Har läst bloggen ett tag nu, ni verkar vara en så fin familj! Starka och glada.
När jag hittade denna bloggen så började jag på dag ett, det tog ett tag, men nu kan ja inte sluta!
Ha en riktigt god fortsättning på det nya året! //P

började läsa din blogg för några månader sedan å började då från inlägg nr 1. satt sedan två kvällar i rad å bara läste. blev helt tagen, har både skrattat och gråtit. önskar er all lycka till som går! / Nina

Det verkar ju vara en kanonbra sammanfattning. Jag har läst hela bloggen, från första inlägget, och jag tänker fortsätta. Heja Abbe!

4bb3 r0xxor!!1!

Jag hittade din blogg när det var omröstning om årets barnblogg och började då läsa från dag ett. Det tog ett tag men det var det helt klart värt. Det är en underbar och fängslande blogg!
Jag tar till mig det du skriver och lär mig en massa. Min familj får stå ut med att jag använder de stödtecken som jag har lärt mig av dig! :)

Jag har också läst allt från början till i dag. Mycket gripande och fantastiskt beroendeframkallande! HEJA ABBE!!!

Hittade hit förra veckan tror jag att det var, och självklart läste jag från början. Det tog en förmiddag ungefär, men det var det värt.
Nu är det en av de bloggar jag tittar in på så fort jag får en stund över.

Nu har jag läst nästan allt från början, de tog ett par timmar =) Men jag kunde inte sluta, när jag väl börjat. Det är mycket gripande men också roande att läsa dina inlägg. Jag önskar er familj lycka till och att ni fortsätter att vara så måna om varandra.
Kram B

Bra gjort Abbes pappa! Läste själv från inlägg nr 1, men det finns säkert en och en annan latmask ;-)

Jag hittade hit från masarinmammans blogg, sträckläste ALLT under en lördagkväll, och nu kollar jag här varje dag för att uppdatera mig om hur det går för Abbe och hela familjen. Ni berör mig så mycket. Det är så märkligt att man kan känna så fast man aldrig träffats. Jag läser här och sedan går jag ner till köket oh berättar för min man om hur Abbe mår idag. Ni är högst närvarande i vår familj.

Tack för att du skriver så fint om dina söner och din fru och dig själv. Tack för att du sätter ord på livet som kanske inte blev precis så som man hade tänkt sig. Den upplevelsen delar jag med dig, fast av andra skäl.

Jag hittade hit via en annan blogg, min väninnas systers närmare bestämt "Hemma hos Sandra"

Jag streckläste från första ordet och de gick inte sluta, det var så intressant att få följa er på vägen. Först och främst är det ju historien i sej som är intressant ger både tårar och skratt. Denna starka lille kille, Verkligen "Heja Abbe"!! Det andra är att du är väldigt duktig på att fängsla en i hur du skriver, man blir helt tagen och bara måste fortsätta å läsa allt för att få helheten från början. Jag kollar in nästan varje dag för att se hur de går för er med allt som väntar i framtiden.

Själv har jag 3 friska barn som fyller 4 16 å 17 år i år och jag hoppas att de får fortsätta att vara friska, men man ska aldrig ta nåt för givet. Jag vet hur det känns att ha ett barn i famnen som får narkos, det känns verkligen som att de försvinner ifrån en. Det var min son, den äldsta, som opererades för ljumsk-bråck 1 mån gammal. Annars har vi som sagt...peppar peppar...varit förskonade från allvarligheter.

Jag är väldigt fascinerad av vilken styrka ni har i familjen, men å andra sidan vad har man att välja på... de e väl bara att köra på men man förstår att de måste vara tungt ibland.

Heja Abbe och HEJA brorsan oxå som får stå ute med mycket och HEJA Er!
Jag önskar Er alla Lycka till i framtiden!!
Tack för att "vi " får ta del av Er historia.

Kram på Er!

Jag läste hela bloggen i ett svep. Kunde inte slita mig ifrån den, satt några timmar på en vardagsnatt. Nu ligger ni i min favoritlista.

Jag gillar ditt sätt att se på livet, ger mig lite perspektiv. Du är helt otroligt stark, och verkar vara en superrolig pappa :) Lycka till med allt!

Hej!
Har nu som så många läst hela din blogg på en gång. Kunde inte sluta när jag väl börjat läsa. Ni verkar vara en härlig familj, diggar verkligen dina grabbar. :-)
Trots att du skriver om svåra saker lämnar läsandet en "god eftersmak" för det märks så tydligt hur du älskar dina söner och din fru!
Hoppas ni får ett riktigt fint år! Utan operationer...
/Annelie

Ps. Jag håller med dig i det du skriver om ortopeder, även om det finns lysande undantag! Ds.

Perfekt med din snabb genomgång. Efter den är man, om man innehar någon sorts medmänsklighet, hooked. Så nu har jag gått igenom alla inlägg.

Tack för en underbar läsning.

Vill tillägga en sak. Din största oro för Abbe verker inte vara hans fysiska handikapp, utan de vi i samhället kommer att tillskriva honom. Genom den här bloggen har du hittat ett bra sätt att förebygga sådant. Du gör Abbe och alla andra, inte bara hjärte och Catch22 barn, som avviker från normen en stor tjänst.

hej. har ju tänkt ett tag att jag skulle säga nåt, så varför inte nu och här? jag har ett extrajobb i en telefonväxel med en del tid mellan samtalen. så jag har läst från början, en stor del av tiden med tårar i ögonen, men oxå med ett leende på läpparna. du skriver otroligt fint om era upplevelser, och abbe verkar verkligen vara en kämpe, ja ni allihop för den delen. tack för att du delar med dig av era erfarenheter.

och så fort jag läst ikapp mig så ska jag länka både hit och till donationsregistret. ibland behöver man en påminnelse om hur viktigt det är. tack för den oxå!

trevlig helg, Paula

Hej-a Abbe och Hela Familjen!
Halkade in på ett bananskal i eftermiddags och har sträckläst från första början...underbart fint skrivet. Fantastiska kämpare är ni och inspirerande till tusen! Tack för att du delar med dig av era upplevelser.

Har själv fem småttingar och även om vi inte behövt gå igenom ens en bråkdel av vad du beskriver kan jag ta till mig glädjen i föräldraskapet och det viktiga i att njuta av här och nu utan att oroa sig för mycket av vad som kanske kan komma.

Kommer att titta in då och då för att se hur ni har det-känns lite som om vi 'känner' er nu. Styrkekramar och Lycka-Till-önskningar i massor till er allihop!/Ulrika med familj

Jag har läst varenda ett.. hittills! Kan helt enkelt inte sluta. Det är så bra.

Det går ju inte att låta bli att läsa från början. Alldeles omöjligt.

Nu har jag bara lite knappt ett år kvar innan jag är ifatt! *stånkar på*

Kommenterade i ditt inlägg om fraser med "hjärta i" tidigare i dag. Är som sagt krasslig och hemma i sängen, har läst bloggen från början och hit i dag. Tagit ca 5-6 timmar inkl med en lunch framför skärmen, halvliggandes, sittandes i sängen. Är helt fängslad. Men jag får nog snart hissa vit flagg för i dag och vila ögonen...=P

Hittade hit när jag googlade på catch 22, genom en ny manlig bekant vars son har samma syndrom. Hade inte tidigare hört talas om catch 22. Jag har nu på knappt en vecka hunnit hit och tänker läsa hela bloggen. Gillar dit sätt att skriva på. Allvarligt men med mycket humor. Berör och fängslar. Jag tänker fortsätta läsa hela bloggen så jag kommer ikapp till dags dato.

Jag håller på att läsa din blogg, från början till slut nu. De flesta lediga stunder blir framför datorn. Än har det tagit lite mer än en vecka. Ser med spänning fram mot mer läsning då jag har rätt mycket tid att hinna ifatt.

Jag fick tips från min dotters gudmor om din blogg. "Fast läs den från början" sa hon. Så sagt och gjort, jag läser! Från början! Läser och skrattar och gråter.
Du skriver så bra och det bara poppar upp insikt efter insikt! Min dotter är fullt frisk och det låter kanske lite själviskt men att läsa din blogg ger mig styrka när det är som jobbigast. Även ett friskt barn kan ju vara jobbigt (som du skrivit om i ett tidigare inlägg).
Massor med kramar till er alla 4! Och fortsätt skriva!!
Jag hejjar på Abbe!!!

Hej. Jag hittade hit via twitter där jag började följa dig och då vart det mest att klicka på länkarna och kolla början sen 2010.
Dock började jag den helgen att läsa allt från början och det har det helt klart varit värt trots att jag inte har egna barn och väldigt mycke kvar. Ska bli spännade och se om det fortfarande är Lightning McQueen som gäller när jag kommer ikapp till nutid

Jag hittade till denna underbara blogg så sent som igår.. Och givetvis ville jag hänga med på hela resan så jag började från den där dagen i mars år 2005 och har nu kommit till detta inlägg. Jag tänker fortsätta tills jag är ifatt, har några år kvar men det får ta den tid det tar, det är fantastiskt att få vara med på denna resa och få följa din underbara familj! Det har blivit både skratt och gråt, er historia berör! Kämpa på! Heja Abbe och resten av familjen! Ta hand om er!