Älskade fjortis.

06:30



När du kokar te och alltid fyller dina koppar för fulla så att du måste torka golvet efter att du burit ner dem till ditt rum. När du frågar om jag också vill ha en kopp.

När du tar hand om Abbe, så som bara du kan. När ni skrattar så att ni tappar kontrollen. Han har den bästa storebror som finns att få.

När du berättar om varje målgivande passning, varje mål i Premiere League, varje rykte om värvning, detaljerna om varenda spelare och hur stor övergångssumman var när han bytte klubb. Trots att jag egentligen aldrig någonsin varit intresserad av fotboll. Ändå längtar jag till våren då jag ska få ta med dig till London och Stanford Bridge och se ditt älskade Chelsea spela på hemmaplan.

När du slänger dig med referenser från YouTubers som du följer, så att jag känner mig hundra år gammal. När du ber mig berätta om jag känner till några memes och vilka som är mina favoriter i så fall. Och när du pratar om dina favoritförfattare och förklarar varför du gillar deras sätt att skriva.

När jag hör om hur du rakryggat säger nej till att titta på filmer från illegala streamingsajter, trots att du står ensam och försöker försvara filmarbetarnas inkomster inför människor som borde veta bättre. När du klämde sönder din tumme och var den coolaste killen ever hos läkarna, även om det måste gjort fruktansvärt ont. När du pratar om hur bra du trivs i skolan, hur du gillar att gå dit.

När du kämpar och sliter på sexmeterslinjen, trots att det är hårt och du får smällar hela tiden. När du hejar och uppmuntrar dina kamrater från bänken. När du gör mål. När du inte gör mål.

När du kryper upp i soffan bredvid mig för att titta på det senaste avsnittet av Sherlock tillsammans och när du ibland fortfarande kommer springande för att möta mig i dörren med en kram när jag kommer hem från jobbet.

När du stampar i golvet, smäller i dörrar och skriker åt mig – så att din röst vacklar mellan sprucken falsett och ett djup jag aldrig hört förut – att jag är dum i huvudet och "fan inte fattar någonting". (Du har rätt, för jag fattar inte. Men jag vill. Kanske gör du det inte själv heller.)

Då älskar jag dig. Då och alltid. Mer än du kan förstå.

Grattis på fjortonårsdagen Hugo!

15 kommentarer

  1. Men herregud så fint, tur att du slängde in ett "Chelsea" där i mitten så att känslorna bedarrade för Arsenal-supporten för annars. Jisses så känslosamt! Grattis storebror!!

    SvaraRadera
  2. Grattis storebror! Vilken fin kärleksförklaring./Malin Vbg

    SvaraRadera
  3. du kan alltid skriva så att man får en liten tår i ögat och snörvlar lite extra. kul att du är tillbaka <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fina ord. Det är kul att vara tillbaka.

      Radera
  4. Sitter också med en tår i ögat över din beskrivning. Saknar lite tonårsperioden nu när de är stora och flyttat hemifrån. Gillade alltid att vara tonårsmorsa :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Ja det är en spännande tid jag är mitt i.

      Radera
  5. Vad du skriver fint om dina pojkar! Har själv en strax 13-åring, som också tycker mamma är lite lätt mossig som inte kan alla memes och sånt, och ropar "me!" och "same!" hela tiden (vi bor i USA). Men hon klappar mig på huvet för det mesta och skrattar lite åt mig.
    Grattis till Hugo, och till Abbe som har en sån fin storebror!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha. :) Ja då vet du vad jag skriver om.

      Radera
  6. Så fint skrivet. Vilken gåva till Hugo, de raderna kan han läsa igen och igen under uppväxten och även när han blivit vuxen. Tänk att ha fått något så kärleksfullt skrivet av ens förälder. Oj, så värdefullt det hade varit!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag hoppas att han uppskattar det.

      Radera
  7. Jag skrev en gång att Abbes resa inspirerat mig till att söka till logopedutbildningen. Istället blev det psykologprogrammet och nu sitter jag här och är klar med hela utbildningen. Gör utredningar och har ALLTID genetik i bakhuvudet, när det är problem för nån patient. När jag skriver det här inser jag att jag läst bloggen i 10(?)år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så imponerad! Både att du hängt kvar här i tio år, men också att du valt att arbeta inom vården. Ni är så värdefulla!

      Radera
  8. Åh! Du skriver så träffsäkert, roligt och samtidigt helt överfullt av kärlek. Älskar att du är tillbaka!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.