24 maj 2006

Hörselprov, den nyanserade versionen.

Jag var lite upprörd igår. Jag vet.

Med lite mer distans till testet hos öronläkaren kom jag på att de var egentligen rätt coola där. När inte testet med mätaren i örat gick att genomföra, gjorde de ett annat. Visserligen inte lika tillförlitligt rent vetenskapligt, men ändå.

Abbe fick sitta i ett rum med två lådor. En till höger och en till vänster. Eftersom det är svårt att sätta på en ettåring ett par hörlurar och be honom trycka på den lilla knappen när han hör ett pip använder man de här lådorna istället. Med ett litet inbyggt belöningssystem.

Det kom olika pip från de båda lådorna, ungefär som de vuxentest vi alla gjort med hörlurar på. Och så iaktog man Abbe. Om han sneglade lite åt den låda som pep, belönade man honom med att en lampa tändes i lådan och en lite figur hoppade omkring. Sånt tycker barn är kul, då vill de fortsätta att vara duktiga och titta på rätt låda när det piper.

Abbe blev rädd. När lampan tändes och gubben hoppade runt började Abbe gråta. Testet genomfördes utan belöningssystem, de sa att Abbes hörsel verkade bra, men sa att vi får komma tillbaks om ett halvår och se om det går bättre med "stoppa-sak-i-örat-testet"
You wish.

23 maj 2006

Hörselprov.

Okej. Kära ettåring. Om du sitter alldeles stilla nu så ska jag stoppa in en liten grej i ditt öra. Du måste vara helt tyst och helt stilla i nästan tio sekunder för att vi ska kunna göra den här mätningen. Vi måste ju kolla dina öron, eftersom många barn med din diagnos har fel på örat. Stilla sa jag. Och tyst. Medan jag håller det här lilla "ekolodet" en bit in i ditt öra. I tio sekunder.

Hur tänkte dom?

09 maj 2006

Stackars storebror.

Det är inte lätt att vara syskon till svårt sjuka barn. Abbes bror fick bli stor så väldigt fort när Abbe föddes. Han får ha så mycket tålamod, ta så mycket ansvar och så mycket hänsyn. Alldeles för stor tyngd att lägga på en tvååring. Ibland gör det riktigt ont i mig. Han är ju bara liten ändå.

Eftersom matningssituationerna med Abbe är så otroligt ansträngda får brorsan ständigt gå undan för att det ska funka. Om Abbe ska få i sig något måste det vara lugnt runt omkring, annars går det åt pipan.

När jag satte mig idag för att mata Abbe kom storebror. "Oj, ska du mata Abbe nu. Jag kan gå in på mitt rum om du vill"

Lilla vän. Så här ska det inte behöva vara för dig, du är två och ett halvt år.