De där sexton procenten.

Jag fick en kommentar på ett inlägg häromdagen från någon som blev ledsen av att ständigt läsa kritik mot Försäkringskassan. Han eller hon jobbade där. Det måste såklart vara tråkigt att inte riktigt kunna känna någon stolthet över sin arbetsplats. Jag förstår att det, och jag är säker på att det finns en hel massa människor som jobbar och sliter för att göra sitt bästa. Men förmodligen sitter felen så väl ingrodda i själva systemet så att det är svårt att förändra något på personnivå.

Jag fick lite dåligt samvete och tänkte att jag inte skulle gnälla mer på dem, men så kom det ett litet brev. Jag måste bara dela med mig av ett exempel på den underbara stelbentheten man möts av. Åtminstone åttiofyra procent av er borde känna igen sig.

När Abbe opererades senast var både mamman och jag med på sjukhuset, inget konstigt med det. Läkaren skrev ett intyg till FK att bådas närvaro krävdes för Abbes skull. Vi anmälde vård av barn och fick såna där blanketter som man ska släpa med till dagis för att de ska intyga att han inte varit där. Jag tyckte det verkade lite hysteriskt eftersom vi hade läkarintyg på att Abbe legat inlagd, men hittade en finstilt text på FK-blanketten om att det då inte behövdes något intyg från förskolan. Minsann?

Abbe hade ont i ljumskarna och var lite rädd för att gå på toa dagen efter att vi blivit utskrivna, så min fru stannar hemma med honom. Vi skickar in läkarintyg och anmälan till Försäkringskassan.

Så kom brevet. De ville ha intyg från förskolan. Suck. Efter många försök att ringa skickar vi till slut ett mejl och undrar om inte läkarintyget kommit fram. Efter några dagar kommer ett svar. Det visar sig att läkarintyget var i sin ordning, det handlade om den där dagen efter att vi blivit utskrivna.

Jamen okej. Rätt ska vara rätt. Men för det första, kunde de inte skrivit i brevet att det handlade om den där dagen? För det andra, skulle man inte kunna ana att den hjärtopererade femåringen kan ha lite ont några dagar efter operationen och att dagen efter utskrivning från sjukhuset har med just det att göra? För det tredje, varför ringer aldrig FK upp och ställer enkla frågor? De har ju numret och allt detta brevskickande måste ju kosta massor av tid och pengar.

Jag blev trött och bestämde mig för att trotsa, den oftast mer än en halvtimme långa, telefonkön och försöka förklara situationen. Det måste ju gå att få prata med någon. Efter att i två minuter ha knappat in diverse "för bla bla bla, tryck bla bla bla", hade jag äntligen manövrerat mig förbi datorn och kopplas fram. Jag fick ton och det klickade till. Nu så.

"Kundcenter har hög belastning, var god försök senare."

Andra bloggar om försäkringskassan, stelbent, suck