Och nu. Gnäll.

Idag har vi tvättat kläder i en spann. Abbes kläder och mina skidkläder. Först med diskmedel eftersom det var vad vi hade hemma, men eftersom lukten inte gick bort köpte vi tvättmedel och gjorde om det igen.

Lukten jag pratar om är såklart den fräna stanken av magsyra. Av kräks. Spy.

Som ett jävla brev på posten blev självklart Abbe magsjuk. Ursäkta om jag låter tjurig men ibland känns det som att det vilar en förbannelse över mig och min lilla familj. Det är helt enkelt inte okej att ha det lite skönt någon gång, utan en massa skit. Det är inte meningen att vi ska få slappna av och ha det gott.

Det började igår kväll med att Abbe matvägrade. Det var stört omöjligt att få i honom någonting, inte ens vällingen som annars alltid går ner när det andra krånglar. Vi undrade varför men avfärdade det med att han är lite förkyld, och hoppades att det skulle gå bättre idag. Idag var han trött och ville inte prova skidorna vi hyrt annat än hemma i hallen. Mamman stannade hemma med honom och mormor.

När jag och storebror kom hem för att äta lunch fick jag veta att Abbe hade kräkts. Det är inte sant, tänkte jag, men blev naturligtvis tvungen att inse att så var fallet. Abbe var ändå vid ganska gott mod så vi hoppades på något vis att det var något han fått i sig som gjort honom sjuk. Trots incidenten på dagis som ringde i bakhuvudet.

Men så hände något som gjorde att Abbe började gråta. Någon liten vurpa som blev för mycket för honom. Jag lyften upp min lille gris och gick runt med honom i famnen för att trösta, men han grät otröstligt. Jag trodde det var för att han ramlat men så plötsligt kom det igen. Han spydde över hela mig. Och som han grät, stackars liten. Allt var kletigt och tårarna sprutade.

Efter lite sanering och Abbe in i duschen somnade han gott. Sedan dess har det inte kommit något mer och jag håller tummarna för att det är över nu. Men eftersom vi bor fyra barn och sex vuxna i en lägenhet med en toalett, bävar jag för ifall epidemin bryter ut så som maginfluensor brukar göra.

Bäst att passa på att åka så länge man kan. Kan jag förvänta mig en födelsedag med en hink mellan knäna tro?



Andra bloggar om: maginfluensa, vinterkräksjuka, familj, barn, kräks