19 april 2006

Solveigs posse.

Sedan vi hamnade under Solveigs beskydd har antalet vita kuvert med blå/grön triangel i hörnet ökat i vår brevlåda. Breven från sjukvården i Västra Götalandsregionen höjer alltid pulsen några snäpp, men är nuförtiden oftast kallelser till diverse undersökningar. Abbes utreds flitigt av olika specialister i 22q11-teamet som finns i regionen.

Än en gång är jag lycklig över att bo nära Göteborg. Jag minns inte till hur många olika läkare, psykologer, logopeder och sjukgymnaster Solveig skrev remisser till, men det är en hel del. Om jag är rätt underrättad så samlar man rubbet under en intensiv utredningsvecka om man kommer från någon annan del av landet. Visserligen skönt för dem att slippa flänga till Gbg titt som tätt, men vad slitsamt att göra allt på en gång.
Inte minst för barnet.

10 april 2006

Montessori

Då Abbes storebror föddes satte vi upp honom i kön till en Montessoriförskola/skola där vi bor. Några vänner hade rekommenderat den så vi bestämde oss för att satsa på det. Tyvärr kom han inte in, då syskonförtur och könskvotering satte käppar i det hjulet. Ett annat föräldrakooperativ dök upp, han kom in där och sedan dess har allt varit frid och fröjd.

Men när man funderar över Abbes framtid och skolgång så seglar Montessoripedagogiken upp som ett klockrent alternativ. Och hade storebror haft en plats skulle ju Abbe få syskonförtur. Så jag kontaktade Montessori igen för att pejla hur det stod till med köplatsen Abbes bror hade. Och jajamensan, nu kunde de erbjuda en plats till hösten. Perfekt! Vi tackade ja till den och satte samtidigt upp Abbe i kö.

Tänk vad man får stå ut med som storebror till ett sjukt barn. Flytta från ett dagis man trivs på med kompisar och allt. För att brorsan ska få förtur i kön när det är dags för honom. Ibland tycker jag så synd om honom.