Sådär. Då har jag för första gången fått en närmare glimt av den på många sätt fina (men ibland tyvärr urballade) traditionen med påskfyr som finns i Öckerö kommun. Traditionen finns förresten i hela Bohuslän, men tar sig olika uttryck på olika platser.
Det fina är att alla på ön hjälps åt och samla granar efter jul. Nåja, åtminstone alla barn och ungdomar och några vuxna som inte vill sluta vara ungdomar. Det samlas, sparas, göms och hamstras. Och så stjäl man granar av varandra, öarna emellan. Så långt är det kul. Det blir liksom ett litet bus och lyckas man avslöja något av de andra "klanernas" gömställen så plundrar man det. Bus och lek. Och lite spänning.
Och på själva påskafton hjälps alla åt att bygga fyren. Det kan bli riktigt mäktiga byggen med över tusen granar om det är ett bra år. Tekniken är noga utarbetad med en stor resegran i mitten som görs fast med rep så att den står stabilt. Sedan packar och surras alla andra granar runt den tills man fått en kompakt fyr.
Utmaningen är dels att bygga den största fyren i kommunen och dels att tända den sist så att den brinner längst. Därför görs också en narrefyr – dvs en lite mindre brasa som man tänder först för att lura de andra öarna så att de tänder sina fyrar. Grejen är att alla gör samma sak så frågan är hur lurade de blir egentligen.
Det tråkiga i kråksången är att själva jakten på granar ibland har urartat genom åren och slutat i inbrott och till och med misshandel. Och för att få en riktigt maffig brasa som brinner mycket och länge packas fyren allt som oftast med stora dieselfat och bildäck och andra riktigt miljöfarliga grejer. I år har eldningsplatsen på en av öarna spärrats av på grund av att marken innehåller så mycket giftiga ämnen att det är direkt farlig för människor att vistas där. Knas.
Nä skippa den skiten och ta inte grankriget på så stort allvar tycker jag, så att det kan får fortsätta att vara en fin tradition. Jag såg det hela på lite avstånd, från vårt fritidshus, men det såg riktigt stämningsfullt ut. Man får ju börja lite försiktigt med traditionerna när man är nyinflyttad "tjotte".
Björkös påskfyr. Fotad från takfönstret på loftet i vårt hus.
Och Hälsös fyr. På andra sidan Björköfjorden.
PS. Kolla gärna SVT dokumentär om grankriget om du vill veta mer. Möjligen lite överdrivet dramatiserad och en aning märkligt könsrollscementerande, men själva grundberättelsen finns det nog fog för.
Det fina är att alla på ön hjälps åt och samla granar efter jul. Nåja, åtminstone alla barn och ungdomar och några vuxna som inte vill sluta vara ungdomar. Det samlas, sparas, göms och hamstras. Och så stjäl man granar av varandra, öarna emellan. Så långt är det kul. Det blir liksom ett litet bus och lyckas man avslöja något av de andra "klanernas" gömställen så plundrar man det. Bus och lek. Och lite spänning.
Och på själva påskafton hjälps alla åt att bygga fyren. Det kan bli riktigt mäktiga byggen med över tusen granar om det är ett bra år. Tekniken är noga utarbetad med en stor resegran i mitten som görs fast med rep så att den står stabilt. Sedan packar och surras alla andra granar runt den tills man fått en kompakt fyr.
Utmaningen är dels att bygga den största fyren i kommunen och dels att tända den sist så att den brinner längst. Därför görs också en narrefyr – dvs en lite mindre brasa som man tänder först för att lura de andra öarna så att de tänder sina fyrar. Grejen är att alla gör samma sak så frågan är hur lurade de blir egentligen.
Det tråkiga i kråksången är att själva jakten på granar ibland har urartat genom åren och slutat i inbrott och till och med misshandel. Och för att få en riktigt maffig brasa som brinner mycket och länge packas fyren allt som oftast med stora dieselfat och bildäck och andra riktigt miljöfarliga grejer. I år har eldningsplatsen på en av öarna spärrats av på grund av att marken innehåller så mycket giftiga ämnen att det är direkt farlig för människor att vistas där. Knas.
Nä skippa den skiten och ta inte grankriget på så stort allvar tycker jag, så att det kan får fortsätta att vara en fin tradition. Jag såg det hela på lite avstånd, från vårt fritidshus, men det såg riktigt stämningsfullt ut. Man får ju börja lite försiktigt med traditionerna när man är nyinflyttad "tjotte".
Björkös påskfyr. Fotad från takfönstret på loftet i vårt hus.
Och Hälsös fyr. På andra sidan Björköfjorden.
PS. Kolla gärna SVT dokumentär om grankriget om du vill veta mer. Möjligen lite överdrivet dramatiserad och en aning märkligt könsrollscementerande, men själva grundberättelsen finns det nog fog för.