Det gamla huset var borta och jag tog kontakt med vår byggare. Om vi skulle få massivträstommen på plats innan vintern gällde det att komma igång fort. Dessutom hade byggaren andra jobb som pockade på uppmärksamheten längre fram, så det kanske skulle dröja innan de hade möjlighet att ta sig an vårt hus om vi inte kunde börja snart. I värsta fall kanske vi skulle vara tvungna att börja om och leta reda på något annat byggföretag.
PS. Om du vill läsa alla inlägg om "drömmen om ett fritidshus" så kan du klicka här >>
Vår nye byggnadsinspektör – som vi fått när vi bad att få slippa Inspektör Ingalunda – kom och stakade ut huset på tomten. Och veckan efter det började schaktfirman att förbereda för sprängning. När besiktning av alla hus i området var färdig satte de igång med borrningsarbetet och så småningom sprängningen.
Nu ville det sig inte bättre än att Herr Framförs mamma, som nu bor i Familjen Framförs hus medan de bor i USA (ska vi kalla henne Farmor Framför kanske), blev väldigt upprörd över att bilen blivit så dammig under borrning och sprängning. Och ärligt talat höll jag med henne, den var ordentligt dammig. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att undra varför hon låtit den stå ett par meter platsen där de borrade, när hon vetat i en vecka att det var arbeten på gång. Hon hade, för att tala försäkringsspråk, inte vidtagit några som helst åtgärder själv för att förminska skaderisken. Jag bad henne ringa entreprenören som hade borrat och dammat ner och prata med dem, så kanske hon kunde få hjälp med en biltvätt eller något liknande. Hur som helst, Farmor Framför var arg och som ett brev på posten fick miljö- och byggenheten på kommunen mail från USA, några dagar senare.
Nåväl. I den ena änden av tomten fanns en bergknalle som gjorde att infarten till tomten var smal och besvärlig att hantera med bil. Har man dessutom släpkärra, kanske en båtkärra i framtiden till exempel, var det nästintill omöjligt. Och det blev inte enklare av att Familjen Framför byggt ett staket precis på tomtgränsen som sträcker sig nästan ända ut till vägen. Infarten behövde göras något åt helt enkelt.
Samtidigt fanns i andra änden av tomten (där huset får plats) en svacka som behövde fyllas ut för att det skulle bli plant. Dessutom behövde den fyllas för att komma upp i den höjd som kommunens VA-enhet kräver för att få fall på vårt avlopp. Alltså sprängde de bort en del av bergknallen och la sprängstenen svackan. Och vips så fick vi både en bättre infart och en plan tomt. Dessutom behövdes ju ett schakt för vatten och avloppsledningarna och eftersom hela tomten består av bohusgranit blev det lite sprängning även där. Sagt och gjort. Det blev riktigt bra.
Nu var vi äntligen igång och jag gick omkring bland sprängsten och makadam och bara njöt. Jag kunde stå i gruset i timmar och titta på tomten eller ut mot havet och drömma. De massiva träväggarna, med sin långa leveranstid, beställdes och det kändes underbart att få blicka framåt. Det var en av de där dagarna då jag gick därute och dagdrömde som min fru ringde; vi hade fått ett brev.
Fru Framför hade inte hållit löftet hon gett Hövdingen. De hade överklagat till Mark- och Miljödomstolen.
Nu ville det sig inte bättre än att Herr Framförs mamma, som nu bor i Familjen Framförs hus medan de bor i USA (ska vi kalla henne Farmor Framför kanske), blev väldigt upprörd över att bilen blivit så dammig under borrning och sprängning. Och ärligt talat höll jag med henne, den var ordentligt dammig. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att undra varför hon låtit den stå ett par meter platsen där de borrade, när hon vetat i en vecka att det var arbeten på gång. Hon hade, för att tala försäkringsspråk, inte vidtagit några som helst åtgärder själv för att förminska skaderisken. Jag bad henne ringa entreprenören som hade borrat och dammat ner och prata med dem, så kanske hon kunde få hjälp med en biltvätt eller något liknande. Hur som helst, Farmor Framför var arg och som ett brev på posten fick miljö- och byggenheten på kommunen mail från USA, några dagar senare.
Nåväl. I den ena änden av tomten fanns en bergknalle som gjorde att infarten till tomten var smal och besvärlig att hantera med bil. Har man dessutom släpkärra, kanske en båtkärra i framtiden till exempel, var det nästintill omöjligt. Och det blev inte enklare av att Familjen Framför byggt ett staket precis på tomtgränsen som sträcker sig nästan ända ut till vägen. Infarten behövde göras något åt helt enkelt.
Samtidigt fanns i andra änden av tomten (där huset får plats) en svacka som behövde fyllas ut för att det skulle bli plant. Dessutom behövde den fyllas för att komma upp i den höjd som kommunens VA-enhet kräver för att få fall på vårt avlopp. Alltså sprängde de bort en del av bergknallen och la sprängstenen svackan. Och vips så fick vi både en bättre infart och en plan tomt. Dessutom behövdes ju ett schakt för vatten och avloppsledningarna och eftersom hela tomten består av bohusgranit blev det lite sprängning även där. Sagt och gjort. Det blev riktigt bra.
Nu var vi äntligen igång och jag gick omkring bland sprängsten och makadam och bara njöt. Jag kunde stå i gruset i timmar och titta på tomten eller ut mot havet och drömma. De massiva träväggarna, med sin långa leveranstid, beställdes och det kändes underbart att få blicka framåt. Det var en av de där dagarna då jag gick därute och dagdrömde som min fru ringde; vi hade fått ett brev.
Fru Framför hade inte hållit löftet hon gett Hövdingen. De hade överklagat till Mark- och Miljödomstolen.
PS. Om du vill läsa alla inlägg om "drömmen om ett fritidshus" så kan du klicka här >>
