Dilemma.

23:34

För någon vecka sedan kom storebror hem och berättade om en incident i skolan. Han hade slagit till en kille i klassen och ville berätta vad som hänt.

Klasskompisen, vi kan kalla honom Adam, höll på och stökade med en annan kille, vi kallar honom Bertil, för säkerhets skull. Adam kallade Bertil för "jävla bög" flera gånger. Vi ska komma ihåg att de här killarna är tio år gamla. Storebror sa åt Adam att lägga av, och lämna Bertil ifred. "Sluta säga så! Och dessutom är det inget fel med att vara bög" sa storebror.

Adam vände sig då mot storebror och ropade "då är du en jävla bög då!". "Äh lägg av!" sa storebror. Adam fortsatte "HAN ÄR BÖÖÖÖG!" Storebror bad honom sluta ett par gånger, men utan resultat. När inget hjälpte tröttnade storebror och lappade till Adam.

När jag hörde den här historien drabbades jag av en liten inre kris. Jag hade lust att krama om storebror och säga vilken toppenkille han är, som både står upp för en kompis och dessutom motarbetar det stereotypa föraktet mot minoriteter, som t ex homosexuella, som uppenbarligen börjat gro redan i så här unga år. Jag vet inte om "Adam" ens vet vad en bög är eller om han menade så mycket illa med det, men bara det faktum att ordet används av en tioåring för att smäda någon, tycker jag är skrämmande nog.

Men det aldrig okej att slåss. Jag kan ju inte berömma min tioåring och säga att det var bra att han sopade till sin klasskompis. Det skulle sända helt fel signaler. Samtidigt känns det inte rätt att skälla på honom när han visade både tapperhet och sunda värderingar.

Det blev något slags mellanting. Jag var väldigt tydlig med att det aldrig är okej att slåss. Aldrig. Samtidigt sa jag att det var fint av honom att försvara "Bertil" och att han har helt rätt i det han sa om att vara bög. Jag sa att jag var stolt över honom för just den biten, men att nästa gång något sådant händer får han hitta någon annan lösning än just våld.

Hur skulle ni ha gjort?

15 kommentarer

  1. Min grabb kom hem (han var runt 10 då) och sa att han slagit en kille. Jag blev förvånad att skolan inte ringt då vi hade en uppgörelse i klassen. Så jag gick dit och fick hela historien. En grabb blev mobbad för han pratade dålig svenska. Till slut hade han fått en smäll också och då fick det vara nog tyckte min grabb. Sluta annars får du en propp hade han sagt, killen slutade inte och fick en smäll så han såg stjärnor. Läraren sa vi kunde ju inte straffa din grabb när han stod upp för den nye killen. Men vi sa försök att bara prata nästa gång. :)
    Du kan göra dig beredd på flera tillfällen då han rycker in. Min tvekar aldrig att stå upp för någon svagare. Man blir stolt men samtidigt är jag lite rädd att det ska hända honom något.

    SvaraRadera
  2. Du gjorde precis som jag skulle gjort. Att försvara någon som blir utsatt ska du inte få skit för, då kanske du låter bli nästa gång. Samtidigt ska vi uppmana våra barn att lösa konflikter utan våld. Men det är inte alltid så enkelt, det finns många tillfällen även jag som vuxen har svårt att låta bli att sopa till någon (än så länge har jag dock lyckats) och då har jag ju fått träna på att låta bli i många herrans år.

    SvaraRadera
  3. vore ju av intresse att veta vilken etnicitet killen hade som uttalade dessa tråkningar. Detta språkbruk är inte vanligt hos etniska svenskar och främst inte i den åldern.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Killen i fråga är pursvensk (om det nu finns något som heter så).

      Men jag tror du är ute och cyklar lite här. Det här snacket är precis lika vanligt i alla grupper oavsett klass eller etnicitet.

      Radera
    2. Såvitt jag kan uppleva från barn i den åldern är det knappast någon större skillnad beroende på vilken kulturell, religiös, etnisk eller annan bakgrund man har. Ungar plockar upp saker och testar dem, och att använda det som ett skäl till att häva ur sig rasistiskt skitsnack är bara lågt.

      Radera
  4. Eh va?! Jag jobbar på en skola och hör detta från alla kategorier av barn. Även de som har båda föräldrarna födda Sverige.

    SvaraRadera
  5. Anonym: Hallå vilken värld lever du i? Jag jobbar med barn och ungdomar från 10 års ålder och det förekommer i den åldersgruppen oavsett vilken etnicitet de har. Sedan anser jag att etniciteten absolut inte har någon relevans i detta överhuvudtaget.
    Jag tycker dock att Abbepappan gjorde rätt som berömde att han stod upp för sin kompis men ändå markerade att det inte är okej att använda våld.

    SvaraRadera
  6. Förstår ditt dilemma men rent spontant tyckte jag det var rätt åt honom!

    SvaraRadera
  7. Åh, vilket fint barn du har!

    Jag har inte barn, jag kan inte säga hur jag hade gjort. Jag hade nog dessvärre spontant fallit för beundran och peppat barnet. Men du gjorde förstås helt rätt! :) Man bör som sagt inte slåss.

    SvaraRadera
  8. Min son (8) slog till en kille i skolan som retade min sons kompis. Denna kompis har ett utvecklingshandikapp och min son (som inte slåss annars) förklarar det med "jag vet inte vad som hände - min arm bara åkte rakt ut och slog till X" och jag kan säga att både skolan och vi var rätt stolta över min son - samt att den killen som retades normalt är den som utdelar smockorna.

    Jag vet inte om det gör det mer berättigat. Men jag nöjde mig med att säga "man får inte slåss" och sedan - med ytterlig stolthet - "Du är bäst!"

    SvaraRadera
  9. Nej, det är förstås inte okej att slåss men ändå, vilken stark son du har som vågar stå upp för sin kompis och för det han tror på!

    För övrigt förstår jag inte ens meningen med att fråga efter etnicitet, det är väl inte mer eller mindre okej att bete sig så, för att man har en viss etnicitet?

    SvaraRadera
  10. Du gjorde helt rätt!!!
    Du e en toppenpappa:-)

    SvaraRadera
  11. Var med om en snarlik situation när jag var i storebrors ålder. Min dåvarande bästa vän hade en tjej i klassen som av någon anledning hatade henne och pratade mycket bakom ryggen på henne. Struntsaker, kan man tycka nu i vuxen ålder, men i den åldern så var det hemska saker som gjorde min kompis riktigt ledsen. En dag när vi var på rast så sa hon rätt ut framför alla i klassen att min kompis var "ett äckligt lebb" och nånting till jag inte minns längre. Men det var hursomhelst första och enda gången jag någonsin gett någon en örfil! Strongt gjort av storebror att berätta, det gjorde inte jag för mina föräldrar :-) Skämdes som en hund efteråt, samtidigt som jag var jäkligt nöjd med mig själv också... Svår kombo!

    SvaraRadera
  12. Men så himla fin han är, storebror!
    Och tycker du verkar ha reagerat perfekt.

    SvaraRadera
  13. Du gjorde rätt och hders till din son. *Lär honom att gå emellan när han vet att han har kontroll, så att han inte blir misshandlad till "döds" (f-låt om det låter hårt)
    *när han blir äldre i likvärdig situation, då är han förberedd att hantera det på ett tryggt sätt. Äldre personer lär inte nöja sig med en smäll bara så där utan det lär bli värre för din son då, tyvärr! Trevlig midsommar!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.