19 februari 2010

Om mod.

Det här inlägget har jag skrivit i mitt huvud säkert hundra gånger de senaste dagarna. Jag har formulerat meningar om och om igen, de har surrat runt runt, fram och tillbaka nästan vad jag än hållit på med. Orden har hemsökt mig på dagen och om natten, men jag har inte vågat knappa ner dem på mitt tangentbord. Jag är rädd för dem.

Mymlan – med sin finfina idé om olika bloggteman varje vecka för den som letar skrivuppslag – uppmanar oss den här veckan att skriva om mod. Kanske blev det en extra puff för mig att våga skriva det här inlägget, eftersom mod och rädsla är två oskiljaktiga ord, två följeslagare som går hand i hand som ler och långhalm.

Utan rädsla inget mod.

Den tredje februari i år hände två besynnerliga saker. Min blogg vann Stora Bloggpriset och jag svimmade mitt i vimlet. Två ytterligheter på varsin axel. Jag har funderat mycket över de där båda märkvärdigheterna. Men mest har jag grubblat över svimningen. Där och då förklarade jag bort det med att jag ätit dåligt den dagen och helt enkelt fick ett blodsockerfall.

Det där har jag i efterhand insett bara är nonsens. Rent självbedrägeri för att jag är så jävla rädd för sanningen. Men man mår inte som jag gjort de senaste veckorna för att man inte fick någon lunch på tåget den tredje februari. Jag börjar så smått förstå det. Och erkänna det för mig själv.

Och jo då, jag var hos läkaren ett para dagar efter och kollade hjärtat för säkerhets skull. Det var okej. Men det börjar gå upp för mig varför jag är yr i huvudet, varför jag mår illa och får en sprängande huvudvärk till och från. Jag har börjat begripa varför det känns som att blodet rusar genom kroppen på mig som i en vansinnesfärd i en berg- och dalbana så fort någonting känns det minsta lilla jobbigt. Jag fattar nu varför små enkla problem upplevs oövervinnliga och drar igång de mest obehagliga fysiska reaktioner.

Det har blivit för mycket. Kroppen säger: tagga ner nu, gubbe lille. Utbränd. Vidbränd. In i väggen.

Det är inte jobbets fel. Inte bloggens. Det är summan av många saker. Det ena har lagts till det andra och till slut bestämde sig kroppen för att om jag inte vilar självmant så gör den det åt mig. Den stängde av. Och hade den dåliga smaken att göra det samma kväll som jag skulle få njuta av att alla ni röstat fram mig till Sveriges bästa vardagsblogg.

Jag har ett arbete jag älskar, men jag har jobbat mycket och frenetiskt. Jag har oroat mig för Abbe både i det korta operationsperspektivet och för framtiden. Hur ska hans liv bli? Hur ska jag klara att ge honom den trygghet och det mod han behöver för att stå emot när det behövs? Och hans storebror. Får han det fokus och den kärlek han behöver? Jag har fört en seg och tröttsam kamp för att få lov att behålla det bygglov vi beviljats, men som ryckts ifrån oss av en ogin och självcentrerad granne. En tur och retur flera gånger mellan hopp och förtvivlan. Och jag har sovit för lite. Kommer nästan aldrig i säng före tolv, halv ett. Min fru har sagt till mig gång på gång att jag måste sova mer. Hon har gjort det en längre tid och jag älskar henne gränslöst för att hon gjort det. Men jag hatar mig själv för att jag inte gjort som hon sagt.

Jag måste göra förändringar och prioritera bort saker. Jag måste sova mer. Jag måste bli bättre på att säga nej. Stänga av saker som stjäl uppmärksamhet som distraherar. Som Twitter till exempel. Jag ska bara blogga när jag verkligen har något jag vill berätta, inte för att hålla uppe tempot med minst ett inlägg om dagen. Bloggen har gett mig så fantastiskt mycket och jag älskar att få respons från er. Men har jag inget att säga så måste jag låta bli. Bloggen får inte förvandlas från energikälla till ett ok.

Men jag är rädd nu. Rädd för att inte orka med mitt jobb. Livrädd för att inte orka vara en bra pappa och en god make. Jag är rädd för att ni försvinner om jag är tyst för länge. Jag är så otroligt rädd för att vara sådan här, för att inte bli mig själv igen.

Ge mig mod. Det är nu jag behöver det.

Andra bloggar om , , ,

18 februari 2010

Någon mer än jag som missade detta?

Okej, det här inga nyheter längre. Men eftersom jag själv inte var riktigt närvarande kvällen i fråga var det väldigt roligt att titta på det så här i efterhand.



Henrik Schyffert talar om bloggar och bloggare. Jag missade tyvärr talet live eftersom jag låg avsvimmad på golvet i ett rum bredvid. Men det är ett bra tal och ungefär sju minuter in i filmen säger han saker som gör mig mycket stolt, glad och smickrad. Tack för de orden Henrik, de värmer.



Själva prisutdelningen i min kategori. Här var jag rätt dimmig kan jag säga. Men jag svarar ju inte helt i nattmössan i alla fall.

Sändningen från galan i sin helhet finns att titta på här om du är intresserad av det. Och den sammanlagda rösträkningen finns här.

Så. Nu får det vara färdiggottat i Stora Bloggpriset.

Andra bloggar om , , ,

Alla barnhjärtans auktion #2

I den andra auktionen till förmån för alla barnhjärtan ropar vi ut ett presentkort på en vinprovning för två personer i Göteborgs vinkällare värt 700-800 kronor. Provningarna är på onsdagar 18.00 och om du klickar in här kan du läsa mer om vilka teman de har i vår.

Auktionen pågår till kl 12.00 imorgon (fredag). Budgivningen sker i kommentarsfältet till det här inlägget.

Vem vill prova viner med proffs, och samtidigt skänka pengar till alla barnhjärtan? Får jag ett bud?

(Kommande auktioner finns listade här.)

UPDATE: Grattis Johanna som ropade en vinprovning för två personer för 600:-.

Andra bloggar om , , ,

17 februari 2010

Abbe ringde.

Jag är i Stockholm och spelar in reklamfilm. Abbe ringde för en stund sedan och hade något viktigt att berätta för mig.

– Pha-pha ya hay e håål i öhhsstet.
– Vad säger du? Har du ett hål i bröstet?
– E håål öhhsstet.
– Ja. Säger du inte hål? Eller har du fått hår på bröstet?
– Näähee, sa Abbe och skrattade. I-e håååy. Hååål.

Det visade sig att storebror upptäckt ärren från Abbes dränage från någon av hjärtoperationerna och tyckte det såg läskigt ut. Abbe blev ledsen och trodde det var storebror som gjorde hål i bröstet på honom när han petade. Stort trauma utbröt.

En dag på jobbet. Sonen ringer och berättar att han har ett hål i bröstet. Inga konstigheter.

15 februari 2010

Tusen tacos!

Äh, förlåt för den extremt göteborgska rubriken. Vad jag vill ha sagt var att om Santa Maria Tex Mex stod högt i kurs hos storebror tidigare så har de då inte sjunkit nu i alla fall. Som de flesta andra barnfamiljer i riket så äts det tacos en väldigt stor del av de femtiotvå fredagarna som ryms på ett år. Killarna älskar det och i synnerhet storebror.

Men vet ni vad? Storebrors önskan om att få se melodifestivalen live går i uppfyllelse. Fantastiska människor har mejlat, dragit i trådar och snackat med andra folk. Så kom det ett mejl från Santa Maria Tex Mex som sponsrar alltihopa och som fixat fram två biljetter till deltävlingen i Göteborg på lördag så att storebror ska få sin önskan uppfylld. Väldigt fint.

De passade också på att berätta om en tävling de har på Facebook där man kan vinna biljetter till Eurovisionfinalen i Oslo och en Tex Mex-middag där den svenska vinnaren kommer och sjunger. Prova vettja, det hade väl varit något?

Jag berättade för storebror att jag skrivit på bloggen som han sa. Han tittade storögt på mig och sa "Nähä, gjorde du det?!" När jag sedan sa att vi fått biljetter slängde han sig runt min hals och skrek "Åh vad jag älskar dig, pappa".

Alla barnhjärtans auktion #1.

Okej, då kör vi igång den första auktionen till förmån för Alla barnhjärtans månad.

Ett smycke från Lifestone i massivt silver med ett avtryck av ditt barns hand eller fot. Klicka in här och scrolla ner till "Mammas hjärta" så ser du hur det ser ut. Smycket är värt 1595:-, plus avtrycks-kitet för 129:- och frakt på 79:-. Summan är alltså: 1803:- Alla pengar går till Hjärt- och lungfondens kampanj.

Ni lägger bud i kommentarsfältet till det här inlägget. Auktionen håller på ett dygn, det vill säga att den som lagt högsta budet klockan 12:00 imorgon (16/2) ropar hem smycket. Blir det under 1800:- har någon gjort ett fynd, blir det över så har man dessutom gjort en lite extra god gärning.

Okej, shoot. Ge mig ett bud.

(och sprid gärna)

UPDATE: Grattis Dino och hans mamma Elin som ropade hem det fina smycket för 1500:-.

14 februari 2010

Schlager och bloggar, enligt storebror.

Storebror är schlagerexpert. Det är lika bra att inse det. De låtar han gillar vinner och går vidare, de han tycker är kass kommer sist. Det slår nästan aldrig fel och så var det igår kväll också. Vi tycker oftast olika han och jag, men det är i stort sett alltid han som får rätt. Jag tycker det är rätt kul faktiskt.

I går kväll tittade han lite konstigt på mig och undrade varför jag grät när Glada Hudikteatern sjöng Kents låt Sverige. Det var svårt att förklara.

Storebror sa att han så väldigt gärna skulle vilja gå och titta på melodifestivalen live någon gång. Jag sa att det skulle nog vara kul och att nästa helg är de i Göteborg, men att det nog inte går att få biljetter.

– Skriv om det i din blogg pappa, då händer det säkert grejer, sa storebror.
– Hahaha, tror du det gubben? Du är smart du.

Vi får väl se.

Andra bloggar om , , ,

Alla hjärtan. (repris)

Abbe hjärta Pappa. Behjärtansvärd. Brustet hjärta. By heart. Cross my heart. Delam tange barat = Mitt hjärta har krympt för dig [persiska]. Den som fyller hjärtat, fyller också ögat. Det som inte ögat ser, har hjärtat inte ont av. Ett hjärta av guld. Ett hjärta av sten. Ett rent hjärta är den bästa huvudkudden. Det är hjärtan bland molnen. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. From the bottom of my heart. Följa sitt hjärta. Gebroken hart = Brustet hjärta [nederländska]. Geléhjärta. Harhjärta. Hart = Hjärta [nederländska]. Have a heart to heart. Heartbreaking. Heartache. Heartfelt (He said a heartfelt thank you). Hjärta = Srce [serbiska]. Hjärta (gulligt) = Srculence [serbiska]. Hjärta och smärta. Hjärtans fröjd. Hjärtan på tråd. Hjärtans gärna. Hjärtans kär. Hjärtat får aldrig rynkor. Hjärtat i halsgropen. Hjärtat mitt. Hjärtats lust. Hjärtats saga. Hjärtbarn. Hjärtblad. Hjärtefråga. Hjärtegryn. Hjärteglad. Hjärtegropen. Hjärtegull. Hjärtekrossare. Hjärtemening. Hjärtevärmare. Hjärtevän. Hjärtesorg. Hjärterot. Hjärtfrisk. Hjärtinnerlig. Hjärtliga gratulationer. Hjärtligt tack. Hjärtlös. Hjärtnupen. Hjärtsjuk. Hjärtslitande. Hjärtskärande. Hjärtsnörp. Hladne ruke, toplo srce = Kalla händer, varmt hjärta [serbiska]. Home is where the heart is. J'ai mal au coeur = Jag mår dåligt [franska]. I don't have the heart to. I folkets hjärta. Ik hou van jouw met mijn hele hart = Jag älskar dig med hela mitt hjärta [nederländska]. Jag har inte hjärta att göra det. Kalla händer, varmt hjärta. Kaupungin sydän= stadens hjärta/centrum [finska]. Kardia mou = mitt hjarta, min kära [grekiska]. Kiitän sinua sydämeni pohjalta= jag tackar dig från djupet av mitt hjärta [finska]. Kronärtskockshjärta. Kära hjärtanes. Lilla hjärtat. Lejonhjärta = Lavlje srce [serbiska]. Låt hjärtat và mé. Lätta sitt hjärta. Mi corazón = Mitt hjärta [spanska] Mitä sinulla on sydämmelläsi = vad har du på hjärtat [finska]. Palmhjärta. Pepparkakshjärta. Put your heart into it. Russinhjärta. She's a beating heart baby. Slusaj svoje srce = Lyssna till ditt hjärta [serbiska]. Sweetheart. Sydämetön = hjärtlös [finska]. Sydämellinen= hjärtlig [finska]. Sydän kurkussa = med hjärtat i halsgropen [finska]. Sydänkäpy= hjärtebarn [finska]. Sydäntäraastava = hjärtskärande [finska]. Srce koje kuca = Ett hjärta som slår [serbiska]. The centre of my heart is a suburb to my brain. Ti si moje srce = Du är mitt hjärta [serbiska]. Ur hjärtats djup. Vad har på hjärtat? Vad hjärtat är fullt av, talar munnen. Varje hjärta har sin hemlighet. Van de bodem van mijn hart = Från botten av mitt hjärta [nederländska]. Vildhjärta. Vinna någons hjärta. Vin och musik gläder människornas hjärtan. Wearing your heart on your sleeve. Wild at heart. Where your treasure is, there shall your heart be also. Young at heart. Zlatno srce = hjärta av guld [serbiska].

Andra bloggar om , ,

13 februari 2010

Ska vi njuta ikväll tro?

– Hur många gånger är det melodifestival innan andra chansen pappa, sa storebror.
– Fyra gånger tror jag.
– Tänk om det är någon med varje gång som jag gillar.
– Det är det säkert, vännen.
– Förra veckan var ju Ola med, honom gillar jag.
– Mm.
– Hoppas det är någon med ikväll som jag gillar.
– Ja, det får vi hoppas.
– Det är roligare när det än någon med som man gillar, för då kan man sitta och njuta.

Andra bloggar om , , , ,

12 februari 2010

Older and wiser.

Storebror kommer alltid tassande in till oss på natten. Märkligt nog gör inte Abbe det så ofta men någon gång ibland händer det och då blir det trångt i sängen.

– Pappa, varför låg Abbe här i natt? sa storebror i dag.
– Han vaknade och var rädd. Han drömde att det var en stor fisk som kom och tog honom.
– Usch det låter läskigt, sa storebror eftertänksamt. Men jag drömmer inte fiskdrömmar.

Andra bloggar om , ,

11 februari 2010

Hugo.



Den stora killen till vänster om Abbe, han med det fina blonda raka håret. Det är många som har frågat vad han heter. Jag tänkte avslöja det nu, eftersom det ändå börjat läcka ut i diverse artiklar sedan vi blev världsberömda.

Han heter Hugo och är den finaste, roligaste och klokaste bror Abbe kunde få. Och i den här bloggen kommer han att fortsätta att kallas för storebror. Så det så.

Det är ju så ni känner honom.

Jag är stolt över er.

Över femtusen spänn på fyra dagar, och det tickar in pengar hela tiden. Det är fantastiskt. Jag vågar lova att de är jätteglada på Hjärt- och lungfonden. Och jag är också väldigt glad och stolt för om vi fortsätter så här så har snart alla hjärtebarn runt om i landet som inte bor nära Göteborg eller Lund en möjlighet att få experthjälp via Gertrud.

Och vet ni vad? Jag hade knappt hunnit publicera inlägget om alla barnhjärtans månad förrän tre olika personer hörde av sig och erbjöd saker att auktionera ut från deras företag.

Silversmycken från Lifestone, med av tryck av din bebis hand eller fot. Den ena heter "Mammas hjärta" och är värd 1595:-. Den andra heter "Pappasmycke" och är värd 1695:-. Kolla in dem här.

Presentkort på vinprovningar hos Göteborgs Vinkällare. Presentkort på en vinprovning för två personer är värd 700-800:- och vi kommer att ha tre såna kort att auktionera ut.

Och sist men inte minst ett presentkort på jättefina barnkläder från Lykkeliam värt 500:-.

I år tänkte jag inte dra ut på auktionerna som jag gjorde i fjol. Det blev så långdraget. Istället tänkte jag köra en auktion i taget och ge er ett dygn att bjuda på varje sak, så det blir lite mer action.

Med lite tur kanske ni kan göra ett fynd och ropa hem något lite billigare. Med ännu mer tur kanske ni betalar mer än vad sakerna kostar, så blir det mer pengar till hjärtebarnen.

Jag återkommer med fler detaljer. Men håll ögonen öppna, vi kör igång vilken dag som helst.

UPDATE:

Två fina företag till har hört av sig och vill bidraga.

Vimsadekor skänker ett presentkort värt 1000:-. Kolla in deras fina väggtexter och väggdekor.

Och me&i ställer också upp med ett presentkort värt 1000:- på deras coola barnkläder.

Andra bloggar om , , , , , ,

10 februari 2010

Heja SVT.

På lördag tittar vi på melodifestivalen. Då ska Glada Hudik-teatern stå för pausunderhållningen. Fantastiskt!

Jag tror inte de kommer att köra en dålig playback på "A little less conversation", köra ett trumbreak eller krossa plankor och isblock med händerna.

Men man vet ju aldrig.

Andra bloggar om , , Länk

09 februari 2010

Storebror filosoferar.

Ni vet den där kända målningen av René Magritte som föreställer en pipa med texten "Ceci n'est pas une pipe" (detta är ingen pipa). Det låter som en motsägelse, men är en sanning. Det Magritte ville säga var att målningen är ingen pipa. Det är bilden av en pipa.

Djupa grejer. Tavlan från 1929 heter Bildernas opålitlighet om man översätter den till svenska och är väl ett högaktuellt ämne i dessa Photoshoptider. Men det var egentligen inte det jag skulle berätta. Jag har ju en egen liten filosof här hemma.

Hör på det här. Jag får nästan huvudvärk av att fundera på det.

– En kaka smakar inte kaka. En kaka smakar kaksmak.

Andra bloggar om , , , , ,

08 februari 2010

Anslagstavlan på dagis.



Visst blir man lite rörd ändå?

07 februari 2010

Ska vi göra lite nytta tillsammans?

Det har redan gått en hel vecka in i februari och jag har fullständigt glömt av "Alla barnhjärtans månad". Pinsamt. Ni som hängt här ett tag vet ju att Hjärt- och lungfonden brukar köra en kampanj under hela februari under det namnet.

Förra året hade vi ju auktioner med presentkort på barnkläder en gång i veckan här på Heja Abbe och drog in över femtusen spänn tillsammans till kampanjen. I år har jag inte ordnat något sådant, om ingen hör av sig nu och erbjuder något fint vi kan auktionera ut, vill säga.

Som vanligt finns pins att köpa. De kostar trettio kronor och är i år designade av Eva Funch och Måns Zelmerlöv. Man hittar dem på Akademibokhandeln, Euroflorist, Hemköp, Hemtex, Krabat, Lekia, Tempo, och Alla Hjärtans Lunch-restaurangerna.

Men Hjärt- och lungfonden har också fixat ett fint hjärta man kan ha på sin blogg som vi tillsammans kan hålla igång genom att sms:a och skänka en slant. Ett sms kostar trettio kronor. Det är ganska överkomligt tycker jag, så kan fler vara med och bidra. Kanske en gång i alla fall.

Eller tänk så här. Just nu är det väldigt mycket folk här och tittar in, efter Bloggpriset och så. Men när det stabiliserats så landar vi kanske på 4000 träffar om dagen ungefär. Tänk om alla skulle ha råd att sms:a trettio kronor varje gång. Då skulle det bli 120 000:- per dag. Och så är det 21 dagar kvar av Februari. Då skulle vi tillsammans samla in 2 520 000:-. Va! Två och en halv miljon. Vilken grej det hade varit.

Men okej. Det är ju lite hysteriskt att hoppas på det. Men tänk om ni nu är fyratusen personer, och ni sms:ar in en trettiolapp var i veckan resten av februari. Det blir nittio kronor var. Då får vi in 360 000 spänn. Det hade varit något att vara stolta över. Eller hur?

Så här står det på kampanjsajten:
"I år är målet att samla in pengar till Gertrud - ett avancerat rikstäckande videonätverk för Sveriges barnhjärtkliniker. Med hjälp av detta nätverk kan hjärtebarnen få tillgång till samma specialistvård, oavsett var de bor. Pengarna ska dessutom räcka till minst tre doktorandtjänster inom barnkardiologi."

(Som göteborgare uppskattar jag den Kålliga ordvitsen i namnet på videonätverket, men jag förstår inte varför de inte stavar det med Hj istället. Nåja. Spelar roll.)

I alla fall. Om du sms:ar BARNHJARTA 180 och ditt namn till 72901 så skänker du alltså 30 kronor till alla barnhjärtans månad. Dessutom dyker ett tack med ditt namn upp i hjärtat. Bara en sån sak.

Vill du sprida? Blogga kanske? Eller via Facebook klicka här eller Twitter klicka här.

Nå? Vad säger ni? Ska vi slå världsrekord i insamling tillsammans? För alla hjärtebarn.



Andra bloggar om , , , , ,

Snällheter.

Killarna och jag åkte snowracer i eftermiddags. Abbe gjorde något busigt – jag minns inte ens vad det var, det är inte viktigt – och jag sa till honom.

– Men Abbe! Vad är det för dumheter?
– Ne e inga numhe-ey.
– Jaså?!
– Näe. Ne e snällhe-ey.

Andra bloggar om , ,

06 februari 2010

Strike.

Storebror stack precis iväg på bästa kompisens sjuårskalas. Gissa var det är? Ja, det är sant.

Storebror är överlycklig.

Det är jag med, för det är inte vi som arrangerar kalaset.

05 februari 2010

Inte utan er.

Alltså ni får ursäkta mig att det är mycket Stora Bloggpriset här inne just nu. Jag lovar att bloggen ska bli som vanligt igen så fort jag bara njutit färdigt av det här overkliga. Om jag nu inte drabbas av total prestationsångest, förstås.

Men, vet ni? Det är ju ni som gjorde så att jag vann. Utan era röster – inget bloggpris. Så är det, och jag är väldigt rörd och glad över allt stöd jag fått.

Alltså. Tusen miljoner tack till alla som har röstat på Heja Abbe. Jag är så stolt och rörd.

Och ett extra stort tack till alla er som dessutom puffade för att man skulle rösta på Heja Abbe på era bloggar, Facebook, Twitter och bland släkt och vänner under röstningsveckorna. Det värmer otroligt mycket. Här är de jag kunde hitta nu, kolla in dem och passa på att hitta nya bloggar att läsa:

Innan du fanns, As Good as it gets, Mymlan, Egoina, Masarinmamman, Älskade dumburk, Lyrans noblesser, Opassande, En drake lyfter bara i motvind, Moderskeppet, Kapybaran, Ensamma pappan, Emmama goes Scotland, Beas tankar åsikter och funderingar, Asplunds, Ett nytt liv, Erik Laakso, Tonårsmorsa, Kesomackan, Sjumilakliv, Annarkia, Smurvelmurvelsmurfen och Izze Niemi.

Snälla säg till om jag har missat just dig, så ska jag genast åtgärda det.

04 februari 2010

Om en märkvärdig kväll.

Det blev en mycket udda kväll. Chockerande, fantastisk och underbar på alla sätt och vis och jag fick uppleva saker jag aldrig trodde jag skulle få vara med om.

Vi kom till Nalen runt sju efter att ha suttit och pratat en stund med Linda med familj, Ulrika och Mumari i baren på vårt hotell. Mycket trevliga människor. Jag var superhungrig och lite snurrig efter allt strul med tåg och restaurangvagnar på vägen upp, och letade mig direkt fram till maten. Min fru och jag ställde oss i ett hörn och försökte få i oss lite. Men jag kände mig skakig och behövde sitta ner. Vi hittade en barpall och jag fortsatte att peta i mig lite grann.

Det började snurra. Jag blev kallsvettig och orkade inte sitta upp. "Jag måste gå någonstans och lägga mig ner" sa jag, "jag mår inte bra".

– – –

Jag vaknar på golvet bakom några bord i en annan del av lokalen. Någon tar pulsen på mig och jag hör röster som pratar om epilepsi, diabetes och hjärtinfarkter. Jag är fruktansvärt trött och försöker säga att det är lugnt, jag har varken epilepsi eller diabetes, men jag är osäker på om det kommer några ord ur min mun.

Jag hör en röst säga "han har jämn puls" och efter ett tag orkar jag öppna ögonen och ser att det är Lindas fantastiska mamma som sitter vid min sida med fingrarna konstant lagda mot min handled. Hon visar sig vara sjuksköterska. Min fru är hos mig, det känns bra. En dörrvakt som tagit kommando och beordrar sina kollegor att hämta vatten och blöta handdukar. Jag vill vakna, men orkar inte.

Så småningom tar jag mig upp på benen och in i ett rum där de gjort i ordning en soffa som jag kan vila på. Där ligger jag och hämtar kraft medan min älskling berättar att jag segnade ihop mitt på golvet i mingellokalen när hon och en vakt skulle hjälpa mig till rummet vi nu befinner oss i. Jag får in en tallrik mat men mår illa och kan inte äta. Istället försöker vi med Coca Cola för blodsockrets skull.

Så småningom tystnar det utanför dörren, galan har börjat och folk har dragit sig in i stora lokalen. Min fru är skärrad och orolig. Jag förstår henne, det är inte kul att se sin kära tuppa av sådär. Vi funderar på att lämna stället i en taxi till hotellet, men jag vill gärna känna efter om jag orkar vara kvar och se hur det går vid prisutdelningen.

De fixar fram en stol och jag sitter i dörröppningen och lyssnar på hur de börjar dela ut priser. 365 saker vinner pris i kulturkategorin och jag jublar lite försiktigt för Navid och de andra. Linda och Abbemamman frågar vad som händer om jag vinner. Orkar jag gå fram då? Jag vet inte, vi får väl se om vi behöver oroa oss för det, svarar jag.

Prisutdelningen rullar på. Jag sitter på min stol och dricker Coca Cola och så småningom är det dags för min kategori. De läser upp de nominerade och sedan lång tystnad, jag antar att hon sprättar kuvert, men jag ser inget från min stol. Så hör jag: "vinnaren är ... HEJA ABBE!"

Ett jubel bryter ut inne på Nalen som borrar sig ända in i hjärteroten på mig. Det var annorlunda än de jubel som hade varit i de andra kategorierna. Hjärtligare på något vis, och starkare kändes det som. Tårarna bubblar upp i mina ögon, jag torkar bort dem och tar mig upp mot scenen. Jag tar med mig Abbemamman som stöd fram till scenen och hon rycker tag i Ulrika. "Vi måste vara två om han svimmar igen", säger hon.

Plötsligt står jag på scenen och får en lång kram av Jenny Östergren. Jag blir intervjuad och jag överlever. Svimmar inte. Jag minns inte vad jag svarade men jag tror det gick bra och när jag kommer ner från scenen möts jag av en skur av kamerablixtar och härliga segerkramar av Abbemamman, Ulrika och Mymlan.

Jag intervjuas av olika media, folk kommer fram och gratulerar, skålar och hurrar. Och jag är hela tiden darrig. TV4 vill att jag ska komma till morgonsoffan dagen efter, men jag vågar inte tacka ja. Jag vet inte vad som är fel med mig. Vi bestämmer oss för att gå hem.

En sagolik kväll på alla sätt. Jag är glad att jag orkade stanna över prisutdelningen, men samtidigt väldigt ledsen för att det blev så dumt. Det var ju min kväll och jag ville njuta av den fullt ut. Jag ville prata med alla jag lärt känna genom bloggen och twitter. Jag ville skåla i Champagne och fira hela natten. Så blev det inte.

Jag vill säga till alla som hade tänkt prata med mig, att jag ville prata med er också. Tro inget annat. Jag ville det så gärna. Men det gick inte.

Och så vill jag säga tack till Linda och hennes mamma som tog hand om mig och Abbemamman, det kändes tryggt. Och till Lindas pappa som följde med mig ut i kylan för att få lite frisk luft. Och till D för att han kan det här med att svimma. Jag är glad att ni var där.

Men hey. Jag vann!

Andra bloggar om , , , ,

Tack.

Jag sitter på tåget hem från Stockholm med fuktiga ögon och läser ikapp alla era kommentarer här och på Twitter. Det är rörande och nästan omtumlande med all kärlek jag får.

Jag återkommer med ett inlägg om en märkvärdig, märklig och omtumlande kväll lite senare.

Ni är fantastiska.

03 februari 2010

Se galan live.

Framme!

Nu börjar jag bli lite nervös inför själva prisutdelningen ikväll.

Aftonbladet sänder galan live på Aftonbladet-TV. Det ska gå att bädda in sändningen här på bloggen så jag gör ett försök. Sändningen ska börja 19.50 tror jag och själva utdelningen 20.00, så titta in här runt åttatiden ikväll om ni vill se vilka som vinner priser.

(Får jag det inte att funka kan ni alltid klicka in till AB och titta där.)


Som på räls.

Vi sitter på tåget mot Stockholm. Ikväll är det utdelning av Aftonbladets Stora Bloggpris. Min fru och jag ska på galamiddag på Nalen och träffa en massa bloggare jag lärt känna men aldrig mött öga mot öga. Det ska bli väldigt roligt.

Om vi kommer fram.

SJ har det kämpigt i dessa dagar och hittills har vårt försök att ta oss till Stockholm mest liknat en film av Jaques Tati.

Vårt tåg skulle gå 12:42 från spår sex. Perrongen full av folk som väntade på att de skulle öppna tåget. Det stod "ej i trafik" på dörrarna och ingenting hände. Tiden gick och så småningom släcktes skylten över perrongen och bytte text till att handla om ett ankommande tåg. Oroliga blickar och folk som började irra omkring efter någon typ av info. Inte ett ljud i högtalarna.

Vid klockan ett ungefär fick vi gå på tåget. Nåja. Bara tjugo minuter sena från start, tänkte jag. Men tiden gick och när klockan var tjugo över meddelade de i tågets högtalare att de inte fick igång tågsetet, men att det stod ett annat tåg och väntade på spår sju istället.

Nu börjar parodin på riktigt.

Alla packar ihop sina grejer och springer mot spår sju. Då ropar man ut i högtalarsystemet på centralen att vårt tåg står på spår tre. Folk blir helt förvirrade. Vart ska vi? Spår sju eller spår tre? De sa en sak på tåget och en annan på stationen. Vem har rätt?

Vi hängde kvar vid spår sju tills någon kunde berätta vad som gällde och upptäckte då att tågsetet inte hade vagn ett. Där vi hade platser. Jeeeesus. Så småningom kom en SJ-person springande och sa att det var spår tre som gällde och alla rusade dit istället.

Tåget avgick äntligen, en timme för sent från Göteborg. Nu började vi bli rejält hungriga eftersom vi planerat att äta ombord. Det var bara det att maten stod på det trasiga tåget. Det fanns inte så mycket om en liten smörgås ombord på tåget.

Med lite tur skulle några mackor kliva på i Skövde sa de. Wish me luck.

02 februari 2010

En planet ur sin bana.

Dagen började lite tumultartat. I sovrummet rakt ovanför vår säng har vi en saturnuslampa, en gammal originalvariant. Jag kanske ska säga hade förresten.

Abbe har en grej för sig när han tar av sig kläderna. Det kanske helt normalt bland fyraåringar, vad vet jag. Han ska alltid kasta iväg dem. I en vid båge genom luften seglar blöta vantar när han kommer in efter snölekar, där flyger strumporna när de åker av på kvällen eller pyjamasbyxorna när han gått upp på morgonen. Det spelar ingen roll hur många gånger jag sagt att han inte ska göra det. Paltorna flyger omkring i luften ändå.

Och vid det här laget kan ni kanske börja ana vart den här historien barkar.

I morse låg killarna i våra sängar och tittade på Bolibompa. Som de alltid gör. Jag bad dem att ta av pyjamasarna och klä på sig, som jag alltid gör. Och Abbe slängde iväg pyjamasbyxorna i en vid båge. Som han alltid gör.

Det var bara det att den här gången träffade de rakt på vår saturnuslampa som, av någon underlig anledning, lossnade och föll rakt ner i sängen. KRRRAASSCH!! Krossat glas överallt. Mellan sängkläder och pyjamasar och ut på golvet. Det blev knäpp tyst i någon sekund sedan såg jag Abbes underläpp börja darra. Och så gallskriket.

Det blev en balansgång mellan att trösta och visa att jag förstod att han inte gjorde det med vilje, att det var en olyckshändelse, å ena sida. Och att säga att sådär kan det gå och jag har sagt tusen gånger att du inte ska kasta omkring kläderna, å andra sidan. Samtidigt som jag blev väldigt ledsen för att jag verkligen gillade den där lampan så var jag otroligt glad att ingen av killarna var under den när den föll.

Det var ju bara en lampa trots allt, hur antik den än var.

Andra bloggar om , , , ,

01 februari 2010

Besparingar i vården.



Såg den här på avdelningen när Abbe opererade gommen innan jul. Har det inte gått lite långt med besparingarna när de bara lämnar tillbaka patienterna i en låda sådär. Vad hände med utskrivningssamtal och det personliga mötet?

Andra bloggar om , , ,