13 maj 2012

Om sånger och klumpar i halsen.

Kulturshowen i torsdags var fin. Alla vi föräldrar bakade goda kakor och betalade sedan för dem och en kopp kaffe. Då blir det pengar i barnens kassa till nya grejer på t ex skolgården som elevrådet lämnar in önskemål om. Barnen hade valt sånger tillsammans med kulturskolan med utgångspunkt från skolans värdegrund som vi försöker jobba med. Det är lätt att det blir lite tomma ord, det där med värdegrunder, men på det här viset får orden en verklig mening för barnen. Fint och rätt tänkt, tycker jag.

Det har övat och övat på texter och melodier, på danssteg och små sketcher, på rytminstrument och ukuleles. Och så var det äntligen dags att samlas på den stora scenen med en salong full av förväntansfulla släktingar. Jag gissar att det var ganska pirrigt.

Vi fick höra massor av fina låtar av den nittio barn starka kören, allt från Änglamark och Hjärtat det ska sitta här till Man kan va liten med stora problem och Heal the World. Abbe tyckte att Uno Svenningssons Under Ytan var bra, men väldigt sorglig. Det ligger något i det. Jag, å andra sidan hade tårar i ögonen mest hela tiden.







PS. Eftersom jag är noga med att inte lägga ut bilder på andras barn än mina egna utan att fråga om lov blev det lite svårt med bilder från showen här på bloggen. Men den här lilla flickan var så himla fin där hon låg på scenkanten och njöt i vinden från en fläkt, så jag var ville att ni skulle få se henne. Och det var okej för hennes mamma. Lite Carola-fläkt-wannabe där.

3 kommentarer:

  1. en annan mamma13 maj 2012 23:14

    Förstår precis! Man är så oerhört glad och tacksam för att man fått sina underbara barn, att det bara svämmar över ibland. GÅr aldrig på sådant här utan en laddning näsdukar i fickan, och solglasögon om det blir riktigt rörande.

    Men barnen går ju rätt in i hjärtat, utan att passera hjärnan! Så är det bara...

    SvaraRadera
  2. Hej du! Jag jobbar som lärare och jag blir alltid så berörd när barnen sjunger att jag skyller på plötslig snuva och torkar tårarna. :)

    Det känns helt ok att tårarna rinner på mig av ren och skär stolthet när ungarna sjunger från hjärtat.
    Jag tror barnen tycker det är ok de med.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.