Idag är det tre veckor sedan vi kom hit. Tre evighetslånga veckor sedan vi omtumlade rullade in på sal 3. Vilken Berg- och dalbana det har varit. Besked, chock, väntan, operation, rädsla, lugn, besked, chock, väntan, väntan och väntan igen.

Kirurgerna hade tänkt sig att Abbe skulle ha en saturation (syremättnad) på 80-85% efter operationen. Det har funnits divere teorier om varför han ändå inte når upp i mer än 70-75%. En är att kärlen "krampat" lite efter operation. Dvs de har inte varit vana vid de stora flöden som kommit efter korrigeringen och svarat med att dra ihop sig lite, vilket låter trovärdigt i mina lekmannaöron. Därför har man väntat och hoppats på att det ändrar sig.

Nu har vi dock väntat i två veckor, och saturationsmätaren (poxen) har larmat hela tiden. ”Nåväl, 70% får duga”, sa läkarna och sänkte larmgränsen på saturationsmätaren.
–Nu piper den inte mer, sa de, så ni kan åka hem.