Tio bar.

Allt har gått bra. Vi är hemma igen och Abbe springer omkring och leker som vanligt. Faktum är att vi kom hem redan i torsdags kväll på permission, samma dag som de gjorde ingreppet, för att åka tillbaka för kontroller och utskrivning på fredagen. Fantastiskt! Lite skillnad mot vad vi varit vana med från alla de stora operationerna Abbe varit med om tidigare. Då har det handlat om dagar på IVA och veckor på sjukhus innan vi kommit hem igen. Och framför allt, Abbe har haft det mycket jobbigare då, än den här gången.

Klockan åtta på torsdag morgon åkte vi upp till operation, Abbe fick sin sömnmedicin och blev fnittrig som vanligt. Och så somnade han in, med öppna ögon. Under den helvetiska väntan försökte mamman och jag få tiden att gå genom att promenera bland kolonilotterna nära sjukhuset och titta på blomsterprakten. Det är svårt. Det spelar ingen roll hur vackra trädgårdar eller pittoreska små hus det fanns där, man kan liksom inte koncentrera sig på dem ändå.

Under vår promenad gjorde kardiologerna sina undersökningar och konstaterade att det mycket riktigt var en försnävning på den vänstra grenen av Abbe lungartär. Den normala delen mätte elva millimeter i diameter, medan den på det smala stället bara var 4 mm tjock. De bestämde sig för att vidga förträngningen med en ballong, och att prova utan stent den här gången. Bingo. Det behövdes ingen hjälp av det lilla metallnätet att hålla formen på kärlet den här gången. Det som vidgades stannade kvar när luften gått ur ballongen.



Röntgenbilden till vänster visar Abbes lungartär innan ballongvidgningen. Det syns tydligt att den har en ganska kraftig förträngning. Bilden till höger visar den uppblåsta ballongen. Och det är inga dåliga krafter man använder. Ballongen blåstes upp till ett tryck på tio bar! När man pumpar ett däck på bilen ska det vara ca två bar. Det ni.

Andra bloggar om kardiologi, barnhjärtan, katetrisering, bar