23 december 2008

Blogglov.

Nu checkar jag ut ett litet tag. Vi reser bort över jul och nyår och jag tar inte med mig någon dator. Skulle jag få abstinens kanske det slinker in något litet inlägg via min iPhone, men jag tänkte ärligt talat försöka vila upp mig lite från jobb, magsjukor, nikeplusutmaningar och bloggande.

Skulle du däremot få abstinens föreslår jag att du börjar läsa bloggen från det allra första inlägget 2005 och framåt (om du inte redan har gjort det förstås.) Första året hände mycket som ger dig en bra bild av vilken liten hjälte Abbe faktiskt är. Med tanke på att bloggen innehåller över niohundra inlägg så har jag säkert hunnit komma tillbaka innan du är färdig.

Tills dess önskar Abbe, storebror, mamman och jag dig en riktigt GOD JUL!

Andra bloggar om , ,

22 december 2008

Pappor kan!




Ett tips. Gå och köp senaste numret av Föräldrar & Barn. Där figurerar nämligen världens goaste lilla kille någonstans mitt i tidningen. Han heter Abbe och finns med i en väldigt bra artikel om pappabloggar eftersom hans pappa skriver bloggen Heja Abbe.

Det är ett fint reportage där fyra pappor som skriver blogg lyfts fram i havet av alla mammabloggar och hyllas av journalisten Anne Haavisto (som förresten själv har en bra blogg). "Papporna är känsligare" skriver Anne. Kanske är det så, jag vet inte. Men jag tycker det låter fint i alla fall och blir både stolt och glad av att läsa artikeln.

Passa på att kolla in de andra pappornas bloggar också:
Wilmas pappa, Andreas aka "Granis".
Adam och Alicias pappa, Fredric aka "Sega pappan".
Isabella och Minnas pappa, Martin.

Andra bloggar om: , ,

21 december 2008

Mikrojul.




Julen höll på att komma bort i all jobbstress och maginfluensa. Vårt julkalas med alla vänner fick ställas in (i år igen) och dessutom åker vi bort över helgerna. Så här gällde det att klämma in rubbet på en dag.

Idag har det pysslats smällkarameller, och pyntats pepparkakshus, bakats vörtbröd och handlats julskinka (några skivor i charken, helt nytt för mig som alltid gör skinka till 25 pers). Det har ätits mini-julbord och spanats efter någon mystisk person i röda kläder som la en märklig säck i växthuset och stack. Säcken har hämtats under stoj och glam från två övertända små pojkar, klappar har delats ut och öppnats. Och storebror har sagt att "Tomten minsann hade lämnat väldigt bra gåvor till honom i år".

Julen avklarad, kort och koncist. Så kan det gå.

Andra bloggar om , ,

20 december 2008

Min femåriga ordkonstnär.

Visst. Jag är partisk, men ibland kan jag inte låta bli att älska Abbes brorsa än mer än vanligt för hans vansinnigt briljanta och urflippade ordval. Idag när han druckit ett glas apelsinsaft:

– Kan jag få mer av denna dryck? Vad det nu var.

Andra bloggar om , ,

19 december 2008

Barnslig finanskris.

Ibland försöker jag tänka som barnen, bara för att se saker ur en ny vinkel. Ur deras perspektiv. I ett barns ögon är saker enkla. Det är svart och vitt, ner och upp, roligt eller tråkigt. Barn krånglar inte till saker i onödan med en massa nyanser, ironi och baktankar. Oerhört befriande.

Ta världsekonomin, finanskrisen, lågkonjunkturen eller vad du vill kalla den. Om man glömmer bort allt man lärt sig om ekonomi och börser och tillåter sig att tänka som ett barn, blir alltihopa nästan ännu märkligare.

Det bor ungefär lika många människor på jorden nu som för ett halvår sedan. Lika många munnar att mätta. Det finns ungefär lika mycket mat, lika många kor, grisar, ris, morötter, tomater och så vidare. Energiresurserna är ungefär desamma. Lika många hus att värma och bilar att köra. Allting. Ungefär som för ett år sedan.

Varför är det plötsligt kris?

Det sitter ju bara i huvudet på oss. Tänk som barn, säger jag.

Andra bloggar om , , , , ,

18 december 2008

Nu tändas tusen juleljus.

Det var skolavslutning idag med allt vad det innebär. Glögg på skolgården, fackeltåg till kyrkan, barnsång, tända ljus, blockflöjtstortyr och fina ord från rektorn och från prästen. Allt det där som gör att jag sitter med en klump i halsen och fuktiga hornhinnor. Jag vet inte vad det är med de där små blockflöjtsensemblerna, men i synnerhet de har den där gråteffekten på mig. Kanske är det en kombination av att det helt enkelt låter för jävligt och att se barnens flit och stolthet lysa i ögonen på dem, som gör det?

Abbe, brorsan och de andra förskolebarnen sjöng "I ett hus vid skogens slut". Och de gjorde det med stödtecken. Så duktiga och så fina. Och apropå klumpar i halsen så kändes just det här lilla framträdandet lite extra mycket i magtrakten på mig. Med Abbe, teckenspråk och alltihop. Jag hade planerat att bjuda på en filmsnutt från det historiska ögonblicket, men eftersom min fru låg hemma sjuk, jag var där själv med killarna, och Abbe vägrade gå fram utan mig blev det lite svårt att lösa just den uppgiften.

Jag lyckades inte ta en enda vettig bild ens.

Andra bloggar om , , , , ,

Idag, för ett år sedan.

Det verkar ha blivit ett hack i min skiva, ck i min skiva, ck i min skiva‚ ck i min skiva ...

Vi får nog ställa in i år igen är jag rädd för.

Okej. Bara jag kvar.

Mamman åkte före mig till jobbet i morse. Men hon kom hem igen innan jag hunnit ge mig av till förskolan med killarna, mumlade ett plågat "magsjuk" och försvann ner i undervåningen.

Fan också. Igår kväll trodde jag vi kunde blåsa faran över.

Ett sista-minuten-julklappstips.



Ni na ni na ni nana ni na na na ni na... (ska föreställa boktipset för den som till äventyrs mins det programmet och dess signaturmelodi)

Jag tänkte tipsa om en bok idag. Men det är väl bäst att jag säger som det är med en gång innan ni sätter igång och spekulerar. Jag har inte köpt den här boken, för vi ska inte ha en ny baby. Det räcker gott med Abbe och hans bror. Därmed inte sagt ett jag inte gillar boken, men det kommer jag till strax.

Jag har fått boken av förlaget för att de gärna vill att jag skall recensera den här på bloggen. Det verkar var en av fördelarna med att ha fått många läsare (förutom att det naturligtvis är vansinnigt roligt och smickrande att ni vill komma hit och läsa det jag skriver). De vill nå ut med ett budskap och jag har en publik. Fair enough.

Det här ser jag ju dagligen på de riktigt stora bloggerskornas sidor oftast som illa dold produktplacering, men jag kände liksom för att säga som det var. I alla fall. Nu väntar jag bara på att lite andra företag med bra produkter vill ha ett språkrör. Coola barnkläder, balla tv-spel, eller något annat. (Kära Canon, om ni läser det här; jag kan gärna skriva om EOS 5D mark2 ifall ni skickar en till mig.)

I alla fall. Nu boken.

"Baby, ett litet mirakel" är en trevlig bok full av riktigt fina barnbilder, något jag faktiskt saknat i alla de böcker vi köpte då vi väntade våra barn. Man kan sitta och bläddra i den bara för att kolla på alla söta ungar. Den känns ny och fräsch i formgivningen, för nu att låta AD:n i mig kommentera lite.

Boken skildrar barnets utveckling de två första åren, men gör det mer ur barnets perspektiv än vad man är van vid. Vad händer i ett barns kropp efter födseln? Hur utvecklas de? När förstår barnet olika saker? Hur funkar språkutvecklingen, immunförsvaret eller självmedvetandet?

Mängder av intressant fakta varvas med de vackra bilderna jag nämnde. På vissa uppslag finns illustrationer av kroppens insida på ett transparent papper ovanpå bilden. Till att börja med tyckte jag i ärlighetens namn att det såg lite groteskt ut att titta på det lilla söta barnet och samtidigt se t ex hjärnan. Men faktum är att det är väldigt intressant.

Summa summarum är det här en blandning mellan en coffe table-bok att slöbläddra i för att den är snygg, och en handbok i hur bebisar funkar. Antingen att läsa pärm till pärm, eller som uppslagsbok.

Ett bra julklappstips till någon som väntar barn eller just blivit förälder.



Andra bloggar om , , , ,

17 december 2008

Vilket språk är musiken på?

Mamma och storebror tittar på "Solens mat".

– Dom pratar Italienska, säger mamma. Tycker du det låter fint?
– Jag fattar ingenting.
– Nä, det gör inte jag heller, men jag läser på textremsan där nere.

Precis då börjar en gubbe spela dragspel i programmet.

– Men musiken är på svenska i alla fall, säger storebror.
– Ja haha, det kan man säga. Musik kan ju alla förstå.
– Jag förstår den i alla fall. Den låter glad och festlig.

Andra bloggar om , , , ,

Två och en halv timme. Max.

Någon gång efter nio igår kväll körde Abbes magsjuka igång. Sedan kräktes han ungefär en gång i halvtimmen till klockan var halv fyra. Stora delar av den tiden satt jag på hans sängkant, beredd med en bunke om det plötsligt skulle komma upp något.

Jag försökte vila mig lite mellan lakansbyten och bunktömningar, på en tältsäng jag ställt in i killarnas rum. Storebror fick sova inne i vår säng hos mamma, men att klättra ner från hans våningssäng när man hörde Abbe gurgla skulle ta för lång tid, så jag valde tältsänglösningen.

När Abbe äntligen somnade från illamåendet vid fyratiden slumrade även jag till i min tältsäng. Bara för att väckas halv sex av Abbes storebror som skrek i högan sky ifrån vårt sovrum. Han hade våldsam växtvärk och var helt otröstlig. Med ögon som gick i kors av trötthet satte jag mig och masserade hans ben medan mamman ordnade med Alvedon. Men det tog sin tid att få honom lugn. Jag masserade. Och masserade. Och hela tiden väntade jag bara på att höra Abbe kräkas från sitt rum.

Det gjorde han inte som väl var. Men plötsligt hade klockan blivit dags att stå upp. Så mycket mer än ett par timmars sömn blev det inte i natt.

Alltså. God natt. Sov gott.

Andra bloggar om , , , ,

16 december 2008

Fortfarande faktiskt.

Två nya ord gjorde en storstilad entré i Abbes vokabulär idag.

– Ya hay fhoffhayane on i maangen. [jag har fortfarande ont i magen]
– Har du det vännen?
– Ya, e aaa ya fha-ihss. [ja, det har jag faktiskt]

Det har varit "fhoffhayane" hit och "fha-ihss" dit, mest hela tiden. Lite fint att han på något vis plötsligt upptäckte de här två ordens storhet och bestämde sig för att hard core-använda dem just idag.

Andra bloggar om , , , ,

15 december 2008

One more down. And still counting.

Det blir nog inte så mycket bloggande i kväll. Istället ägnar jag mig åt ovanligt liten och skakig pojke. En darrig, rädd liten kille som blir vansinnigt arg varje gång jag håller bunken under hakan på honom. Som om det vore bunken som gör så att han kräks hela tiden.

Visst har Abbe gått igenom saker i livet som får en vanlig magsjuka att framstå som en fis i rymden, men det hjälps inte just nu. Han är så ynklig att jag bara vill stoppa ner honom i fickan och klappa på honom hela tiden.

Jag förbereder mig för en lång natt.

Under tiden kanske du kan läsa inläggen nedan och hjälpa mig att välja?

Andra bloggar om ,

Tjugo ska bli tio.

Efter en del möda har jag nu vaskat fram tjugo inlägg ur de niohundranitton jag skrivit (snart 1000-jubileum). De flesta kommer ur det urval ni hjälpte mig med för ett par veckor sedan, några egna favoriter har jag lagt till, och slutligen fick jag hjälp av Ulrika med en shortlist (tack tack).

Nu ber jag dig om hjälp igen. De här tjugo inläggen ska bli tio. Ungefär. Och nu klarar jag inte att välja mer. Här följer listan med inlägg. Läs dem (om du orkar) och välj, ska vi säga sju stycken, som du kryssar för i undersökningen nedan. Förhoppningsvis får jag fram ett fint urval som jag kan använda. Jag ska berätta till vad, så småningom, jag lovar.

Från början.
Vad säger man?
Det jobbiga beskedet 2.
Droppen.
Ska vi åka hem nu Abbe?
Bäei ääiin keeuo.
Min idol.
Lätt miljöskadad.
I huvudet på en treåring.
Är verkligen allting relativt?
Nattamat.
Femårig filosof.
Scener ur ett pappaliv.
Tisdagstema – Kärlek.
Erase and rewind.
Svårbedömt enligt storebror.
En riktigt lång dag.
Elva månader av nytt liv.
Storebror – businessmannen.
Någon som vill beställa väckning?



Andra bloggar om , , , , ,

14 december 2008

Fuck off, pappa.

– Ahhp-ahhp oya äy nå! [pappa kolla här då!] Nii-ni-ninii-ni, nii-ni-ninii-ni...

Det där "nii-ni-ninii:et" sjöngs liksom fram på skvallerbytta-bing-bång-melodin samtidigt som Abbe stod och visade mig fingret. Ja visst, serru. Där stod han och viftade med ett klockrent fuck off mot mig, glatt sjungandes retstickesången.

– Men. Vad gör du Abbe?
– Äy, sa han och vände handen så att långfingret pekade neråt som ett perfekt teckenspråks-R.



Andra bloggar om , , , , ,

13 december 2008

Slagen hjälte.

– Lille gubben, det finns inte så mycket kvar i den lilla magen längre, jag jag till storebror när han krampade upp någon deciliter vatten alldeles nyss.
– Näe, tre kräkningar hemma, pep han tyst. Och en makaronkräkning i stan.
– Ja du. En makaronkräkning.
– Den var värst.
– Tycker du det, vännen?
– Ja. Den smakade makaroner. Gamla mögliga makaroner.

Andra bloggar om , ,

Och Jesper då?

Kom på att det kanske var lite taskigt att puffa för popcopyn Jesper i ett inlägg fullt av magsyra. Så här kommer lite fräschare reklam för honom.

Plattan heter "Talk of the weather" och finns att köpa bland annat på iTunes Store. Den har fått fina recensioner och titelspåret ligger just nu etta på Radio Eskilstunas hitlista(!?)

Lyssna på titelspåret här:



Heja Jesper!

Andra bloggar om , , , , ,

Antiklimax (känsliga läsare varnas).

Jag känner inte många popstjärnor, så är det bara. Men jag känner en kille som precis står på tröskeln till en karriär inom musiken. Han heter Jesper och han jobbar titt som tätt som freelansande copywriter på vår byrå. Jesper släppte nyligen en hyllad platta, och i kväll spelar han på skivbolagets releaseparty på Sticky Fingers i Göteborg.

Dagen till ära hade mormor och "morfar" lovat att vara barnvakter så att min fru och jag skulle kunna gå ut och käka bara för oss själva och sedan gå och lyssna på Jesper. Mysigt och trevligt på alla vis.

Storebror hade varit på sitt livs första "Lusse-disco" hos ett par tjejer på förskolan som fyllde år. Känn på den du. Kan liksom se ett gäng fem- sexåringar framför mig stå och dansa under en discokula. Gulligt så det räcker. "Morfar" skjutsade oss in till Göteborg och vi plockade upp Abbes brorsa från kalaset på väg till stan.

"Jag har ont i magen" sa storebror i bilen och ville ha vatten. Okej. Framme i Göteborg hoppade vi av vid en bensinstation och storebror hängde med mig in för att köpa en flaska vatten. Vid kyldiskarna, som finns längst in i butiken, såg han alldeles blekgrön ut i ansiktet och jag frågade hur det var med honom. "Inte bra" krystade han fram mellan sammanbitna tänder och höll sig för munnen. "Mår du illa?", frågade jag och storebror bara nickade. "Kom så går vi ut lite då" sa jag, som började ana oråd.

Det var för sent. Småspringande ut genom lokalen tömde storebror maginnehållet över butiksgolvet i en fem meter lång kaskad. Jag vände mig i farten mot Shellkillen och fick ur mig ett generat "Åh, jag ber om ursäkt". Han svarade med att slå ifrån sig med handen i en rörelse som inte kan betyda något annat än "Äsch, tänk inte på det, det gör inget."

Väl utanför butiken fortsatte lunchmakaronerna och födelsedagstårtan att lämna hans lilla kropp och landade i en prydlig pöl precis framför entrén till stationsbutiken. Efter att ha lokaliserat toaletten tog mamman över och jag sprang in i butiken igen, kryssade förbi storebrors lämningar, och köpte den där vattenflaskan. Jag lämnade fram en tjuga och bad om ursäkt igen. Killen stämplade in och svarade "det är ingen fara". Jag såg att det stod 21 kr i displayen och började leta efter en krona. "Det är okej", sa macksnubben, och jag rusade ut med vattenflaskan till min tappre lille vän.

Jag försökte lite handfallet försöka spola bort det som låg mitt framför entrén med hjälp av en vattenkanna avsedd för spolarvätska samtidigt som killen på insidan hämtat hink och svabb för att sanera sin butik. Han öppnade dörren och sa "bry dig inte om det där, jag fixar det", hjälpte mig med några plastpåsar och ett par meter torkpapper ifall olyckan skulle vara framme i bilen.

Det var bara att vända hem igen. Och glömma egentid och releaseparty.

Om det är någon som känner killen som jobbade på Shellmacken vid centralen i Göteborg vid sextiden i kväll vill jag att du hälsar från mig. Dagens ros till honom för att han visade att han förstod att ingen ville att det skulle bli sådär. Och att vatten till en nykräkt femåring är viktigare än att kassan balanserar på en krona när. Och att jag gjorde bättre nytta med min son än att städa hans butik. Storstilat om du frågar mig! Jag kan tänka mig rätt många andra reaktioner, än den han visade upp.

Och Jesper. Sorry. Barnvakt var fixad och vi var bara en kilometer från giget. Men nähe. En annan gång.

Andra bloggar om , , ,

12 december 2008

Apropå lipsill.

Jag blir så otroligt glad när jag läser det här hos Vimmelmamman. Heja dig, Lotta!

Herregud, vilken lipsill jag är.

Sitter med killarna och kollarIdol. Storebror hejar på Alice. Jag vet knappt vem jag hejar på, de är så grymt duktiga båda två, men lite tråkiga på något vis. Saknar liksom den egna karaktären och särpräglade stilen som Amanda eller Sebastian t ex hade. Fast det är klart det är svårt att skoja bort Kevin. Han är ju så fett proffsig.

Men i vilket fall som helst, jag klarar inte sånt här. Jag tycker det är så mäktigt, så fint, att se dem stråla från scenen efter den resan de varit med om i höst. Jag lipar antingen det är filmer från när de var hemma på besök, när juryn säger snälla saker eller när taket i Globen lyfter. Det är bara för mycket.

Patetiskt, jag vet. Men det står jag för.

UPDATE:
Mera snyft. Jag är ett lättfångat byte för Hollywood och alla andra smörfabriker. Guldconfetti, Kevin i tårar, kramar från juryn och alla Idol-kompisarna. Jag går på rubbet.

Andra bloggar om , , , , ,

11 december 2008

Det är så ömsesidigt, älskling.

– Pappa vill du veta varför jag alltid kommer in till dig på natten?
– Mm, gärna.
– För att när du har sovit under ditt täcke ett tag så är det så varmt och skönt där. Och då brukar jag krypa in under och typ lägga mig nära dig. Det är så mysigt.

Andra bloggar om , , ,

The Darkness.

Jag äntligen börjat springa lite igen efter ännu en period av förkylning. Det är en del att hämta upp i den där utmaningen jag babblat om ibland.

Har ni tänkt på hur annorlunda allt ter sig i pannlampans sken? Idag har inte mindre än tjugotre små skogsmöss korsat vägen precis framför mig. Möss som i dagsljus inte skulle existerat, utan visat sig vara ihopkrullade höstlöv som dansar fram längs marken med vindens hjälp.

Tänk vad lite mörker kan spela spratt med fantasin.

Andra bloggar om , , , , ,

10 december 2008

En sjöman har avlidit.

Storebror älskar "Halv åtta hos mig". Ända sedan Sverker var med har det varit hans höjdpunkt på vardagskvällarna. Men det har varit mycket handbolls-EM den senaste tiden, och då har storebrors nya favoritprogram fått stryka på foten till förmån för de svenska handbollsdamerna. Just så var det ikväll när han bänkat sig framför TV:n strax före halv åtta.

– Ååååh!! sa han tjurigt och gick ut i köket och slog upp dödsannonserna i Göteborgs-Posten.
– Då får jag väl läsa det här istället, muttrade han.
– Här står om en sjöman från de tre haven som har avlidit. Det ser man för det är tre fiskmåsar överst.

Andra bloggar om , , , , ,

Om kunden själv får välja.

Varje år utser tidningen Resumé Sveriges bästa reklambyrå genom en "nöjd-kund-undersökning", och ikväll var det dags att tillkännage vinnarna vid en stor gala i Stockholm. Jag önskar att jag kunde vara där, men så här veckorna innan jul är det galet mycket att göra så jag fick helt enkelt inte ihop det. Men kolla här på mina underbara kollegor.

Och när Resumé jämför oss med Sovjetunionen i ishockey på 80-talet, kan jag inte annat än sträcka på mig och känna mig otroligt stolt över vår byrå och alla grymma medarbetare.

Själv kom jag nyss hem från jobbet. Men det känns helt okej när man jobbar på Sveriges bästa byrå.

Ulrika har förresten lagt ut en bild på förra årets diplom om du vill se hur det ser ut.

Andra bloggar om , , , , ,

09 december 2008

Abbe har ordet.

Abbe har upptäckt att han kan få folk att lyssna på honom, och han utövar den nya erfarenheten allt som oftast. Om vi andra sitter och pratar om något – vad som helst – kan Abbe helt plötsligt bryta in och säga:

– Å ya äya en aa? [Får jag säga en sak?]
– Ja visst, gubben.
– Aaa ... [att ... ]

Och här blir det oftast en konstpaus. Hans lilla "att" blir ett utdraget kommatecken som blir hängande i tystnaden. Som att han inte hade räknat med att få ordet, men anhöll om det för säkerhets skull. Och som om han nu måste komma på något bra att säga när ändå alla alla lyssnar.

Jag kan inte låta bli att tycka det är väldigt gulligt.

Andra bloggar om , , , ,

Tisdagstema – Uppmärksamhet.



Andra bloggar om , ,

08 december 2008

En bra skola inför vuxenlivet?

Skönhetstävlingar för barn. Vem fan kom på något så urbota korkat? Stryk skulle hon ha.

Jag citerar Aftonbladet:
" Åldersgrupp för åldersgrupp ska visas upp. Först i klänning, sedan i julkläder och slutligen i baddräkt.
De minsta har än så länge inte lärt sig skillnaden mellan vinnare och förlorare. Det har däremot den magra flickan i tioårsåldern med glasögon och brun långklänning.
Hon vet, när hon lämnar scenen först av alla, att hon är ful. Det har vuxenvärlden just slagit fast. Och de vuxna är ju experter, de om några borde väl veta.
Flickan kämpar mot gråten och klarar sig hela vägen ner till platsen där hennes familj sitter.
Då går det inte längre.
Tårarna tvättar bort sminket under ögonen.
Fulstämpeln sitter kvar."

Andra bloggar om

Nyhetsflödet 8 december 2008.


Vad handlar det här tjatet om sjukdomar i tabloidpressen om egentligen? Är det inte "Spänd mage kan vara dold sjukdom" så är det "Så farliga är dina födelsemärken, vi har listan" eller varför inte "Så slipper du gå upp att kissa på natten".

Så vitt jag kan se på dagens löpsedlar finns det bara en nyhet. Och inte ens den är en nyhet utan en spekulation. Om GAIS eventuella tränare. Jo tjenare.

Alternativ löpsedel:
SLIPP KVÄLLSTIDNINGARNA.
Vi har ändå inget vettigt att skriva om.

Andra bloggar om , , , ,

Dag två.

Andra kvällen utan napp. Och Abbe har sa inte ett knyst om den, inte något gnäll, inte så mycket som en liten fråga. Jag tror inte det är sant. Nej, jag är fortfarande i chock.

Visserligen tog nattningen lite över en timme, vilket naturligtvis är galet länge, men det berodde på att Abbe babblade och sjöng som en besatt. Men jag kan leva med det idag eftersom jag förväntat mig något som är betydligt mindre trevligt än Abbesång.

Tänk ändå va? Stora killen.

Andra bloggar om , , ,

Jul på Liseberg.






Andra bloggar om , , , , ,

07 december 2008

Abbe – överraskningarnas man.

I bilen hem från Liseberg började jag fundera över kvällens inlägg. Det skulle se ut ungefär så här hade jag föreställt mig:

"Ya ill aa min äämmm! Yaaa iiiill aaa min ÄÄÄMM!!! Ya ill aa min ämm. Ya ill aa min äämmm! Yaaa iiiill aaa min ÄÄÄMM!!! Ya ill aa min ämm.Ya ill aa min äämmm! Yaaa iiiill aaa min ÄÄÄMM!!! Ya ill aa min ämm.Ya ill aa min äämmm! Yaaa iiiill aaa min ÄÄÄMM!!! Ya ill aa min ämm.Ya ill aa min äämmm! Yaaa iiiill aaa min ÄÄÄMM!!! Ya ill aa min ämm.Ya ill aa min äämmm! Yaaa iiiill aaa min ÄÄÄMM!!! Ya ill aa min ämm. YAAA IIIIILL AAAA MIIIN ÄÄÄÄMM!!"

Bara det. Inget mer. Men se så blev det inte, jag fick stryka den idén. Tack och lov.

Alltså, förutom lite gnäll i bilen för att han var dödstrött och ville ha nappen så gick första nattningen helt smärtfritt. Väl hemma i sängen sa han inte ett knäpp om napparna. Ärligt talat så är jag lite chockad. Jag la mig bredvid honom för säkerhets skull, men han tittade bara på mig, drog sin snuttefilt tätt intill kinden och kröp nära mig. Och somnade.

Visst, han var rejält trött efter Liseberg, men ändå. För att vara en kille som aldrig kunnat somna utan minst tre nappar omkring sig, och som helst gått runt med en i truten hela dagarna om han fick, är det här scenariot helt osannolikt. Men jag tror faktiskt han inser hur det ligger till. Han vet att han just gett bort alla sina nappar och att det är meningslöst att vråla efter dem. Jag får erkänna att jag inte trodde att Abbe skulle acceptera det bara så där. Men det gjorde han.

Det är möjligt att det blir inlärningssvårigheter för min lilla kromosomälskling i framtiden. Men förståndet är det i alla fall inget fel på. Så det så.

Andra bloggar om , , ,

06 december 2008

Stuga vandaliserades – av ekorre.




Det kryllar av småfåglar på vår balkong så här års. Där trängs talgoxar, rödhakar, koltrastar, nötväckor och en och annan domherre. Vi hänger alltid ut diverse frön och annan mat till dem och det är riktigt kul att sitta och se när de flockar sig runt maten.

Då och då kommer ekorren på besök. Det är mysigt. Han (eller om det är en hon) är rolig att titta på när han håller de små fröna så fint mellan framtassarna och gnager i sig. Killarna klämmer alltid i med en sång, när korren är på besök . Antingen "Ekorre ekorre, vifta på sin svans..." eller klassikern "Ekorn satt i granen...".

Men han är en ulv i korrekläder. En våldsverkare och vandal. Den söta lilla ludensvansen är inget annat än en förbannad huligan. Bara så du vet det.

Andra bloggar om , ,

Vi rustar för storm.

Jag ska passa på att njuta av lugnet ett drygt dygn till. Lugnet före stormen. Det kommer att bli gråt och tandagnisslan av dimensioner tror jag. I värsta fall timvis, för så var det med storebror. Men faktiskt bara första natten när jag tänker efter, vilket överraskade mig lite. Abbe däremot. Han är ett år äldre än vad brorsan var och betydligt mer beroende, skulle jag säga.

Vi har visserligen pratat om det i säkert ett par månaders tid nu. Förberett, förklarat och försökt bädda in alltihop så mjukt det bara går inför vad som komma skall på söndag. Abbe är införstådd och beredd. Åtminstone säger han det, men jag anar att det inte är något annat än läpparnas bekännelse.

– Du vet vem vi ska träffa på Liseberg på söndag Abbe?
– Yaa, om-een.
– Precis. Tomten.
– Sen å ya ee-saa-ey. [sen får jag leksaker]
– Inte på söndag, men till jul menar du?
– Yaa, uuul-affon.
– Men först måste du ge alla napparna till Tomten och hans nissar.
– Yaa.

Wish me luck.

Andra bloggar om , , , ,

05 december 2008

Sorry Svenljunga.

Sällan har väl en Idol-fredag känts mer självklar? Om det inte är Robin som åker hem idag ska jag sluta titta på Idol. För all framtid.

Både Alice och Kevin levererar med besked. De sätter naturligtvis sina givna låtar, men fan vet om inte deras utmaningar imponerade mest av allt. Oavsett om man tycker om att Kevin eller Alice kanske blir lite slätstrukna produkter stöpta i Idolmaskineriet utan egen särart, kan man inte skoja bort det faktum att de är de enda två som inte sjungit en falsk ton under hela programserien.

Jag tyckte Robin skulle ha åkt hem redan i början av fredagsfinalerna, men han har överraskat de senaste veckorna och varit riktigt bra. Så visst, jag backar på det. Men idag. Först en katastrofversion av Bon Jovis "It's my life", falskt och eländigt. Och sedan en stelopererad version av Michael Jacksons "Black or White". Näe, jag är ledsen Robin, det håller inte.

Men jag ska ge honom hundraprocentig cred för hans underbara självinsikt när han fick prata direkt till svenska folket. Han refererade till sin utveckling och sa:
"Jag har gått från en protesarmad indian, till nåt som jag är jävligt stolt över."

Klart du ska vara stolt över det Robin, du har utvecklats otroligt. Men i konkurens med de andra två om plats i Globen räcker det inte. Om jag får bestämma.

Andra bloggar om , , , , ,

04 december 2008

One night in Stockholm.

Tänk, ibland är man så trött på barnen. Om man en enda kväll kunde få komma hem och slippa gå igenom hela tandborstningstraumat, och nu-måste-du-sov-tjatet.

Men så är jag borta en natt (för att ta emot guld i Eurobest till exempel). En natt i Stockholm, utan killarna. Det räcker. Jag började längta efter dem redan i morse. När jag ringde hem på eftermiddagen och hörde Abbe tjattra i bakgrunden spred sig en behaglig värme i hela kroppen.

Och så kommer jag in genom dörren hemma och hör Abbe vråla "Miiin ahp-ahp ommey!" från ett annat rum. Sekunden efter kommer han rusande och slänger sig i famnen på mig tätt följd av storebror.

Sa jag att jag är trött på barnen ibland? Näe, det kan jag väl inte ha sagt.

Andra bloggar om , , ,

En kommentarkommentar.

Wow. Jisses! Nittiotvå Nittioåtta kommentarer på det förrförra inlägget, just nu. Det är världsrekord på Heja Abbe.

Vad roligt det är att läsa vilka inlägg som gjort störst intryck på er. Jag har fått massor av uppslag till vilka inlägg som representerar bloggen på ett bra sätt. Alla har sina favoriter, men väldigt många sammafaller. Jag kan se ett tydligt mönster vad ni gillar.

Vad bra då är det ju bara att skriva fler sådana inlägg, tänkte jag först. Jo tjena. Sådär fungerar det inte som tur är. Jag skriver liksom bara om allt runtomkring mig, så som jag upplever saker och ser på tillvaron. Ibland är allting bara kul, ibland för jävla jobbigt. Det blir som det blir, och om jag skulle försöka börja skriva som jag tror att ni vill ha det misstänker jag att det skulle märkas och bli rätt kass.

Men åter till kommentarerna. Jag citerar Mymlan här: "Kommentarerna är bloggens syre". Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Det är dialogen med er som gör det här med bloggandet så inspirerande. Jag älskar när ni håller med, säger emot, gråter, skrattar, känner igen er, berömmer, ifrågasätter eller undrar saker. Snälla, sluta aldrig med det.

Jag försöker svara så gott jag kan. Under vissa perioder hinner jag inte riktigt, men jag vill att ni ska veta hur mycket jag uppskattar er.

Kram.

Andra bloggar om ,

03 december 2008

Pengar till de hemlösa och guld till GOSS.

Guld! Dubbla guld till och med, och ett brons, blev det vid kvällens prisceremoni på Chinatatern i Stockholm. Det är den största och främsta tävlingen för europeisk reklam – Eurobest – som avgjorts under den här veckan. För första gången hålls festivalen i Sverige, och då Cannes Lions brukar kallas för reklam-VM, så är det här EM i reklam.

Det är förra årets julkampanj för Göteborgs Räddningsmission som belönas igen. Ja, jag vet. Det var ett herrans tjat om den. Men nu har den vunnit så många priser under det gångna året att jag vågar påstå att det är Sveriges mest belönade DR-kampanj 2008. Att den dessutom slog alla tiders insamlingsrekord och drog in hela 60% mer pengar till Räddningsmissionen än tidigare rekordet, är något jag och alla mina kollegor på byrån ohemult stolta över.

Nu blir det Champagne!

Här kan du se hur statyetterna ser ut. Här och här kan du läsa mer om du vill.

02 december 2008

Hjälp mig välja. Snälla.

Så här är det. Jag behöver välja ut ett tiotal inlägg från min blogg till en grej jag ska vara med på. Och jag tänkte be er om hjälp. Jag förstår att många är nya här (över 14 000 besök senaste veckan, gulp!) och att ni kanske inte har läst allt men ändå. Och ni som har läst hela bloggen, för jag vet ju att ni finns hur otroligt det än känns, kanske minns något inlägg som gjorde extra starkt intryck på er.

Skriv ner ditt (eller dina) favoritinlägg i kommentarsfältet. Om du inte kommer ihåg exakt vad det hette och inte orkar bläddra som en galning bakåt i tiden kan du bara beskriva vad det handlade om så ska jag försöka hitta det.

Förhoppningsvis ger ni mig en massa förslag, och sedan kör vi en omröstning för att se vilka ni gillar bäst. (Tack Mymlan för inspirationen.) Jag övningskör förresten det här med omröstning lite i spalten till höger.

Så fram med det nu. Vilket/vilka är dina favoritinlägg?

Andra bloggar åsikter om , , ,

Ups and downs.

Fredagen var en fin dag för storebror. Han tappade äntligen sin efterlängtade tand och fick till och med ringa mig från dagistelefonen för att berätta det. Han var stolt. Och han var stor. I simskolan var det klädsim och olika livräddningsövningar med frälsarkrans och allt. Han fick köpa ett nytt märke att sätta på sin märkessköld bredvid hans blå baddare, krabba och sköldpadda. En röd livboj. Han var stolt. Och han var stor.

Idag var det dags för sista kontrollen på BVC innan skolan och skolsköterskan tar över ansvaret storebrors journaler. Diverse kontroller toppades med en spruta mot stelkramp, polio, kikhosta och difteri. Inte kul. Kramp i hela högerarmen resten av dagen så att jag fick hjälpa honom att ta av kläderna. Och på förskolan gick en lek på en gungbräda över styr med en skubbad kind som resultat. I kväll var han inte så stor. Nej, ganska liten faktiskt.

Lika bra som fredagen var för storebror, lika dålig var måndagen. Som livet.

Andra bloggar om , , , , ,

Hur var det nu igen?

Abbe har varit på stora avdelningen idag. Tryggheten hos fröknarna där inne drog mer än vikarierna på lilla avdelningen där han brukar hålla till.

– Var det roligt att vara på stora avdelningen Abbe? frågade mamman när hon hämtade.
– Yaa. Ya e ooo eey niu. [Ja. Jag är stor tjej nu]

Andra bloggar om , , , ,

Tisdagstema – Nära.



Andra bloggar om , , , ,

01 december 2008

Min dag – en utmaning.

Ms Garbo undrar vad jag gjort idag. Hon undrar det i form av en utmaning. Min första tanke är att det är ju det jag skriver om varje dag, eftersom den här bloggen hamnar under paraplyet "dagboksbloggar". Fast det är klart, det blir mer nedslag och inte en hel dag kronologiskt redovisad. Så nu ska jag prova det. Vi får se om det blir läsvärt, eller segt.

Killarnas mamma börjar jobbet tidigare än jag, så hon väcker mig innan hon går. Jag går upp, gör välling och väcker pojkarna. Abbes brorsa ligger i min säng och vill gärna börja dagen med Bolibompa till vällingen. Men Abbe vill naturligtvis inte se på samma som brorsan så han sitter i sitt rum och kollar på Bamse i trollskogen medan jag tar en dusch.

Jag blandar Movicol i äppeljuice klipper två sugrör i lagom längd och lirkar med Abbe tills han fått i sig hela glaset. Storebror tar på sig kläderna själv medan jag hjälper Abbe. Nu är det dags att stänga av alla TV-apparater, borsta tänderna och få på ytterkläderna. Det kan låta enkelt, men jag kan lova att så inte är fallet. När väl de första tre ronderna i detta dygnets brottningsmatch är över sitter killarna fastspända i baksätet på bilen och vi är på väg till dagis.

Förutom mobil, plånbok och nycklar, killarnas ryggsäckar med matlådorna till morgonmellanmålet, gällde det idag att inte glömma mössor och vantar, overaller, ett ansökningspapper för storebror till förskoleklass och leksaksskottkärran från dagis som vi haft hemma för att laga.

Dagislämningen är full av rutiner. Jag hoppar över dem nu och ber att få återkomma i ett annat inlägg om det där. Men vi möts i alla fall av en vikarie eftersom Abbe vanliga fröken är på Lanzarote. Det är hon väl värd.

Veckorna på byrån inleds med ett måndagsmöte där veckans jobb och viktiga möten gås igenom. Det börjar dra ihop sig lite nu inför jul så tempot ökar och logistiken är viktigare än någonsin. Eftersom mycket av det vi jobbar med är lite halvhemligt innan det kommer ut går jag inte in på några detaljer. Men jag har jobbat både med leverpastej, skidåkning och hemlösa idag. Ibland med Ulrika, ibland med en annan copywriter. Roliga besked om bland annat nomineringar har ramlat in.

Stannade på Jula på vägen hem för att köpa en ny vimpel till flaggstången istället för den som blåst sönder, och fler ljusslingor till min miniatyrversion av ett sånt där glittrande Lisebergsträd. Jävlar vad lampor det måste gå åt på Liseberg. Jag har säkert över tusen små ljuspunkter nu i vårt förhållandevis lilla körsbärsträd och det är ändå bara halvt täckt.

Hemma. Installerar julkalenderns dataspel på killarnas Mac. Det funkar sådär. Men efter ett antal försök och omstarter kommer det igång och de får spela en stund var.

Så är det dags att ge Abbe ett klyx (lavemang om du inte visste). Inte kul. Han vet vad som väntar och springer och gömmer sig. Jag bär honom gallskrikandes in i badrummet, Abbe får tag i dörrkarmen och jag måste bända loss hans fingrar. Jag lägger honom på skötbordet och håller honom stenhårt som i ett brottargrepp för att han inte ska skada sig medan mamman stoppar in den lilla pipen i rumpan på honom och pumpar in vätskan. Abbe skriker. Han tar i så att en del av klyxet sprutar ut rakt över badrummet och in i väggen på andra sidan. Vi får på honom en blöja och jag tar honom i famnen för att försöka försonas.

Jag bär omkring på honom tätt intill mig men han skriker så han är aldeles mörkröd i ansiktet. Det brakar och puttrar i blöjan och jag kan känna på lukten som sprider sig att klyxet börjat verka. Abbe skriker hysteriskt. Jag frågar honom om det gör ont eller om han är arg.
– Uhuhhuuu...uuuäääähhhuuu...YA E AAAY!!!..huhuhuuu.
– Jag förstår det gubben. Du får vara arg på mig, det hade jag också varit.

En toasittning och några blöjbyten senare är allt bra igen. Jag ritar labyrinter åt Abbe och han fyller i dem med en annan färg. Labyrinterna är enkla. Det finns bara en väg man kan gå, men Abbe är duktig på att följa vägen med sin penna. Måtte nu den här behandlingen få ordning på Abbes mage så man slipper hålla på så här.

Välling igen. Kissning. Och tandborstning igen. God natt och sov gott mina små vänner, jag älskar er. En stunds tjatande om att jag ska stanna längre i rummet utbryter som alltid. Någon kommer på att han måste kissa igen. Så småningom somnar de.

Jag sätter mig med datorn i knät och lyssnar på en bunt med röstprover för ett antal radiospotar vi ska spela in under veckan, kollar mina mejl, läser kommentarer på bloggen och författar det här inlägget.

Vad har du gjort idag? Ta Ms Garbos stafettpinne vidare vettja.

Andra bloggar om , , , , , , , , , , ,