03 januari 2016

Nytt år. Gott? Kanske det.

Så här år är det väl brukligt att man skriver en sån där årskrönika. Nåja, egentligen brukar de väl komma innan året är slut, men eftersom jag ligger efter med det mesta på den här bloggen nuförtiden så kan jag lika gärna summera 2015 nu, när det nya året blivit några dagar gammalt.

2015 var året då storebror fyllde tolv och växte ur skolan han gått i sedan han var några år gammal och inte alls gick i skolan utan i förskolan. Men eftersom den liksom hänger ihop med skolan så kan vi säga så ändå. Det var året då han började i en ny monterssoriskola där han ska gå tills det är dags för gymnasiet.

2015 var året SVT sände den fina tv-serien "Rakt in i hjärtat" och fler människor fick upp sina ögon för vad hjärtebarn och deras familjer genomgår. 2015 var ännu ett år då Abbe hjärtläkare sa att allt ser bra ut och att vi får komma tillbaka om tolv månader. Jag hoppas på fler sådana år. Det var året då den här bloggen tog mig ända in i hjärtebarnens epicentrum då jag valdes in i Hjärtebarnsförbundets styrelse. Och som ett extra russin i hjärtebarnskakan var 2015 året då vi fick träffa massor av nya vänner på ett läger i Mullsjö.

Men det har varit ett mörkt år på många vis. Under 2015 har vi sett fler hemska bilder av flyende medmänniskor än på många år och den lille pojken Alan öppnade ögonen på hela världen. Samtidigt har vi sett människor och nationer stänga ögonen och inte låtsas se. Vi har både öppnat våra hjärtan och stängt våra gränser. Det gör ont i mitt hjärta att bevittna det senare. Vi har fått se hatets fula ansikte visa sig både i Paris och Trollhättan.

Samtidigt. 2015 skulle alla äta semmelwrap, vi debatterade om ifall en klänning var vit eller blå och Per Morberg försöker sälja skärbrädor för 4000 spänn styck. Måns vann Eurovision Song Contest, Facebook har översvämmats av profilbolder i prideflaggans och trikolorens färger och vi har taggat med #jesuischarlie, #backazara, #backaadam och #prayforparis.

2015 var året då vår familj äntligen beviljades bygglov för vårt fritidshus efter många års försök, men det var också året då våra grannar tog motståndet till helt nya nivåer. Det blev därför året då jag började berätta historien fritidshusdrömmarna och Heja Abbe förvandlades från en föräldrablogg till en byggdito. Låt oss hoppas att 2016 får bli året då Mark- och miljödomstolen sätter ett stopp för grannarnas vansinne så att vi kan andas ut.

Och framför allt, låt oss hoppas att världen tar sig samman, att hatet dör ut och att kärleken vinner. Vi bestämmer det, tycker jag.

1 kommentar:

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.