Same same, but different.

Tänk, att man kan ha så olika uppfattning om vissa saker.

Abbe och jag gillar nästan precis samma grejer. När jag kommer från jobbet gillar han att komma springande i full fart med armarna utslagna för att kasta sig runt min hals. Det gillar jag också.

Han tycker om när man busar med honom. När man killas, sådär lagom mycket. På gränsen till att det blir jobbigt, men ändå inte. När han skrattar så han kiknar, men jag slutar i tid och han flämtande säger "nea" [mera]. Han gillar när jag pappaslänger honom i luften. Ju högre, dess bättre. Ju stökigare, desto roligare. Det tycker jag också om.

Han älskar att gosa. Krypa upp i mitt knä och säga "mmmm" med ett sånt där "vilken-tur-att-jag-har-dig-tonfall". Och säga "niiin aph-aph" [min pappa] med ett suckade eftertryck. Det älskar jag med.

Jag tycker om att bygga kulbana. Han älskar det. Jag gillar att lägga pussel med honom. Det gillar han med. Och läsa böcker, baka pizza, gå i skogen, dricka espresso, äta popcorn och åka vattenrutschkana. Samma där. Vi gillar det.

Men när det handlar om att klä på sig kläderna på morgonen, är vi inte på samma våglängd. Abbe tycks ha fått för sig att det är en rolig jage-lek. Han springer runt huset och gapskrattar när jag vill byta hans pyjamas mot kläder. Han drar iväg så fort jag visar mig med en tröja och ett par byxor, fnissande med hopp om att jag ska springa efter.

Jag däremot, hatar det. Det är alltid bråttom, och jag är alltid trött. Att leka jage är inte vad jag vill just då. Och att försöka få på en strumpa på en liten fot som sparkar mig i ansiktet roar mig ingenting.

Tänk, att man kan ha så olika uppfattning om vissa saker.

Andra bloggar om: påklädning, barn, morgontrött, gosa, leka, olika, lika

Dagisutflykt.

Katten på råttan, råttan på repet. Abbe klappar kaninen, storebror klappar Abbe.

Idag har jag varit pappaledig. (Javisst FK, det är bara att kolla. Jag har begärt föräldraledighet) Hela förskolan var på utflykt till Kättilsröds 4H-gård. Personal, barn, föräldrar och rubbet har spenderat en riktigt trevlig dag tillsammans.

Det har picknickfikats, poängpromenerats, matats ankor och hönor. Getter, får och kaniner har klappats. Det har gråtits en skvätt när den lilla killingen stångades. Hästar och grisar har beskådats, korv har grillats och det har åkts på ett släp efter traktorn.

Killarna fick en fin dag. Storebror fick över 39° feber. Och jag fick korra en reklamfilm när jag kom hem.

Andra bloggar om: bondgård, pappaledighet, 4h, hönor, ankor, grisar, hästar, kaniner

Överdos?

Jag undrar jag om min fru tycker jag spenderar lite mycket tid med dig och med datorn. Underbar som hon är hade hon gjort riktigt lyxiga lantpatémackor till oss ikväll med alla goda saker som hör till. Och ett smaskigt rödvin.

– Vill du ha mer vin innan jag går upp? frågade hon.
– Det var väldigt gott, men då blir jag kanske onykter.
– Äh. Du sitter väl ändå och bloggar fram till tre i natt så du hinner väl nyktra till.

Eeh.

Andra bloggar om: bloggar, bloggande, äktenskap, kärlek, vin

296 bilder för 184 spänn?

Jag har inte riktigt kunnat släppa det. Tanken på alla bilderna som är borta efter hårdiskkraschen. Har faktiskt inte ens sagt till supportfirman att byta disken än, ifall jag kanske ändå skulle ta och lämna den till något företag som kan trolla fram mina filer. Hittade efter tips från några av er, företag som var lite billigare än de jag snackat med först. Men ändå. Dyrt.

Så kom jag på att det kanske fanns data kvar på minneskortet från kameran. Det är såklart inte alla förlorade bilder men kortet är ju ändå på en gigabyte, så lite plåster på såren borde det kunna bli. Efter lite googlande hittade jag ett program som heter MediaRecover som verkade okej. Jag laddade hem en gratis provversion och drog igång den. Yippie! 296 filer hittade den. Jag försökte titta på dem, men nähädu det gick inte. Då behövs en licens.

En snabb koll och jag konstaterade att med dagens dollarkurs kostade programmet bara 184 spänn. Kaatschiing, fram med kreditkortet och hit med programmet. Nu skulle jag minsann få tillbaka åtminstone alla härliga bilder från den senaste tidens vackra väder.

Jag startade min numera egenhändigt betalda licens av MediaRecover för att rädda mina 296 bilder. Äntligen.

Näpp. Den kunde väl fan inte fixa några bortkastade filer åt mig inte.

Jag känner mig lite lurad.

Andra bloggar om: mediarecover, minneskort, digitalfoto, bilder, hårddiskkrasch

Abbe hittar kärleken på nätet.

Killarna har en gammal eMac som jag fått av våra supportkillar sedan den blivit över hos någon av deras kunder. Egentligen var det väl storebror som fick den. Han har en liten samling dataspel som han gillar. Björnes Magasin, Alfons Åberg, Fem Myror och så vidare. Pedagogiska och kul på många sätt, om man bara lyckas hålla tiden framför datorn på en rimlig nivå. Det går lite lättare nu när vädret inbjuder till utelekar.

På sistone har han börjat intressera sig mer för spel på internet än de egna på dvd. Han hittar dem på bolibompawebben, nickelodeon.se och gratis-spel.net bland annat.

Abbe vill också väldigt gärna "eeeia naanon" [spela datorn] även om han inte riktigt fattar vad han håller på med. Men jag är ändå rätt imponerad måste jag säga. Han har börjat bemästra både klickandet och dragandet med datormusen nu.

Igår kväll undrade jag vart han hade tagit vägen.

– Abbe, var är du?
– Nee-ä, svarade han från nedervåningen.
– Vad gör du då?
– Eeeia naanon.

Bäst jag går ner och kollar, tänker jag, så att han inte skapar totalkaos i datorn. Visserligen är det just det som är så bra med att de har en egen burk där inget annat finns än en webbläsare och deras spel. Går det alldeles åt skogen är det bara att formatera om den, och börja från början. Och viktiga grejer på min och mammans dator får vara i fred.

I alla fall, jag gick ner till honom.

Där sitter Abbe. Han har lyckats klicka sig in på någon av storebrors spelsajter, därifrån via en bannerannons och vidare in på den sajt han nu surfade runt på. Och han verkade rätt nöjd. Han satt och spanade in tjejer på mötesplatsen.se.

Andra bloggar om: internet, spel, bolibompa, nickelodeon, dator, nätdejting, mötesplatsen

Tisdagstema – baksida.

Två och ett halvt år gammal storebror tränar.

Andra bloggar om: tisdagstema, fotografi, baksida, pott-träning, pottan

Lyssna inte på den här killen.

Daniel Gilbert, Harvarduniversitetet. Han vet inte vad han snackar om.

Andra bloggar om: lycka, barn, äktenskap

Mitt i maten stod en ko.

Igår när vi ätit sa storebror "tack för maten , den var go, mitt i maten stod en ko". En gammal klassiker som väl finns i tusentals mer eller mindre rumsrena varianter. Just den här hade jag faktiskt inte hört förut och vi skrattade gott allihopa. I synnerhet Abbe.

– Man kan väl inte ha en ko i maten heller? sa jag.
– Määeh, sa Abbe och gapskrattade.

Vi höll på lite och skojade med Abbe om det där, och jag märkte inte att storebror smög iväg från bordet. Plötsligt står han bredvid mig och fnissar. Abbe brister ut i skratt igen och jag undrar vad som händer. Tills jag tittar ner på min tallrik där en av kossorna från killarnas leksaksbondgård står mitt i maten.

Practical joke från en femåring.

Andra bloggar om: barn, practical joke, prank, tack för maten

Manlig lycka.

Jag vet att det här är lite patetiskt. Och förmodligen ganska typisk män. Men som villaägare med ständiga projekt på huset och i trädgården kan jag inte låta bli att känna något annat än sann lycka.

K-Rauta har öppnat ett varuhus i Partille. På vägen mellan jobbet och hem. Öppet på helger och ända till åtta på vardagkvällar.

Är det inte fint?

Andra bloggar om: byggvaruhus, trädgårdscenter, k-rauta, öppettider, villaägare, manligt

Arga gubben.

Min fru var väldigt engagerad i hästar och ridning när vi träffades. Närmare bestämt westernridning. (Roligt förresten när datorns rättstavningprogram lite förvirrat föreslår vänstervridning, när den inte kan stava till min frus hästsport.)

Men ni vet hur det är. Barn kommer, egna intressen försvinner. Jag har försökt pusha lite för att hon ska komma igång igen, för att både hon och jag behöver göra något annat än att bara vara mamma och pappa. I synnerhet när det ena barnet är en kromosomig hjärtegris. I alla fall. Idag stack hon iväg till sin gamla instruktör och kompis för att få damma av chapsen under en dag, om man säger så.

Nåväl, det var egentligen inte det jag skulle berätta om. Jag och killarna var i alla fall hemma själva i sommarvärmen. Det var i stort sett helt okej.

Först hade storebror en kompis här. Han bor bara några hus bort och de leker nästan varje dag. För att göra en lång historia kort så hittade de på ett bus, inget speciellt allvarligt i sig men jag fick ändå säga ifrån för att de skulle sluta. När jag gör det svarar kompisen "jag har inte gjort något" trots att han sitter mitt framför näsan på mig och håller på med rackartyget. Då tände jag till.

– Säg inte att du inte gjort något. Jag ser ju att du håller på.
– Öh. Okej.
– Vet du vad? Alla kan göra fel. Men man måste stå för det.
– Mmm.
– Buset var kanske inte så farligt, men jag tycker väldigt illa om när man ljuger för mig.
– Mm.

Jag går därifrån. Då ser jag att han är på väg hem. Jag vänder tillbaka och säger: "Du behöver inte gå hem, vännen. Det är bra nu. Ni kan leka om ni bara inte gör så mera." Han svarar bara "jag vill gå hem" och jag ser att han gråter. Jag känner mig som ett svin.

Lite senare skäller jag på storebror för en annan grej. Han börjar också gråta. Heja mig.

Och slutligen. Jag håller på med Abbe på vägen och provar att cykla med stödhjul på storebrors gamla cykel. Vi är alldeles nära huset så dörren till huset är stängd men inte låst. När Abbe tröttnat och vi kommer tillbaka är dörren öppen. Vad sjutton är det här nu då, tänker jag och springer in.

I killarnas rum är två främmande barn. Jag gissar att det är grannens barnbarn som är på besök hos mormor. De har lekt vid något enstaka tillfälle med storebror, men jag tror inte ens att han skulle känna igen dem.

– Vad håller ni på med?! Jag ryter.
– Ingenting.
– Men vad gör ni här inne? Ni kan väl inte bara gå in i någon annans hus?
– Öh.
– Va?! Man klampar inte in hos människor man inte känner, utan att fråga. Det är ju ingen annan hemma här. Då kan ni väl inte bara gå in?!
– Öh.
Jag koncentrerar mig för att inte svära, och har god lust att handgripligen slänga ut dem.
– Nu går ni ut härifrån!

De lommar iväg. Visserligen tycker jag fortfarande att det är helt märkligt beteende att göra som de gjorde, men inte desto mindre känner jag mig inget vidare efter att ha gormat åt dem.

Nu är man väl känd som arga gubben.

Andra bloggar om: barn, uppfostran, grannar, bus, skäll

Lördag kväll 20.20

Jag fortsätter med ännu ett inlägg till på temat "kommer du ihåg de där dagarna i början av maj 2008?"

Det är alltid härligt att komma ut en sväng i kajaken, vare sig det är i brusande sommarhav mellan Syd-Kosters kobbar och skär, eller en regnig hösttur på hemmasjön. Och så finns det kvällar som igår.

Nästan religiöst.

Andra bloggar om: vår, värme, kajak, paddla, insjö, havskajak

Lördag morgon 08.20

Abbe och mamman är på simskolan, storebror käkar frukost på trappan ute i morgonsolen med mig. I sin pyjamas.

Sa jag att det är tionde maj?

Andra bloggar om: barn, frukost, ute, maj, väder, värme

Nattamat.

Om en liten stund ska jag tanka. Jag ska fylla på med något ovärderligt, något som fyller alla mina sinnen till brädden. Ett livselixir. Jag gör det varje kväll, men kan ändå inte få nog av det.

Rummet är alldeles mörkt. Hade det inte varit för den evigt lysande nattlampan med Nalle Puh och hans vänner skulle det varit kolsvart.

Det är matdax för Abbe. Hur vrickat det än låter så får han fortfarande en flaska, mer eller mindre i sömnen varje natt. Det behövs eftersom det för det mesta är väldigt svårt att få i honom det han behöver under dagen.

I överslafen sover storebror sött. Täcket är som vanligt avsparkat och den lilla kroppen ligger ihopkurad i ena änden av sängen. Jag står länge på pallen, med sängen i brösthöjd, och lyssnar på suset från hans andning. Det pyser liksom lite fint när andedräkten tar vägen genom hans femåringsnäsa. Min hand stryker undan det kritblonda håret, jag pussar honom i pannan och dröjer kvar en stund med mitt ansikte tätt emot hans. Bara för att känna doften en liten stund till. Lägger på honom täcket, även om jag vet att det är meningslöst. Han sparkar snart av sig det igen.

Sätter mig på sängkanten nere hos Abbe och beundrar det lilla livet som ligger där så fylld av ro. En napp i munnen och en i varje hand. Så vill han ha det. Minst. Och än så länge får han det. Undrar när vi ska ha hjärta att ta den lyxen ifrån honom?

Oftast räcker det att ta nappen ur munnen på honom för att han ska veta vad som är på gång. Ibland viskar jag att det är vällingdags. Han kan det här nu. Är lika van som jag vid sin nattamat. De små händerna famlar i mörkret efter något. Var är den? När han till slut får tag i vällingflaskan för han den nästan desperat till munnen. Ögonen hela tiden slutna och Abbe kvar någonstans i drömmarnas värld. Så fort dinappen letat sig in mellan hans nuförtiden smultronröda läppar, infinner sig total harmoni. Nu är det bara han och vällingflaskan en liten stund framöver.

Jag passar på att pussa på honom, lukta på honom och stryka baksidan av mitt finger över hans kind. Han bryr sig inte om något annat än sin välling. Jag tar hans lilla fot, med de spretiga små tårna, konstaterar än en gång hur mjuk och go den är och sluter handen kring den. Jag gosar med honom. Snusar på honom. Till och med byter hans blöja om den känns tung, för att han ska slippa vakna i en pöl. Men Abbe bryr sig inte. Han lyfter lydigt på rumpan när den nya blöjan ska på, hela tiden med nappflaskan i munnen och ögonen slutna.

När flaskan är tom vänder han sig på sidan med en suck, jag stoppar om honom och viskar i hans öra att han är världens finaste. Sen smyger jag ut. Och nu kan jag sova hur gott som helst. Nu är jag fulltankad.

Jag älskar den här stunden. Och jag älskar de här barnen.

Andra bloggar om: barn, kärlek, nattamat, välling

Bara lite lite FK-gnäll till.

Idag ringde min fru för att boka det där mötet med Försäkringskassan.

– ...och så behöver vi ett läkarintyg också.
– Det har ni ju fått.
– Nej det har vi inte.
– Men vi skickade ju det med ansökningen.
– Jag har inte fått något. Ni får skicka ett nytt.
– Kan du inte titta en gång till? Det måste ligga kvar i kuvertet.
– Jag har inte kuvertet. Det var inte jag som öppnade det.
– Men det var ju adresserat till dig.
– Det är inte jag som öppnar posten. Konstigt, det här har aldrig hänt tidigare.

Bzzzz! Fel svar. Bara för vår lilla familj har FK fipplat bort handlingar förr. Jag är övertygad om att det har hänt andra också.

Andra bloggar om: försäkringskassan, vårdbidrag, slarv, krångel

Sondpuckon?

Barn som ammas blir intelligentare än barn som flaskmatas, säger kanadensiska forskare. Men hur är det med bebisar som sondmatas, för att de inte orkar amma? Eller inte kan? Eller de som matas milliliter för milliliter med sked?

Ja ja, alla kan inte bli Einstein.

Andra bloggar om: amning, IQ, bröstmjölk, sondmatning, nappflaska

He's a model and he's looking good.

Igår var Abbes storebror med mig på jobbet. I förrgår med, förresten. Men inte sådär följa-med-och-se-hur-det-är-på-pappas-jobb som det brukar vara. Nej, han har jobbat. Först som fotomodell och sedan som filmskådis.

Alltihop ska mynna ut i en hemsida för en riktigt rolig produkt som heter Maxamec. Ett slags jätte-meccano där det man byggt ihop blir stort nog att sitta i eller åka på. Bygg en bil, åk omkring lite, montera isär den och knåpa ihop en koja istället.

Så idag har han lite att berätta om på dagis, kan jag tänka.

Brev från Försäkringskassan.

"Din ansökan om vårdbidrag har kommit in... bla bla... Vi räknar med att du ska få ett beslut inom tre-fyra månader under förutsättning att du har skickat in alla handlingar som behövs"

Jag kan inte låta bli att undra lite över vad de gör under tiden? Jag menar tre-fyra månader? Det är ingen panik på något sätt, Abbe har bidrag några månader till så vi ska nog få det att gå ihop. Men hur går det till? Sitter de med pannan i djupa veck i tre månader nu? Eller har de möten om Abbe som avlöser varandra under fyra månaders tid? Det är väl klart att de har högvis med ärenden som ska utredas, inte bara vårt. Men ändå.

Vidare ber de oss kontakta dem för att boka en tid där vi kan gå igenom ansökan. På telefon, hos FK eller till och med hemma hos oss. "Inför vårt samtal ber jag dig tänka på följande: • Vad behöver ditt barn hjälp med som barn i samma ålder inte behöver? • Behöver ditt barn någon extra träning eller behandling?" Och så vidare. Inte mindre än sex frågor, ganska stora frågor. Och dessutom exakt de frågor vi redan svarat på i vår ansökan.

Men vad fasen, läser de inte det vi skrivit? Uttryckte vi oss otydligt? Om vi ändå ska svara på alltihopa igen, varför ska man då lägga all tid på att fylla i blanketterna?

Alltså, jag är naturligtvis otroligt tacksam för att vi kan få det här ekonomiska stödet för allt merarbete och alla extra kostnader som Abbes funktionshinder medför. Och jag vill självklart inte bita den hand som föder mig.

Men osar det inte rätt mycket onödigt dubbelarbete ?

Andra bloggar om: försäkringskassan, vårdbidrag, krångligt, dubbelarbete, funktionshinder

Tisdagstema – orange.

Så var det dags för tisdagstema igen. En riktigt rolig liten tradition som jag längtar en smula till varje måndag. Det är så kul att bläddra bland sina bilder (de man inte tappat i en hårddiskkrasch vill säga) och se om man hittar något som passar. Eller plåta nya på temat, då tid finns. Jag vill förstås gärna att bilderna ska funka både med det aktuella temat för tisdagen och med temat för den här bloggen. Ett liten veckovis utmaning alltså.

Okej. Bilden av Abbe i poolen är från Kreta förra sommaren. Den till höger är tagen på Käringön i Bohuslän, också det i somras. Temat den här veckan är semester. Nej förlåt, flythjälp var det ju, eller sommar. Nej, vad fasen? Var det Abbe?

Orange, var det ju!

Andra bloggar om: tisdagstema, fotografering, flythjälp, orange, kreta, kärringön

En trädgårdsmästare till.

Det är så skönt med de här varma och ljusa kvällarna. Man får liksom någon extra timme liv per dag nu, jämfört med för några månader sedan. En liten timme att göra något trevligt av istället för börja avveckla dagen knappt innan man kommit in genom dörren efter jobbet.

– Ska vi så lite frön, frågade jag storebror idag?
– Jaaa, det gör vi. Jag älskar att så frön. Det är det bästa som finns med våren tycker jag.

Kunde inte sagt det bättre själv.

Andra bloggar om: våren, plantera, så, trädgård, växthus

Adjöss bilder och filmer.

Jorå, den hade kraschat. Idag har byråns datorsupportföretag skruvat isär min MacBook och konstaterat att hårddisken havererat. Rejält. Det var inte fråga om några korrupta filsystem eller ödelagda partitioner, nej vi snackar härdsmälta. Fysisk krasch. Det knastrar och skramlar om disken så något inuti har helt enkelt gått sönder. Kanske lite orättvist att beskylla Windows för detta, med det känns ändå skönt med en tydlig fiende.

Vill passa på att tacka för tipsen jag fick om vart jag skulle vända mig. Kanon, men tyvärr. Elgigantens erbjudande på sextonhundra spänn lät överkomligt men då fixar de inte diskar som pajat mekaniskt. Så jag ringde direkt till Ibas och snackade med dem. 3 500:- för för en analys och sedan, beroende på vad som måste göras, mellan 15 000:- och 30 000:-.

Glöm det.

Själva datorn fixar sig. Jag får en ny hårddisk på garantin. MacBooken är ju inte mer än ett halvår gammal, jag köpte den när Abbe skulle opereras för att kunna skriva från sjukhuset. Men som sagt, senaste backupen jag hade var från jul, från pepparkaksbaket. Alla bilder jag tagit efter det är väck. Alla filmer jag klippt med Abbe likaså. Tack ock lov finns de i alla fall i lågupplösta versioner här och på youtube.

Någon som sitter där hemma och funderar över sina backuper just nu?

Andra bloggar om: diskkrasch, datorer, MacBook, back up, bilder, filmer

Trädgårdsmästaren Abbe.

Abbe har gröna fingrar. Eller, varför säger man så egentligen? Efter den här dagens planterande och grävande i jorden var fingrarna snarare bruna. Eller kanske svarta. Hela Abbe var förresten brunsvart. Utom området mellan överläppen och näsan. Det var däremot grönt.

Abbe gillar att hjälpa till med allt som de vuxna gör. Sådan är storebror med. De har grävt och krattat, planterat och vattnat för glatt livet i helgen. Ibland är det kanske mer till besvär än till hjälp, men det spelar ingen roll. Det är ju så mysigt att de vill vara med. Jag antar att om tio, tolv år får man vara glad om de överhuvudtaget är hemma.

Andra bloggar om: barn, plantering, trädgård, väder, gröna fingrar,

Flaggan i topp.

Vad är det för dag idag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag, för det är Abbes goa mammas 40-årsdag.
Hurra, hurra, hurra.

Dagens tecken – Fredagsmys.

Fredag............................Mysa – dra handen under hakan och vifta med fingrarna.

Det här är ett användbart tecken. Eller rättare sagt kombination av två tecken. En kompis, vars flickvän jobbar som logoped, lärde mig det för ett tag sedan.

Jag förstår i och för sig vad Abbe vill när han i tid och otid, vilken som helst av veckans dagar proklamerar "eenas-yhhs". Och skulle det av en tillfällighet vara fredag så räcker det att man formar munnen och andas in för att säga sitt javisst, för att Abbe ska dra igång sina rutiner. En pall ska släpas in i köket och klättras upp på för att nå bänken. En bricka ska baxas fram, pipmuggar i plast och skålar ska ställas på brickan. Micropopcorn hämtas, "aph-aphff yääph-a meey" för att han inte får av plasten och inte når micron. Det ska vara snacks i olika former. Och läsk. När allt är klart säger han nöjd "Åå, nyu ya äärni. Ooom." [Så, nu jag färdig. Kom.] och drar mig med till den stundande mysfesten.

Idag satt vi ute i solen. Jag med ett kallt glas vitt. Abbe med citronläsk från sodastreamen. Vi matade varandra med popcorn och Abbe var på sitt allra keligaste humör.

För ett ögonblick glömde jag den krashade hårddisken.

Andra bloggar om: TAKK, teckenspråk, fredagsmys, fredag, mysa

Fina fisken.

Mamman har middag med några väninnor. För att ge henne lite spelrum tog jag killarna med mig till Universeum. Ett fantastiskt museum förresten, om du inte varit där. Vid en av de stora insjötankarna sa jag till storebror:

– Ser du den randiga fisken där? Det är en Abborre.
– Kolla Abbe, sa storebror. En Abbe-borre!

Andra bloggar om: universeum, akvarium, abborre

Det gick åt helvete!

Jag mår piss. Vill bara börja med att säga det.

Egentligen är det inget hokus pokus, det där med att köra Windows på Macen. Sedan Apple började använda Intelprocessorer i sina datorer går det faktiskt att välja operativsystem. Varför man nu skulle vilja göra det?

Jag är precis som alla andra Macanvändare – ett fan snarare än kund, till Apple. Jag älskar deras intuitiva gränssnitt och snygga design, lika mycket som jag älskar att håna mina vänner med PC, för det motsatta. Men om sanningen ska fram så drar vi Macälskare ofta det kortaste strået när det gäller valmöjlighet. Det är bannemig inte ofta utvecklare orkar engagera sig i att ta fram en Macversion av vad de nu tillverkat.

Just nu har jag två olika programvaror för teckenspråk som bara funkar på PC. Så what the hell, det är väl bara att blunda när man sparkar igång Windows.

Jag blev rekomenderad Parallels Desktop, en applikation som gör att man kan växla mellan operativsystemen utan att behöva starta om datorn. Det funkade bra. Så blev då en bit av min Mac plötsligt en PC. Installationen av XP rullade också på, trots att jag känner mig helt vilse i PC-världens backslash- och underscorefyrverkeri. Men så ville XP ha en uppgradering. Jag gjorde som jag brukar (på mina Macar) klickade okej, datorn började jobba, och sedan hände ingenting.

Ingenting.

Ingenting.

Datorn susade och brummade och, tro det eller ej, skramlade. Men ingenting mer hände.

Den är död.

Jag har gjort allt man kan, varit i kontakt med byråns supportföretag, men jag är nog tvungen att inse vad som hänt. Hårddisken har kraschat.

Hade jag backup? Ja en del, men inte på allt. Jag vågar nog påstå att jag är bättre en genomsnittet på det där med att ta back-up. Jag tömmer över bilder till servern på jobbet då och då, och det backas på band varje natt. Men nu är det en stund sedan.

Alla bilder och klippta filmer sedan strax före jul är borta. Och jag gråter inombords. Okej, några få finns här på bloggen. Men då är de lågupplösta.

Jag får väl skylla mig själv. Så går det när man bjuder upp djävulen till dans.

Andra bloggar om: mac, macbook, apple, pc, parallels desktop, back up

Sova med fienden.

Jag känner mig lite smutsig. Håller på och installerar Windows XP på min MacBook.

Tisdagstema – Fyrkantigt.

Jag ska erkänna att jag tvekade lite innan jag valde de här bilderna. Jag har alltid gillat dem, men med de senaste dagarnas elände i Österrike färskt i minne fick de en lite besk bismak. Men vad fan. Livet går vidare och Abbes lek med den stora wellpappkartongen har ju inget som helst med inlåsta barn att göra.

Jag tycker om de här bilderna för att de är så typiska. Köp vad som helst (i det här fallet en gigantisk bean bag) och det kommer ändå att vara kartongen som är roligast. Den här fyrkantiga lådan hade Abbe och hans brorsa roligt med i många veckor innan jag tordes kasta ut den.

Andra bloggar om: tisdagstema, fyrkantigt, fotografi, barn, kartong

Men hur?!

Alltså, jag kan inte förstå. Det är helt omöjligt, otänkbart och obegripligt hur man kan göra så. Vad är det som har hänt i en sådan människas uppväxt, vad har gått snett i hans liv? Vad är det som driver en pappa till sådana grymheter, sådana bestialiska handlingar? Hur kan man hålla sin dotter, sitt eget barn, sitt kött och blod, inspärrad i en källare i tjugofyra år? Och dessutom systematiskt våldföra sig på henne.

Jag fattar inte.

Jag som får dåligt samvete om jag tagit hårt i någon av mina killar, då de likt små jävular testar var pappas gräns går. Jag som mår jag fysiskt illa om jag tappat fattningen och skrikit åt dem.

Jag kan inte förstå.

Andra bloggar om: amstetten, joseph fritzl, fånge, källare, incest

Med kläderna på i poolen.

I lördags var det klädsim i simskolan. Både i Abbes minisim på morgonen och storebrors simskola senare på dagen. Storebror belönades efter sina insatser med den stora äran att för fyrtio spänn få lov att köpa "blå livbojen" i receptionen, att sätta på märkesskölden.

Abbe och jag hade snackat i flera dagar om att han skulle bada med kläderna på sig. Men när det var dags att duscha innan vi gick in i simhallen trodde han att pappa blivit heltokig.

– In i duschen med dig nu Abbe.
– ?!!
– Ja, kom nu. Gå in med kläderna på bara.
– ??!!
– Kom här nu gubben, vi måste duscha innan.
– ???!!!!

Jag tog handduschen och spolade honom. Abbe gapskrattade i sina genomblöta kläder och tyckte att jag var toppen som gjorde ett sånt bus.

Andra bloggar om: simskolan, klädsim, vattenpalatset, blå livbojen, barn

Men vad är det för något?

Det har varit en del snack om vårdbidrag här de senaste dagarna. Men så kom jag på att du kanske inte vet vad det är för något. Innan vi fick Abbe hade jag aldrig hört talas om det.

Underhållsbidrag hade jag hört om. Det som mamman (oftast) får av pappan (oftast) som bidrag till barnets försörjning om föräldrarna har separerat. Och vårdnadsbidrag har man ju hört om. Det som de borgerliga regeringarna inför och de socialdemokratiska river upp. Som är till för den som själv tar hand om sina barn istället för att lämna dem till en förskola till exempel.

Men vårdbidrag? Det var nytt för mig.

Så här skriver Försäkringskassan: "Vårdbidrag är en ersättning för förälderns merarbete för särskild tillsyn och vård och/eller för de merkostnader som barnets sjukdom eller funktionshinder ger upphov till."

Vid en första spontana tanke kan man tycka att det borde vara inkomstprövat. Vi kanske inte behöver pengar lika desperat som en ensamstående arbetslös mamma t ex. Så tänkte åtminstone jag till att börja med. Men vid närmare eftertanke så ändrade jag mig. Jag har ju också betalt skatt, mycket mer än den arbetslösa mamman dessutom. Och allt extraarbetet, oron och merkostnaderna drabbar ju oss precis lika mycket som henne. Oavsett vilken inkomst hon eller jag har.

Nu är jag glad att bidraget finns. För oavsett hur mycket jag älskar Abbe – hur fin, glad, charmig och världsbäst han än är – så ger han oss en väldig massa extra arbete, extra utgifter och inte minst extra oro.

Första gången vi sökte fyllde vi först i en herrans massa blanketter och skickade in dem tillsammans med läkarintyg. Sedan blev vi kallade på en intervju som tog flera timmar. Och efter några månader kom beskedet. Vi fick bidrag. Men det går ut i juli så nu måste vi söka igen, jag hoppas vi slipper mötet på FK den här gången. Nu vet de ju lite om oss och Abbe redan.

Jag vek för en liten stund sedan åtta A4-ark prydligt på mitten, stoppade dem i ett kuvert, skrev Försäkringskassans adress på framsidan och klistrade dit två frimärken med Ingemar Bergman-motiv. Nu är det bara att hålla tummarna och vänta tills FK-kvarnarna malt färdigt.

Andra bloggar om: vårdbidrag, försäkringskassan, vårdnadsbidrag, underhållsbidrag

Och så undrar de varför folk gör fel.

Sitter fortfarande och harvar med vårdbidragsansökan. Snart klar. Men kolla det lilla stycket som står längst upp till höger på blanketten. (klicka på bilden om den är för liten)

Det kallar jag klar och tydlig kommunikation.

U P D A T E :
Precis när jag äntligen var klar, min fru skrivit under och det var dags att stoppa allt i ett kuvert till FK, upptäckte jag att de ändrat blanketten. Jag utgick från den vi fyllde i då Abbe var nyfödd, men nu ser den helt annorlunda ut. Bara att börja om alltså. Jäv#%@, förb&€#*%# skit också!

Andra bloggar om: vårdbidrag, försäkringskassan, FK, krångligt, kommunikation

Sjukskriven.

Jag har sån jäkla hosta. Jag tror jag sjukskriver mig från bloggen i kväll. Orkar inte. Hostar bara.

Vårdbidrag.

Hur är det med Abbe? Frågorna kommer inte helt sällan. Mår han bättre? Går det bra? Inte alls konstigt, det är klart folk undrar. I synnerhet om de inte träffat oss på ett tag. Faktum är att jag är glad att jag får frågor, det betyder ju att folk de sig.

Oftast blir svaret något i stil med: "Jo det går bra. Han är mycket piggare nu sedan den senaste operationen". För så är det ju, Abbe är piggare. Men det är inte allt.

Allting är relativt. Vi har har ju vant oss. Vi kom inte till Italien, men vi har lärt oss att verkligen gilla Holland. Man gör allt det man måste varje dag och tänker egentligen inte så mycket på det.

Tills nu. Nu har det blivit dags att söka vårdbidrag igen.

Då måste vi redogöra för den särskilda arbetsinsats som krävs med Abbe. På vilket sätt och hur ofta behöver han särskild tillsyn och vård utöver vad som är normalt? Plötsligt måste man tänka efter. Hur mycket jobb är det? Man vill ju inte göra honom sjukare än han är, men inte heller friskare.

Då, när allt ska redovisas, förstår man hur mycket jobb det trots allt fortfarande är att få i honom mat. Man inser hur ofta vi är på sjukhuset, hos habiliteringen etcetera. Men bara då, när man tänker efter. Då begriper man hur mycket tid vi lägger på Abbe som vi förmodligen inte skulle gjort om han varit en vanlig kille, utan syndrom.

För att inte tala om hur mycket jobb man lägger på att fylla i ett antal vårdbidragsblanketter från försäkringskassan.

Vulgo-Abbe.

Abbe älskar att gunga. Han gungar, gungar, gungar och tjoar glatt. Men jag tror vi måste göra något åt de glada tillropen.

På sistone har han börjat skrika: "Pappa, gunga mera!" eller "Jag gunga mera" när han vill ha fart. Men på Abbe-språk låter det lite annorlunda. Jag börjar känna mig lite smådum när han glatt hojtar över hela grannskapet:

"Ap-apf ona-nea! Ya ona-nea!"

Andra bloggar om: talfel, barn, humor, gunga, vulgär

Tisdagstema – Naturmaterial.

Kvinnan i mitten av bilden är drottning. De andra hennes arbetare.

Jag vet. Det är en lite udda hobby. Men det är fantastiskt underhållande att sitta i solen och se dem jobba. Tiotusentals flitiga surrande arbetare som flyger ömsom hit, ömsom dit i jakten på nektar. Likt köande jumbojets i luftrummet över en internationell storflygplats, väntar de på sin tur att få landa och leverera sin last.

Och honungen. Jag har aldrig gillat honung. Men sedan min fru en dag kom hem och sa "jag ska gå en biodlarkurs" och vi sedemera skaffade bin, har jag ändrat mig. Jag har förstått att det är skillnad på honung och honung. Det våra husdjur drar hem kommer inte från ett rapsfält i Skåne. Nej. Det doftar blåbär och ljung om vår honung, och den är söt men inte sliskig.

Naturmaterial när det är som bäst.

Andra bloggar om: tisdagstema, naturmaterial, fotografi, bin, biodling, honung

När började allt egentligen?

– Pappa, sa storebror.
– Mmm.
– Den allra första människan på jorden...
– Ja
– Började hon på en måndag eller?

Andra bloggar om: barn, funderingar, humor, måndag

Sugen.

Mmm, jag vet inte varför men just den här veckan skulle det sitta väldigt, väldigt fint med en bakelse.

Eller hur?

U P D A T E :
Vi satte i oss tjugo bakelser på jobbet i eftermiddags. De var goda. Ifall någon tvivlade.

Fan så mycket lägre än Glocalnet.

Jag läste en artikel i GP i morse som gjorde mig förbannad, rent ut sagt. Den handlade om en stackars kille – fjorton år och förståndshandikappad – som jagas av kronofogden.

Han bor hos en fosterfamilj, kan inte läsa eller skriva och har en fyraårings ordförråd. Men hans biologiska pappa har satt i system att beställa filmer, böcker och musik i hans namn. Utan att betala. Med skulder på tusentals kronor som resultat. Vilket svin!

Jag kan inte låta bli att undra vem det egentligen är som är förståndshandikappad i den familjen?

Andra bloggar om: förståndshandikappad, bedrägeri, skulder, kronofogden

Abbe kan vänta.

På torsdag skulle Abbe ha gått till audionomen och öronläkaren för att kolla hörseln igen. De skulle än en gång ha gjort de där svåra testerna och han skulle förmodligen än en gång ha protesterat. Men vad sjutton, en vacker dag går det.

Men jag har gått och undrat när de skulle ringa. Någon gång under eftermiddagen gissningsvis. Vid fyratiden smattrade introt till Kraftwerks Man Machine igång, på min mobiltelefon. "Dolt nummer" stod det och jag visste vem det var.

– Hej, det var från hörselvården på Sahlgrenska.
– Hej du, jag har väntat på att ni skulle ringa.
– Jaså...eh...du är pappa till Abbe va?
– Stämmer.
– Bra. Han skulle ju ha kommit hit på torsdag...
– Men då strejkar ni, eller?
– Ja...eh..haha...just det. Bra att jag fick tag på dig, det är ju bra med mobiltelefoner ibland.

Och så vidare.

Abbe fick en ny tid. Hoppas sjuksköterskorna får en ny lön.

Andra bloggar om sjuksköterskor, vårdförbundet, strejk

Raketbränsle för ett pappahjärta.

– Sov gott nu Abbe, jag älskar dig.
– Ya ääshgar ney, abp-abpf.

Andra bloggar om: barn, kärlek, jag älskar dig, pappa