Vet ni vad? Vår "Pappakyckling" vann den första deltävlingen i "Pippi på Svensk fågel". Det hade jag aldrig trott, men det är ju jättekul!

Såhär lyder juryns motivering:
Gunnar har förutom att få flest röster lyckats charma juryn med sin Pappakyckling gjord på svensk kyckling med asiatiska smaker. Receptet är lättlagat och passar bra att laga ihop med hela familjen. De härliga bilderna och den trevliga texten är inspirerande. Sist men inte minst, det är väldigt gott!

Här finns en intervju med mig om ni vill läsa.

Som tack till alla som röstat på mitt recept lottar jag ut ett presentkort på kyckling värt hundra spänn. Skriv en kommentar till detta inlägget så drar jag en vinnare bland dem.

Mvh
/matbloggaren Abbes pappa

En kort rapport sent om kvällen. Det susar försiktigt från Abbes drömmar. Han ligger i en säng här bredvid mig, storebror och mamman slumrar intill honom.

Abbe pratar om sina bästa kompisar i skolan.

– XX är väldigt vild av sig. Och YY är lugn.
Jag frågar honom hur han själv är, vild eller lugn? Han funderar lite och svarar:
– När jag är med XX är jag vild, och när jag är med YY är jag lugn.
– Och när du är med båda två då?
– Då är jag mittemellan.

Kan det vara så enkelt?

Kulturshowen i torsdags var fin. Alla vi föräldrar bakade goda kakor och betalade sedan för dem och en kopp kaffe. Då blir det pengar i barnens kassa till nya grejer på t ex skolgården som elevrådet lämnar in önskemål om. Barnen hade valt sånger tillsammans med kulturskolan med utgångspunkt från skolans värdegrund som vi försöker jobba med. Det är lätt att det blir lite tomma ord, det där med värdegrunder, men på det här viset får orden en verklig mening för barnen. Fint och rätt tänkt, tycker jag.

Det har övat och övat på texter och melodier, på danssteg och små sketcher, på rytminstrument och ukuleles. Och så var det äntligen dags att samlas på den stora scenen med en salong full av förväntansfulla släktingar. Jag gissar att det var ganska pirrigt.

Vi fick höra massor av fina låtar av den nittio barn starka kören, allt från Änglamark och Hjärtat det ska sitta här till Man kan va liten med stora problem och Heal the World. Abbe tyckte att Uno Svenningssons Under Ytan var bra, men väldigt sorglig. Det ligger något i det. Jag, å andra sidan hade tårar i ögonen mest hela tiden.







PS. Eftersom jag är noga med att inte lägga ut bilder på andras barn än mina egna utan att fråga om lov blev det lite svårt med bilder från showen här på bloggen. Men den här lilla flickan var så himla fin där hon låg på scenkanten och njöt i vinden från en fläkt, så jag var ville att ni skulle få se henne. Och det var okej för hennes mamma. Lite Carola-fläkt-wannabe där.

Ni vet det här kycklinggrejset som jag är med i, jag ska berätta lite mer om det tänkte jag. Det kommer att hålla på under detta året och bestå av fem olika utmaningar. Var och en som en liten deltävling kan man säga. Mot slutet av året summeras tävlingarna och alla bidrag bedöms av en namnkunnig jury med Leif Mannerström i spetsen. Åh herregud, ska han bedöma mina små recept, jag blir helt nervös av bara tanken.

En vinnare utses och de bästa recepten och idéerna kommer att presenteras i en bok. Alla deltagare i bloggprojektet samlas och några av våra rätter lagas upp och fotograferas för en digital kokbok. Jättekul!

När jag kikar runt på de andra nio bloggarna får jag intrycket att matbloggande är deras grej, så jag känner mig väldigt grön i sammanhanget. Men vad sjutton. Efter att under ett par dagar på Bloggforum ha fått umgås med fantastiska matmänniskor som Monika Ahlberg, TV4-mästerkocken Louise och hennes medtävlande Jessica, Smaskens-Annika, Madeleine Landley och många fler, känner jag mig nu stärkt och laddad.

Och nu har jag börjat få meddelande på Twitter, Facebook och via mejl från människor som lagat min "Pappakyckling" och tycker den är smarrig. Märklig, men väldigt rolig upplevelse måste jag erkänna.

Om någon vill rösta på mitt bidrag går det bra att göra det genom att gå in på den här länken. Det skulle göra mig glad. Om ni tycker att något annat bidrag låter godare och bättre att laga ihop med barnen röstar ni såklart på det. Så vill jag helst ha det. Röstningen pågår fram till midnatt måndag 14/5.

I morgon kväll ställer killarnas skola till med stor "Kulturshow". Det är ett rätt märkligt namn om du frågar mig, men jag gissar att det beror på att den gamla musikskolan numera har blivit kulturskola och vi kommer att bjudas både på sång, slagverk, drama, dans och ukelele. Annars kanske vår konsert som det hette för hade funkat.

Hur som helst, det kommer att bli fint. Och jag kommer att få tårar i ögonen som vanligt när det är luciafirande eller skolavslutningar. Det är något med de spruckna blockflöjtstonerna, viljan och ambitionen som alltid ger mig en klump i halsen.

Killarna har gått här hemma och övat på sångerna i flera veckor nu. Och varje gång jag hör Abbe sjunga en melodi med textraden "man kan va liten med stora problem …" hugger det till i min mage. Lille vän, som att han sjöng ett litet soundtrack om sig själv.

När jag väl tömde kameran idag var det 1036 bilder som låg på minneskortet. Vid närmare eftertanke inser jag att jag hade min kamera i handen konstant i två dygn. Släppte den knappt när jag sov.

Nu har jag sållat, slängt, redigerat och funderat. Bra, dålig, kanske, kass, går-den-här-att-rädda?, fin, nä, okej och så vidare.

Jag skulle kunna skriva en himla massa om vad jag tyckte om de två dagarna, men jag hoppar faktiskt det. Dels för att jag jobbar på byrån som var med och arrangerade det hela och det skulle låta förmätet om jag satt här och skrev vad jag tyckte (eftersom jag tyckte det var så sjukt inspirerande, bra, kul och fantastiskt på alla sätt). Dels för att det är så många andra som beskriver det så bra. Läs dem istället vettja. Och läs gärna vad folk skrev på Twitter.

Istället bjuder jag på tolv av de 500 bilderna (eller vad det nu blev kvar när jag kastat bort det som inte dög).


Många bloggare och deras läsare i väntan på att eventet ska börja.

Tadaa!


SVT var där och gjorde ett inslag som du kan se här.

Karin Adelsköld, vansinnigt roligt, proffsig och bra.

Isabella Löwengrip imponerade stort. En driftig och klok tjej som sjutton. Och trevlig.

Och här har vi värsta gänget. Från vänster Underbara Clara, Monika Ahlberg, AnnaKarin Nyberg, Frida Ramstedt, Karin Adelsköld och Elin Nyström.



Andra dagen delade vi in oss i tre grupper. Matbloggare för sig, mode för sig, och inredning för sig. Alla fick gå på olika pressträffar inom sitt respektive område. Jag hängde på matgänget. En av dem vi fick lyssna på var Louise Johansson som vann Sveriges Mästerkock förra året och berättade om den resan. Jättespännande att lyssna på och väldigt kul att lära känna Louise lite.


Lunch på Restaurang Familjen, mycket gott.

Många kameror när man är ute och äter med bloggare.

Under måndagen provsmakades det en hel del olika saker. Här Cupcakes från NK American Bakery.

Jag hade tänkt skriva några fler rader om Bloggforum nu, och framför allt lägga upp bilder. Men jag är för trött. Över 700 bilder att gå igenom och två hektiska dagar i kroppen. Snälla, säg att ni kan vänta tills i morgon.

God morgon. Idag vaknar jag i ett hotellrum på Clarion Hotell Post med vidunderlig utsikt över staden efter en mycket bra eftermiddag och en ganska sen kväll med en hel massa fantastiska bloggare.

Milk, reklambyrån där jag numera jobbar, arrangerar tillsammans med Frida på Trendenser ett tvådagarsevent som heter Bloggforum, fullspäckat med bra talare och inspiration. Äntligen fick jag lyssna på och träffa en hel hög intressanta och sköna människor som jag tidigare bara haft kontakt med via bloggen och Twitter. Kul att träffas "i köttet" som gårdagens moderator Karin Adelsköld kallade det. Mycket rolig och mycket trevlig tjej.

Där var, förutom Frida såklart, Underbara Clara, Isabella "Blondinbella" Löwengrip, Monika Ahlberg och många många fler. En otroligt inspirerande dag. Jag får berätta fler detaljer och lägga upp lite bilder senare för nu är det dags för hotellfrukost. Bara en sån sak.

Okej. Då kör vi igång kycklingutmaningen. Och temat för den första tävlingen (för det är nämligen en tävling också, det glömde jag säga) är passande nog "Kyckling – barnens favorit". Jag ska alltså hitta på ett recept som barn tycker om och sedan laga det ihop med mina små huliganer.

Här hade jag förberett lite – som det heter på TV-kockspråk – eftersom jag har en kycklingrätt som jag improviserade fram åt barnen en gång då jag skulle laga thaimat till mig och min fru. Vår mat var lite stark så jag rörde ihop en marinad med ingefära och honung som blev lite snällare åt dem, och stekte några bitar kyckling vid sidan av. Sedan dess vill de gärna ha "pappakyckling" då och då. Alltså utgick jag från den och piffade till den lite.

Den är enkel att göra eftersom det bara handlar om att göra en marinad och låta kycklingen ligga där. Sedan är det bara det roliga kvar – att skära grönsakerna. Paprika är precis lagom svårforcerat för små barnhänder.

Nog babblat, här kommer receptet, för 4 personer.

Marinaden:
En bit färsk ingefära
2 vitlöksklyftor
2 msk honung
2 msk japansk soja
1 tsk sesamolja

4 st kycklingfiléer

1 gul paprika
1 röd paprika
ca 100g sockerärtor
1 msk smör

Sesamfrön

Basmatiris till 4 personer

Gör så här:
Riv en bit färsk ingefära (stor som en valnöt ungefär) på den finaste delen på rivjärnet. Pressa vitlöksklyftorna och häll på honungen, sojan och sesamoljan. Blanda allt till en lite trögflytande marinad.

Skär kycklingfilléerna på längden i smala skivor. De blir fina då och stor yta av kycklingköttet kan dra åt sig av marinaden. Lägg köttet i marinaden och blanda runt det, gärna i en plastpåse så blir det lätt att riktigt massera in marinaden i köttet. Ju längre kycklingen för ligga i marinaden desto mer smak, men gärna uppåt en timme i alla fall.

Skölj sockerärtorna och skär paprikan i bitar som blir ungefär lika stora som sockerärtorna.

Sätt på riset enligt alla konstens regler.

Stek eller grilla kycklingen. Finast blir det om man har en grillpanna eller grillhäll, då får man de där vackra ränderna, men det funkar såklart lika bra i en vanlig stekpanna.

Fräs grönsakerna en liten stund i en matsked smör. De ska bara bli lite lätt mjukare och varma, men helst behålla sin spänst.

Till sist, dekorera med lite sesamfrön över kycklingen.







(lägg märke till hur vi färgmatchat grönsakerna med killarnas t-shirts.)

Eftersom killarna älskar program som "Halv åtta hos mig" och "Sveriges mästerkock" ville de att vi skulle pimpa en tallrik, men det går naturligtvis att ställa fram allt i olika skålar också. Kan vara nog så viktigt med kräsna små matgäster.

När vi satt och åt diskuterade vi vad rätten skulle heta. Abbe och storebror brukar bara säga "kan inte vi få "Pappakyckling" idag?" Men det kan den väl inte heta? undrade jag. Vi skrattade åt "Pappapippi" eller "Hönspappa" och Abbe förseslog "BenTen-pappa". Jag vet inte jag, lite miljöskadad va? Maträtten borde kanske heta något i stil med "Honung- och ingefäramarinerad kyckling med sauterade primörer". Eller?

Nåja. Killarna säger "Pappakyckling".

Nu ska ni höra. Abbes pappa har fått hjärnsläpp och ska leka matbloggare ett tag framöver. Jovisst förstår ni. Jag fick frågan från svensk fågel om jag ville vara med i ett bloggprojekt som de kallar "Pippi på svensk fågel". De bjöd in tio stycken utvalda bloggare för att delta i projektet och jag kände mig väldigt smickrad, men min första tanke var "Varför i herrans namn frågar de mig? Det finns ju mängder av bra matbloggare där ute och jag skriver ju om helt andra saker".

Men efter att ha funderat ett tag började mitt nej sakta ta formen av ett ja och jag högg till. Va fasen, det kan ju vara kul! Egentligen gillar jag ju att laga mat, men eftersom jag är gift med en helt fantastisk kock blir det allt mer sällan som jag ställer mig vid spisen. Det kanske kan bli ändring på det nu, det tror jag att min fru också uppskattar faktiskt.

Temat för första uppgiften är ”Kyckling – barnens favorit” så ikväll har killarna och jag lagat mat. Jag återkommer med mer detaljer om detta i morgon. Men jag kan avslöja redan nu att det var smaskens. Sedan kommer man att kunna rösta på de olika bloggarnas rätter och vinna priser, jag återkommer även till detta.

Så. Från och med imorgon kommer det att dyka upp kycklingrecept här på bloggen då och då. Bli inte oroliga för det. Det är bara jag som har fått pippi på svensk fågel.

En fin tradition på killarnas skola är Valborgsloppet, alla elever springer eller går en bana genom skogen. De minsta barnen i förskolan eller förskoleklassen springer minst ett varv och ju äldre de är desto fler varv ska de klara av. I år var det en ny bansträckning eftersom stormar, skogsavverkning och intensivt regnande gjort den gamla banan obrukbar. Efter mätning med gps-funktionen i tränings-app kom man fram till att banan var 1,6 km lång.

Abbe sprang fem varv! Ja, det är sant. Jag var där och såg det med egna ögon, men trots det har jag mycket svårt att förstå det själv. Det är ju för sjutton hela åtta kilometer. Liten kille, med hoplappat hjärta, lite vinglig motorik och låg muskeltonus, och ändå river han ändå av fem varv på sammanlagt åtta kilometer. Jag har sagt det så många gånger tidigare och jag säger det igen. Han är min idol.