en mening. Somliga frågor satt direkt medan andra krävde en del funderande, och när vi åkt i en dryg halvtimme hade alla lagen fått ihop var sitt förslag. Det rätta svaret var "Pizza ikväll på Glenn Strömbergs stamkrog i Bergamo". Alla undrade vilket lag som kommit närmast och vann.

– Det är inte så noga vem som vann, sa jag.
– Jooo! skrek alla.
– Näe, det viktiga är vad meningen säger, sa jag

Det var tyst en stund innan tioöringen ramlade ner hos allihopa och ett lite tveksamt jubel bröt ut. Och precis då kom vi fram till Göteborg City Airport, som Säve kallas för numera. Snacka om tur med timingen. Väskorna, för resten – de hade busschauffören burit tillbaks till bussen medan vi åt lunch på herrgården.

Resten är historia. Nu är jag hemma igen efter några dagar i Bergamo med fantastiskt god mat, vinprovning på en vingård i Franciacorta, sommarvärme och vansinningt många roliga minnen.

Nu behöver jag sova ikapp lite.

Andra bloggar om , , , , ,

16 oktober 2008

Lillgubben Kent. Och gamla fru Tindra.

Storebror funderade igår på varför barnnamn inte passar på vuxna. Och varför inte vuxennamn passar på barn.

Förklara det på ett enkelt sätt du.

Andra bloggar om , ,

15 oktober 2008

Nytillskott.

Men oj! Vad mycket nytt folk här är. Varmt välkomna allihopa, hoppas att ni ska trivas hos Abbe och mig. Jag förstår att många nya har hittat hit via mitt upprop angående organdonation. Jag är otroligt glad att många har hängt på och sprider budskapet och att det är så många anmäler sig. Nu borde det märkas rejäl skillnad hos donationsrådet. Hoppas också att fler strömmar till, både som donatorer och som budbärare.

Kanske stannar du som är ny till lite och undrar vad det är för en blogg du hamnat på? I mina drömmar så börjar du att läsa bloggen från det första inlägget i mars 2005. Då skulle du få vara med om hela resan med den nya lilla bebisen, chockbeskeden, motgångarna och alla glädjestunder fram till idag. Då skulle du veta allt om Abbe och hans bror som du behöver för att hänga med i snacket.

Men, let's face it, det skulle ta en jäkla tid. Och jag blir lika imponerad varje gång någon berättar att de läst allt från början. Osannolikt. Men om du ändå är nyfiken på vad som hänt, kan du ta en titt i spalten längst till höger. Där finns en sammanfattning på det som hänt. En snabbresumé.

Än en gång, välkommen till Heja Abbe.

Andra bloggar om , , ,

14 oktober 2008

Färdigskejtat.



Kommer du ihåg det där med att någon sandade Esperantoplatsen här i Göteborg för att stoppa ungdomarna från att skejta? De svarade med att ta med sig piassavakvastar och sopade rent varje kväll så att de kunde utöva sin sport. Nu är det slut med det. Nu sitter någon jävligt nöjd politiker och gnuggar sina händer för att han (eller hon) vann kampen mot skateboardligisterna.

När jag gick förbi en morgon hade de vackra granitblocken försetts med någon slags öglor av stål. Det är färdig-grindat. Inga fler Mc Twist, frontside flips eller fifty-fifty. Nej, nu ska brädfolket förpassas dit de hör hemma, i något reservat i förorten. Bort från stadskärnan. Och Esperantoplatsen ska återigen, någon skattemiljon och många stensättartimmar senare, förvandlas till det Kungsgatans rövhål det alltid varit. En öde, trist och avgasdoftande plats, närmsta granne med fjärrvärmeverket.

Hoppas de är nöjda på kommunen.





Andra bloggar om , , ,

13 oktober 2008

Om någon tvekar.

Fick den här kommentaren på det förra inlägget. Kanske kan den vara till hjälp för den som känner sig osäker på sitt beslut, som står och väger för och emot.

"Tack för att du tar upp detta jätteviktiga ämne. Jag får tårar i ögonen. Utan det nya hjärtat och de nya lungorna jag fick för tre år sedan, när jag var 25 år, skulle jag inte kunna sitta här och skriva det här. Transplantationer räddar verkligen liv, det har räddat mitt liv. Det går inte en dag utan att jag tänker på min donator och dennes familj. Människor som under tragiska omständigheter valde att tänka på andra och rädda liv. Det är stort, väldigt stort och beundransvärt. Jag och min familj är evigt tacksamma. Jag är så oerhört lyckligt lottad, det är så många som dör varje år i väntan på en transplantation."


Johanna

Och nu ska vi snacka lite allvar.

För knappt ett år sedan skrev jag ett inlägg om att donera sina organ. Många gjorde slag i saken och anmälde sig till donationsregistret. Faktiskt så många att jag fick ett tackmejl från socialstyrelsen, och jag blev stolt så att jag höll på att spricka. Tänk att vi tillsammans kan rädda människoliv i framtiden. Att någon gång kan någon annan människa få mitt hjärta, min lever eller njure, när jag inte själv behöver den längre. Är inte det en fantastisk tanke?

Vi har anmält oss allihop, både min fru, jag och killarna. För hur ogärna man än vill tänka de tankarna, så kan ju både Abbe och hans bror råka ut för något. Och vore det inte i så fall en mildrande känsla mitt i sorgen att veta att något annat litet barn kanske kunde räddas med hjälp av deras organ?

Den 18 oktober är det Europeiska donationsdagen. Det blir informationsmontrar både på Centralstationen i Stockholm och i Nordstan i Göteborg, för att sprida kunskapen om organdonation.

Och nu tänkte jag såhär. Jag har ju fått en del nya läsare sedan förra året, och kanske var det någon av er som hängt med länge som inte riktigt orkade ta ställning förra gången. Kanske vill du nu? Kan vi inte tillsammans försöka skrapa ihop så många anmälningar vi bara kan under den här veckan? Så att de ser på donationsrådet att bloggar verkligen kan göra skillnad och inte bara visa dagens outfit. Bloggutmaningar är ju kul, men inte alltid så meningsfulla. Varför inte skapa en som är meningsfull, även om de inte är så kul?

Så nu ber jag dig. Snälla.

Klicka in till den här sidan på donationsrådets hemsida och anmäl dig (och gärna din familj om de vill.)

Skriv om det på din blogg (om du har en) och länka till det här inlägget. Och be dina läsare skriva om det på sina bloggar och länka hit. Och be dem, be sina läsare. Och så vidare.

Låt oss starta en bloggbävning med självaste livet som gåva.

Andra bloggar om: , , , ,

12 oktober 2008

Pappa, kan vi inte bygga ett Eiffeltorn?




Okej då. Får vi riva det nu?

Självinsikt.

– Dom här byxorna har alltid varit alldeles för små, nu är dom alldeles för stora, sa storebror.
– Vad konstigt?! Då har du nog krympt, gubben.
– Ja, det kan man säga. Eller så kan man säga att jag fantiserar.

Andra bloggar om: , , ,

Biopremiär.


Ursäkta mobilbildkvaliten.

Killarnas mamma var iväg och tränade med Daisy igår. Här hemma spöregnade det, så jag passade på att ta med mig Abbe och hans bror på bio. "Mamma niu å åå-aan" som Abbe sa, eller Mamma Mu och Kråkan som jag säger. (Vägg i vägg med Mamma Mu gick förresten Mamma Mia, så det gällde att välja rätt Mamma.)

Storebror har varit på bio många gånger tidigare, men jag ska erkänna att jag var rädd att Abbe inte skulle ha tålamod att sitta still en hel film, eftersom det här var premiär för honom. Under hela filmen satt jag beredd på att behöva lämna salongen i förtid, men nej, det behövdes inte. Abbe var som uppslukad. Halva filmen hade gått innan gottegrisen Abbe ens kom på att vi hade köpt en påse bilar innan vi gick in och satte oss.

Det här får vi göra oftare.

Andra bloggar om , ,

11 oktober 2008

Årets mamma-hjälte.

Ibland läser jag en blogg som heter Vimmelmamman. En bergochdalbana bland cellgiftsbehandlingar och kändispartyn. Det är svårt att inte bli berörd.

"När vi läst sagan och smort in de små kinderna med kräm och gett ad-droppar och pussat kaninen och släckt lampan så började jag naturligtvis att gråta. Igen. Tyckte jag dolde det bra men Skorpan sa "Mamma, varför du skaka sådär, du rädd?"
Ja, allra finaste Skorpa min. Jag är rädd. Så inihelvete rädd men idag gråter vi och i morgon reser vi oss upp, borstar bort krutdammet från byxorna och ställer om siktet."

Nu är Lotta (som hon heter) nominerad till "Årets mamma-hjälte" i tidningen Expressen, och jag är absolut beredd att lägga en röst på henne.

Läs bloggen så kanske du med vill rösta på Lotta.

10 oktober 2008

Vad har de i Coca Cola?

Fredag betyder fredagsmys. Salta pinnar, chips och läsk. Eftersom vi har en sådan där Sodastream-maskin hemma för att göra mineralvatten finns även några läsk-essenser i skafferiet.

– Vill ni ha cola eller sprite? frågar jag.
– Sprite. För jag hatar den colan, svarar storebror.
– Hatar du den?
– Jaa!
– Ja, vet du vad? Det finns jättemånga olika märken som säljer cola, men ingen som är lika god som den vanliga, tycker jag. Så jag håller med dig faktiskt.
– Men varför är det så? undrar storebror.
– De har väl ett hemligt recept som ingen annan lyckat kopiera.
– Hmm. Dom kanske har curry i?

Andra bloggar om , , , ,

Badmössa på.

Mitt öra har fått tillbaka sin normala storlek och färg, men det kliar och huden flagnar. Och jag går fortfarande på antibiotika.

I eftermiddag är det simskola igen. Tror jag håller mig ifrån den pissljumna, grumliga champagnepoolen den här gången.

Andra bloggar om , , , ,

09 oktober 2008

Medan jag sitter här och bloggar.

Abbe pratar lite i sömnen.
Det han säger är helt obegripligt, men det spelar ingen roll.
Mitt hjärta smälter. Som glass en högsommardag.

Tårar. Skratt. Kärlek.

Tusen tack. Jag har fått massor av ord. Långa och korta, substantiv och adjektiv, alla förpackade tre och tre. Ord som beskriver, som sammanfattar, förklarar och summerar min blogg på ett strålande sätt. Men också många som smickrar. Ord som gör mig ofantligt stolt, generad och rörd. Tänk att det är så här ni uppfattar Heja Abbe? Det gör mig alldeles varm inombords. Ni är snälla.

De tre ord som jag själv slängde ur mig hastigt och lustigt som svar på journalistens fråga, kom helt oreflekterat. De var över huvud taget inte genomtänkta, men dök upp spontant som ett resultat av er respons i tidigare kommentarer. Ibland berättar någon att han eller hon gråtit, ibland har ni skrattat och många gånger har ni tyckt att jag skildrat kärlek. Så när jag fick den där frågan kom tre ord upp. Som från ingenstans. Shit, vad sa jag? Blev det rätt?

Efter att ha fått era alla ord-trios kan jag se ett mönster. Ingen har svarat exakt samma som någon annan, och ingen valde samma ord som jag. Men många tangerar varandra. Mina tre ord hittar du i det här inläggets rubrik. Och så här i efterhand tycker jag bannemig att de stämmer rätt bra med det ni skrivit.

Andra bloggar om , , ,

I dessa tider.

"Påståendet att Sveriges ekonomi håller på att haverera är nonsens...Du måste skilja på två saker – svensk ekonomi och svensk börsmarknad. Svensk ekonomi är summan av alla varor och tjänster som produceras i detta landet varje dag. Det är telefoner från Ericsson, bilar från Volvo, kycklingar från Scan och transpororter från Kiruna till Skövde. Det är svensk ekonomi och den är precis lika stark som den var för en vecka sedan...Börsen är något helt annat. Där finns ingen ekonomi och ingen produktion av varor och tjänster. Där finns bara fantasier där man timme efter timme beslutar att nu är det eller det företaget värt så många miljarder mer eller mindre. Det har inte ett dyft med verkligheten eller svenk ekonomi att göra"

Mikael Blomkvist
[ur "Män som hatar kvinnor"]


Annat om börsras, finanskris, kris,,

08 oktober 2008

Alla har sina referenser.

Abbe och hans bror var med mig på jobbet en stund i morse. På vägen från min parkering till jobbet passerar man en butik som hyr ut festkläder. Storebror fick syn på syn på de brudklänningsprydda skyltdockorna.

– Kolla där pappa. Barbie!

Andra bloggar om , , ,

Föräldramöte.

Ikväll var det föräldramöte på förskolan. Vad sa du? Nej, det var inte det jag var på för någon vecka sedan. Då var det årsmöte i föreningen som driver skolan och förskolan och förskoleklassen. Nu var det ett sådant där vanligt möte som man har på alla förskolor, antingen de är kommunala eller drivs som kooperativ. Personalen berättar lite, föräldrar och barn presenteras, man fikar och gör kanske något grupparbete. Väldigt trevligt på alla sätt och vis.

Jag passade på att ta tillfället i akt att berätta lite för allihopa om Abbe och hans syndrom. Nej, vi har faktiskt aldrig fått tillfälle att göra det tidigare på något vettigt sätt. Inte så att vi inte har fått lov alltså, det har bara inte blivit av. Många av de andra föräldrarna vet såklart redan en del, andra kanske har undrat lite och vissa är ju helt nya och kände inte till någonting.

Jag tror det är bra att de vet. Om deras barn kommer hem och säger "Abbe är så konstig, han kan inte prata" eller "Mamma, jag fattar inte vad den där Abbe säger när han pratar till mig". Då är det bra att de vet, och kan förklara. Eller åtminstone fattar vad deras barn babblar om. Kanske undrar de varför barnet kommer hem och berättar hur man säger "gul bil" på teckenspråk? Nu vet de.

Andra bloggar om , , , ,

07 oktober 2008

Tre små ord.

Jag fick en fråga av en journalist, som gjorde mig lite ställd. Hade liksom aldrig funderat i de banorna tidigare. Hon bad mig beskriva min blogg med tre ord. Hur gör man det? Jag kan utan tvekan berätta långa haranger om Abbe, brorsan och bloggen. Tro mig, det finns säkert de som önskat att de aldrig frågat mig. Men med bara tre ord?

Nåväl, jag hasplade ur mig några ord som dök upp i mitt huvud. Men så kom jag på att den som kan beskriva Heja Abbe bäst är väl de som läser bloggen. Så vad säger du som hängt här ett tag? Vilka tre ord tycker du beskriver min blogg bäst?

Nu är jag nyfiken på att se om jag sa rätt ord till journalisten.

Andra bloggar om , , ,

Tisdagstema – Stängd.



Varje dag när jag kommer med tandborsten. Först på morgonen och sedan igen på kvällen. Samma vägran, samma stängda mun, förseglad med två händer och helst av allt en napp också. Sedan följer förhandlingar, lirkningar, vädjanden och hot om indraget lördagsgodis. Två gånger om dagen.

Men jag har i alla fall slutat sitta grensle över honom och hålla fast. En utveckling alltså.

Andra bloggar om , , , ,

06 oktober 2008

Expertutlåtanden.

På nyheterna alldeles nyss rapporterade de om dagens börskollaps i finanskrisens epicentrum. En korvgubbe utanför bankerna i centrala Stockholm, fick uttala sig om läget.

Tja varför inte. Han vet väl ungefär lika mycket som någon annan om vart det barkar.

Andra bloggar om , ,

Igelkonst.



Killarna har målat igelkottar. Kände att jag ville dela med mig av dem. Jag tyckte de var så fina. Den översta har Abbe gjort. Den undre är signerad storebrorsan.

Andra bloggar om , , ,

Internationella barndagen.

Hand upp alla som vet att det är internationella barndagen idag.

Idag ska vi nämligen tänka lite extra på barnen. Åtminstone tycker FN och svenska staten det. Och så långt är väl allt bra. Det finns många barn världen över som inte har det sådär alldeles strålande precis. Och de kan behöva en extra tanke.

Själv tycker jag det är lite oklart vad jag skall göra av mina tankar. Jag menar, jag tänker på barnen mest varje dag. Men på vilket sätt kan jag göra livet bättre för dem just idag? Om man nu redan är medlem i Rädda Barnen och diverse andra organisationer, skänker pengar hit och dit och har fadderbarn. Det känns som att de här av FN utlysta dagarna behöver lite mer riktning, något konkret som vi alla tillsammans kan uträtta. Är det inte lite samma sak med kvinnodagen? Den är väl bra, men vad ska vi göra?

Och så funderar jag lite över namnet, internationella barndagen. Signalerar inte det att det är en gemensam dag då vi alla hyllar barnen, över hela jordklotet? Visst låter det så på namnet? Men ikke. I Sverige firar vi första måndagen i oktober, i Finland 20 november, i Japan 5 maj, Polen 1 juni, Indien 14 november och så vidare. Varför har alla länder sina egna dagar? Internationella kvinnodagen har åtminstone enats om ett datum världen över.

Hur var det nu? Var det här viktigt eller inte?

Andra bloggar om , ,

05 oktober 2008

Mera örongodis.

Jag tror att jag håller på att bli gubbe med en rasande fart. Åtminstone på vänster sida av huvudet. Du vet hur gamla människor alltid har väldigt stora öron i förhållande till resten av huvudet. Just nu har jag ett riktigt jäkla gubböra. Eller förresten, hjälp! Jag kanske håller på att förvandlas till elefantmannen. Det börjar med örat och sedan. Äh. Vi släpper det.

Men faktum är att det är lite otäckt det här. Mitt öra är groteskt. Jag tog några bilder på båda öronen som jag tänkte ha med i det här inlägget, men jag blev rädd att du aldrig kommer tillbaka efter det så jag avstod. Dessutom har jag extremt ont, feber och är svullen på hela vänstra sidan av huvudet. Spooky.

Min syrra (hon som är barnläkare) har alltid det tveksamma nöjet att agera sjukvårdsupplysning åt oss, och förmodligen en massa andra människor i sin närhet. Du kan tro att vi har en hotline till henne med tanke på Abbes alla kontakter med sjukvården. Det också var hon som uppmanade mig att söka akut igår kväll när jag som vanligt ringt för att fråga om råd. Syrran sa att man ska vara försiktig med inflammationer i själva öronmusslan, brosket kan tydligen "smälta" på något vis om det blir illa. Och då blir örat aldeles mjukt ock konstigt. Så det är bara att välja, gubböra, elefantman eller labrador.

Nu ska jag snart sluta föreläsa om mitt knasiga öra. Bara en sista grej. En liten varning. Jag är nämligen rätt säker på var jag fått infektionen ifrån. Jag hade nämligen en liten torrspricka bakom vänster öra. (Så var det bekräftat. Jag är mogen. Jag är torr bakom öronen.)

I alla fall, i fredags var vi som vanligt på storebrors simskola på Vattenpalatset. Och som vanligt var där vansinnigt mycket folk. När det är som allra värst är det rent motbjudande. I synnerhet i den så kallade champagnepoolen, en pool som har lite varmare vatten och massor av små bubblor. Därav namnet får man förmoda. Ibland är det som att poolen innehåller mer kött än vatten, och så var det i fredags. Efter att ha badat i en timme i alla de andra poolerna ville ändå Abbe ner i värmen i just champagnepoolen. Jag reagerade på att jag tyckte vattnet såg nästan grumligt ut, lite som spökvatten faktiskt, men hoppade i ändå. The rest is history.

Idag när mamman var på simskolan med Abbe var champagnepoolen avspärrad med linor runt om. En skylt kungjorde: "Poolen avstängd. Reningen ur funktion".

Jo tack.

Andra bloggar om , , , , ,

Spökvatten.



Jag lärde mig ett nytt ord idag. När man har druckit ett glas mjölk och sedan fyller samma glas med vatten, blir ju vattnet lite disigt om man säger så. Som väldigt svag mjölk, ja till och med vattnigare än minimjölk. Det där grumliga mjölkvattnet kallas för spökvatten. Åtminstone på killarnas dagis.

Undrar om det är allmänt vedertaget, eller väldigt lokalt? Har du hört talas om det förut?

Andra bloggar om , , , , ,

04 oktober 2008

Öronmärkt.

Fan. Nu har jag feber igen. Den där jäkla halsonda förkylningen har kommit och gått i tre veckor nu. Men det är inte därför jag har feber nu. Nej, jag har åkt på någonting väldigt märkligt, men förbannat smärtsamt.

Mitt öra är inflammerat. Och då snackar jag inte det där vanliga inne i örat som man får då och då, utan själva ytterörat, alltså den delen som sitter utanpå huvudet. Den där skrynkliga broskkrumeluren som sticker ut på sidorna, som man hänger glasögonen på. Den är öm, svullen, röd och glödhet. Och inte bara den faktiskt, utan hela vänster sida av huvudet. Det gör jävligt ont för att tala klartext.

Kom nyss hem från akuten med en ny kur antibiotika, så nu är det bara att hålla tummarna för att det hjälper. Och hoppas att storebror inte kommer tassande i natt och vispar till mig över vänsterörat.

Mycket konstigt ska man vara med om.

Andra bloggar om , , ,

Kanelbullens dag.



Abbe och mormor har bakat idag. Han har rört i degen, smetat på smör, sockrat, kanelat och rullat alltihopa till den där långa rullen. Abbe har till och med skurit bullar av degrullen. Inte illa måste jag säga.

Se så fina de blev. För att inte tala om hur goda.

Andra bloggar om , , ,

03 oktober 2008

Tack svenska folket.

Äntligen blev det rätt. Allt annat hade väl varit skandal ändå?

Andra bloggar om

Ekonomin upp-och-ner.

Dagens Nyheter är bra. Ursäkta mig Göteborgs-Posten men där har ni inte en chans. Ni är visserligen lite mer lokala och så, men annars står ni er slätt. DN är helt enkelt en mycket bättre tidning.

Men jag har stört mig på en sak med DN. En liten grej. Det här med att man måste hålla på och vända på tidningen hit och dit. Jag menar att ekonomidelen och sportdelen börjar från var sitt håll och möts på mitten. Så man måste vända på tidningen och börja om när man läst klart den ena av delarna.

Men så plötsligt inser jag. Just nu känns det helt rätt. Aldrig tidigare har väl en hel tidning illustrerat verkligheten så tydligt? Inte på väldigt länge har väl världsekonomin varit mer upp och ner än den är nu?

Andra bloggar om , , ,

02 oktober 2008

Blixtar och dunder.

Det mullrar. Dova rullande åsksalvor på långt avstånd blandas med explosiva knastrande varianter som uppenbarligen finns alldeles i närheten. Med jämna mellanrum förbyts det kolsvarta höstmörkret utanför mitt fönster till ljus för en kort sekund, och trädens silhuetter blixtrar fram mot en kritvit himmel.

Efter att ha fått inte mindre än tre datorer och en handfull modem förstörda av åskan tidigare har jag lärt mig en läxa. Alla sladdar är utdragna, el såväl som modem. Det är så det är att bo i skogen.

Tack och lov för trådlöst modem och bärbar dator.

Andra bloggar om , , , ,

Good cop, bad cop.

Ibland orkar man inte. Man är trött, sliten, irriterad och gud vet allt. Och killarna är huliganer och testar gränserna rakt in i helvetet. Man kokar över, brusar upp, ryter och beter sig allmänt patetiskt, för att vara så många år äldre än de små liven man konfronterar.

Då är det så skönt att vara två.

När den ena föräldern exploderar, kan den andra vara balanserad och tålmodig. När jag är "bad cop", får min fru vara "good cop". Och tvärtom.

Jag märker direkt på killarnas mamma när hon inte orkar vara duktig, och ha tålamod. När Abbe eller hans bror drivit henne till vansinne och hon inte klarar att räkna till tio, ta ett djupt andetag och koppla på den väna, förstående rösten. Då kan jag gå in och ta över. Med nytt fräscht tålamod och siktet inställt på försoning. Då får de skvallra för mig och jag kan i lugn och ro trösta dem, och förklara för att mamma trots allt hade rätt. Och att de borde gå ut och säga förlåt.

Och det bästa. Nästa gång, när det är jag som tappar greppet, finns killarnas mamma där som motvikt.

Andra bloggar om , , , , , ,

Dagens tecken – Först och sedan.


Först......................................................Sedan

Aja baja. Nu har jag inte lagt ut några tecken på länge.

Här kommer två användbara rackare. "Först äter vi upp maten, Abbe. Sedan kan vi äta glass"

Andra bloggar om , , ,

01 oktober 2008

Zzzz.

Jag vet att det inte är det mest inspirerade man kan läsa i en blogg men jag måste ändå få öppna det här inlägget med att säga – jag är trött!

Jag lyssnar oftast på P1 i bilen på väg till och från jobbet. Ja visst, jag vet att det är lite gubbvarning på det där. Men jag orkar inte riktigt med de kommersiella kanalerna som en gång i minuten med flåshurtig röst måste tala om vilken kanal och frekvens jag har rattat in. Som om jag inte visste. [BZZZZ! ännu mer gubbvarning.] Jag lyssnar såklart på de också i rent utbildningssyfte eftersom jag i mitt jobb behöver veta vad som rullar i radioreklamväg. Men ändå. Mest P1.

När jag vred om tändningsnyckeln i morse drog bilradion igång i vanlig ordning. Men istället för fördjupad nyhetsrapprortering i programmet P1-morgon hördes en xylofon. En ensam xylofon som enträget plingade: ding dingding dingding diing doong...ding dingding dingding diing doong...ding dingding dingding diing doong...osv. Sändningarna hade inte börjat. Nej, strax efter klockan fem på morgonen är för tidigt för P1.

Därför är jag trött.

Väl inne i stan höll jag och min kollega den där dragingen för en publik bestående av drygt fyrahundra frukostmumsande marknadsmänniskor i alla de former. Det gick jättebra, men en sån där grej tar liksom ändå på krafterna. Det blir en slags urladdning.

Efter det, och efter en i övrigt helt vanlig arbetsdag åkte jag direkt hem, plockade upp familjen, droppade av killarna hos farmor och farfar och därefter vidare till teckenkurs. Och till slut, för en knapp timme sedan bar jag in en sovande Abbe genom ytterdörren och lirkade av honom kläderna i hans säng.

Därför är jag trött.

Andra bloggar om , , , , ,