14 februari 2013

Om bronsmedaljer och restylane.

Det räckte inte riktigt ända fram, årets föräldrablogg blev Paula Uribes blogg. Men jag sprang på Finests chefredaktör Alexander Erwik i vimlet efter prisutedlningen och han berättade då att Heja Abbe kom trea i röstningen. Bronspeng alltså, även om det aldrig delades ut någon sådan officiellt. Det betyder att ni måste ha röstat som galningar och det gör mig väldigt stolt, smickrad och tacksam.

Tusen tack, allihop!

Det var kul att vara där och få heja på lite folk man lärt känna mer eller mindre genom åren. Fint att säga hej och få en kram av Isabella, Cimon och några till jag träffat tidigare. Roligt att jag satt bredvid Emma som också var nominerad i föräldrakategorin. Synd att jag aldrig lyckades hitta Mona och några andra i vimlet som jag velat prata med.

Det var en märklig känsla att vara där. Jag har sällan sett så många vackra människor (läs tjejer) på samma gång. Hälften av dem kunde i och för sig ha varit mina döttrar, om vi snackar såna trivialiteter som ålder och utseende. Men samtidigt har jag aldrig sett så många människor som förstört sitt utseende totalt. Det var utan tvekan den tillställning med mest restylane, botox och silikon per kvadratmeter jag någonsin varit på.

Jag förstår inte det där. Unga fina människor som skulle ha varit naturligt vackra, men som förstör sitt ansikte totalt och pumpar in så mycket skit i huden så att de ser ut som tagna ur Kalle Anka. Okej, nu snackar jag yta och utseende, vi vet ju alla att skönhet kommer inifrån och så där, men nu var det ett event med många som verkar inom områden där ytan är viktig. Jag blir ledsen när jag ser det och undrar vad det är som driver dem att förstöra sig. Eller kanske snarare vad som fått skönhetsidealet att bli så skevt hos just de här personerna, för de håller ju inte med mig om att de förstör sig, gissar jag.

Nåja. Det var en intressant upplevelse och en kul kväll. Likt Askungen lämnade jag balen före midnatt, dock med båda skorna på. Nu ska jag iväg och spela in en radiospot, sedan hämtar jag killarna och åker till Stöten i Sälen över helgen. Så de får ett litet minisportlov.

Livet är fullt av kontraster.

1 kommentar:

  1. Det rådande samhällsidealet som ger kvinnor en idealbild att leva upp till som är onåbar utan hjälp på konstgjord väg. Det är ingen slump att sjuåriga flickor vill banta eller att unga kvinnor opererar sönder sig. Jag säger inte att det är en dans på rosor att vara man, utan vill bara peka på de ojämställda normer som råder.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.