Psst. Det blåa är Tåget Thomas. Eller i alla fall spåret han åker på, antar jag.

Andra bloggar om mors dag

mamma duer bra på at laga mat
mamma du är vedns goaste

Andra bloggar om mors dag

Han hade suttit och stirrat på den en halv evighet. Fokuserat. Samlat kraft. Gör han det inte nu, med en gång, kanske det aldrig kommer att ske. Med vilka konsekvenser? Han slog bort tanken och stålsatte sig. Det fanns ingen återvändo.

Han lyfte upp den och förde den mot munnen. Under bråkdelen av en sekund tvekade han och flackade lite med blicken. Men så ett djupt andetag. Han lät luften sakta sippra ut mellan läpparna, blundade och öppnade munnen.

Tänk om man kunde få i sig den utan att den överhuvudtaget nuddade munnen? Inte gommen eller kinderna och absolut inte tungan. Han försökte. Lönlöst såklart. Den gick inte att svälja hel så att tugga den var ett ofrånkomligt måste.

Kräkreflexen var momentan. Han knep ihop ögonen hårt och höll båda händerna framför munnen. Måste klara det. Måste hålla ut bara några tuggor till. Sedan går det nog att svälja ner skiten. Den beska smaken var nära att döda honom och han hulkade ett par gånger men lyckades hålla kvar allt i munnen.

Varför stirrade de andra så? Förstod de inte vad han gick igenom?

Lättnaden när han äntligen kunde föra glaset till munnen och skölja ner det sista gick inte att beskriva med ord. Nu hade han gjort det. Nu var det bara att vänta och se.

En skiva rädisa avklarad. Storebror undrade, vad blir dagens grönsak i morgon?

Andra bloggar om giftampull, barn, kräsen, grönsaker, smaka, mat

Läser en artikel i dagens DN om att bebisar är smartare än man tror. Det står så här:

"En undersökning med drygt hundra nyfödda visade att flickor tittade mer på ansikten, pojkar mer på en mobil."

Där ser man. Inte undra på att jag är mer impad av min iPhone än vad min fru är.

Andra bloggar om barn, ansikten, mobil, missförstånd, dubbelmening, mobiltelefon, iphone

hej jag ringer från tele2
hur skulle du beskriva dig själv
beskriv dig själv
du är bra som du är

och det känns i hjärtat

hur säger man mitt hjärta på persiska
mitt hjärta på finska
hjärtat på serbiska
vackra ord

världens bästa kärlekssång

ilar i livmodertappen
jag producerar jättemycket mjölk
jag vill gifta mig
leka doktor

göra barn

wild kids
handikappat barn
nytt barn
förskolebarn med blöja

snälla snälla

förlåt
bärga dig
vad kan en fyraåring
vad är normalt

normalt

barn som inte kan säger skinka
barn med kromosomfel
barn med dåligt immunförsvar
dom andra

en av dom andra

nej det är ingen vanlig dag för det är
vackra ord
förutsägbart
vackert skrivet

dagens tecken

transkonferens i båstad
hans bula var enorm
homograft
bomber och granater, knivar och gafflar

hand framför mun


Via Mymlan hittar jag sidan sökordspoesi. Idén är enkel och lite rolig. Varje rad består av en enda sökfras som någon person använt för att hitta till min blogg, utan att den blivit rättad eller modifierad på något sätt.

Så på sätt och vis är det ni som skrivit den här lilla dikten. Jag har bara lagt fraserna i ordning. Varför inte göra ett försök, ni också?

Andra bloggar om sökordspoesi, dikter, poesi, bloggar, sökord, mymlan

Ni vet den där tävlingen, där de skickade ut garn och en stickbeskrivning för att man skulle knåpa ihop självaste fotomodellen till Polarbröds senaste produkt? Nu är hon färdig, Syster Lo. En riktig snygging om jag får säga det själv.

Okej hon är lite pimpad i förhållande till lodjuret i stickbeskrivningen. Faktum är att hon inte ens är stickad, utan virkad. Min kompis Louise har blivit lite lätt besatt av amigurumi – virkningens manga, kan man kanske kalla det. Och hon tog sig an Syster Lo-projektet med hull och hår. Ni måste kolla in alla Louises andra amigurumi-figurer, de är helt underbara.

I alla fall. Jag släppte ut Syster Lo en stund i skogen här hemma så hon fick bekanta sig med omgivningarna. Och så smög jag efter med kameran.

Jag tror hon trivs.

Andra bloggar om polarbröd, tävling, syster lo, amigurumi, virkning, polliver

Abbe har ingen gomspalt. Nix! Inte en en submukös rackare. Hans muskulatur i gommen fungerar precis som den ska, det är inte där problemet sitter. Alltså faller en del av metoderna jag har grubblat över bort.

Men det som gör att Abbe är så svår att förstå är fortfarande att han inte kan sluta tätt mellan munhålan och näsan, och när luften läcker upp den vägen blir det inga explosiva konsonanter. Abbe blir stående där med sina m-, n- och ng-ljud. Och ett och annat litet mjukt j som låter mer som y och några s som han liksom fnyser fram genom näsan.

Men varför blir det inte tätt då? Jo, för att Abbes gom är för kort och hans svalg är för djupt och brett. Det gör att gommen aldrig når ända bak till svalgväggen, hur mycket han än tränar och försöker. Det är fysiskt omöjligt.

Alltså operation.

Abbe är nu uppsatt i kö för att med kirurgins hjälp försöka möjliggöra för de där åtråvärda konsonanterna i pappa, coca-cola, godis och Tåget Thomas. Någon gång i höst blir det operation, lite beroende på om kardiologerna vill göra sitt ingrepp först eller inte.

Det man föreslår är en svalglambå. Och trots att jag blivit varnad för att det är just det de kommer att föreslå känner jag mig hyfsat trygg. Dels för att vi snackar inte gomspalt, så den där Amerikanska metoden är inte aktuell. Dels för att med Abbes fel verkar det inte finnas så många olika metoder. Och dels för att på min fråga om prognosen svarade kirurgen:

– Eftersom Abbes muskulatur i gommen fungerar så fint bedömer jag att du inte kommer att kunna höra något fel alls på Abbe om han får träna lite efter operationen.

Andra bloggar om gomspalt, svalglambå, operation, talfel

Det är dags att träffa en plastikkirurg och snacka om vad man såg vid den där undersökningen då Abbe filmades och röntgades medan han pratade. Det är dags att få höra vad de såg, men framförallt vad de kan göra för att hjälpa Abbe att få en fungerande gom så att det går att förstå hans ord.

Jag har längtat efter den här dagen länge, men jag har också fasat för den. Nu är den här. I morgon förmiddag stegar vi nervösa in på plastikkirurgiska kliniken på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Förhoppningsvis lämnar vi stället stärkta och fulla av tillförsikt.

Egentligen är alltihop så dumt. Jag litar på specialisterna, jag tycker hela 22q11-teamet fungerar väldigt bra, jag vet att man flyger folk från hela världen till Sahlgrenska för att plastikkirurgerna där är så duktiga. Ändå är jag nervös. Ändå känner jag mig osäker. Varför?

Jo. I Norge finns det de som menar att man använder fel metoder här i Skandinavien när man opererar gomen på 22q11-barn. (Eller barn med DiGeorge syndrom, som det kallas hos våra Eurovisionsyra naboer.) Åtminstone i vissa fall. Det fanns ett fall som snurrade en del i media och sedemera på olika forum där jag har läst om det, som gick så lång att det slutade i en rättssak.

I väldigt korta drag. Ett barn opererades i Norge, men blev inte bra. Familjen åkte till USA, barnet undersöktes, opererades med annan metod, och fick ett fint fungerande tal. Familjen menade att Norska helsevesendet (sjukvården/landstinget) borde betala för operationen i USA. De sa nej, familjen stämde helsevesendet men förlorade i domstolen.

Inte nog med att jag redan hade läst om detta tidigare, för ett tag sedan fick jag mejl från både den aktuella familjen och andra norrmän. De ville i all välmening uppmana mig att vara observant på vilken metod som man vill använda vid operationen. De ville få mig att ifrågasätta. De ville att jag inte skall godta vad som helst. De ville vara snälla så klart.

Ändå är det detta som känns så jobbigt. Jag vill naturligtvis att man ska göra det absolut bästa som finns att ta till för att hjälpa Abbe. Men jag önskar att de som är specialister ska veta det mycket bättre än jag. Jag vill inte behöva tvivla på vad de föreslår. Jag vill inte känna mig som att jag sitter i en taxi i en främmande stad och undra om chauffören verkligen kör den bästa vägen. Jag orkar inte det. Jag vill vila i logopedernas och plastikkirurgernas trygga famn och veta att det finns ingenting annat, någon annan stans i världen, som bättre hade hjälpt Abbe till ett fint tal än det som de föreslår.

Kan jag inte få det?

Andra bloggar om plastikkirurgi, operation, språket, talet, oro

Jag har visst lurat några av er, det var inte alls meningen. Eh... Eller jo förresten, det var det kanske. Bara lite. Jag kunde liksom inte låta bli när jag fick den fina ultraljudsbilden för ett par veckor sedan då vi var på hjärtmottagningen. Jag tyckte nästan att det såg ut som en liten bebis själv.

Men den lilla bönformade krumeluren längst upp som ser ut som ett foster är höger och vänster förmak. Och de två mörka fälten nedanför är kammare. Och tittar man noga i området mellan kamrarna ser man ett lite större ljust fält. Det är en patch. Alltså en lapp av Gore-Tex man sytt dit för att täppa till hålet som Abbe föddes med mellan kamrarna.

Jag blev nästan lite sugen på ett barn till när ni började skriva om att Abbe skulle bli storebror. Det kändes så mysigt på något vis. Men nix. Ingen bebis på gång här alltså.

Förlåt. Hoppas inte ni blev arga.

Men så här ser det alltså ut. Det finaste lilla ihoplappade hjärtat i världen.

Andra bloggar om ultraljud, bebis, foster, hjärta, hjärtfel, luras

– Nä ii ommey em an vi åå å en ommenaa, sa Abbe i bilen. [när vi kommer hem kan vi gå på en promenad]
– Näe!! Det vill inte jag, protesterade storebror.
– Men du behöver väl inte bara säga nej sådär? Vi kan väl hålla det lite öppet? tyckte mamman.
– Hålla det öppet? Det kan vi inte göra, om det regnar så blir den ju blöt.
– Vilken då?
– Idén!

Abbes brorsa gjorde tokigt något häromdagen.

– Du är allt en knasboll du, sa jag.
– Nä, an e ingen aahsmoll. An e min ooye-ohhss-a!

Rätt ska vara rätt.

Jag ligger inne i killarnas rum och ska sjunga en godnattsång när storebror säger:

– Pappa?
– Ja vad är det vännen?
– Mamma undrar om du kan göra som greken.
– Va?
– Han i melodifestivalen. Om du kan dansa som honom.
– ??!

Andra bloggar om Sakis Rouvas, eurovision song contest, grekland

Andra bloggar om sociala media, bloggar, polarbröd, syster lo, tävling

Det här med sociala media. Twitter hit och Facebook dit och bloggar högt och lågt. I mitt jobb på reklambyrån är det mycket snack om det här nu. Det nya internet. Företagen och varumärkena ska interagera mer med sina kunder, ha en dialog, utnyttja sociala media. Men hur gör man?

Samtidigt som jag brottas med frågan på jobbet och klurar ut nya sätt att nå konsumeter på, möts jag av en del som försöker nå ut via min blogg. Och det är både högt och lågt.

Det finns de som skickar pressreleaser rakt upp och ner. Anonyma neutrala pressreleaser om både det ena och det andra. Lycka till säger jag. Det ska mycket till för att någon bloggare ska nappa på det.

Sedan finns det de som frågar om de kan få skicka saker som man ska testa och hoppas på en recension. Det funkar säkert mycket bättre skulle jag säga. Om det är en produkt man gillar är ju sannolikheten hyfsad att man skriver ett inlägg om den. Men även här beror det på hur det är gjort. Jag känner mig till exempel smickrad om den som vill nå ut genom min blogg gör det för att de har läst den och gillar den. Alltså är ett personligt mejl självklart bättre än ett massproducerat.

Som för ett tag sedan då jag fick ett mejl från en av grundarna till Me&I där hon skrev att hon gillar min blogg och gärna ville ge killarna några presenter. Det är klart att hon hoppades på att jag skulle skriva något om det, men inte med ett enda ord nämndes det i vår mejlväxling. Snyggt tycker jag.

Eller om man är smart och utnyttjar de drivkrafter bloggare har. Som att få många länkar till exempel. Och det är här Polarbröd kommer in i bilden. De kör just nu en kampanj för en ny produkt som jag tycker har många av de delar jag snackar om.

För det första. Jag fick garn och en stickbeskrivning för att själv knåpa ihop ett litet lodjur som är en bärande del av produktnamnet. Om jag sedan lägger upp en bild av mitt lodjur på bloggen kan jag vinna ett fint pris. Kul idé som engagerar, med en bra vinst som morot.
För det andra en värdekupong för att kunna smaka på det nya brödet (har jag inte gjort än).
Och för det tredje en möjlighet att lotta ut bröd för femhundra spänn. Som gjort för en tävling i stil med "länka hit så kan du vinna". Alltså: utnyttja drivkraften i bloggarens jakt på länkar.
Bra jobbat, Polarbröd.

Så nu lottar jag ut en värdecheck på valfritt bröd i Polarbröds sortiment värd 500:-. Men vi skiter i länkar och grejer. (Om du inte gärna vill länka hit ändå förstås, för att du gillar bloggen.) Det enda du behöver göra är att innan kl 18.00 i morgon (19/5) skriva en liten hälsning i kommentarsfältet till det här inlägget, med en mejladress så att jag kan nå dig. Så skriver jag ut allihop, lägger dem i en burk och låter Abbe dra en av dem.

Okej? Lycka till.

Andra bloggar om sociala media, bloggar, facebook, twitter, me & i, polarbröd, syster lo, tävling

"Kattis och hennes gäster talar om att göra skillnad. Vi träffar en familj som förlorat sitt barn och donerade barnets hjärtklaffar och en familj vars barn överlevde på grund av att det fick hjärtklaffar donerade."

Så står det på Kattis & Co's hemsida om säsongens sista program som sänds i morgon kväll. Den andra familjen är vi och barnet som överlevde förstås Abbe. När jag läser det ryser jag lite.

Överlevde.

Jag glömmer liksom det. Att Abbe var ganska illa ute. Livet rullar på och man vänjer sig vid alla läkarbesök. Oron blir en del av vardagen och operationsminnena bleknar. Resan till Holland känns allt mer självklar och man kommer knappt ens ihåg att det var Italien man tänkt åka till från början.

Men så ibland. Med jämna mellanrum inser jag att Abbe inte alls är självklar. Jag påminns om att jag har många olika omständigheter att tacka för att jag fått den stora äran att bekanta mig med honom och bländas av hans otroliga charm.

Jag inser till exempel att om Abbe hade fötts då jag föddes så hade man inte kunnat rädda honom. På den tiden visste man inte hur. Och jag är glad att man upptäckte hans hjärtfel tidigt och att vi inte skickats hem från BB i ren besparningsiver. Och. Jag är så oerhört tacksam att någon fattat det svåra beslutet att donera sitt barns organ, då det ofattbara drabbat dem.

Update:
Programmet sänds i repris på söndag 24/5 kl 16.30, och finns också att se på tv4.se.
Och själva inslaget som vi var med i hittar du här.

Andra bloggar om kattis ahlström, kattis & co, tv4+, organdonation, göra skillnad

Mymlan uppmanar oss både på sin egen blogg och på bloggvärdsbloggen att skriva om när vi tillhört "Dom andra". I den mån man gjort det. Det är radioprogrammet Brunchrapporten som ska göra ett specialprogram i morgon om dom andra – "sex timmar radio om intolerans, främlingsfientlighet och mobbning, i P3 Sveriges Radio, måndag 18 maj kl 10.02-16.00."

Jag vet inte. Märkligt nog pratade jag med ett par kollegor i veckan om just det här. Ifall man känt sig utanför, eller rent av mobbad i barndomen. Men jag kan inte säga att jag gjort det. Jag var kanske så mån om att passa in, så rädd för att vara utanför så att jag gjorde allt för att vara som alla andra. Istället blev jag klassens clown som alltid höll låda för att få vara i centrum. Och kanske drabbade det någon gång "dom andra", de som var utanför. Det skäms jag lite för idag.

Nu är jag orolig. Rädd för att Abbe ska bli en av dom andra. Det går inte en dag utan att jag tänker på det. Han är liksom född in i dom andras värld, han är och kommer alltid att vara annorlunda. Han kommer inte orka lika mycket som vi gör, han kommer alltid att ha ett stort ärr över bröstkorgen och även om man kan få ordning på hans tal med hjälp av kirurgi kommer han sannorlikt alltid att låta annorlunda varje gång han öppnar munnen.

Abbe har inte så mycket val, han måste bara lära sig att leva med det. Han måste vara stark nog att stå över allt vad utanförskap heter. Han måste tro på sig själv och veta att han duger precis lika bra som alla andra även om han inte är precis som dem. Han behöver ett självförtroende och en självkänsla så att han förstår, och kan få sin omgivning att förstå, att alla behöver inte vara lika. Men alla behövs.

Och vem ska lära honom det?

Hjälp.

Andra bloggar om dom andra

Sitter vid gate 39 på Arlanda och pustar ut. Det är ett par timmar kvar till avgång och jag kan inget annat göra än att vänta. Söndag mitt på dagen är ingen högprioriterad tid för inrikesflygbolagen.

Men det gör inte så mycket, för jag känner mig nöjd och glad. Jag hinner i alla fall hem så jag kan leka en stund med killarna innan läggdags, solen skiner utanför fönstren, och mitt snack på Hjärtebarnsföreningens riksårsmöte gick bra. Åtminstone som jag uppfattade det.

Och vet ni vad? Det var inga som helst problem att hålla på i 45 minuter.

Andra bloggar om hjärtebarn, föreläsning, bloggar, heja abbe

Det var skikkelig moro å se på Eurovision Song Contest i går kveld. Ja ja, Malena og Sveriges bidrag var kanskje ikke så mye å smile av, men våre kjære naboer. Jøss for en overlegen seier. Når Norge gjør noe, gjør de det med beskjed, enten de vinner eller taper. De var de første i verden å få null poeng med Jan Teigen, og nå de får Alexander Rybak mest mulig poeng som noe vinnende land fått i noensinne. For en gave natten før Nasjonaldagen. Kan forestille seg at det var helt sprø i Oslo i natt.

Hurra for syttene mai, sier jeg! Hurra for Norge!

Andra bloggar om Eurovision Song contest, norge, yttene mai, alexander rybakk, malena ernman

Storebror spelar Lego Star Wars på sitt Nintendo DS.

– Asså, Yoda är jättebra på att slåss. Men han har nästan inga sorgsenheter.
– Sorgsenheter?
– Ja, det är när man är ledsen och så.

Jag visste inte att de hade några känslor i de där spelen. Undrar om det är något storebror lagt till själv?

På söndag ska jag prata inför massa folk jag inte känner. Kanske inte är så konstigt i sig, för jag har gjort lite sådant förr, i mitt jobb. Men då har jag pratat om reklam. Saker jag jobbat med och hur vi tänkt när vi gjort den ena eller den andra kampanjen.

Så jag funderade ändå både en och två gånger då jag fick frågan om att göra det jag ska göra på söndag. Hur ska jag vinkla det? Vad ska jag prata om? Kan man verkligen göra det i 45 minuter? Okej, jag brinner för ämnet, men alla som är där vet ju redan en massa om det här. Hur gör man något intressant av det? Som folk vill lyssna på.

Nåväl. Jag tackade ja, och nu har jag ägnat ett antal ångestfyllda kvällar och nätter åt att snickra ihop en presentation som jag tror ska funka. Så nu hoppas jag att alla deltagarna på Hjärtebarnsföreningens riksårsmöte i Stockholm tycker det också.

Snälla, håll tummarna för mig på söndag förmiddag.

Andra bloggar om hjärtebarnsföreningen, årsmöte, föredrag, bloggar

Sådär väldigt upplyftande var inte morgonens besök på barnhjärtmottagningen. Kanske inte precis katastrof heller, men känslor som sakta men säkert svalnat och blivit till aska sprejades med ny tändvätska idag.

Abbe var jätteduktig, så långt var allt frid och fröjd. Han ville visserligen inte ha några EKG-elektroder på sig först, men efter att storebror – som hängt med till sjukhuset idag – fick några elektroder på handlederna gick Abbe också med på det. Och när det var dags för ultraljudet låg han alldeles stilla i de tjugo minuterna undersökningen tog. Jag var imponerad och otroligt stolt.

– Här ser du homograften (det nya donerade kärlet med klaffar) vi satte in. Den läcker ganska mycket som du ser här.

Hon pekade på skärmen och i den där svartvita, korniga, pulserande gröten man ser på en ultraljudsbild av ett hjärta, kunde jag skönja något som liknade klaffar. Blodflödet markeras med samma korniga gröt fast i färg och hon förklarade vilken färg som var inflöde och vilken som representerade blod som strömmade ut. Fan också! Det ska ju inte flöda åt det hållet. Ska han vara tvungen att byta redan? tänkte jag. Det skulle ju hålla många år. Inte en stor hjärtoperation redan, snälla. Jag kände hur min puls ökade.

– Men det gör de nästan alltid, sa hon, läcker alltså.

Som om hon läst mina tankar.

– Däremot börjar det bli lite trångt här uppe vid de båda lungartärerna. Den ena ser jag bra och där börjar det bli tight, den andra är lite svår att se men jag misstänker att det är samma där. Det märks på trycket här i höger kammare.

Hon pekade på skärmen, visade och förklarade. Det lutar åt en hjärtkateterisering senare i höst om jag förstod allt rätt. Man går in i ljumsken och för upp en kateter genom ett kärl hela vägen till hjärtat och kan på så vis mäta och kolla olika saker. Genom att gå samma väg kan man också försöka vidga kärlen med så kallad ballongsprängning.

Betydligt lindrigare än öppen hjärtkirurgi med andra ord. Men oron. Den förbannade oron, finns ju där ändå.

Det ser ut att bli en händelserik höst. Nästa vecka vet vi vad plastikkirurgerna säger om Abbes gom och svalg. Nu gäller det att börja samla kraft.

Andra bloggar om hjärtebarn, ekg, ultraljud, operation, hjärtkateterisering, ballongsprängning

Man måste ju ändå beundra dem som snickrar ihop spam. Det här damp ner i min mejlbox. Visst är det fint?

Hej min kära vän, Mitt namn är Miss Jenny jag såg din profil i dag på denna hemsida och blev intresserad i dig, kommer jag också vilja veta dig mer kan du jag vill att du ska skicka en mail till min privata e-postadress så att jag kan ge er min bild för att du ska veta vem l am.Here är min privata e-postadress (xxxxx_xxxxxxxxx@yahoo.com). Jag tror att vi kan gå från here.I am väntar på ditt mail till min e-postadress above.miss Jenny. (Kom ihåg avståndet eller färg spelar ingen roll men älskar frågor mycket i livet) Tack.

Andra bloggar om spam, läsarmejl, kärlek

Igår kom det ett sånt där kuvert i brevlådan igen. Ett med Västra Götalandsregionens blågröna logotyp i övre vänstra hörnet. Vad är det nu för kallelse, tänkte jag och sprättade upp det. Barnhjärtmottagningen. Det var rätt längesedan nu.

Bla bla bla ... kallad till ... bla bla ... onsdag den trettonde maj ... bla bla... Va?! Men det är ju i morgon.

De måste ha skrivit fel datum tänkte jag och ringde för att kolla upp vad det skulle stå egentligen. Men nej, det var inte fel. Vi ska dit imorgon bitti.

Här snackar vi snabba puckar.

Till alla som skriver kommentarer till inläggen, utan att alltid få tillbakaspel.
Till er som mejlat mig men ibland inte fått svar.
Till er som länkat hit och skrivit underbara saker om min blogg utan att jag kommenterat det.
Till er som gett mig bloggutmärkelser som jag inte skickat vidare.

Ni är så fantastiskt värdefulla för mig så det anar ni inte. Det är ni som är soppan i HejaAbbe-tanken. Ni är det friska batteriet och era mejl, länkar och kommentarer är startkablar de dagar då jag har laddat ur. Utan er stannar bloggen.

Men ni är också mitt dåliga samvete ibland. Jag vet att jag försakat somliga. Att jag inte alltid hinner med att svara, att kommentera och att skicka vidare alla utmaningar. Det skäms jag lite för, och jag önskar att jag hade mer tid.

Så, tack! Och förlåt.

Och snälla, sluta inte. Jag läser varenda kommentar och varje mejl. Har ni mejlat men inte fått svar, gör ett nytt försök. Jag lovar att fortsätta försöka återspela så gott jag kan.

Det är ni så innerligt värda.

Andra bloggar om bloggar, länka, kommentera, mejla, svara, tid, tidsbrist

Jag satt och pratade med storebror i bilen på väg hem från simskolan. Plötsligt slog det mig hur vacker våren är och hur fort allt slagit ut. Jag vet inte om storebror var spydig eller om han har ovanligt stor trädempati?

– Har du sett vad fina alla träden har blivit, vännen. För ett par veckor sedan var de helt kala och nu är de alldeles gröna allihopa. Jag tycker det är så himla fint.

– Mm, säg det till det där trädet, som inte har ett endaste blad.

Andra bloggar om träd, våren, barn, spydig, humor, empati

Man måste ju älska Aftonbladet Wendela. Jag läser att barnen blir smarta om man har mått väldigt illa under graviditeten.

Min fru kräktes nästan varje dag under det första halvåret. Det är ju skitbra. Kanske kan kompensera en kromosomavvikelse då? Så att det det blir plus minus noll. Liksom.

Andra bloggar om IQ, graviditetsillamående, smarta barn, kromosomfel

...å lilya ååne yyne, me mooe y å in, å ää-ö ill ya önga a ommayen e min...

Andra bloggar om pippis sommarvisa, idas sommarvisa, barn, sjunga, talfel, världens bästa

Igår fick Abbe en kallelse till en professor i plastikkirurgi. Det börjar dra ihop sig till operation av hans gom/svalg tror jag.

Fan. Jag börjar redan stålsätta mig för den där vidriga känslan av vanmakt när man lämnar honom nedsövd vid dörrarna till operationssalen.

Nåja. En sak i taget.

Andra bloggar om operation, svalg, gom, 22q11, talfel

Mamman skar sig när hon gjorde mat idag. Hon skalade av ett par fingertoppar på mandolinen, och när hon berättade det för mig ikväll efter jobbet tittade Abbe medlidande på henne. Han funderade lite, kom på lösningen på problemet och vände sig vädjande till mig och sa:

– Ahhp-a, uu åy ööö-a mem i-älle. [Pappa, du får sköta den istället]


Andra bloggar om mandolin, skära sig, köket, lösningar, barn

Anonymiteten. Jag har länge hållit fast vid den. Okej, om man verkligen vill kan man såklart ta reda på en massa saker om oss via nätet, jag är ju inte dummare än att jag vet det, men i princip har jag försökt vara anonym. Det känns bra så.

Därför var inte svaret helt självklart när vi fick frågan om att medverka i ett litet inslag i Kattis & Co på TV4+. Men eftersom ämnet var något vi vurmar mycket för, nämligen organdonation, valde vi ändå att tacka ja.

Så tro det eller ej, inom några veckor kommer vi ut ur garderoben. En liten stund i alla fall.

Andra bloggar om kattis & co, tv4+, tv, organdonation, barn, hjärtklaffar, anonymitet

Jag sitter och letar igenom gamla videoband. Det kommer ett litet inslag på en TV-kanal nära dig snart, och producenten undrade om jag hade några klipp från då Abbe var nyopererad. Visst har jag det, men de färdigklippta filmerna som finns här på bloggen låg på den där datorn som kraschade så de finns bara lågupplöst på YouTube.

Då återstår att hitta originalbanden. Men det är med dem som det var med de gamla kassettbanden man hade på åttiotalet. Massor av band i en låda, men inget av dem är uppmärkt. Bara att börja plöja igenom dem. Det förde i alla fall det goda med sig att jag nu har skrivit på de band jag gått igenom vad de innehåller.

I alla fall.

Jag tittar på filmer från den sista tiden innan Abbes senaste operation. Herregud vad han flåsade då. Vad grå han var och blåa var han små läppar. Jag menar, jag minns att det blev stor skillnad efter operationen. Intellektuellt sett kommer jag ihåg att det var så. Men jag blir ändå lite chockad när jag nu tittar på det.

Lilla vännen. Vilken himmelsk lycka det är att se honom idag.

Andra bloggar om hjärtebarn, cyanos, syremättnad, gamla videoband, TV, barn

– Varför ska man lära sig allting egentligen? När man väl kan allt så dör man ju.

Andra bloggar om barn, funderingar, kunskap, existensiellt, livet

Tack.
För att du valde mig, att du sa ja när jag frågade rakt på sak om jag fick flörta med dig.
Tack för våra älskade, jobbiga, små mirakel.
För att du orkar ha rollen.
Kunde jag råda över det skulle du få slippa ett tag.
Jag skulle trycka på paus och hålla nere knappen.
Så länge som behövdes. Bara så länge.
Tack, för att jag får älska dig.

Andra bloggar om abbes mamma, födelsedag, hip hip hurra, grattis

Första maj i korta drag:
Kl 11.23 – Abbe tar av sig naken och springer i vattenspridaren.
Kl 17.49 – Abbe tar på sig kläderna.

Andra bloggar om första maj, global warming, naken, barn, sol, värme, våren