Är bloggen nerlagd?

17:05

Frågan kom i kommentarsfältet till förra inlägget för ungefär två timmar sedan.

Ja du, jag förstår att du frågar, vem du nu är. Det händer ju inte så värst mycket här numera. Och vad ska jag svara då? Näe, egentligen är den inte nerlagd. Jag tänker åtminstone någon gång i vecka att jag inte har skrivit något på otroligt länge. Varken om Abbe, storebror, Abbemamman eller något som händer i vårt liv. Inte ens om fritidshuset. Men det hjälper ju inte att tänka det, så länge jag inte gör något åt saken.

Och det beror inte på att jag inte vill. Tvärtom faktiskt. Vissa dagar längtar jag väldigt mycket efter skrivandet, vi hade det ju så fint ihop – bloggen, ni och jag. Det enklaste svaret är nog jag prioriterar annorlunda helt enkelt. Långa perioder har det varit så mycket annat att jag inte hunnit. Ibland har det varit saker jag egentligen känt behov av att prata om och dela med mig av, men som jag hejdat mig att skriva om för att det kanske vore känsligt för någon. Båda killarna är ju så stora nu (herregud vad tiden går ändå). Och så var det det här med vilka krav man stället på sig själv. Jag vill ju att det ska vara intressant att läsa det jag skriver om, att det ska vara någorlunda bra gjort. Så ibland kommer min egen censur in och sätter stopp. Nåja, jag vet inte om detta inlägget är vare sig särskilt intressant eller välgjort, men nu är det skrivet i alla fall.




6 kommentarer

  1. Hoppas innerligt att du inte lägger ned. Vi är säkert många som följer och tittar in varje vecka för att det kanske, kanske kommit något nytt. Ser fram emot en fortsättning

    SvaraRadera
  2. Det skulle vara himla fint med en 'del 33' fritidshuset, med en massa bilder på hur allt blev. För det är klart va? Inga tråkigheter så här i slutet? Har ni fått njuta i huset?? Har ju följt denna helt sjuka bygghistoria så länge och inte få veta om 'slutet gott, allting gott' ��

    SvaraRadera
  3. Men åh! Så jag känner igen mig. Jag vill ju skriva för att minnas och njuta av den fina bloggbubblan lite emellanåt - men livet kommer emellan emellanåt. Så lägg inte ner!! Rätt vad det är faller säkert andan på igen.

    SvaraRadera
  4. Det var jag som skrev den kommentaren... Den är nyfiket menad, bara så du vet. Det är alltså ingen suris som kommit in och tittat sig missnöjt omkring. Jag borde kanske ha förtydligat på nåt sätt.

    Jag kan identifera mig med dina tankar om längtan, egna krav och hopp om att lämna nåt "värt" efter sig. Och det där med att inte vilja hänga ut barnen. Jag bloggar inte, men har minskat mina inlägg i sociala medier med ungefär 95% sista året.

    Hoppas du inte känner press från oss. Och jag skulle också gärna vilja få en update från fritidshuset. Alltså inte om själva huset så mycket, utan allt kul ni kunnat använda huset till.
    Lycka till med inspirationen! Det är kul att ha hängt hos er i så många år. Ni är som de där avlägsna släktingarna man följer på håll och önskar allt gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var inte orolig. Jag tog inte alls illa upp. Jag uppfattade det som att någon saknade bloggen. Och det gör jag ju själv också. :)

      Radera
  5. Moa -hjärtebarnsmamma.6 december 2016 kl. 15:58

    Hej Abbes pappa! Jag tolkar din frånvaro som att livet rullar på, vilket är något positivt! För egen del känner jag att behovet att skriva av sig är som störst när det är som tyngst. Klart att man är nyfiken på ert bygge som förhoppningsvis är/blir ett paradis, grannarna till trots. Jag hade även uppskattat en uppdatering om Abbe, det ger en hopp om livet men jag förstår att det är en fin balansgång om vad som är okej och inte ju äldre dom blir! Lev väl.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.