Twitter. Jag tror de flesta av er har hört talas om det, att många av er använder det, men att det finns några som inte riktigt vet vad det är och hur det funkar. Man kan säga att det är lite som att blogga, fast man har bara 140 tecken på sig. Och för att kunna läsa någons tweets måste man ha valt att följa den personen. I praktiken blir det som något slags mellanrum mellan en gammal hederlig chat, en massa små bloggar och något som påminner om Facebookstatusar kan man säga. Det beror väldigt mycket på personen som twittrar; alla använder det på sitt sätt. Vill ni veta mer tycker jag ni ska läsa Mymlans utmärkta inlägg om hur det funkar, dels det här på hennes egen blogg, det här på "365 saker du kan göra" och det här där hennes followers säger vad som är det bästa med Twitter.

I onsdags morse skrev jag ett tweet som länkade till det förra inlägget här på bloggen. Jag hoppades få några besökare som kunde anmäla sig till donationsregistret. Det är ungefär 1100 personer som följer mig och med lite tur skulle de retweeta mitt tweet. Det vill säga skicka vidare det till sina followers.

Och om de gjorde! Jag är helt överväldigad över responsen och mycket fascinerad över kraften i twitter. På några timmar hade mitt tweet spridit sig så att över 20 000 27 000 människor kunde läsa det. Vissa träffades av samma meddelande flera gånger och totalt har tweetet exponerats en bit över 40 000 50 000 gånger! (allt enligt en rapport från tweetreach.com)

Nu hoppas jag bara att donationsrådet får många nya registreringar också.

PS. Följ mig gärna på Twitter här.

Andra bloggar om twitter, organdonation, spridning, sociala medier, mymlan