Vi har haft en superfin helg tillsammans, killarna och jag. Kort men fin. Det blev som jag antydde i förra inlägget en spontan historia. Och det berodde på att det damp ner en inbjudan i vår brevlåda. Till en viss galapremiär, av en viss film.

Först tänkte jag att det var kanske hål i huvudet att åka till Stockholm för att gå på bio. Det blir liksom en dyr bio om man tänker på resa och boende. Men så tänkte jag om. Gjorde det till en minisemester och ett litet äventyr istället och vips kändes det valuta för pengarna. Med helgen bakom oss och facit i hand vågar jag lova att killarna håller med om det.

Jag ska berätta mer. Men nu ska jag sova.

Är det inte det där oplanerade som är halva grejen med att vara ledig? Att kunna få ett ryck och göra något spontant. Eller att hastigt och lustigt ändra på de små planer man trots allt hade gjort. Är det inte just det som skiljer semestern från vardagen, då det finns så mycket som gör spontaniteten omöjlig?

Vi var hos våra vänner på Käringön förra helgen. På färjan hem var storebror ledsen, han ville så gärna vara kvar några dagar till. De hade så kul, han och tjejerna i våra kompisars familj. Det kom ett SMS från ön att han gärna fick stanna några dagar till om han ville och efter lite messande fram och tillbaka stod vi plötsligt och packade om våra väskor på båten. Storebror åkte med vändande färja tillbaks till ett eget äventyr med några underbara sommardagar hos sin gudfar och hans familj på Käringön. Abbe fick vi muta lite, men det löste sig.

I onsdags var det dags att hämta hem storebror igen. Men vädret var så fint och andra vänner dök upp så vi blev kvar över natten. Jag fick gå till affären och köpa en tandborste bara.

Ja ni fattar. Det är så skönt det där. Att bara kunna ändra planerna när andan faller på. Inga dagistider, skola, jobb och annat som styr allt man gör. Är det inte själva definitionen av semester på något sätt?

Och nu sitter killarna och jag på tåget till Stockholm helt plötsligt. Mer om det senare.

De pratade om något djur som hade blivit kastrerat och storebror undrade.

Storebror: Vad betyder kastrera, mamma?
Mamma: Det är när de till exempel skär bort testiklarna på ett handjur.
Storebror: Testiklarna?
Mamma: Ja asså pungkulorna. Så kan djuret inte kan få barn.
Storebror: Meh! Skär bort?

*kort paus*

Storebror: Varför har man pungkulor? Och varför har bara killar det?

Mamman började ana vart detta barkade och förklarade så gott hon kunde varför killar och tjejer ser olika ut och hur vi passar ihop för att det ska bli barn.

Storebror: Så då har du och pappa gjort det där ordet två gånger då?"
Mamma: Det där ordet?!
Storebror: Ja du vet.
Mamma: Vill du inte säga ordet eller?
Storebror: Nä.

Mamman – som naturligtvis förstod ändå, utan att han sa det där ordet – kände att det här började bli lite jobbigt, men samlade kraft och fortsatte.

Mamma: Du förstår, det blir inte alltid barn varje gång.
Storebror: Va?!
Mamma: Man kan göra det för att de är mysigt också.

*kort paus*

Storebror: Hur många gånger har du och pappa gjort det där ordet då?
Mamma: ––
Mamma: Titta där, de spelar fotboll. Vilket lag är det? Som har de där färgerna?

Vi skulle ha dragning av biljettlotteriet till Bilar 2 idag. Vi skulle egentligen haft det igår. Men jag kom av mig. Det blir dragning, har jag lovat så håller jag det. Men vi väntar någon dag till. Jag kommer tillbaka med glada Inlägg och utlottning av biobiljetterna, men inte idag. Jag tar en kort paus med min norska flagga på halv stång istället.

Sitter i en föreläsningssal på Scandinavian Photo i Mölndal Om en halvtimme börjar ett heldagsseminarium med Jonas Peterson. Jag är hur taggad som helst.

"Mamma det har kommit kycklingar nu". Ett barn ropade från buffébordet på fjällstationen i Storulvån.

Storebror sitter tyst och funderar en stund. Så säger han "Konstigt. Om vi hade varit på en hönsfarm nu så hade det där betytt att någon just fått barn. Nu betyder samma sak att det har kommit mat."

Ni vet hur barn är. Om ni inte vet hur barn är, kan jag berätta det. Barn kan se samma film om och om igen tills man utantill kan rabbla samtliga repliker, baklänges och framlänges. De kan nöta den där filmen tills vi vuxna kräks av bara tanken på att behöva genomlida de åttiosex minuterna en gång till.

Okej, det finns vuxna människor som snöat in på Amarcord, Pretty Woman, Pulp Fiction eller någon annan film så till den milda grad att de kan varje scen utantill, men det går inte att jämföra med barn. När vi vuxna börjar skämmas för att vi nördat in oss lite för mycket, ser barnen gladeligen samma film en miljon gånger till. Minst.

När det gäller Abbes favoritfilm, alla katagorier, är vi nu är inne på DVD nummer två. Den första blev utsliten och slutade fungera. Vi blev tvungna att köpa en ny. Ni fattar. Filmen vi snackar om heter förstås "Bilar" med Blixten McQueen i huvudrollen. Abbe är fullständigt galen i den. Och faktiskt, även om jag vid det här laget kan alla repliker utantill ska jag erkänna att jag fortfarande tycker det är en väldigt bra film.

Jag funderade länge på om inte Disney/Pixar skulle göra en uppföljare på succén och har längtat ända sedan jag började höra rykten om den för något år sedan, efter att få berätta för Abbe om att det kommer en del två. För det gör det nu. 5 Augusti närmare bestämt.

Sedan har jag suttit här och hoppats på inbjudan till galapremiär, eftersom Abbe är Blixtens absolut största fan. Men nej. Blixten har nog många största fans.

Men. Däremot har jag fått den stora äran av Disney att lotta ut två biljetter till filmen. Så nu har ni chansen.

Skriv en kommentar till det här inlägget med ditt namn och vilken figur som är din eller ditt barns favorit i Bilar, så låter vi helt enkelt Abbe dra ett namn i högen. Vinnaren får alltså två biljetter till Bilar 2 och meddelas här på bloggen. Sedan ber jag honom/henne att kontakta oss. Vi ger det en dryg vecka, okej? 22 juli stänger vi utlottningen.

Eftersom jag har tagit väldigt många bilder på fjällresan blev det jobbigt att välja. Och eftersom jag är lite semesterslö är jobbigt något jag undviker. Därför tänkte jag dela upp bilderna lite i olika inlägg. Här är ett med några av de där djuren vi såg på fjället.


Vi såg tre sådana här.


Nitton av den här, tror jag det blev till slut.


En miljard sådana här.

Storebror tog revansch idag på toppförsöket på Getryggen. Vi försökte för tre år sedan, men fick vända på grund av dåligt väder. Idag var vädret perfekt. Abbe orkade halvvägs ungefär, vände där och knallade ner tillsammans med mamman. Det var bra tror jag för han hade inte klarat hela vägen även om han försökt en stund till. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka det är mäktigt att han gick så långt som han gjorde om jag tänker på hans förutsättningar.

Storebror fick skriva i toppboken och var mäkta stolt över det. 1382 meter över havet kan han stoltsera med nu. Alltid något. Andra rekord han slagit de här första dagarna är antal renar han sett i det fria: tre. För att inte tala om antal lämlar: tretton. Vi tävlar lite där, storebror och jag. Själv har jag sett sjutton stycken hittills. Jag sa till storebror att det kanske är lite fusk eftersom jag hyrde en mountainbike igår och cyklade 32 km på små fjällstigar (fantastisk känsla btw) och då såg jag väldigt många. Jag sa att eftersom jag kom så långt på cykeln körde jag förbi många. Dessutom hann de inte springa undan, eftersom cykla går fortare än att gå. Storebror svarade att han å andra sidan har bättre syn eftersom jag är gammal så det kanske var lite fusk åt hans håll. Fair enough.

Abbe däremot har nog rekordet i bastu och bad i iskall källa. Vi har suttit i timmar, han och jag, och Abbe har flängt upp och ner i den där kalla poolen hela tiden. Nåja, det var en kort lägesrapport från Storulvåns fjällstation. Bilder har jag förstås tagit en väldans massa, men jag tog med mig fel lilla kopplingsgrej så jag kan inte få upp dem på bloggen härifrån. Det kommer ett litet bildportage senare. Ha det fint så länge.

Från en tågkupé skriver jag detta. Killarna har mumsat i sig en stor påse godis och Abbe undrar nyfiket hur det går till att sova på ett tåg. Vi rusar fram genom Sverige på väg mot Jämtlandsfjällen och Storulvån. Någon kanske minns att storebror och jag var där när han var fem år. Vi har velat åka tillbaks varje år sedan dess, men det har inte blivit av. Nu åker vi allihop, Abbe, storebror, mamman och jag. Och därmed har semestern börjat på allvar.

Semestern förresten, då blommar vår honungsros. Ni skulle känna hur den doftar. Ibland vänder jag och går tillbaka genom öppningen under rosen bara för att dra några djupa andetag genom näsan. Fram och tillbaka några gången för att känna hur gott det luktar. Det händer att jag gör den där proceduren så många gånger att jag glömmer bort vad jag egentligen skulle hämta eller göra när jag först gick igenom porten. Men det gör inget, det är inte så många veckor om året man får andas den där luften.

Och ljudet. Ni skulle höra hur det surrar. Bin och humlor älskar rosen och stannar man till under den en varm sommardag är det ett näst intill öronbedövande brummande. Som i ett litet propellerflygplan. Jag kan stå i evigheter och titta på när de samlar pollen och nektar. Deras flit är fascinerande.

Men eftersom ni varken kan känna doften eller höra ljudet från rosen får ni hålla tillgodo med några bilder. Nu är det dags att fälla ner sängarna i kupén och bädda ner några små killar. I morgon vaknar vi i Jämtland.