18 mars 2010

Språkutveckling.

När Abbe började säga sin storebrors namn lät det ungefär "Oo-u". Lite bakvänt och helt utan konsonanter. Efter ett tag kom vokalerna i rätt ordning och han började kalla brorsan för "Uu-o". För knappt ett år sedan blev det till "Uno". Lite roligt eftersom det trots allt är ett namn. I och för sig fel namn, men ett riktigt namn.

Efter operationen har Abbe börjat träna på vissa konsonanter tillsammans logopeden, andra dykt upp spontant. Som H till exempel. Så nu heter brorsan "Huno".

Huno. Roligt och lite fint på något vis. Jag tror det blir bra det här.
Kl 20:29

27 kommentarer:

  1. Härligt att höra att det går framåt! :)
    Fortsätt ta hand om dig!
    Kramar
    SvaraRadera
  2. Halloj, tillbaka i cyberrymden efter en vecka till fjälls - skoj att det flyter på med Abbes talträning! Hoppas att det går framåt även för dig!
    SvaraRadera
  3. Så gulligt! : )
    Det kommer nog att bli hur bra som helst.
    SvaraRadera
  4. Härligt att höra!
    SvaraRadera
  5. Min lillebror kallade sig själv Bobo när han var liten. Han heter Otto. Jag fick lite samma känsla, det verkar ju som att det utvecklas bra!
    SvaraRadera
  6. Underbara barn! Ibland vill man bara krama de sitt allra hårdaste. Härligt med sådana här framsteg!
    SvaraRadera
  7. Det verkar som att det är framsteg. Vad roligt att läsa! Huno låter fint. Tycker jag.
    SvaraRadera
  8. Det tror jag med :-D Att det kommer att bli bra alltså..

    Kram Mia
    SvaraRadera
  10. Väldigt fint =)
    Min yngsta lillebror, som är 20 år yngre än mig, kallade min dåvarande sambo för "fifan" innan han lärde sig att säga "stefan", inte riktigt lika fint ;)
    SvaraRadera
  11. kul att läsa att det går framåt.. det måste ju vara så härligt för er..
    SvaraRadera
  12. ja, ha ha! mycket bättre än Uno.
    SvaraRadera
  13. Vad roligt att höra att det går framåt.
    Jag har precis läst klart hela bloggen för andra gången... Egentligen borde jag ju pluggat, men att läsa om Abbe är så mycket bättre. Tack för en bra och välskriven blogg!
    SvaraRadera
  14. Här är en till som borde plugga... men nu gråter jag glädje tårar en stund istället, rörd över de minnen som denna blogg alltid väcker. Igenkänningsfaktorn är alltid hög. Du skriver fantastiskt.
    SvaraRadera
  15. Det är klart att det blir bra!!!
    Mindre bra blev det när sonens kusin kallade sonen för Alice (Alex) dessutom ropade det efter honom i centrum högt och ljudligt när han kom gående med grabbarna :)
    SvaraRadera
  16. tänk vad man lär sig uppskatta andras självklarheter. Det är ett litet mirakel att få höra det där h-et! Det kommer bli bra...
    SvaraRadera
  17. Min man kallade sig själv för Posa när han var liten..."Posa också ha..." Han heter Thomas... Tokigt kan det bli!

    Underbart att det går framåt för Abbe och hans talträning!

    Kram
    SvaraRadera
  18. Yngste brorsonen pratade mycket och gärna, men inte alltid så rent när han var yngre. Detta ledde till många roliga och gulliga nyord. Själv fick jag under lång tid heta Lola fast alla andra kallar mig Sara. Att det blev just Lola gjorde mig extra glad eftersom jag för ett antal år sedan var volontär på ett barnhem i Ecuador och en av de bebisar som fick en särskild plats i mitt hjärta var en liten flicka som kallades just Lola (men som egentligen hette Maria Dolores).

    Trevlig helg på er!
    SvaraRadera
  19. heja abbe! det går åt rätt riktning lille gubben! skänker über många kramar till er!
    SvaraRadera
  20. Åh så kul att höra att det går framåt för Abbe. Många kramar till er alla 4
    SvaraRadera
  21. Han är härlig, åter igen. Han är en kämpe som kämpar på trots motgång och medgång...
    Härligt att se att det går åt rätt håll och så här fort.
    Ta hand om ER alla.
    KRAM
    SvaraRadera
  22. Kul att det går åt rätt håll! :-)
    SvaraRadera
  23. Lite gulligt är det =)
    Är brorsan stolt över namnet då??
    Heja Er alla
    SvaraRadera
  24. =) När jag var liten så satte jag H framför allt jag skulle gå hut jag ville ha haft jag ni fattar =) Heja Abbe jobba på. Älskar denna bloggen
    SvaraRadera
  25. Det värmer i hjärtat, jag känner så väl igen glädjen över de små framstegen som inte alls känns så små utan stora som bara den!

    Passar på att tipsa om en tävling på min blogg som kanske kan intressera:
    http://21.appelklyftig.com/#post98
    SvaraRadera
  26. Huno är ju ett jättefint namn :-)
    SvaraRadera
  27. Jag kallade min storasyster för "Dädä" när jag var liten. Hon heter på riktigt Elin. Det där har lite följt med och ibland kallar jag henne än idag för Dädä, tycker det är lite mysigt på något vis.
    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)