05 juni 2014

Tenn.

Jag har hissat flaggan. Inte för Sverige, det gör jag imorgon, utan för kärleken. För att hon valde mig. Och för att jag valde henne. Det var, om vi får säga det själva, det klokaste vi gjort. Idag om fyrtio år är det guldbröllop och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi, livets alla prövningar till trots, får chansen att fira den dagen tillsammans med pompa och ståt. Men nu tar vi en sak i taget. De ädla metallerna kommer senare, nu är det tenn som gäller. Eller ten som i tio, om man säger så.

Tänker på allt fint vi gjort de här första tio åren. Det finaste av allt, helt utan konkurrens, är två barn. De blev väldig bra, de där barnen. Okej, den ena blev det några fel på, så att säga. Jämfört med genomsnittet. Men å andra sidan blev det så otroligt många fler rätt på honom, om man jämfört med genomsnittet. Paradoxalt nog är Abbes trasiga hjärta det helaste av alla hjärtan jag stött på i livet. Värmen, kärleken och omtanken som ryms i det är av sällan skådat slag. Och det tycks smitta över på hans bror. Eller om det är tvärtom, när jag tänker efter. Storebror kom ju trots allt först.

Tack för de första tio, min kära. Och tack för världens bästa barn. Jag älskar dig!

9 kommentarer:

  1. Hej,

    Jag är en av arrangörerna bakom eventet Pappa Dagen, och tänkte bara tipsa om detta då det kanske intresserar dig.

    Du får gärna kolla in mer information om detta här: https://www.facebook.com/pappadagen

    / Sanna

    SvaraRadera
  2. Herregud vad vackert!

    SvaraRadera
  3. Du är fantastisk!

    SvaraRadera
  4. Det kommer blogginlägg alltmer sällan här. Har du ibland några funderingar på att lägga ner bloggen? Obs, bara en undran från min sida, ingen förtäckt klagan. Grattis förresten till tio år som gift!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du, det blir längre och längre pauser mellan inäggen. Jag har ibland funderat på att sluta. Att skriva mitt sista inlägg. Men så plötsligt är det något jag vill berätta om, och så fortsätter jag lite till. Nu tänker jag att jag måste ju inte bestämma aningen eller, jag skriver när jag känner för det och är glad att några läser. :)

      Radera
    2. Till Abbes pappa, du skriver texter med så mycket kärlek, känsla och sinnlighet att du omöjligt får sluta!:) Så fungerar det förstås inte, jag vet... man skriver för att det är något man själv har på hjärtat som vill ut, som behöver synliggöras... men skrivandet har ju många former. Har du funderat på en bok?

      Radera
    3. Tack Tove! Det är extra fint att höra de orden från dig. Jag har allt funderat på bok, det vore kul. Men skrämmande också. :)

      Radera
  5. Sitter här och gråter lite. Din blogg är den finaste jag vet!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.