24 juni 2005

Välkommen till Holland.

En sak har jag upptäckt sedan Abbe föddes. Det går inte att planera något. Man vet aldrig vad som händer.

På väggen på avdelning 323 hade någon satt upp en lapp med en text som illustrerar väldigt bra hur det är att få barn med särskilda behov. Den är skriven 1987 av Emily Pearl Kingsley (som också skrivit manus till Sesame Street) och lyder så här:

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.

Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"


"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien."
Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.


Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.

Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.

Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."


Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.

Respekt!

12 kommentarer:

  1. Ida - idablogg.fjellborg.eu19 december 2007 01:01

    Gud så underbart bra skrivet!! jag hittade till din blogg genom Humlisen som hade länkat till den i hennes blogg. Eran historia berör. Har suttit och läst från början.. Har själv en syster med Downs Syndrom. Jag kopierar texten och sätter i min blogg.. Och så länkar jag till dig :) Jag har inte hunnit läsa ännu hur ni har det just nu! Men jag önskar er all lycka till! Mvh/Ida

    SvaraRadera
  2. Det där är en oerhört kraftfull och bra text.

    ...och det är ju en välsignelse, att orka acceptera att det inte blev som man tänkte, men kanske väldigt väldigt bra i alla fall...

    SvaraRadera
  3. troligen ingen som ser detta så långt efter. Men även jag har stött på den texten och den har hjälpt mig mycket med min kära dotter.

    SvaraRadera
  4. Jag kopierade texten och satte in den i min blogg. Har två systerdöttrar som har ett fysiskt handikapp som heter OI - medfödd benskörhet. Allt förändrades när diagnosen kom när de var 3 dagar gamla.

    Din blogg berör och jag kommer fortsätta läsa er kamp mot det bästa för Abbe!!

    SvaraRadera
  5. Vilken underbar text. Precis så är det.

    SvaraRadera
  6. gud vad fint skrivet.
    allvarligt.
    och det gäller ju det mesta som går fel här i livet, och inte går som vi tänkt.
    Jag vet att ni gått igenom det här redan, och jag har sagt det tidigare: men jag är så imponerad av er! av er kärlek och ert mod, och jag hejar på abbe!

    SvaraRadera
  7. jag kommer så använda den texten själv, om det är ok. (med källor och så vidare förståss) för jag behöver den just nu, även om jag inte har det lika hemskt som ni!

    SvaraRadera
  8. Väldigt, väldigt bra skrivet! Och er blogg är underbar och berör oerhört.

    SvaraRadera
  9. Otroligt vacker text. Jag fick rysningar.

    SvaraRadera
  10. Hej. Vilken fantastisk historia och vilken otrolig blogg du har skapat här..
    Jag har själv en liten tjej med hjärtfel och jag har satt ihop en enkel blogg för nära och kära så att de kan följa hennes framsteg och (tyvärr) svårigheter.
    Jag undrar om jag kan lägga upp denna historia på min blogg? Jag vet att det inte är du som har skrivit den men jag vill i allafall inte ta den utan att du säger ok...

    Mvh
    Nina

    SvaraRadera
  11. Klart att du kan göra det. Och kul att du gillar bloggen.

    SvaraRadera
  12. Vilken otroligt bra blogg du har! Sitter här och läser och läser! Gör som ovanstående och klistrar även in den i min blogg!
    Heja Abbe och resten av familjen! Ni är hjältar allihop!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.