01 oktober 2013

Åldersgränser, en svår fråga.

Att vara förälder är ingen enkel uppgift. Det är underbart och roligt på många sätt, men inte alltid enkelt. Och det blir svårare för varje år känns det som. Nu är storebror tio år och pratet om Instagram, Facebook och Kik har börjat. "Alla andra har det". Ni vet hur snacket går. Antagligen har inte alls alla andra det, men tillräckligt många vad jag kan förstå.

Jag tycker det är svårt. Jag ska snart berätta varför, men jag vill börja med att vara tydlig med att det här är hur jag (vi) har resonerat hittills. Det är inte facit, det är inte rätt och inte fel. Det är bara hur vi tänkt än så länge. Men vi känner oss såpass osäkra att vi mycket väl kan ändra oss snart.

Jag har försökt diskutera de här frågorna lite då och då, både direkt med folk och i sociala medier, men jag märker att det fort blir en polarisering. Man hamnar lätt i en ringhörna och tvingas försvara en tanke som man inte ens tänkt färdigt själv.

Jag är själv ganska aktiv inom sociala medier. Var tidigt ute med Facebook och Twitter och fotograferar ofta på Instagram. Så jag vet vad det handlar om, så att säga. Jag tänker, Facebook är väl kul? Så han kan kommunicera med kompisarna och ha kontakt med kusinerna. Och jag kan dessutom ha koll på honom. Och Instagram. Jag vet ju att han gillar att ta bilder, appen kanske kunde odla det intresset hos honom.

Både Facebook och Instagram har en åldersgräns på 13 år, så egentligen borde det inte vara en fråga än, eftersom storebror och hans klasskompisar bara är tio år. Och ja, jag är medveten om att det är åldersgränser baserade på Amerikanska lagar om bland annat personuppgifter, men jag tänker ändå att det hade varit enklare för alla föräldrar att förhålla sig till frågan, om alla följde de här reglerna. Då skulle diskussionerna åtminstone kunna vänta tills barnen är 13 år. Men så enkelt är det inte. Eftersom många av kompisarna finns på båda nätverken måste det betyda att deras föräldrar antingen, gör en annan bedömning än de som satt åldersgränserna, eller också har de inte koll, eller så bryr de sig helt enkelt inte. Jag hoppas på någon av de två förstnämnda.

Många tycker att det viktigaste är att man pratar med barnen om hur det fungerar. Vilka risker som finns, hur man beter sig och vad man bör, samt inte bör göra. Naturligtvis, säger jag! Ärligt talat så ter det sig så självklart för mig så det blir nästan lite komiskt. Att ge barnen en bra värdegrund att stå på är alla föräldrars förbannade plikt. Och att prata om hur man tar med sig värderingar och ett sjyst beteende ut på nätet och vilka specifika risker som man kan tänkas mötas av där, blir en självklar följd av det.

Det händer att storebror kommer hem från skolan och är lite ledsen för att han upplevt att han inte har samma värde som några av sina vänner. Vi snackar inte om mobbing, nej nej, det är inte alls på den nivån. Inte ens nära. Det handlar mer om att några kompisar är populärare, deras ord väger tyngre och sådär. Hela livet är en tävling och alla vill vara omtyckta.

Då tänker jag lite såhär. Jag tycker det räcker med att de mäter sig med varandra hela dagarna. Kan han slippa jakten efter flest likes, flest followers på Instagram eller vänner på Fejan i några år till så tycker jag det vore strålande. De behöver inte den hetsen också.

Ibland känner jag mig ensam om att tycka det.

Kik då? En slags chat-/meddelande-app till smartphones. Man skickar meddelanden och bilder till varandra och slipper betala SMS-avgift så länge man har tillgång till internet. Det låter väl inte så dumt? Bortsett från att man kan vara anonym vilket har gjort Kik till en plats där pedofiler trålar friskt efter kontakter med barn. När man ska ladda ner appen från iTunes visare det sig att man ska vara minst 17 år för att hämta den.

Då var vi där igen.

Någon gång har jag försökt spetsa till diskussionen och frågat hur andra föräldrar resonerat kring åldersgränser för att t ex dricka alkohol (den frågan lär vi få komma tillbaka till om några år) eller köra moped och bil. Det är naturligtvis en dum jämförelse eftersom det ena handlar om ett socialt nätverks friskrivningar och det andra om svensk lag. Men det blir också en fråga om moral tycker jag. Ska vi lära barnen att det inte är så noga med regler? Vissa regler. Att det är okej att ljuga om sin ålder? Ibland. Kanske det? Då är vi tillbaka på frågan om att ge dem en bra värdegrund.

Som sagt. Det är inte lätt det här. Jag vill ju bara göra det bästa jag kan för barnen.

14 kommentarer:

  1. Jag tycker att ni resonerar helt rätt. Stå fast vid det. Storebror lär förstå, även om han inte hela tiden kommer vara nöjd med beslutet. Jag har haft samma, dock ej lika väl framställt, inställning till mina barn. Och när det gäller alkohol så serverar jag fortfarande inte någon alkohol hemma till min äldsta. Han är bara 19, och jag är väl medveten om att han kan gå på krogen och bli serverad. Men jag vidhåller att jag inte ska köpa ut = bjuda hemma förrän han blir 20. Det är inget snack om det, och yngsta som är 17 har ännu inte provat. Det är jag tacksam för. Att flytta fram debuten, vad det än gäller här, sociala medier eller alkohol, tills barnen är mer mogna tycker jag är helt rätt.

    SvaraRadera
  2. Vi har samma regler här. Vi håller på åldersgränserna och har och har haft samma tankar som du.
    Och vi har diskuterat, stött och blött.
    De hinner ha allt det där tids nog. Diskussionen om att "alla andra får ju" har vi också haft. Vi har motiverat våra beslut med att det är de andra föräldrarnas ansvar och vi gör det vi tycker är bäst för våra.
    Gällande Kik har våra Kottar appen What's up. Gratis till Android och kostar en liten slant för iPhone, om jag inte missminner mig. Fungerar också på samma sätt, man har gratis sms och mms bara man har tillgång till internet.
    Där har man de vännerna man har i adressboken på sin mobil.
    Men visst håller jag med dig om att det skulle underlätta om alla föräldrar hade samma tankar om att man faktiskt håller sig till de åldersgränserna som finns.

    SvaraRadera
  3. Jag tror att barnen kommer skaffa de där kontona på Facebook och instagram oavsett tyvärr... Kanske att man har mer koll om man har den där aktiva dialogen om privacy settings och vilka bilder och meddelande som får läggas upp och om krav på medgivande från de som syns på bilden. Och det för en till nästa del. Andra barn kan mycket väl få för sig att lägga upp bilder mm där ens eget barn är med. Om det egna barnet har fb mm kanske man åtmistone har en chans att se dessa bilder och kommentarer och göra något åt det. Jag funderar också på om det inte skulle kännas otäckt att alla ens kompisar som finns på sociala medier talar om saker som man inte är en del av alls. Koversationer typ "såg du det där youtubeklippet Chrille la på fb igår..." Eller det som är värre att det pågår en diskussion om en på sociala medier som man inte vet om. Jag vet inte hur riskerna med det är men ändå. Jag är kluven men jag tror att förbud kan göra saker och ting värre och det är guidning, stöd och en öppen dialog som funkar bäst. Så tänker jag.

    SvaraRadera
  4. Vi har haft samma diskussion angående vilka spel som är ok. Var går gränsen? Är det ok att tillåta GTA V för en 14-åring när "alla andra får"? I detta fall tror jag det handlar mycket om att många föräldrar inte vet vad spelen innehåller: GTA ser ut som ett bilspel, det kan väl inte vara så farligt? Var går gränsen för vad som är ok? Vissa verkar anse att våldsspel är ok och att barnen/ungdomarna visst kan skilja spelens värld från verkligheten. Själv är jag lite kluven. Innebär det att man stänger ute sitt barn från det viktiga sociala sammanhang som onlinespelen innebär om man förbjuder vissa spel? Då är det inte bra. Samtidigt säger magkänslan att det inte är ok med allt våld och den människosyn som spelen speglar. Att det måste påverka när man sitter timme ut och timme in med det. Eller är man gammalmodig? Jag är villrådig...

    SvaraRadera
  5. Ja, inte är det lätt jämt att vara förälder, tur att man har några barn att öva på, fyran får man hoppas blir ett praktexemplar ;)

    Jag låter mina "stora" killar (9 och 11 år) använda både Instagram, Twitter och KiK. De första två skaffade dock innan det blev 13 års gräns, när jag kollar så ser jag att KiK fick sin åldersgräns i november förra året och vi har kört det sedan v5.1 i juli 2011 då appen var stor i Thailand.

    Men oavsett detta så gör vi egna bedömningar per app/tjänst som barnen vill använda. Vi har t.ex. 13 år på Facebook, eftersom det där går att styra så mycket med inställningar vem som ser vad så finns det ingen möjlighet att följa deras fotspår på samma sätt som på Twitter t.ex. Facebook är ju även så mycket större, det är ju bara se hur många "vanliga vänner" man själv har på Twitter, tror jag har 5-10 st som jag kände innan Twitter kom bland mina 800+ jag har i flödet.

    Vi kör ju även GTA V med barnen, och låter dem köra själva. Det är ett fantastiskt spel, å jag skulle verkligen önska att det fanns ett "no killing" läge på uppdragen så man kunde åka runt och bärga bilar m.m.
    Nu får barnen inte köra uppdrag som jag inte kört innan och innehåller uppdraget grovt våld så är jag alltid med.

    SvaraRadera
  6. Varför håller vi oss inte bara till åldersgränserna då?

    Första problemet är att det är så mycket som man skulle bli utelåst från. Man blir begränsad i val av e-post tjänster (nästan alla från USA har 13 år). Det finns även lägen där det handlar om umgänge, enklaste exemplet är ju att 9-åringen får ofta tillgång till saker som vi ger 11-åringen, då de leker och umgås mycket.

    Sen tycker jag att det blir svårt är allt är hugget i sten. Vi tillåter ju trotts allt flexibel skolstart, så kan man börja i skolan ett år tidigare än majoriteten kanske man kan hantera en app något år tidigare.

    Tror dock att det är viktigt att man pratar om det med sina barn. Så att de vet att man gör ett undantag, och varför (eller varför inte om man nu tar det beslutet).

    SvaraRadera
  7. Jag är mamma till tre barn, en sexåring så där är det inga problem ännu. Sedan har jag en 12-åring och en 15-åring. Förbjuder man en sak så blir den 10000 gånger mera intressant och tillåter man det känns det inte bra ändå....Det är inte lätt att veta hur man som förälder ska ställa sig till alla sociala medier på internet. Våra barn har fått ha facebook konto på ett villkor att de har haft oss som "vänner" där så man har lite koll på dem. Nu verkar det som om de flesta i deras ålder har tröttnat på facebook. Hela tiden kommer det nya social medier på internet och det är verkligen inte lätt att hänga med. Tyvärr är det även så att oftast räcker det att fylla i du är 13 år för att få skaffa dig ett konto. När jag växte upp ville man vara ifred för föräldrar, vi hängde på ställen där inga vuxna fanns. Idag är det likadant, fast idag "hänger" tonåringarna med sina kompisar på olika s.k. sociala medier på internet. Min dotter på 15 år hade skaffat sig ett konto på något som heter "Ask" där man som helt anonym kan ställa vilka frågor som helst. Min dotter hade skaffat sig det här helt utan våran vetskap, men kom en kväll och var helt förstörd. Hon visade vad som skrivs där, hon ville bara skaffa ett konto och få lite "roliga" frågor. 90% av frågorna var att enbart otrevlig karaktär, den "snällaste" var varför är du så ful. Jag gick och läste medlemsvillkoren på Ask och det verkar som om det inte är någon mening att anmäla något där överhuvudtaget! Nu har hon tagit bort det men jag undrar om hon är sig själv egentligen efter alla de hemska frågorna som stod där. Man får nog försöka att ge sitt barn ett stark självförtroende så att dem kan stå emot allt negativt på internet. Min magkänsla vill förbjuda allt med internet och säga till dem "gå ut och umgås med varandra" istället för att hänga på nätet. Självklart vet jag att man inte kan förbjuda, jag undrar bara var vi är om tio år om det fortsätter i den här takten?

    SvaraRadera
  8. Hej,
    Jag har inga barn själv ännu, men tillhör väl en av de första generationerna där sociala medier fanns tillgängligt från tidig ålder (jag är 24 idag). "På min tid" (som 11 år - uppåt) fanns det flera sociala medier liknande de som finns idag (kamrat, lunarstorm, playahead, snuttis, helgon osv). Såhär i efterhand kan jag säga ärligt att: mina föräldrar hade inte koll, för det GÅR inte att ha totalt koll. Och det finns (som du vet) många sjuka människor där ute. Jag kan se tillbaka idag och inse att jag hade kontakt med många pedofiler, utan att veta om det eller förstå det själv då. Jag fick förslag som "kommer du hem till mig så kan du få en ny mobiltelefon" osv. Ja, kan dra flera exempel. Jag vet själv inte hur jag kommer göra den dagen jag får barn och måste ställas inför detta. Men kan man inte ha medlemskap och "följa" sina barn för att ha koll? Typ på Instagram och Facebook? jag vet inte, önskar bara såhär i efterhand att någon hade informerat mina föräldrar. de hade tyvärr ingen aning om vad som skedde där i medierna, och det var mycket som inte var bra för mig som barn.

    SvaraRadera
  9. Ser att någon redan tipsat om What's App, som också är en chatt-/meddelandefunktion men där man endast har kontakt med de som finns i telefonens adressbok (de som har appen vill säga). Viber är en annan, liknande app där man även kan ringa gratis. Kanske alternativ värt att kolla upp om nu storebror absolut vill (och får) chatta?

    SvaraRadera
  10. Mina barn är mellan 31 och 18, fyra till antalet. Vi har kört hela racet med mobil (det får ni ha när ni fyllt 14.Funkade på de två äldsta. Yngsta dottern fick när hon var 10...) så var det internetet med icq, mirc Lunarstorm m.m. vi hade datorn i vardagsrummet och jag hade en egen lunar och var vän med barnen. Funkade bra. Nu är läget rätt mycket annorlunda med internet i mobilen man har ju inte samma koll. Man får gå på magkänslan och göra det som känns rätt i situationen. Häranvänds whats up

    SvaraRadera
  11. Jag var också i "rätt" ålder när man började hänga på sociala nätverk. Jag skaffade Lunarstorm när jag var 13 år, så visserligen äldre än storebror. Jag frågade inte mina föräldrar om lov, utan bara informerade dem om att jag hade skaffat det. Man möter mycket skit både från vuxna och jämnåriga, men jag var ett klokt barn som sorterade bort det som inte kändes bra. Såhär i efterhand tycker jag inte att jag tagit skada av något som hände, tvärtom var sociala medier ett bra sätt för mig som mobboffer på liten ort, att skaffa vänner och nå ut i världen. Jag tycker att jag hanterade det bra, men om mina föräldrar hade haft en aning om vilka diskussioner som pågick hade de nog helst stängt ner mitt konto. Frågan är väl om inte barn och ungdomar kan ha olämpliga konversationer även IRL, det är nog svårt att stoppa. Man känner ju sitt barn bäst, om storebror är klok på rätt sätt och ni tror att han skulle berätta för er om något allvarligt pågick, så borde det inte vara några problem. Är han däremot kanske lite naiv, eller hemlighetsfull..ja, det är som sagt mycket att ta ställning till som förälder.

    SvaraRadera
  12. Oj vilken svår fråga! Jag arbetar som polis o har tömt flera telefoner o datorer i utredningssyfte med bilder o meddelanden jag aldrig skulle vilja utsätta barn för. Vissa barn är starka nog att säga nej o blocka en person som söker kontakt omde inte känner personen. Vissa säger nej men får ändå bilder till sig.

    Det är svårt med regler o barn. Jag hade definitivt inte låtit mitt barn ha KiK. Möjligtvis en "låst" Facebookprofil med villkoret att jag fick se allt som lades upp samt ha lösenordet till profilen.

    SvaraRadera
  13. Det är en så vansinnigt svårt fråga! Det skrivs så många kloka saker här uppe. Jag känner att jag står med fötterna på båda "sidor". Min sambo har tvillingtjejer som är 12 år. De har instagram och kik. Krav är att vi ska ha lösenord och att de inte ska prata med användare de inte känner, samt att vi får följa dom. Då menar jag inte att de inte får följa Justin Bieber på instagram, utan snarare när de kontaktas av okända på kik. Det har de blivit vid flera tillfällen, och de har då visat för oss och blockerat. Känner att vi än så länge kan lita på dom när det gäller detta.
    Facebook har vi däremot varit hårdare på, men främst av en helt annan anledning. De har en mamma som de inte har så bra kontakt med, och som lever ett destruktivt liv. Vi vet att hon är en flitig facebookare som uttrycker sig i svart eller vitt om hur hon mår och om vad hon gör. Tjejerna kämpar redan mycket med detta, så att se det skulle bli jättejobbigt för dom. Och vi (deras pappa) känner att det blir väldigt svårt att begära att de inte ska få vara vän med deras mamma. Än så länge har vi kunnat hänvisa till åldersgränsen, men de närmar sig. 13..
    Jag är själv så pass ung att jag har varit aktiv på sociala medier sen jag var 13. Har alltid tyckt om det. Även om jag inte träffat vänner VIA nätet så har jag fått vänner TACK VARE nätet. För mig har det alltid varit lättare att uttrycka sig i skrift. Det är så svårt! Ena stunden vill jag helst förbjuda allt pga all "likehets" och faror med anonyma konton. Men samtidigt så vet jag ju själv hur det var! Det viktigaste av allt tror jag är dialogen med barnen. Att man är öppen med hur man resonerar och diskuterar. Det finns inga rätt eller fel.

    SvaraRadera
  14. Tycker att KIK är något helt annat än Facebook och Instagram och absolut inget som min 10-åriga dotter skulle få ha. En förälder i klassen är polis och han har också varnat för KIK.

    Hjälper man sitt barn med inställningar på Facebook och Instagram så dom bara har sina vänner där så ser jag inga större problem med det. Sen beror det ju på hur stort intresset blir, skulle min 10-åring sitta och hänga vid Facebook varje dag så skulle hon inte få ha det. Men
    Facebook har ingen dragningskraft alls här ("det är mest för vuxna som berättar vad dom gör") . En del bilder läggs ut på Instagram (på djur mestadels här).Gratis-SMS skickas en hel del mellan kompisarna och så spelas det spel...

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.