29 mars 2013

Glad Påsk!

Högtiden till ära tänkte jag köra ett inlägg i repris från i fjol. Nämligen ett recept på smarrigt påskkäk.

Om ni aldrig har smakat på Bohuslänsk äggost så tycker jag att ni borde göra det. Det är mycket gott. Folk äter den på lite olika sätt. Antingen som en del av smörgåsbordet vid jul eller påsk, tillsammans med sillen och det andra. Eller också som efterrätt serverat med sylt, gärna björnbärssylt. Det beror på vilken falang man tillhör. Själv är jag uppvuxen i den ena falangen och ingift i den andra, så jag är liksom van vid både och.

Och här kommer en liten beskrivning av hur man gör äggost:



Man behöver
3 liter standardmjölk
3 deciliter vispgrädde
10 stycken ägg
6 deciliter gräddfil och
4 matskedar strösocker.


Värm mjölk och vispgrädde. Det ska bara sjuda, inte koka.


Vispa ihop ägg och gräddfil till en fin massa.


När mjölken och grädden sjuder häller man i äggsmeten. Rör om då och då tills det börjar skära sig. När massan börjar klumpa ihop sig tar man bort kastrullen från spisen och låt det stå i 5-10 minuter.


Använd sedan en hålslev och ös upp massan med i en äggostform. Har du ingen äggostform kan du borra hål i en vanlig sockerkaksform. Hålen är till för att vasslen ska rinna ut.


När du lagt upp hälften av massan strör du ut 2 matskedar av sockret. Lägg i resten av massan och avsluta med 2 matskedar socker igen.



Äggosten ska stå svalt och rinna av i sin form över natten. Gärna i kylskåpet. När man stjälpt upp den ur sin form kan man eventuellt dekorera med t ex kanel om man vill. Jag återkommer med bild på den färdiga äggosten.

Sedan kan det vara fint att dekorera den. Här gjorde jag det med hjälp av en utskrift från datorn, en skalpell och lite kanel.





Lycka till. Och glad påsk!

28 mars 2013

Kanske världens modigaste.


















 Rocky!
 
 
Abbe laddar inför lungscintigrafin. 


















Stor kamera. Här gällde det att ligga helt stilla i tjugo minuter. Med kameran så nära att Abbe slog i näsan om han vred på huvudet.

25 mars 2013

Heldag på Drottning Silvias.

Jag har som vanligt förberett honom i flera dagar. Vi har snackat om vad som ska hända i morgon, att vi ska vara på sjukhuset hela dagen och att vi ska till olika avdelningar och olika läkare. Han är beredd på vilka saker han ska göra som kommer att vara obehagliga, han har gjort dem förut.

Han vet att besöket hos ortoptisten på morgonen sannolikt kommer att innebära droppar i ögonen. Droppar som svider och gör att allt blir suddigt ett tag. Och han vet att eftermiddagens lungscintigrafi innebär att de måste sätta en nål på honom. En flygplansnål, som vi kallar dem, för att de små plastdelarna som man fäster med tejp på huden liknar vingarna på ett litet flygplan. De kommer sticka en sån där flygplansnål genom hans hud och in i ett blodkärl för jag vet inte vilken gång i ordningen.

Och faktiskt. Abbe verkar ganska cool inför de här sakerna. Okej, jag vet att han kommer att protestera när det väl är dags. Men eftersom han har full koll på vad som ska hända så det är förhoppningsvis lite avdramatiserat. Och han vet att jag förstår. Att jag vet att han inte tycker om de där grejerna. Han vet att om det går någorlunda bra så kommer han att få väldigt mycket beröm och säkert lite extra goda grejer från kiosken när vi tar en fika.

Resten är enkelt. Ögonundersökningen är en piece of cace om man bortser från dropparna. När väl nålen är satt är lungscintigrafin heller inte mycket att oroa sig för, tycker Abbe. Det handlar bara om att ligga alldeles stilla under hela undersökningen och det ska inte vara några problem om man bara har med sig rätt film på DVD.

Det kommer att gå bra imorgon. Det är jag säker på.

17 mars 2013

Kalas.

Fjorton barn, en gymnastiksal, massor av redskap, en playlist, fruktspett, bullar, kakor, stora mängder dricka och en nybliven åttaåring.

Svårare än så behöver det inte vara.






16 mars 2013

Åtta.

Du fyller år. Vad ger man i present till någon som dig? Hur ska jag någonsin kunna göra dig rättvisa? Hur ska jag kunna ge dig något som kan mäta sig med det du gett mig?

Jag vill ge dig självkänsla. Jag vill att du ska växa och utvecklas som människa och förstå att både medgång och motgång är en del av detta. Jag vill att du ska lita på att du kan. Du kommer att möta människor som säger det motsatta, att du inte duger. Folk som får dig att tvivla. Alla möter dem, det har också jag också gjort, Abbe. Men lova mig, lyssna aldrig på dem!

Jag vill ge dig styrka att stå emot, mod att vara dig själv. Det är så lätt att dras med, falla för grupptrycket. Att så förtvivlat gärna vilja passa in. Alla passar in, Abbe. Alla. Ett pussel där samtliga bitar är identiska blir förfärligt tråkigt, och dessutom nästan omöjligt att lägga. Det är svårt att vara som alla andra, omöjligt faktiskt. Men att vara Abbe – du är bäst i hela världen på det.

Jag vill ge dig kärlek. Och det fina med det är att ju mer jag ger dig, desto mer får jag tillbaks. Du har en obegränsad, aldrig sinande källa verkar det som. Alltid en kram över. De bästa, mjukaste och finaste kramarna. Inte bara till mig, utan till alla som behöver och alla som förtjänar. I alla lägen. Du säger "Jag älskar dig". Varje dag. Du har sagt det till mig fler gånger på de här åtta åren än jag sammanlagt fått höra orden under alla år före du blev min. "Jag älskar dig i hela universum", säger du. Ingen annan har sagt så. Detsamma, säger jag.

Jag vill ge dig allt det här och mycket mer därtill. Alla dagar på året.
Men idag, på din åttaårsdag, ska du få en ny cykel.

10 mars 2013

Disentis.

Okej det är en dryg månad sedan jag var där, men jag kom på att ni aldrig fick se några bilder från Disentis. Tills nu. Håll till godo.

06 mars 2013

Öppet brev till någon.


Bästa, vem du nu är.

Jag och min fru har två barn. En tioåring och en som ska fylla åtta år om en dryg vecka, båda pojkar. Det är fina killar som är som barn är mest med den lilla skillnaden att han som ska fylla åtta är född med ett allvarligt hjärtfel.

Att han lever idag beror på att han fick akut hjälp på ett av Sveriges två sjukhus med riksintag för hjärtsjukvård av barn och transplantationer av barnhjärtan. Han opererades när han bara var några dagar gammal och har sedan genomgått ytterligare två stora hjärtoperationer och ett antal andra ingrepp på Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus. Och det är inte slut än. Hans liv kommer att fortsatt vara beroende av att svensk barnkardiologi ligger i framkant.

Det andra sjukhuset med riksintag för hjärtsjukvård av barn och transplantationer av barnhjärtan, heter SUS och ligger i Lund. Det vet du redan för du håller på att fucka upp det stället rejält i detta nu, genom att försämra avtalen för sjuksköterskorna på barnintensiven så till den grad att 33 av 45 sköterskor valt att säga upp sig. Den 23 april går deras uppsägningstid ut och de lämnar sina jobb. Det gör mig orolig och beklämd. Jag tänker på alla de familjer vars barn inte hade levt idag utan barn-IVA. Och jag tänker framåt.

Hur har du tänkt lösa det?

Ska de hjärtsjuka barnen skickas till Göteborg, där personalen redan går på knäna och där brist på vårdplatser på BIVA redan gör att pusslet är svårt att lägga? Ska kirurgerna i Lund tvingas välja bland patienterna och bara ta hand om de livshotande? Om ens det går utan sköterskor och ett fungerande BIVA. Jag förstår inte hur du har tänkt.

Jag känner inte dig och du känner inte mig, möjligen kan du ha läst om mitt liv på den här bloggen. Jag vet inte. Jag vet inte ens vem du är, men jag vet att du är ansvarig för att det har blivit så här. Förmodligen är du inte ensam, förmodligen är du fler personer. Men du (och du och du) har ett stort ansvar i det här.

Jag vet inte om du har barn. Och om du har det vet jag inte om du någonsin behövt stå bredvid en säng på barn-IVA med slangar och maskiner kopplade till ditt barn. Jag vet inte om du varit tvungen att släppa taget och lita helt på att personalen runt omkring vet vad de håller på med. Och jag önskar dig inte att behöva gå igenom det, men jag vädjar till dig. Höj blicken. Inse vad de här sköterskorna har för värde och ge dem det avtal de förtjänar. Gör allt som krävs för att ställa det rätt igen.

Hälsningar
/Abbes pappa

04 mars 2013

Tack!

Vi gjorde det i år igen. Tillsammans samlade vi in pengar till forskning kring barnhjärtan och medfödda hjärtfel. Viktiga pengar som gör stor nytta. Pengar som kommer att kunna rädda livet på små bebisar. Pengar som kommer att göra framtida hjärtoperationer både effektivare, ingreppen mindre och resultaten mer långlivade.

Det hade aldrig gått utan er. Än en gång tack! Tusen millioner tack!

Tack till Sarah på OBH Nordica, Anna på Cotton & Button, Ylva på Balunz, Jonas på Gneis, Camilla på a&c skapa, Mattias på Piratförlaget, Fredrik på Göteborgsgirot, Henrik på Fjällnäs, Ulrika på Bacteria Shield och Sarah på Kosta Boda.

Tack till alla er som har varit med och bjudit på auktionerna, både ni som ropade hem prylarna och ni som fick se er besegrade i slutändan.

Tack till Karin, Karen, Nettan, Håkan Aludd, Cissi, Susanna, Emelie, Hege Lyng, Jenny Olsson, Sanna, Suz, mellanbarnet, Annika, Jega, Björn, Mirja, Malin Vbg, Ingrid Ink Karlsson, Matilda Pettersson, Cristina och Per Fors, Linus, hepe, Greta från Gotland, Lise, 4everfine, Krickilina, FrejaHärngren, Eva, FamFors, "Morfar" Janne, Mikael Brisslert, Mormor, "Morbror" Jon, Moster Sofie, Pelles mamma, Mellisdl, Eva och Allan som alla skänkte en slant genom att skicka ett sms till mitt insamlingshjärta. Några av er flera gånger. Hjärtat finns kvar en stund till, om någon skänker mer lägger jag till ert namn här ovan.

Auktionerna inbringade sammanlagt 24 235 kronor.
Insamlingshjärtat 5050 kronor (just nu).
Sammanlagt blir det 29 285 kronor.

Fantastiskt!

Lägger man ihop det med vad vi tillsammans har samlat ihop och skänkt till Alla barnhjärtans månad tidigare år får vi den smått osannolika summan 169 215 kronor.

Sträck på er mina vänner. Ni gör skillnad.

02 mars 2013

Goddag yxskaft.

Abbe: Ibland så gillar jag yeyereringlang.
Jag: Va?! Vad menar du? Regeringsland?
Abbe: Haha, nej. Yeyereringlang.
Jag: Jag är ledsen Abbe, men jag förstår inte.
Abbe: Lang! Du vet.
Jag: Ladd?
Abbe: Meh! Lang. ELL – A – NGE – NGE. Yeyereringlang.
Jag: Förlåt vännen. Vad pratar vi om för något?
Abbe: Minecraft. Du vet lang – när det går sakta och liksom stannar.
Jag: Menar du lagg?
Abbe: JA!! Yeyereringlang.
Jag: Är det renderingslagg du tänker på?
Abbe: Hahaha, men pappa!
Jag springer ner för vår branta trappa till storebror och frågar vad det är för ord som låter som renderingslagg som Abbe försöker säga.
Storebror: Jaså, genereringslagg. Haha. Han säger genereringslagg.
Jag: !!

Jag tänker inte ofta på Abbes talfel längre. Men när han säger ord jag knappt vet själv vad det är.
Då.