Hej Abbes pappa. Har nyss hittat hit via Silverfiskens blogg som jag har följt i flera år. Med ledset hjärta läser jag om Abbe och beunudrar er och hans styrka som ändå finns där. Nu ska jag komma hit så ofta jag kan och läsa om era dagar och nätter. Kan inte föreställa mig hur ni mår men beundrar er som sagt och heja heja Abbe. Kram.

hejsan. jag har, precis som susan, hittat hit från silverfiskens blogg, och jag har nu läst hela bloggen från början. jag kan inte med ord säga hur mycket jag känner med er, och jag beundrar verkligen er för den ork och kärlek ni har. heja abbe! kramar

hittade er också via silverfisken. har nu suttit en dryg timma och läst hela bloggen från början till slut, jobbet fick vänta. har skrattat och gråtit om vartannat. mest gråt, men du skriver bra så ibland har skrattet hittat fram. however, ska bokmärka bloggen. man blir stolt över er, även om man inte känner er. heja abbe!!!

En fantastiskt lycklig och sorglig berättelse på samma gång, gripande och väl berättad. Man blir så rörd! Instämmer med övriga: Heja Abbe! Man kan klara sig bra även om man är annorlunda, själv är jag gravt synskadad, men med en stark och uppmuntrande omgivning blir man även själv stark!

Hej! Jag läste om din frusttration över att Abbe kanske är gluten- också. Jag oc sonen och min mamma lever med det sedan drygt ett år så jag kan ge dig massor av tips hur kosten för både laktos och gluten funkar. Tyvärr har jag inte koll på barnmatsburkar. Dessutom har jag ett tiotal olika syndrom som är medfödda eller kom under barnaåren. jag skulle kunna försörja en hel hög med specialistläkare... Hör av er om ni vill ha tips mailade. Kämpa på ni är hjältar!! Anna

Jag hittade också hit via Silverfisken... Och jag vill tacka dig Abbes pappa för stunden du gav mig. Precis som 5 föregående inläggsskribenter har jag läst hela bloggen och jag rycktes verkligen med... Abbe kan skatta sig lycklig som har sådana föräldrar och bror. Och du lyckas verkligen förmedla det viktigaste, den ovillkorligs kärlek man som förälder känner. Tack!

Hej Abbes pappa!
Det är den finaste bloggen jag har läst. Jag håller helt och hållet med föregående kommentarer om att du har hittat skrattet. Det är skönt att kunna skratta mitt i allt det jobbiga. Det där med ortopederna stämmer ju så bra. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Har själv en 1-åring med olika problem, bl.a hjärtfel och höftfel. Hoppas snart på att bli utskriven från sjukhuset efter mer än ett år på sjukhus. Heja Abbe!!!

Tack Susan. Tack Alma. Tack Lina. Tack Elvira. Tack Anonym 1, 2 3 och 4.

Tack alla!