Drömmen om ett fritidshus – del 16. Hopp. Och förtvivlan.

20:25

Det gamla huset var borta och jag tog kontakt med vår byggare. Om vi skulle få massivträstommen på plats innan vintern gällde det att komma igång fort. Dessutom hade byggaren andra jobb som pockade på uppmärksamheten längre fram, så det kanske skulle dröja innan de hade möjlighet att ta sig an vårt hus om vi inte kunde börja snart. I värsta fall kanske vi skulle vara tvungna att börja om och leta reda på något annat byggföretag.


Vår nye byggnadsinspektör – som vi fått när vi bad att få slippa Inspektör Ingalunda – kom och stakade ut huset på tomten. Och veckan efter det började schaktfirman att förbereda för sprängning. När besiktning av alla hus i området var färdig satte de igång med borrningsarbetet och så småningom sprängningen.

Nu ville det sig inte bättre än att Herr Framförs mamma, som nu bor i Familjen Framförs hus medan de bor i USA (ska vi kalla henne Farmor Framför kanske), blev väldigt upprörd över att bilen blivit så dammig under borrning och sprängning. Och ärligt talat höll jag med henne, den var ordentligt dammig. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att undra varför hon låtit den stå ett par meter platsen där de borrade, när hon vetat i en vecka att det var arbeten på gång. Hon hade, för att tala försäkringsspråk, inte vidtagit några som helst åtgärder själv för att förminska skaderisken. Jag bad henne ringa entreprenören som hade borrat och dammat ner och prata med dem, så kanske hon kunde få hjälp med en biltvätt eller något liknande. Hur som helst, Farmor Framför var arg och som ett brev på posten fick miljö- och byggenheten på kommunen mail från USA, några dagar senare.

Nåväl. I den ena änden av tomten fanns en bergknalle som gjorde att infarten till tomten var smal och besvärlig att hantera med bil. Har man dessutom släpkärra, kanske en båtkärra i framtiden till exempel, var det nästintill omöjligt. Och det blev inte enklare av att Familjen Framför byggt ett staket precis på tomtgränsen som sträcker sig nästan ända ut till vägen. Infarten behövde göras något åt helt enkelt.

Samtidigt fanns i andra änden av tomten (där huset får plats) en svacka som behövde fyllas ut för att det skulle bli plant. Dessutom behövde den fyllas för att komma upp i den höjd som kommunens VA-enhet kräver för att få fall på vårt avlopp. Alltså sprängde de bort en del av bergknallen och la sprängstenen svackan. Och vips så fick vi både en bättre infart och en plan tomt. Dessutom behövdes ju ett schakt för vatten och avloppsledningarna och eftersom hela tomten består av bohusgranit blev det lite sprängning även där. Sagt och gjort. Det blev riktigt bra.

Nu var vi äntligen igång och jag gick omkring bland sprängsten och makadam och bara njöt. Jag kunde stå i gruset i timmar och titta på tomten eller ut mot havet och drömma. De massiva träväggarna, med sin långa leveranstid, beställdes och det kändes underbart att få blicka framåt. Det var en av de där dagarna då jag gick därute och dagdrömde som min fru ringde; vi hade fått ett brev.

Fru Framför hade inte hållit löftet hon gett Hövdingen. De hade överklagat till Mark- och Miljödomstolen.


 PS. Om du vill läsa alla inlägg om "drömmen om ett fritidshus" så kan du klicka här >>

14 kommentarer

  1. Ja men vad fan. Vad är detta. Du får inte ha twister och vändor i detta. Nu skulle vi alla vara glada och se husbilder ju.

    SvaraRadera
  2. Men vad är detta... Jag får magsår av att läsa hela historien

    SvaraRadera
  3. Trebarnsmamman27 oktober 2015 22:26

    Alltså, hur många instanser kan det finnas i en sån här såpopera??? Farmor framför är ju värre bitch än JR i Dallas liksom...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns faktiskt en instans till. :( Men vi får hoppas att det blir ordning på det innan dess.

      Radera
  4. Vad i herrans namn är detta? Vad är det för människor? Har de INGEN skamkänsla alls i kroppen?? "Nu går skam på torra land" som min gamla mamma alltid brukade säga när det blev alldeles för mycket. Jag känner så för er och kan inte ta in att det finns människor som beter sig så här. Nu önskar jag bara att ert hus blir klart och ni får njuta av inflytten och kanske att farmor Framför flyttar hem till sitt :) //Monica

    SvaraRadera
  5. Vilka små människor. Mentala enrummare, om ens det.

    SvaraRadera
  6. Arghhh! Det verkar aldrig ta slut...
    Undrar ju lite om ni, efter allt som hänt och händer, verkligen vill bo där. Vill man verkligen ha en sådan relation med sina grannar menar jag. Det måste ju bara bli för mycket. Eller lever ni på hoppet...? ;0)

    Vänlig hälsning Agneta

    SvaraRadera
  7. Helt makalöst! Jag skulle nog ha svårt att verkligen njuta av att bo där även om jag till slut skulle få rätt, skulle nog bara vänta på nästa smäll. Men samtidigt förstår jag om att ni vill driva det vidare, dels för att det ser ut att vara en helt fantastisk tomt. Hoppas innerligt att det snart är slut på all galenskap och att ni snart får njuta av ert "home away from home"

    //Jenny

    SvaraRadera
  8. Hej. Har följt bloggen bloggen länge utan att kommentera, men tänkte direkt på er och denna tråkiga bygglovskamp när jag såg detta: http://www.littlethings.com/triangle-tiny-house/?utm_source=create&utm_medium=Facebook&utm_campaign=homes

    Inte för för att jag tänker att ni ska rippa det rakt av, utan mest för att ingjuta lite hopp om att det förhoppningsvis blir bra till slut, även om det kanske blir en lite "otraditionell" form på ert hus. Jag som har lite svårt att föreställa mig saker visuellt, fick genast hopp om att ert hus snart ska vara på plats och tom vara mycket coolare än grannarnas hus. Så kan de sitta hemma och slänga avundsjuka blickar på ert! Stort lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du anar inte hur rätt du har. Det finns många likheter med detta hus. :) Tack för pepp!

      Radera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.