31 mars 2010

Fler nya Abbe-ord.

(Jag skippar Abbe-fonetiken just nu. Ni vet ungefär hur han låter.)

– Pappa, kan jag få dina gurkbitar?
– Allihopa?
– Nä bara någrahopa.

Andra bloggar om , , , ,

28 mars 2010

Hej då vintern.



Jag tycker om dig. I synnerhet i år har jag tyckt extra mycket om dig, vintern. Du har varit precis som när du är som bäst. Kall, snöig och vacker. Inte sådär sur och vresig som du kan vara här i Göteborgstrakten ibland. Inte regnig och blåsig, grå och trist.

Du har varit perfekt och du har hållit ut länge. Men nu unnar jag dig din vila, och hälsar med glädje våren och sommaren välkomna. Ha det fint nu vinter, så ses vi igen om sisådär åtta månader igen. Tack för i år.

Välkommen sommartid.

23 mars 2010

Nyord.

– När hände det, Abbe? I morse?
– Nä, i övermorse.

20 mars 2010

P-övningar.

Mycket av träningen med Abbes konsonanter handlar om luftflöden. Om att få luften att pysa mellan tänderna när man säger ett F till exempel. Eller att få till en liten luftpuff när man säger ett P. Saker som varit fysiskt omöjliga för Abbe innan operationen, men som nu går att få till med lite träning.

Han får olika övningar och knep hos logopeden som vi jobbar med tillsammans mellan varje besök. Han fick börja med "the F-words" och har nu gått vidare till ord som innehåller P. Och då gäller det att få till den där lilla puffen. Om man överdriver lite är det som att säga Phh. Ska erkänna att jag egentligen aldrig tänkt på en del av de här grejerna tidigare. Man tar det liksom för givet.

För att träna på P(hh) fick Abbe ha en liten flörtkula på bordet och hålla munnen i höjd med bordsskivan när han sa sitt P. Om flörtkulan rörde sig lite hade han gjort rätt. Han fick träna på olika ord med P i början eller slutet. Bra och rolig övning.

Detta är förklaringen till att Abbe och hans brorsa suttit vid köksbordet idag och puffat varsin liten tuss med hushållspapper framför sig genom att upprepade gånger säga "PhhillesnoPPhh" och "PhhäronPhhung", om någon undrar.

Talövningar. Logopedi. Inget annat. Okej?

18 mars 2010

Språkutveckling.

När Abbe började säga sin storebrors namn lät det ungefär "Oo-u". Lite bakvänt och helt utan konsonanter. Efter ett tag kom vokalerna i rätt ordning och han började kalla brorsan för "Uu-o". För knappt ett år sedan blev det till "Uno". Lite roligt eftersom det trots allt är ett namn. I och för sig fel namn, men ett riktigt namn.

Efter operationen har Abbe börjat träna på vissa konsonanter tillsammans logopeden, andra dykt upp spontant. Som H till exempel. Så nu heter brorsan "Huno".

Huno. Roligt och lite fint på något vis. Jag tror det blir bra det här.

16 mars 2010

Fem.

Tänk att det är fem år sedan idag. Fem år sedan du stal mitt hjärta och satte min värld i brand. Tänk att det gått fem år sedan den magiska dagen då du kom till oss med hjälp av skalpell och ett rum fullt av människor, omgiven av operationsdukar och apparatur. Och tänk så många gånger du varit tillbaka i den där miljön – bland de gröna dukarna, skalpellerna och den munskyddsbeklädda personalen.

Du kom med ett snitt precis som din bror. Och jag fick de där första timmarna ensam med dig, precis som med honom. Lyckoruset. Den ofattbara stoltheten. Brickan med fika från personalen, och dig bredvid mig i den lilla genomskinliga plastbaljan på hjul. Precis som då storebror föddes ett par år tidigare. Allt var underbart. Jag var stolt och trött. Du var min.

Resten är historia.

Och framtid.

Grattis på födelsedagen, min kämpe. Älskar.


(Det här klippet är ett år gammalt. Jag gjorde det till fyraårsdagen, men det får duga som repris i år)

05 mars 2010

Eh...hej.

Jodå, jag lever. Och jag saknar er. Mår inte jättebra, men jag försöker göra förändringar i mitt liv och prioritera bort saker. Just nu är det fokus på vila och sådant som är nödvändigt, sådant som inte går att välja bort.

Jag sover, sover, sover, promenerar (gärna ensam med min kamera), jobbar lite, tar hand om familjen och kanske framför allt, tar hand om mig själv. Storebror och jag har hunnit ha en fin kväll tillsammans på Scandinavium med melodifestivalen live, sedan vi hördes sist. Dessutom har alla (utom jag) i familjen tagit sig igenom en omgång av vinterkräksjukan. Det känns bra att klarat av den biten, för på söndag åker vi till fjällen en vecka. Passar bra in i min vilointensiv (härlig motsägelse i det ordet, vilointensiv). I alla fall, det bli perfekt med en fjällresa nu men det hade passat rätt dåligt om den blev som kräkresan för två år sedan.

Ni är fina, vet ni det? Jag blir varm i hela hjärtat av att läsa era kommentarer. Och jag blir också varm i hjärtat när jag ser hur mycket pengar vi samlat ihop åt alla barnhjärtan tillsammans. Över åtta tusen i det dunkande hjärtat här till höger. Och lägger man till pengarna från de två auktionerna blir det över tio tusen. Mäktigt. Synd att jag inte orkade genomföra alla auktioner, men kanske kan vi göra det en annan gång istället. Februari månad är slut och därmed också kampanjen, men det verkar fortfarande gå att sms:a pengar till mitt hjärta, så om någon vill avvara trettio spänn till så är det fritt fram.

Jag tycker väldigt mycket om er allihop. Har jag sagt det?

Snart är det fredagsmys. Bara en sån sak.