12 februari 2014

B med dåligt tryck blir M.

De börjar bli så stora nu att man kan lämna dem ensamma hemma en stund, Abbe och hans storebror. Åtminstone storebror, eller om de är tillsammans. Abbe är kanske lite för liten för att vara helt ensam några längre stunder, än så länge. Tycker vi, ska jag kanske tillägga. Här skiljer det sig säkert väldigt mycket åt mellan olika familjer.

"Det är inte det att jag tror att du inte klarar dig själv hemma Abbe. Det vet jag att du gör. Men om det händer något" försökte mamman när Abbe ville bli lämnad en dryg timme istället för att åka med henne på ett ärende. "Om du skadar dig, om det börjar brinna, eller om det kommer någon tjuv till exempel."

Abbe svarade: "Skadar mig gör jag inte, för jag sitter still vid datorn. Om det kommer en tjuv ringer jag 112. Och om det börjar brinna ringer jag också 112." Så blev han tyst en stund och tänkte, innan han sa: "Men tänk om de inte förstår vad jag säger, om de inte hör att jag heter Abbe." Tystnad igen. "Då måste jag säga A - Be - Be - E."

Ibland undrar jag om vi gjort Abbe en otjänst när vi gav honom hans namn. Missförstå mig inte, det är det finaste och bästa namnet som finns, till den finaste och bästa lilla killen som finns. Abbe är en Abbe och inget annat.

Men det är ett ovanligt namn och om B kommer ut mer som M ur Abbes mun så blir det svårt för folk att gissa. Typiskt va? Att just en av de bokstäver som kräver högt lufttryck och därför är lite svåra för honom få till, ska vara en så viktig del av namnet. Almin hade gått att gissa sig till. Almert eller Romin hade också gått. Men Amme. Det är inte självklart.

4 kommentarer:

  1. Han kanske vill byta namn? Missförstå mig inte, Abbe är ett toppen-namn! Men jag har funnit att människor är oerhört nostalgiskt fästa vid namn, ofta inte de som själva bär namnet utan de runt omkring. Jag har själv bytt namn när jag kom upp i tjugoårsåldern och det har inte varit helt populärt i familjen (det är dock accepterat nu, drygt tio år senare). Det är ju ofta föräldrarna som "bara" bestämmer namnet och det är inget, egentligen, som säger att man inte kan ändra det i efterhand om man vill. Kanske till Amme? ;)

    SvaraRadera
  2. Åh, det där känner jag igen. I min lågstadieklass fanns en kille som inte kunde uttala R, och han hette Robin. Lyckligtvis var vi i det stora hela en snäll grupp barn, men det var nog inte helt lätt för honom alla gånger.

    SvaraRadera
  3. Jag hade också kompisar i klassen som hade svårt att uttala vissa bokstäver i Abbes ålder, och tuffast var det förstås om de svåra bokstäverna fanns i deras eget namn.
    Men jag tror snarare att det faktumet peppade dom till att verkligen ge sig tusan på att det SKA gå!
    Det finns ju (som jag förstår efter 6 trogna bloggläsar-år) inget facit att få på vilka effekter Abbes syndrom kommer att få i hans liv - eller med hans tal.
    Och med det fantastiska stöd du och Abbemamman ger era killar så är jag övertygad om att du en dag kommer sitta vid köksbordet och läsa tidningen och låta Abbe svara när det ringer i telefonen. Det kommer låta som ljuv musik i dina öron att höra när han utan svårigheter svarar:
    - Hej det är ABBE!

    (Men skulle den dagen aldrig komma så kommer han ändå alltid vara den coolaste Amme:n i stan!)

    SvaraRadera
  4. Hej,

    Kom att tänka på en sak. Det är februari nu, men har inte läst något om hjärte-månad.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.