Gosig deg.

Första advent. Abbe och hans bror bakade lussebullar med mamma. Abbe tyckte att degen var så mjuk och god.

– Men Abbemannen, du kan inte kramas med degen.
– Yooo, man an e. [jo, man kan det]
– Men det ska ju bli lussekatter av den.
– Man an uhssa mem ohhså. [man kan pussa den också]

Andra bloggar om lussekatter, lussebullar, första advent, baka, barn

Det ska böjas i tid.

Jag kunde inte låta bli att le lite för mig själv igår hos mormor. Vi satt och snackade medan min svåger försökte spela "fia med knuff" med Abbe och hans (nästan) jämnåriga kusin. Svågern försökte med stor entusiasm förklara hur spelet fungerade och hur mycket de olika sidorna på tärningen var värda. Vid ett tillfälle utbrast han:

– Oj Abbe. Du fick sex. Sex är det bästa som finns!

Ta det lugnt kära svåger. Abbe är inte fyra år gammal än, han lär sig nog det där i sinom tid. Koncentrera er på att bara spela Fia nu.

Andra bloggar om sex, fia med knuff

Lägg ett bud på Klaus dator.

.


Lyssna på det här klippet. Han är fin. Auktionen är i full gång och jag tror att datorn börjat närma sig fullpris nu. Spelar roll. Om du ändå behöver en kan du lika gärna köpa den till fullpris och låta alla pengarna gå till Hjärt- och Lungfonden och Barncancerfonden.

Om du som jag inte behöver en dator har jag ett annat förslag. Jag lägger 200 spänn på toppen av slutbudet. Hur då? Jo, den som bjuder högst får köpa datorn för vad det nu blir för summa. Och du behöver inte hosta upp tusenlappar för en dator du kanske inte vill ha. Ovanpå det får Klaus tvåhundra friska till, som han kan skänka till de två organisationerna. På så vis kan han dra in mycket mer flis än vad datorn är värd utan att någon behöver betala tokmycket för den. Jag har börjat, några har hängt på. Är du med?

Skriv "Jag lägger tvåhundra på toppen" och lämna din mejladress i kommentarsfältet i det här inlägget.

Men gör det innan onsdag för då stänger han auktionen. Och du. Spread the word.

Andra bloggar om tyskungen, auktion, blogg-sm, välgörenhet

Abbe lär stora kusinen stava.

Killarnas mormor fyller år idag och vi var där för att gratulera. (Grattis svärmor!) Kusinerna var också där så det var fullt ös. När vi fikade fick barnen bokstavskex och Abbe sprang runt och vsade alla sina bokstäver för oss andra. Jag ska kanske tillägga för den som inte redan vet det att napp på Abbe-språk heter emm. Eller kanske snarare ämm.

Abbe fick tag på ett M i högen och rusade glad i hågen fram till sin 9-åriga kusin för att visa den.

– Oya e ämm. [Kolla ett M]
– Ja, ämm som en napp, sa kusinen.
– Näe, ämm om i mamma. Sa Abbe.

Rätt ska vara rätt.

Andra bloggar om bokstavskex, M, napp, stavning, barn

SM-silver!

Ääääääääss äääämm silver, SM-silver, SM-silver, SM-silveeer,
SM-silver, SM-silver, SM-siiiiiiiilver,
SM-silver, SM-silver, SM-silver,
SM-silver,
ÄSS ÄMM SILVER!!!!

Jag sa ju att jag skulle ha hybris hela helgen.
Riktigt odräglig hade jag tänkt vara.
;-)

Andra bloggar om Blogg-SM, Rix FM, Glocalnet, Heja Abbe

Ta-daa!

Mycket märkligt. Och märkvärdigt.
Jag har aldrig begripit hur det där går till.

Andra bloggar om femåring, tappa första tanden, tandfén, barn, pengar

Extra! Extra!

Storebror har väntat i flera år nu. Pratat om det till och från flera gånger i veckan. Han har berättat om kompisar där det har hänt, tjatat om sin äldre kusin som gjort det. Och sedan åtminstone ett år tillbaka har han känt efter nästan dagligen. Pillat och försökt vicka. Sitter verkligen alla fast? Är det ingen som är lite lös ändå?

Idag klockan tre ringde min mobil. Jag höll precis på att förbereda mig för hemgång. Fredagar är min hämtdag på förskolan och dagen då storebror har simskola medan Abbe och jag åker rutschkanor och väntar på honom. Dessutom gick jag lite som på nålar just då, eftersom jag visste att vinnaren i blogg-SM skulle tillkännages om en halvtimme. Tänk om det är Rix FM som ringer?

Jag såg på displayen att det var från dagis. "Nej, vad har hänt nu?" tänkte jag. Dagis ringer aldrig om det inte hänt något. Någon av killarna är sjuk eller har slått sig. Jag svarar lite stressad och möts inte av någon röst ur personalen, utan av min äldsta sons.

– Pappa, vet du vad jag har gjort?
– Nej, vad är det som har hänt? undrade jag oroligt.
– Jag har tappat min lösa tand.

Efter veckor av vickande hade den äntligen gett med sig och storebror blev med ens flera år äldre. Äntligen fick han han tappa en tand. Grattis min stora kille! Nu ligger han i sin säng och tanden i ett glas vatten.

Nu väntar vi bara på tandfén.

Andra bloggar om tappa första tanden, mjölktand, tandfen, skrock, barndom

Sveriges bästa bloggare – en hedersknyffel.

Klaus "Tyskungen" Beiersdorf knep första platsen i RixFM:s Blogg-SM.

Stort grattis Klaus, från Abbe och mig!

Men om jag förstod det hela rätt så blev Heja Abbe god tvåa, något jag är odrägligt stolt över. Nu ska jag passa på att ha rejält med hybris några dagar. Över helgen åtminstone.

Jag satt i bilen på parkeringsplatsen utanför dagis när vinnaren skulle presenteras. Vid det laget hade jag räknat ut att det inte skulle bli jag eftersom ingen ringt mig från radion. Att de skulle våga chansa på att vinnaren skulle vara tillgänglig precis när de ringde höll jag för uteslutet. Hur som helst var klockan precis halv fyra när jag kom till dagis och jag vågade inte lämna bilen ifall jag skulle missa vem som vann. Så där satt jag.

När de väl presenterade vinnaren kändes det så självklart. Jag blev såklart besviken, men också glad. Tyskungen är ju trots allt en blogg jag själv gillar och läser. Dessutom vet jag att Klaus känner det samma för Abbe och mig. Det har han visat både med sin recension och när han pratade om sin blogg i radion i tisdags.

Och så gör han det igen. Berättar om Heja Abbe i direktsändning, när han just blivit utsedd till mästare. Inte nog med att han talar om för lyssnarna att Heja Abbe var nära att vinna, han berättar om Abbes tre hjärtoperationer och att det är en av anledningarna till att han bestämt sig för vad han ska göra med laptopen han just vunnit.

Jag kan inte annat än bocka å det djupaste för en värdig vinnare. Skål Klaus, jag häller upp ett glas för dig!

Storebror sammanfattar idol.

I kväll hade killarna en riktigt sen kväll. De var vakna och såg hela Idol. När alla idolerna sjöng gospel tillsammans med Carola i slutet sa storebror:

Dom e duktiga.
Tillsammans.
I alla fall.

Andra bloggar om idol 2008, carola, barn

I bilen på väg till dagis i morse.

Killarna sitter och småsjunger som vanligt i baksätet. Helt taget ur luften hör jag plötsligt storebror med reklamrösten säga:
"Halv åtta hos mig, presenteras av Bertil – bingo på nätet."

En liten papegoja är vad han är. Ett digitalt fickminne.

Andra bloggar om barn, TV, halv åtta hos mig, minne, reklam

Blogg-SM.

Jag vet inte riktigt vad som händer nu. Går man vidare från delfinalerna till någon slags final imorgon? Eller är det den som fått flest röster under veckan som vinner? Har ingen aning. Men om jag fattat allt rätt så ska en vinnare koras i morgon eftermiddag. Tresnåret tyckte jag de sa på radion.

Jag tror kanske att det blir svårt för Abbe och mig att hävda oss. Konkurrenterna är bra och vissa av dem har väldigt många läsare. Men bara att vara med bland sexton bloggar är ju hur mäktigt som helst tycker jag. Nåväl.

Kanske ska det röstas igen? I så fall behöver jag din hjälp igen. Okej?

UPDATE:
Det står nu på RixFM:s hemsida att omröstningen är avslutad och vinnaren presenteras vid halv fyra i eftermiddag. Huh, så spännande.

Andra bloggar om RixFM, Glocalnet, blogg-SM, heja abbe

Tankar på torsdag kväll.

Jag funderar ibland på det här med diagnoser. Inte så konstigt kanske, eftersom jag nu har en liten Abbe. Är det bra att ha en diagnos? Eller är det dåligt?

Tjena, tänker du kanske. Nu har han flippat ur fullkomligt. Men jag ska se om jag kan förklara vad jag menar.

Abbe är ju liksom Abbe oavsett vilka bokstäver man sätter på honom. Ett charmtroll av dimensioner, med hoplappat hjärta, en njure, små trassliga tår och allt det där andra. Det är lika svårt att förstå vad han säger oavsett om han har en diagnos eller inte. Han blir liksom varken friskare eller sjukare med en ettikett.

Men genom sin diagnos kan han få hjälp. Med sin 22q11-stämpel stämpel i häcken, precis som dockan i tomteverkstan på jul, är han berättigad till allsköns stöd och resurser. Ett läkarteam bestående av experter på allt från hjärtan till njurar, från tal till motorik, från psykologi till specialisttandvård står redo att ta hand om Abbe och alla hans Catch22-kompisar. Han kan få extra stöd i skolan han får hjälp med sjukgymnastik och talpedagog. Resurser som sannolikt hade varit väldigt svårt, om inte omöjligt, att få utan diagnosen.

Å andra sidan är det så lätt att göra honom sjukare än vad han är. Att läsa in saker och tillskriva diagnosen egenheter som inte alls har med den att göra. Risken finns att man ser på Abbe med andra ögon. Varför gör han så där, är det autistiska drag tro? Varför äter han inte, har det med kromosomerna att göra? Magen funkar inte, beror det på diagnosen? Och så vidare och så vidare.

Abbe har en vilja av stål och ett temperament som får Ara Abrahamian att verka mjäkig. Vi tassar just nu omkring i ett minfält, min fru och jag. Det gäller att vara jävligt noga med var man sätter ner fötterna annars smäller det. Man kan vakna på morgonen av att Abbe sitter bredvid i sängen och säger "Aph-a, å ya eela aa-a?" Yrvaken svarar jag: "Näe Abbe, vi spelar inte data nu, pappa har knappt vaknat, du ska få välling och sedan ska vi åka till dagis". "MÄÄÄÄÄÄ YAAAAA IIIIILLLLL EEEELA AAAAA-A!!!" Pang. Sådär bara, från noll till hundra på en milliondels sekund.

Sådär är det hela tiden. Öppnar man yoghurtburken fel smäller det. Om han inte får hälla själv, PANG. Säger man nej till något exploderar han, men säger man ja blir det likadant. Abbe är världens finaste lilla kille. Men han är en bestämd jävel. Med en stubin så kort att det krävs mikroskop för att se den.

Och så börjar jag fundera. Undrar om det här är tidiga tecken på ADHD? Han är ju rätt extrem ibland och ADHD är ju överrepresenterat i 22q11-gruppen. Eller är han bara en väldigt typisk treåring, som kanske blivit lite mer bortskämd än sina jämnåriga för att det varit synd om honom under större delen av hans liv? Hur ska man veta?

Utan diagnos hade jag aldrig tänkt åt det här hållet. Tror jag.

Om jag ska försöka summera mina funderingar så blir det nog något i stil med: Klart att det är bra att ha fått en diagnos. Abbes problem hade ju funnits där ändå och utan en ettikett hade det varit svårt att få hjälp. Men man får passa sig så man inte tror att alla små egenheter kommer från kromosomavvikelsen.

Over and out.

Andra bloggar om 22q11, catch22, diagnos, ADHD, avvikelser, barn

Mamma Mia – en ABBE-klassiker.

Andra bloggar om Mamma Mia, ABBA, Abbe, musik, barn

Ord och inga visor.

Abbes storebror ville visa mig ett dataspel han hittat på en gratissajt på nätet. Bredvid stod Abbe och malde samma budskap om och om igen, envis som en åsna på speed.

– Å ya ihsa ey ma man yö. [Får jag visa dig vad man gör]

Han hade också något spel på samma sida som han ville demonstrera, men hade inte en tillstymmelse till tålamod att vänta tills storebror var färdig.

– Ahhp-a, å ya ihsa ey ma man yö.
– Ja det får du när brorsan är klar, sa jag.
– Aaaaahhp-aaaa, å ya ihsa ey ma man yööööö.

Storebror, med en röst som tagen ur en deckare:
– Det är inte du som visar hur man gör här, grabben.

Andra bloggar om spel på nätet, envishet, barn

Vyss lull lille palt.

Abbepappan i etermedia.

Så här lät det i Rix FM någon gång runt lunch idag:



Det var en rätt märklig känsla att höra sig själv i ett sånt här sammanhang. Omgiven av musikloopar och kanaljinglar.

Och en märklig känsla var det när jag satt i bilen på väg till jobbet i morse och fick höra Klaus "Tyskungen" Beiersdorf blir intervjuad i samma kanal (eftersom även han är nominerad idag) och han plötsligt puffar för Heja Abbe. Det är stort tycker jag. Hatten av för Klaus.

Även om han nu går ut och berättar sanningen om mig som jag försökt dölja i alla år.

Till slut. En liten påminnelse bara.

Klara, färdiga, rösta.

Nu kan man rösta på Heja Abbe i blogg-SM genom att klicka här. Vill du se vilka de andra i dagens kvalomgång är klickar du här. [omröstningen är över] Du som är med och röstar har du dessutom chansen att vinna ett årsabonnemang på mobilt bredband från Glocalnet (värde c:a 3500:-). Så nu är det bara att köra igång.

Ja...eh...om du vill alltså.

Långpromenad.

Igår gick vi runt den där sjön igen. Det var killarna, en tjejkompis till dem och jag. Konceptet var ungefär samma som sist, minusgrader, sol och blå himmel, kompletterat med ett tunt och fint lager snö, och is i vikarna den här gången.

Det är den lokala sportfiskeklubben som håller efter sjön. Det planteras in öring och regnbåge varje år och där är alltid folk som står en bit ut i sjön med vadarbyxor och flugfiskespön. Runt hela sjön finns spångar (eller spänger om man så vill) att gå på där det är blött och barnen älskar det. Att gå på en spång är tusen gånger roligare än att gå på en vanlig stig. Det blir som en slags hinderbana.

Ungefär halvvägs runt sjön finns ett vindskydd där vi drack varm saft och käkade mackor och bullar. Turen är cirka två kilometer lång och Abbe gick hela vägen själv. Du kanske inte tycker det låter så långt?

I mina ögon är det inget annat ett mirakel.

Andra bloggar om långpromenad, hjärtebarn, hjärtopererad, barn, picknick, spång

Heja Abbe – Sveriges bästa blogg?

Det kom ett mejl från radion. Ja, jag vet att det låter konstigt, men det är sant.

Rix FM och Glocalnet arrangerar något de kallar för blogg-SM och Heja Abbe är nominerad. Flera av er läsare hade nominerat bloggen enligt tjejen på Rix FM. Jag tackar och bockar lite generat för detta. Ni är fantastiska, och jag är stolt och glad.

I morgon ska de ringa mig för en kort intervju, så ratta in kanalen om ni vill höra Abbes pappa prata i radion. Jag har ingen aning om vilken tid, men det lutar åt eftermiddagen.

Och om jag inte fått alltihop om bakfoten så är det alltså i morgon som man kan rösta på min blogg, de kör visst en deltävling om dagen. Så jag gör väl som sig bör, ber er att rösta på Heja Abbe i morgon. Säg till alla ni känner, annonsera i dagspress, demonstrera på stan, länka hit, mejla, berätta i TV och sprid budskapet och se till att så många som det bara går röstar på min blogg. Möter man någon av de stora bloggarna kommer det att behövas. Så nu står jag här med mössan i hand.

Vem vet, kanske kan jag vinna en deltävling i alla fall?

UPDATE:
Ja jäklar. Glömde säga att MikeBike som skriver Bloggfrossa är nominerad idag. Ni har några timmar på er att slänga in en röst på honom. Han är grym.

Andra bloggar om heja abbe, abbes pappa, bloggar, blogg-sm, rix fm, glocalnet

Bushuset.

Abbes brorsa var bjuden på kalas igår och alltihop gick av stapeln på ett sånt där ställe som ser ut som om det vore hämtat ur TV4:s Gladiatorerna. Fast för mindre människor. Där är klätterställningar, gångar och labyrinter, rutschkanor och bollhav, studsmattor och discorum. Och alltihopa färgsatt så att vitbalansen på digitalkameran får tuppjuck. Inget för migränkänsliga.

Såna här ställen är egentligen ganska outhärdliga platser om det inte vore för att barnen har så vansinnigt roligt. Man får som förälder helt enkelt stålsätta sig ett par timmar och njuta av att se sina lugna små mönsterbarn (jo, tjena!) förvandlas till galna energiknippen som mest påminner om kalvar på grönbete.

Vi passade på att ta med Abbe och träffa hans kusin på samma ställe som kalaset. Medan storebror kalasade med kompisarna och den obligatoriska varmkorven och glassen, gick småkusinerna loss på egen hand. Några kollissioner och näsblod senare lämnade två slutkörda bröder Bushuset, trötta men lyckliga.

Och gladast av alla var nog Abbe, som fick en påse "unnis" av fördelsdagsbarnets mamma trots att han inte var med på kalaset.

Andra bloggar om barnkalas, bushuset, bollhav, födelsedag

Hamburgare idag kanske?

Jag klarar inte av att äta hamburgare på McDonalds längre utan att lägga växelpengarna i det där lilla plexiglashuset bredvid kassan. Det har blivit så sedan Abbe föddes. Visst hände det att man la i några spänn förr också, men nu vet jag vilka fantastiskta ställen Ronald McDonaldshusen är för familjer med barn på sjukhus längre peridoder, så nu måste jag liksom bara.

Jag skulle skrivit det här redan igår, eller kanske helst innan helgen, men jag glömde av det. Så här kommer det i alla fall, sent om sider.

Den här helgen går 10% av all försäljning på McDonalds till Ronald McDonalds barnfond. Så varför inte festa loss med ett meal på "the golden arches" idag, så går i alla fall en del av pengarna till något vettigt. Och droppar du då några extra kronor i bössan så kommer Linköping några steg närmare ett alldeles eget Ronald McDonaldshus.

Andra bloggar om World Children’s Day, Mc Donalds, Ronald McDonalds barnfond, insamling

Det är tomt.

Lördag kväll. Skulle skriva ett inlägg men det är helt tomt. Kommer inte på någonting vettigt att berätta. Tänk om det aldrig mer dyker upp något i mitt huvud? Då är bloggen slut nu. Tråkigt.

Äh. Jag tror jag skiter i detta i kväll.

God natt.

My name is Bond. Abbe Bond.

Rulla till sidan.

Jag vet att jag skrivit något liknande förut. Det beror helt enkelt på att storebror sagt något liknande förut. Men jag kan ändå inte låta bli att dela med mig storebrors funderingar kring språket.

– Jag undrar så vem som kom på alla ord? sa storebror.
– Mmm, det kan man fråga sig.
– Jamen, tänk alla ord som finns. Vem kom på väg, träd, buske, moln och rulla till sidan, till exempel?

Ja. Säg det?

Andra bloggar om barn, språk, funderingar

Abbes teckenskola – del tre.

På allmän begäran kommer här ett tredje avsnitt i Abbes teckenskola.

Abbe ska dricka äppeljuice med Movicol i, en medicin som förhoppningsvis får lite ordning på hans mage (Tack för alla tips, förresten). Två sugrör och bokläsning med stödtecken ska förhoppningsvis distrahera honom tillräckligt för att få i sig hela glaset. Om du lyssnar noga hör du kanske bekanta låtar i bakgrunden.

UPDATE:
Jag har märkt att inbäddningen av filmen här inte funkar helt hundra. Om du inte kan titta här på bloggen kan du klicka på den här länken istället.

Andra bloggar om teckenspråk, stödtecken, TAKK, Abbes teckenskola, barn

Du vet att du är småbarnsförälder när...

...de låtar som spelas oftast i ditt huvud är "Rooooory en rääcerbil, Rooooory med vinnande stiil" och "Mu bä dubbelkvack dubbelkvack, när du har fått en svacka...mu, bä, dubbelkvack, dubbelkvack, kom loss och börja kvacka."

Andra bloggar om rorri racerbil, hannas hjälplinje, barnprogram, föräldraskap, barn, TV, musik

Jaha. Förlåt då'rå.

Åt lunch på en Indisk restaurang idag. De hade problem med att ta betalkort just nu. Vad ska jag säga?

Förlåt.

Storebror ger bra betyg.

Min jobbarkompis pappa har precis bjudit på mat i TV4. Och med den äran, måste jag säga. Pappan heter Sverker Toreskog och deltar den här veckan i programmet "Halv åtta hos mig". Det var väldigt kul att se hur mycket av Sverker som finns i min bordsgranne. Har du sett programmet så förstår du att det är lätt att tycka om både Sverker och därmed också hans son.

Jag berättade för Abbes storebror att det var min kompis pappa som var på TV och han satt som klistrad och följde hela programmet med mig.

– När kommer poängen? frågade storebror.
– Hur då menar du? sa jag och trodde han tyckte programmet var meningslöst. Storebror var förstås bara nyfiken på vilket betyg Sverker skulle få.
– Jaha, det kommer nog snart, sa jag. Vad tycker du han ska få?
– Jag tror det blir succé, sa storebror.

Andra bloggar om halv åtta hos mig, TV4, sverker toreskog

Tisdagstema – Mörker.

Andra bloggar om foto, tisdagstema, mörker

På tåget.

Det var lätt kaotiskt på centralen. Ett stort elfel hade gjort att tågen var över en timme försenade.

Men nu sitter vi på tåget. Vi bokade om och kom iväg strax efter klockan nio som det var tänkt, fast med ett timme tidigare tåg. Eh...ja du fattar?

Funderar lite på en sak. Varför finns det inga taxichaufförer som hittar i Stockholm nu för tiden?

Dubbla guld!

Det blev inget bloggande igår kväll. Jag hann helt enkelt inte för jag var på Södra Teatern i Stockholm. Medan Zlatan fick bollar av guld i Globen fick vi lådor av samma metall. Vår kampanj för Göteborgs Räddningsmission uppmärksammades igen.

Det var mycket mycket trevligt.

Andra bloggar om guldlådan, reklam, kreativitet, effekt, b2c, goss, göteborgs räddningsmission

Varför?

Abbe är mitt i värsta varför-det-åldern. Vad man än säger kontrar han med "varför det?" och när man försöker förklara närmare svarar han bara "varför?". Det kommer liksom helt automatiskt som att det inte alls var kopplat till samtalet i övrigt.

– Nu ska vi åka med brorsan till simskolan Abbe.
– Ya. Å nä i omme em a i aa eeenahsyyhhs.
– Just det när vi kommer hem ska vi ha fredagsmys.
– Ahffö ee?
– Ja...eh...för att det är fredag.
– Ahffö?
– ?!

Andra bloggar om varför, barn, frågvis, föräldraskap

Storebror tänker högt.

Abbes storebror satt och bläddrade i något slags Lego-magasin som damp ner i brevlådan. De första uppslagen ägnades åt Star Wars-sortimentet och storebror satt och pratade lite för sig själv.

"Lego Starwatch. Flera sidor med bara Lego Starwatch. Trodde de kanske att jag skulle gilla det? Hm...då gissade de rätt."

Andra bloggar om: LEGO, Star Wars, drömmar, önskningar, barn, prata med sig själv

Under ytan.

Idag är det fredag. Det är lika med simskolan för storebror och därmed Vattenpalatset för honom, Abbe och mig.

Abbe och jag passade på att testa en extremt tidig julklapp jag köpt till mig själv. Jag ska förklara en annan dag varför jag var sugen på just den här prylen till jul. Men idag var det i alla fall premiär för den nya leksaken – ett undervattenscase till vår kompaktkamera.
Så Abbe hoppade från kanten, åkte rutschkana och härjade medan jag försökte fånga honom på bild under vattnet. Vi hade skitkul.

När jag tittar på resultatet inser jag att bilden hade varit perfekt för veckans tisdagstema "Fågel, fisk eller mittemellan".

Men som sagt, idag är det fredag.

Andra bloggar om foto, UV, undervattensfoto, tisdagstema, simskola

Kära Bo Rothstein.

Jag läser din debattartikel i Göteborgs-Posten och lämnas med några funderingar över de ganska grova påhopp på mig du gör.

Ja, jag väljer att tolka det som kritik riktad mot mig personligen eftersom du själv väljer en ton där alla dras över en kam. Ska vi alla dras ned i din "kloakbrunn" så tar jag mig friheten att känna mig personligt träffad och därmed anklagad för att sprida "osorterade trivialiteter samt en försvarlig del förolämpningar, okvädningsord och rasistiska stämplingar".

Nu frågar jag dig Bo, har du läst min blogg? Har du läst någon av de bloggar jag har med bland mina länkar? Jag har svårt att tro det efter att ha plöjt igenom din bredsida mot mig, Mymlan, Ulrika och resten av bloggosfären. Hur kan du med gott samvete anklaga mig och alla andra som skriver bloggar – om mode, reklam, föräldraskap, inredning, media eller politik för den delen – för att sprida rasistiska budskap?

Det är grovt yxade slutsatser för att komma från en professor i stadsvetenskap måste jag säga. Generaliserande, förenklande och förskevande. Ungefär som rasism.

Nej Bo. Läs fler än tre bloggar innan du går ut i media och svingar bödelsyxan nästa gång. Ett litet tips i all välmening från Abbes pappa, som tar starkt avstånd från rasism.

Andra bloggar om antirasism, bo rothstein, bloggosfären

Imse vimse spindel.

Den här har Abbe och leker med ibland.
Någon som kan gissa vad den är gjord av?

Andra bloggar om barn, spindel, imse vimse

Dagens tecken – Vem?

Vi fortsätter med frågeord. Dagens tecken kan betyda vem? vilken? eller vilka?

Börja från munnen med öppen hand och vik fingrarna mot dig samtidigt som du för handen nedåt.

Andra bloggar om takk, stödtecken, teckenspråk, vem, vilken, vilka

Skitsnack.

Bajs. Det är vad detta inlägget kommer att handla om. Gillar du inte att läsa om bajs så hoppa över inlägget. Det kommer andra så småningom.

Men nu blir det bajs. Ett av Hanna Fridéns favoritämnen. Eller rättare sagt ett ämne Hanna ofta tar upp, av ungefär samma anledning som jag nu tar upp det. Hon och Abbe har nämligen något gemensamt.

Ända sedan Abbe föddes har han haft det jobbigt med sin lilla mage. Den är alltid trög och med jämna mellanrum blir det förstoppningar och skiten funkar inte, om man säger så. Och enda sedan Abbe föddes har vi haft olika teorier om varför.

Vi har gissat på att det var cirkulatoriskt betingat, alltså att det hade med hjärtat och syremättnaden att göra. Men då borde det vara bra vid det här laget. Vi har chansat på mjölkallergin, men den ska ju vara avskriven nu. Vällingdieten? Men nu äter han ju annat också, även om det är ett heltidsjobb att få i honom maten. Njuren? Diagnosen? Och så vidare. Jag tänker inte trötta ut dig med alla andra funderingar vi haft kring detta.

Förstoppningarna och en massa jobbiga bajsnings-episoder har gjort Abbe rädd för hela grejen. Istället för att gå på pottan, toan eller till och med låta det komma i blöjan när han blir nödig så håller han emot. Han vill absolut inte bajsa och gråter hysteriskt när det är på gång. Med påföljden att han blir ännu mer förstoppad och måste få hjälp av en klyx eller microlax (lavemang). Och alla som någon gång fått en sådan vet hur ont det gör. Dvs han blir ännu mer rädd till nästa gång.

Han har fastnat i ett jäkla ekorrhjul av bajs, stackarn.

Vi träffar ju otroligt många läkare med Abbe. Och nästa alla frågar "Och magen, fungerar den?", märkligt nog. Som om de anar. Och varje gång svarar vi att det inte går något vidare bra och att Abbe får 20-30 milliliter Lactulos varje dag, men det hjälper inte ändå. "Mmm, jaha mhhmm" svarar de, men det är allt. Än har inte Abbe fått någon hjälp med det här.

Nu sover han. Men innan han somnade hade vi ännu ett microlax-trauma. Jag vet att det inte är ovanligt med barn och krånglande magar. Men kan inte min lilla gris bara få slippa just det här? Snälla. Han har så det räcker tycker jag.

Andra bloggar om bajs, förstoppning, lavemang, klyx, microlax, lactulos, barn

Abbe fjäskar.

På förskolan idag när det var dags att sova middag låg Abbe bredvid sin fröken L, för att försöka sova. Han vänder sig till henne och säger: "Ya äähhsga ney"

– Det är såna stunder jag blir påmind om varför jag valt det här yrket, berättar fröken.

Andra bloggar om förskolan, barn, kärlek, fjäsk

Heliga kor och orena grisar.

– E på mitt dagis tål inte fläsk, sa storebror vid nattningen i kväll.
– Jag tror han tål det, sa mamman, men jag tror inte han kan äta det ändå.
– ??!
– Jag tror hans pappa är muslim och de äter inte kött från grisar.
– Varför inte då?

Mamman började förklara. Men hon insåg att det inte är lätt för någon som knappt vet vad en religion är för något och körde fast lite grand. Jag höll på att stoppa om Abbe i underslafen och försökte rycka in och hjälpa till.

– Du vet att man kan tro på gud?
– Mmm.
– I vissa religioner är till exempel kor heliga. Men kan säga att kon är en slags gud och då kan man ju inte äta den.
– Näe, det är klart, sa storebror och log lite tveksamt.
– De kallas hinduer, de med korna. Och det är samma för muslimerna, de äter inte grisar för att de är...eh...näe...vänta nu...
– Ja du pappa, hur ska du ta dig ur det här nu? skrattade min fru.

Varför lyssnade jag så dåligt på religionslektionerna?

Andra bloggar om religion, islam, hunduism, barn, griskött, kor, föräldraskap

Tisdagstema – Fågel, fisk eller mittemellan.

Andra bloggar om tisdagstema, foto, fågel, fisk, mittemellan

Dagens tecken – Var?

Okej. Nu när kursen är slut gäller det att inte tappa fokus. Jag tänkte köra en liten serie med frågeord. Först ut är "var", som i "var är mamma?"

Andra bloggar om takk, stödtecken, teckenspråk, talfel, var

Var har du lånat lejonet?

I kväll var sista gången på vår teckenkurs. Det känns lite trist, för kursen har varit väldigt bra; både rolig och lärorik. Och framför allt, man har haft bra tillfällen att öva och lära sig nya tecken. Något som kan vara nog så svårt att vara disciplinerad att göra på egen hand.

Idag har vi till exempel tränat på en rad användbara meningar. Hör bara på de här:
"Har du en elefant? Jag har inte ridit på en giraff. Morgan har inte ätit kyckling. Varför har du köpt en ko? Petra har tolv möss."

Nu ska här konverseras.

Andra bloggar om takk, teckenspråk, kurs, talfel

Fars dag.

Äh fan. Jag vet inte jag. Det blev inte någon strålande fars dag precis.

Mamman var och tränade med Daisy idag. Så lång allt väl. De är duktiga. Både min fru och Daisy får beröm av coachen, och hon tycker det är superroligt. Då blir jag glad också. Killarna och jag var hemma och gjorde lite av varje.

När mamman kom hem stack jag ut på en springtur i ösregnet för att komma tillbaka till ett fint dukat bord, med presenter på min tallrik och allt. Båda killarna hade gjort jättefina teckningar som de slagit in i paket och Abbe hade knåpat ihop ett halsband på dagis. Mysigt.

Men sedan gick allt åt helvete. Hela skiten slutade med att killarna var ett par galna, obstinata, kräsna huliganer och jag fick ett frispel, skällde och bar mig åt som en idiot. Abbe och storebror åkte gråtande i säng och jag satt kvar vid matbordet med en klump i halsen och skämdes. Ingen jättebra pappa att fira.

Nu ska jag gå in och snusa på dem en lång stund.
Jag. Bara. Måste. Det.

Andra bloggar om fars dag, teckningar, middag, barn, pappa, bråk, tråkigt

Det finns inget dåligt väder. Eller hur?

Visst. Förra helgen hade vi fantastiskt fint höstväder och det var en ren fröjd att sticka ut och träna i solen och alla sprakande färger. Men ändå. Säga vad man vill om regn och rusk, med det finns något mäktigt med att ge sig ut och trotsa vädrets makter också.

Idag var en sån dag. Jag hade bestämt mig för att ta en löprunda i skogen, på stigar där jag brukade cykla mountainbike innan jag blev pappa och totalt kom av mig som multisportande outdoor-entusiast. Det är så otroligt mycket mer inspirerande att springa på stigar i skogen är på vägar tycker jag. Okej, det är kuperat och bökigt och skorna väger dubbelt så mycket efter alla lerpölar man måste forcera men det är så mycket roligare.

Regnet vräkte ner. Men när jag lubbade på över kallhyggen i skymningsljuset med spöregnet piskande i ansiktet ivrigt påhejat av den kraftiga blåsten, blev det nästan lite religiöst på något vis. Jag bara njöt. Pissvåt och lerig skuttade jag fram över stock och sten och kände mig tjugo år yngre. Lycklig som ett barn.

Jag kunde inte sluta. Och innan jag kommit hem hade jag nästan avverkat en halvmara. Sånär som på fyra kilometer.

Andra bloggar om träning, löpning, regn, höst

Kåvepenin.

Tio, nio, åtta, sju, sex, fem, fyra, tre ... två ... ett ... noll!

Fy fan vad det smakar, rent ut sagt. Och så tre gånger om dagen. Han borde bannemig få tapperhetsmedalj. Han ska i alla fall få gå på Wall-E med mig när kuren är klar. Det har jag lovat.

Andra bloggar om kåvepenin, penicillin, blä, mutor, tapperhet

Som bara bröder kan.

Det är lite coolt faktiskt. Jag tror att storebror är den som förstår allra bäst var Abbe säger. Ibland kommer långa haranger som jag inte begriper någonting av, men för Abbes brorsa är det hur självklart som helst.

Abbe sitter på nedervåningen och spelar Alfons Åberg på datorn. Jag hör honom vråla något obegripligt upp för trappan till brorsan.

– Oou, om å äl ey e iina ihs-inna.
– Näe, jag kommer inte och hjälper dig med dina fiskpinnar.

Andra bloggar om talfel, syskon, bröder, barn, språk

Apropå reklam riktad mot barn.

Nästan varje dag dimper de ner i brevlådan så här inför jul. Leksakskatalogerna.

Jag minns själv hur jag bläddrade i dem där när jag var liten. Hur spännande det var. Jag kunde varenda sida utantill. Visste var varje legobyggsats fanns, varje radiostyrd bil och vartenda spel. Många drömmar tänds i de där trycksakerna och många slocknar på julafton. Men kanske. Kanske går någon i uppfyllelse.

Killarna bläddrar och bläddrar. I synnerhet Abbe vill läsa dem varje dag. Jag tror inte det finns en pryl i någon av broschyrerna som Abbe inte pekat på och sagt:

– En ån ill ya ha.

Andra bloggar om reklam. barn, julklappar, kataloger, önskningar

Storebror med reklamfilmsrösten.

Som AD på reklambyrå skulle man kanske tro att jag skulle tycka annorlunda; men visst är det bra att reklam riktad mot barn är förbjudet enligt svensk lag? Nu finns det ju sätt att kringgå det på TV, genom att inte sända från Sverige t ex. Det är därför som Nickelodeon är nerlusat av spotar som kränger Lego och diverse Pokemonprylar direkt mot barnen.

I samma byggnad som simskolan huserar finns också den lokala lilla biografen, och igår när vi kom till Vattenpalatset fick storebror syn på en poster för Dreamworks nya animerade långfilm.

– Kolla pappa, Madagaskar två.
– Ja du. Har du sett den första Madagaskarfilmen?
– Näe ... Men den är "gjord av skaparna bakom filmer som Shrek och Kung Fu Panda".

Undrar om det är dags att dra ner lite på Nickelodoentittandet?

Andra bloggar om reklam, barn, nickelodeon, madagaskar

Abbe - en välartad yngling.

Mamman hade köpt jättefina pyjamasar till killarna häromdagen. Vid läggdax var det premiär och de drog på sig var sin. Abbe sa glatt:

– Ååh, nen aa nyyhhhsi. [åh, den var mysig]
Så tog han några resoluta steg fram till mamman och tog i hand.
– Aahck mamma. [tack mamma]

Plötsligt kändes alltihop som en gammal svartvit film. Fast på något trevligt vis.

Andra bloggar om pyjamas, tack, artighet, ta i hand, barn

Heja fröknarna!

Det var så kul att lämna killarna på förskolan i morse. Jag möttes av sprudlande entusiastiska fröknar som varit på teckenkurs i går kväll. "Det var såå kul. Lektionen kändes jättekort. Tråkigt att det är en vecka till nästa gång." Ungefär sådär lät det.

Och jag satt med ett otroligt fånigt leende i bilen hela vägen till jobbet.

Andra bloggar om TAKK, förskolan, personal, teckenspråk, engagemang

Abbe i Amelia.

I senaste numret av Amelia finns ett reportage om "bloggen som terapi". De pratar med sju olika bloggare som av en eller annan anledning har något att bearbeta, och använder bloggandet som en del i det arbetet.

Och där finns vi; Abbe och jag. Tänk va?

Andra bloggar om heja abbe, amelia, terapi, bloggar, skryt

Någon som har tid?

Vid nummerlapparna på medicinavd. på Drottning Silvias Barn- & Ungdomssjukhus.

Jag kan gilla tanken. Flexibiliteten. Själv känner jag sällan att jag har tid att sitta i ett väntrum på sjukhuset, men om det nu är någon som har det så är det ju ett fint erbjudande. Att få ta en nummerlapp. Och sitta ner.

Och vi som har bråttom, vi knallar bara in direkt till doktorn då. Eller?

Andra bloggar om barn, sjukhus, kö, kölappar, skyltar, kommunikation, språk

Phuuh!

Amerika har gjort sitt val. De valde förändring. Det var då för väl.



Eller hur?

[UPDATE]:
Kom på att du kanske behöver ha sett den här filmen för att förstå Obamas kampanjfilm bättre. Det är den första i en serie från otroligt känd och hyllad kampanj för Budweiser som gick mellan 1999 och 2002. Alla amerikaner kan relatera till den.



[UPDATE 2]:
En liten spaning från radions P1-morgon.

Stadsminister Fredrik Reinfeldt intervjuades om utgången i det amerikanska presidentvalet. Han pratade väldigt mycket om Obamas styrkor och svagheter som blivande president, om Obamas politik och om vad han står inför för problem.

Oppositionsledaren Mona Sahlin intervjuades också. Hon pratade nästan uteslutande om att man valt en svart president, det höga valdeltaghendet och att svarta inte ens hade civila rättigheter i sextiotalets USA.

Någon som har någon fundering kring det?

Andra bloggar om barack obama, usa, presidentvalet

Abbe vill också till doktorn. (?!)

I morse när jag skulle köra upp Abbe till förskolan för att åka vidare med hans bror till vårdcentralen, var Abbe ledsen. Han grät och var arg och sa:

– Yaa ill i-e ill aa-is.
– Vill du inte till dagis?
– Nää. Ya ill ohhså å-a ill o-orn.

Tänk att det är så viktigt att göra samma som storebror att till och med åka till doktorn lockar. Och det för en kille som knappt inte gjort annat sedan han föddes än hängt med olika specialister inom sjukvården. Med alla de jobbiga erfarenheter Abbe har i bagaget borde åka till doktorn inte ligga särskilt högt i kurs. Men uppenbarligen ligger brorsan så pass bra till att Abbe till och med kan tänka sig ett läkarbesök extra bara för att få göra samma som han. Gulligt.

Det blev dagis i alla fall i morse för Abbe, och han var nog rätt nöjd med det ändå när allt kommer omkring. Dessutom fick han sin beskärda del av sjukhus ändå på eftermiddagen. Eftersom Abbe tillhör de så kallade riskgrupperna var vi nämligen inne på Drottning Silvias så han kunde få influensvaccin.

Så fick man än en gång hålla sin gallskrikande älskling i ett stenhårt grepp medan någon stack en nål i hans kropp.

Men han fick i alla fall "å-a ill o-orn". Precis som brorsan.

Andra bloggar om infuensavaccin, riskgrupp, hjärtebarn, doktorn, barn

Smittar det på något sätt?

Det är väldigt besynnerligt. Du vet mitt öra? Det som blev svullet och inflammerat. Det var ju en märklig jäkla åkomma får man ändå säga. Men guess what? Nu ser storebror likadan ut på höger öra. Svullen, röd, varm och öm på själva ytterörat. I morse var jag på vårdcentralen med honom och nu är det han som äter penicillin.

Han fick välja mellan tabletter eller flytande.
Flytande.
Så fick han välja mellan att ta dubbelt så stor dos av den med fruktsmak, eller hälften så mycket av den koncentrerade, utan fruktsmak. Den smakar ju rent ut sagt för jävla illa, så jag berättade för honom att den är kanske inte så god.
– Men om du är beredd med ett glas saft att skölja ner den med går det nog bra ändå.
Han funderade lite och sa till slut:
– Utan fruktsmak.
Efter en kort konstpaus tittade han på mig och la till:
– Pappa. Nu får vi nog ringa mormor och be att hon kokar mer saft.

Andra bloggar om inflamation, öra, pnicillin, äckligt, saft

Det går om man vill.

Det är så lätt att man bara finner sig i att saker och ting är på vissa sätt. Att man tror att man inte kan påverka själv. Har du tänkt på det? Att du inte ens kommer dig för att fråga om vissa saker för att de liksom känns huggna i sten.

Men med tiden har jag lärt mig att om man ifrågasätter lite oftare så finns det rätt mycket utrymme för att förändra även sånt som känns orubbligt. Vi har till exempel fått njurfolket och hjärtfolket på Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus att göra sina datortomografiundersökningar vid samma tillfälle när Abbe ändå var sövd. Två olika avdelningar, där den ena inte visste vad den andra höll på med. Det skulle ha blivit två undersökningar vid två olika tillfällen om vi inte varit dumma nog att våga fråga om de kunde samköra.

Som du säkert vet håller vi på med tecken (TAKK) för att hjälpa Abbe att göra sig förstådd. Mamman och jag går på kurs och vi har en massa filmer, böcker och datorprogram som hjälpmedel för att lära Abbe och oss nya tecken. Men det hjälper ju inte ifall förskolepersonalen som träffar Abbe hela dagarna inte förstår tecknen som han använder.

Det fina i kråksången är att Abbes fröknar är väldigt engagerade, och de vill gärna lära sig tecken. De försöker så gott det går på egen hand, men det är förståss inte så lätt. De har tillsammans med den nya (fantastiska) rektorn letat med ljus och lykta efter en kurs som de kan gå på, men det har varit svårt att hitta något som funkar. Vi försökte ett tag få med oss den pedagog från dagis som har mest kontakt med Abbe, på vår teckenkurs på habiliteringen. Men det gick inte. Det fanns skäl till att inte blanda föräldrar, anhöriga och förskolepersonal. Skäl som jag visserligen inte är säker på att jag förstod, men som jag ändå respekterar.

Nu till saken (herregud vad jag pladdrar ibland). Vår teckenspråksfröken – eller TAKK-pedagog om du så vill – är väldigt bra. Tänk om hon kunde köra en kurs för dagispersonalen? Våra vänner kände samma behov för F:s förskolepersonal och en fundering började ta form. Kanske kan de gå en kurs ihop för att sprida kostnaden?

Näe förresten. Vem ska betala? Kommunen, landstinget, skolan, vi? Vår TAKK-fröken har säkert inte tid med detta. Frågan är om man kan anlita henne överhuvudtaget på egen hand? Det går säkert inte. Man kan nog inte. Det är nog som det är. Eller?

På onsdag börjar kursen. Skräddarsydd för Abbes och F:s förskolor. Skolorna betalar hälften var, TAKK-pedagogen kommer till oss och personalen är laddade till tänderna. Och jag är superglad. För att ett knippe mejl och telefonsamtal mellan oss, TAKK-fröken och rektorerna gjorde det omöjliga möjligt.

Man måste våga ifrågasätta.

Andra bloggar om TAKK, teckenspråk, talfel, förskolan, dagis, utbildning, våga fråga

Någon som vill beställa väckning?

Tänk dig en liten hand. Fingrarna är ovanligt långa för att en liten deletion på den 22:a kromosomen inte kommit ihop sig som det var tänkt. Men ändå är den lilla handen – helt utsträckt – inte större än din egen handflata. Den är mjuk och len och doftar på ett speciellt sätt.

Tänk dig en femtonkiloskropp, ungefär en meter lång, som den lilla handen sitter fast i. Aldrig särskilt spänd och hård, utan alltid mjuk. Låg muskeltonus kallas det för i sydromsammanhang. Kramgo skulle jag säga.

Tänk dig att du ligger och sover en söndag morgon. Du gick och la dig ensam men någon gång under natten tassade först en femåring in och la sig i din säng. Sedan treåringen. Den kramgoa enmetaren med den lilla långfingrade handen, du vet. Du har i och för sig inte märkt det, för du sov gott.

Tänk dig sedan att den lilla femtonkiloskillen kryper upp och lägger sig raklång ovanpå dig. Nästan hela hans kropp får plats på din bröstkorg och mage, och han borrar ner sitt ansikte i mellanrummet mellan din haka och bröstkorgen. Där ligger han kvar och snusar. Som om han somnade om igen. Du öppnar inte ögonen, utan blundar och njuter i hopp om att ögonblicket inte ska försvinna.

Så känner du den lilla handen på din kind. Försiktigt skryker den över ditt ansikte. Först på kinden uppifrån och ner, och sedan åt andra hållet. Som om han ville känna efter hur det känns att dra handen mothårs på skäggstubben. Han provar igen och igen. Och sedan stryker han dig över pannan, näsan, örat, halsen och så långt som han når på huvudet. Scannar hela ditt ansikte med sin lilla hand. Han stannar upp och liksom kupar handen över ditt kindben. Där håller han den aldeles stilla. Länge. Länge. Och du vill aldrig att det ska ta slut. Vågar inte öppna ögonen.

Ni ligger kvar sådär ända tills förtrollningen bryts av en liten röst som viskar vädjande:
– Ahhp-ahhp, ya ill ha nenning.

Andra bloggar om barn, 22q11, väckning, kärlek, föräldraskap, mysigt

Har mamman bytt kön?

Ibland kallar vi Abbe för Abbemannen. Du vet, ungefär som skrutten, gubben, guldklimpen och allt vad vi föräldrar kommer på att kalla våra små älsklingar istället för det de egentligen heter. Kärt barn ju har många namn, och Abbe har en miljon. Förutom älskling, vännen, hjärtat, och alla de vanliga namn som de flesta småttingar får, har Abbe fått lyssna till avarter som Abbelabbelino, Abel Babel, Addis Abeba, Absalom, Skroltas och så Abbisen såklart.

Men det vanligaste är ändå Abbemannen.

Abbe har fått det lite om bakfoten tror jag. Idag när Abbe ville att mamman skulle komma till honom ropade han:
– Mammamannen, om ill mey.

Andra bloggar om barn, smeknamn, mamma är en man, könsbyte,

Höst. När den är som bäst.

Fem minusgrader, strålande sol, het blåbärssoppa i termosen, bullar och muffins och en promenad på spångar runt en liten sjö.

Abbe. Storebror. Och jag.

Några frågor?

Andra bloggar om höst, promenad, utflykt, kullsjön, barn