Vad hände egentligen? Alldeles nyss kunde jag ta ett tag runt midjan på dig och kasta dig i en båge upp i luften så du landade med ett plask och ett gapskratt i vattnet. Nu är du lika lång som jag (sånär som på ett par centimeter) och för stor för att jag ska kunna slänga omkring dig i en pool.
För inte länge sedan var det jag som var facit. Det var till mig du kom när du undrade något. Nu är det du som berättar för mig om det senaste alla pratar om på internet, det är du som läser åttans, nians och gymnasiets matte samtidigt, fast du bara går i åttonde klass.
Det var typ igår som jag kunde kittla omkull dig när du försökte skojbrottas med mig. Nu sitter jag på läktare runt om i landet och ser hur du inte backar ett steg på sexmeterslinjen när stora killar – på gränsen till vuxna män – sliter och drar i dig.
Alldeles nyss var du bara en parvel när du fick en lillebror och allt blev upp och ner. Vad som for runt i ditt huvud då, har jag ofta undrat. Nu är du den finaste förebild och bästa vän han någonsin kunnat önska sig.
Idag fyller du moppe. Men du säger att du inte vill ha ha någon moped, för det verkar så farligt. Jag älskar det med dig, Hugo. Inte att du säger nej till moped; hade du velat köra moppe så hade du såklart fixat det och vi hade fått prata om hur man gör det på ett säkert sätt. Men jag älskar att du alltid funderar på saker och ting. Att du gör medvetna val. Du är en klok kille. Och du gör mig stolt.
En sak ska du veta. Även om du är så mycket tonåring att du knappt svarar på tilltal vissa dagar, även om vi skriker åt varandra och jag "inte fattar någonting", och även om du snor mina kläder, så älskar jag dig gränslöst. Varje dag. Resten av mitt liv.
Grattis på 15-årsdagen! (Om ett år får vi börja övningsköra. (!!))
För inte länge sedan var det jag som var facit. Det var till mig du kom när du undrade något. Nu är det du som berättar för mig om det senaste alla pratar om på internet, det är du som läser åttans, nians och gymnasiets matte samtidigt, fast du bara går i åttonde klass.
Det var typ igår som jag kunde kittla omkull dig när du försökte skojbrottas med mig. Nu sitter jag på läktare runt om i landet och ser hur du inte backar ett steg på sexmeterslinjen när stora killar – på gränsen till vuxna män – sliter och drar i dig.
Alldeles nyss var du bara en parvel när du fick en lillebror och allt blev upp och ner. Vad som for runt i ditt huvud då, har jag ofta undrat. Nu är du den finaste förebild och bästa vän han någonsin kunnat önska sig.
Idag fyller du moppe. Men du säger att du inte vill ha ha någon moped, för det verkar så farligt. Jag älskar det med dig, Hugo. Inte att du säger nej till moped; hade du velat köra moppe så hade du såklart fixat det och vi hade fått prata om hur man gör det på ett säkert sätt. Men jag älskar att du alltid funderar på saker och ting. Att du gör medvetna val. Du är en klok kille. Och du gör mig stolt.
En sak ska du veta. Även om du är så mycket tonåring att du knappt svarar på tilltal vissa dagar, även om vi skriker åt varandra och jag "inte fattar någonting", och även om du snor mina kläder, så älskar jag dig gränslöst. Varje dag. Resten av mitt liv.
Grattis på 15-årsdagen! (Om ett år får vi börja övningsköra. (!!))