23 september 2013

Förgängligheten.

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här. Om jag ens ska. Det har varit en tuff dag.

En av storebrors bästa kompisar i klassen och hans lillasyster, förlorade sin pappa i en trafikolycka under helgen. Det är så ledsamt, så obegripligt, så omskakande. Systern går i Abbes klass.

Mitt i sorgen och chocken har pedagogerna på skolan varit fantastiska. De har samlats i klasserna, pratat och stöttat. Barnen har skrivit brev och ritat teckningar till sina vänner.

Det här är svårt för barnen att förstå. Det är svårt för mig. Vi har pratat och försökt så gott vi kan tillsammans. Barn blir rationella på något underligt vis när saker blir för obegripliga. Men så plötsligt en dag kan det svåra gå upp för dem. Då vill jag finnas där.

Ikväll ville jag krama Abbe och storebror hårt och säga att jag alltid kommer att finnas hos dem, så länge de lever. Men det kan jag ju aldrig lova. Om det är någon gång man blir påmind om det, så är det en dag som idag. Jag tröstar mig med att i min famn bor tryggheten och i mina kramar finns löften.

7 kommentarer:

  1. Love and understanding (som jag inte kan ha men det låter fint och jag hoppas att du förstår)..!!!!

    SvaraRadera
  2. Stora styrkekramar till er allihopa!

    SvaraRadera
  3. In the midst of life, we are in death. Sorgligt och meningslöst. Men de här barnen har kompisar som bryr sig om. Och föräldrar till kompisar. Och det hjälper i alla fall en del!

    SvaraRadera
  4. Man kan inte göra något annat än att bara finnas och försöka förstå och ta in det ofattbara...jag förlorade min pappa när jag var 6 år...

    SvaraRadera
  5. Vad förfärligt! Jag tänker ofta på det när jag hör om en trafikolycka kö på motorvägen. Jag tänker att någons liv i den stunden kanske utsläcks och andras förändras så totalt. Min mans morfar omkom i en trafikolycka. Han blev påkörd när han gick över vägen. En liten notis i dagstidningen... Så var det över.

    SvaraRadera
  6. Fint skrivet om något så sorgligt och svårt. Har ett tips på en ny bok för barn om livet och döden som min bror varit delaktig i som fotograf. Kanske kan vara ett stöd i samtalen med dina barn.

    http://www.bokus.com/bok/9789129685008/nar-pappas-farmor-dog/

    SvaraRadera
  7. som en blixt kom tårarna, jag vet inte hur du efter att ha läst tre inlägg får mina tankar att snurra och tårar att rinna så fort. men dina ord berör in i hjärtat. jag började läsa ditt inlägg om fångarn apå fortet kalaset som var därför jag snubbla hit, ska ha det i skolan. och så läste jag från i år och kom hit.
    Jag ser framför mig dig sitta och krama dina barn, trösta och stötta. bara genom några ord du skrivit. så fängslande.
    Beklagar deras sorg och det tragiska i trafikolyckan.

    /carro

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.