Jag undrar hur min fru mår egentligen? Och framförallt vad hon har för förhållande till mitt yrke?

Hon drömde i natt att hon väntade på att hennes dödsstraff skulle verkställas. Men istället för ett sista samtal med någon så ordnade hennes fångvaktare (den här mannen) en stor fest för henne och en annan dödsdömd. Alla var där.

Brottet hon var dömd för var att hon medverkat i en reklamfilm. Javisst. En film som gjorde reklam för att leka med elden. Och det är ju som alla vet kriminellt. Och bestraffas med döden.

Borde jag bli orolig?

Andra bloggar om drömmar, dödsstraff, reklam

Fredagsmyset ute på altanen var avklarat och det var dags för killarna att komma in och göra sig klara för natten. Jag gick in för att förbereda välling och ta fram pyjamasar. "Kommer ni in med en gång då killar, det är läggdags nu".

Allt var klart för att hoppa i pyjamasarna, men de kom aldrig in. Så hör jag ett bekant ljud, men vad är det? Jag springer ut och ser Abbe med trädgårdsslangen i högsta hugg. Han har dränkt hela altanen inklusive alla dynor till trädgårdsmöblerna och det som var kvar av salta pinnar och chips. Och storebror skrattar förnöjt åt situationen. (Man ska komma ihåg här att jag har haft en rätt jobbig vecka och känner mig trött och stressad).

– Men vad sjutton håller ni på med?!! Jag bad er komma in och så gör ni så här.
– Mäh! Det är så skönt ute, jag ville ju bara ha lite skönhet.
– ?!
– Inte någon liten skällande pappa.
– Eh...
– Jag ville bara ha lite tid för mig själv.

Allt det arga rann av mig i ett nafs. Jag släppte dynan som jag höll på att skaka torr och gick fram till min femårige filosof. Han tittade lite undrande på mig när jag föll ner på knä i gräset och omfamnade honom. "Åh vad jag älskar dig, vännen. Det var inte mening att bli arg. Klart du ska få lite skönhet och tid för dig själv"

Andra bloggar om barn, språk, skönhet, egentid

Vi fick äntligen tid att träffas lite ikväll, mina engelska vänner och min familj. Visst borde jag kanske jobbat över ikväll också, men det dåliga samvetet gentemot mina kompisar som kommit hit för att träffa oss segrade, och jag får väl offra några timmar av den utlovade helgsolen för att jobba ikapp.

Det blev en strålande stund i kvällssolen med grillad lammrostbiff och några goda flaskor rosé. Förutom engelsmännen och oss, var en annan kär vän från studietiden här tillsammans med hennes pojkvän som jag aldrig träffat tidigare. Väldans trevligt.

Killarna fick var sitt maskerad-kit. Storebror en cowboydräkt med hatt och pistol, som blev en indiandräkt om man vände den ut och in och bytte pistolen mot pilbåge och hatten mot fjäderpannband. Fiffigt. Abbe fick en Spiderman-dräkt. Världens sötaste Spiderman, i en liten keps.

Mina englandspolare har två barn. En två-och-ett-halvt-årig kille, och en tjej på tio. Abbes storebror och deras tjej spelade fotboll, lekte och hade dansfestibal hela kvällen.

– Var det roligt att leka med Jessica?
– Ja, det var jättekul. Det var bara ett problem med henne.
– Jaså. Vad då?
– Jag förstod inte ett ord av vad hon sa.
– Men du kommer ju att lära dig engelska när du blir större.
– Men jag är ju en sån där glömsk gubbe.

Andra bloggar om: språk, barn, indianer och cowboys, spiderman, engelska

En tusenlapp?! En futtig tusenlapp mer i månaden ungefär var vad SKL kunde släppa till. En lägstalön på 21 100 spänn. Snålt.

Okej. Jag är glad att strejken är över så allt funkar som det ska igen. Men nog är Abbes (och alla andras) sjuksköterskor värda mer!

Andra bloggar om: skl, vårdförbundet, strejk, avtal, sjuksköterskor

En charterresa med killarna och deras mamma i sommar hade inte suttit fel. Klicka här så kanske vi kommer iväg. :-)

(Okej jag vet. Det är lite cheesy.)

Stor................................................Syster/bror/syskon

Imsavimsa hade ju en hel lista med bra förslag på ord till dagens tecken. Jag tar mig friheten att plocka vissa ord ur listan eftersom Abbe redan kan en del av de andra. Idag kör vi storebror. Vilket är samma som storasyster. Men man kan lägga till tecknet för pojke eller glicka för att förtydliga vilket man menar om man vill.

Andra bloggar om: tisdagstema, randig, fotografi

Jag läser löpsedlar, och jag läser på aftonbladet.se. Pappor som skakar sina barn. Skakar dem så att de dör till och med. Och precis som alla andra, blir jag illa berörd. Både av de sorgliga historier jag läser, men också för att jag känner mig utpekad.

"Oftast en helt vanlig pappa" säger psykologen. Okej. Jag är en vanlig pappa. Men jag känner lika lite gemensamt med någon som kan skaka sitt barn till döds, som jag gör med någon som misshandlar sin fru. Det är ju också "helt vanliga män" enligt media ibland. Jag håller inte med.

Visst kan hustrumisshandlare och barnskakare komma från alla samhällsklasser. Och visst kan de på ytan vara svåra att skilja från de som inte slår och skakar. Men inte är de vanliga. De är tack och lov ovanliga. Och en viktig komponent skiljer dem från de flesta människor, nämligen förmågan att kontrollera sina känslor. Att veta var gränsen går. De saknar spärrar.

Jag förstår att man kan bli oerhört frustrerad över ett spädbarn som skriker och skriker. Tro mig, jag förstår det så väl. Men därifrån till att skaka det lilla livet. Inte lite, utan så pass mycket att barnet avlider av skadorna. För mig är det ett väldigt stort steg.

Visst höjer jag rösten onödigt mycket ibland. Och visst har det hänt att jag tagit någon av killarna lite hårt i armen. Jag är inte mer än människa. Men vanliga pappor skakar inte ihjäl sitt barn. Så det så.

Andra bloggar om: barnskrik, skaka sitt barn, barnmisshandel, shaken baby syndrom

– Undrar vem som kom på allt?
– Jaa du, säg det.
– Undrar vem som kom på orden "kom på"?

Andra bloggar om: barn, funderingar, skapelsen, språk

Denna vecka: massor att göra på jobbet, flera reklamfilmer och webbkampanjer, en ny spännande kund att ta tag i, kompisar på besök från England, som vill att jag umgås med dem, en sångtext att skriva rent till ett kalas, ett gratulationskort att göra till samma kalas, en studentskylt åt en av mina bästa vänner vars dotter tar studenten, snickerier att bli färdig med på dagis, en Abbe som är sjuk och hostar hela nätterna så jag inte får sova, en trotsig storebror, ritningar på utbyggnad av huset att ta ställning till och komma med återspel till arkitekten, och tusen grejer till som jag glömt för att det är så mycket nu.

Orka.

Andra bloggar om: stress, trött, för mycket

Den vill inte ge sig, hostan. Snarare blir den värre, och nu hostar Abbe i stort sett hela tiden stackaren. Pyjamasen kräktes han nyss ner i en hostattack, och han ser så liten och ynklig ut där han ligger nerbäddad mitt i vår stora säng i bara blöjan.

Konstigt det där. Eftersom han alltid har pyjamas ser han liksom så vuxen ut när han sover i bar överkropp. Vuxen, fast i en väldigt liten kropp.

Hoppas han snart kan komma till ro så han får sova lite. Jag ställer mitt hopp till suppen han fick nyss för att hålla febern nere. Och till Brikanylen, som ska vidga hans små irriterade luftvägar.

Andra bloggar om: hosta, feber, barn, sjuk, alvedon, brikanyl

Hungrig.

Törstig.

Vi fortsätter med några av de ord som Tigermamma och sorgfågel önskade. Hungrig och törstig. Undrar om Abbe någonsin kommer att använda ordet hungrig? Kanske om jag lär honom tecknet?

Andra bloggar om: teckenspråk, TAKK, hungrig, törstig

I morgon kommer några goda vänner från min studietid hit på besök. Jag pluggade "graphic design – communication media" i England, och vi har hållit kontakten regelbundet sedan graduation. Jag frågade storebror om han tränat på engelska nu när de kommer.

– Ja, jag kan engelska.
– Jaså, vad ska du säga då?
– Aj lavv Jurop.

Det du, Christer Sjögren.

Andra bloggar om engelska, eurovision, i love europe, christer sjögren, barn

En bil. Det gröna på själva bilen är en spökskärm, det färgglada bakom är avgaser och det orangesvarta ovanför är bensin. Och så är det såklart laser framför bilen. Grön laser.

Han har skrivit och stavat själv, allt utom ett extra m i mamma.

Andra bloggar om mors dag, teckning, bil, stavning

Nu är jag lite trött faktiskt. Abbe har hostat och gråtit stora delar av natten. Det gjorde ont i hans lilla hals. Strax efter ett fick han en Alvedon-supp så hans 39,4° gick ner en smula. Altandörren till vårat sovrum har varit öppen hela natten för den svala välgörande luftens skull, och den lilla skrotten har legat tätt intill mig, som en nykokt värmeflaska.

Han gick upp i morse och fick för sig att han skulle spela Björnespel på datorn, men gick tillbaks och la sig vid niotiden. Och han sover fortfarande.

Andra bloggar om barn, krupp, feber

Grattis Abbemamman, från storebror och Abbe. Och grattis mamma, från mig. Grattis alla mammor, förresten!

Om ni inte läst Ulrikas underbara reflektion över ett av alla Mors Dags-erbjudanden (den här gången från H&M) så gör det.

Andra bloggar om mors dag, H&M

Abbes mamma är på en möhippa. Själv är jag är beredd på en natt på med Abbe i famnen ute på altanen. Han ligger i sängen bredvid mig och snarkar med täppt näsa. Hans panna är glödhet och när han hostar låter det ihåligt och plåtigt. Som en hund som skäller.

Jag har varit med om det många gånger förut, både med Abbe och storerbror så jag vet vad som gäller. Upprätt läge och kall, frisk luft.

Andra bloggar om krupphosta, förkylning, barn, feber

Jaha!? En tolva från Malta.

Eller som Christian Luuks bisittare Josef Sterzenbach konstaterade efter att 19 av 43 länder hade röstat:
– Som vanligt har vi lite grand...över...skattat oss själva.

Nej, i år säger jag heja Norge!

Update:
Jag håller med Ulrika. Björns lilla skämt funkade sådär.

Andra bloggar om eurovision song contest, charlotte perrelli, hero, belgrad, schlager

Det är en smått märklig känsla varje gång man är på habiliteringen med Abbe. Som att besiktiga bilen ungefär, fast utan den där lite hotfulla stämningen som man lätt känner på Svensk Bilprovning.

Abbe leker, klättrar, pratar, skojar och busar precis som han brukar. Rummet är fullt av grejer. Där finns ett leksakskök där Abbe huserar, en rutschkana att åka i tillsammans med allt från nallar och dockor, till en stor plasttorsk – eller som igår – en hel bondgård i tyg. Han springer ut och in i ett litet lekhus, målar på en griffeltavla bara för att sudda ut det en sekund senare. Det enda som skiljer det här rummet från vilket lekrum på dagis eller IKEA som helst, är att här är han hela tiden är iaktagen och granskad. Besiktigad.

En sjukgymnast tittar konstant på hur han rör sig, hur fötterna arbetar, hur balansen är och hur stark han är i kroppen. Hon uppmuntrar till olika lekar där hon kan studera det hon behöver för att göra en bedömning.

Logopeden är också där. Hon lyssnar. Hur har språket utvecklats? Kan han fler ord? Vilka ljud fungerar och vilka funkar inte? Hon leker och pratar med Abbe, han serverar pizza och fika från det lilla köket medan hon lyssnar och analyserar. Det konverserar med ord och med tecken och logopeden drar slutsatser om hur mycket som hänt sedan sist vi var där.

Abbe får bra betyg. Han är duktig och har utvecklats massor säger de. Sjukgymnasten undrar om vi hört något från ortopedteknikerna som ska bygga skor eller inlägg åt Abbe. Det har vi inte och hon lovar att kolla upp det.

Skönt. Det blev inte körförbud i alla fall.

Andra bloggar om Svensk Bilprovning, habiliteringen, handikapp, funktionshinder, sjukgymnast, logoped

Från Ekot i morse:



Äntligen har de fattat. Det här har jag ju sagt hela tiden.


Andra bloggar om försäkringskassan, blanketter, bidragsfusk

Ellinor ville veta tecknet för kärlek. Det kan jag tyvärr inte hitta, men "älska"/"tycka om", finns här i ett tidigare inlägg.

Tigermamma och sorgfågel föreslår en massa bra ord. "Färgerna" och "bil" finns här, och här. Idag tar vi ett annat av hennes förslag, nämligen "kompis". Det är lite fint tycker jag. Som att tumma med någon.

Andra bloggar om: TAKK, teckenspråk, stödtecken

Usch. Det går nästan inte en dag utan att Abbes storebror och jag ryker ihop på något sätt. Det vrålas, skriks och smälls i dörrar. Konstant kollisionskurs.

Det smärtar mig. Efter varje sammanbrutet samtal, varje kollapsad förhandling och misslyckad medling, brakar jag samman inombords. Jag blir mindre och mindre för varje bråk, varje nederlag gör mig bara ledsnare. Jag älskar ju honom till bristningsgränsen, den lille jävulen.

Men han provocerar. Han vägrar. Han utmanar. Lyssnar inte. Bryr sig inte. Vill inte.

Så det är dags nu? Är detta reaktionen på allt han fått gå igenom som syskon till ett svårt sjukt barn? Är det allt fokus på Abbe, alla hans sjukhustimmar och alla stunder av oroade och trasiga föräldrar som vill ha betalt nu? Med ränta.

Jag har undrat ganska mycket över det där. Hur mår storebror egentligen? Varför märks det inte så mycket på honom? Sopar han under mattan? Sopar vi under mattan?

Näe, han är väl bara i trotsåldern, tänker jag. Men vilken av dem? Jag tycker att vem man än pratar med så hör man om två-, tre-, eller sex-årstrotsen. Eller vilket-jäkla-år-som-helst-trotsen. När har de trotsålder egentligen?

Nä, storebror. Detta håller inte. Jag tror jag får smyga upp och ge dig en kram. Jag behöver det. Du behöver det.

Andra bloggar om: barn, bråk, trotsåldern, konflikt

Leka. Lek.


Sova.

De här två tecknen ville Micaela lära sig. Ganska viktiga saker i en treårings liv.

Abbe är nyopererad och vaknar ur narkosen lite för tidigt. Bröstet är ömt. Hjärtat är ömt. Hela Abbe är öm. Han gråter och är orolig i några sekunder, men två sköterskor lägger sina händer på honom för att lugna.

Ömt.

Andra bloggar om: tisdagstema, foto, operation, ömt, öm, sjuksköterskor

Mymlan är i experimenttagen. Hon vill testa hur många något kan sprida sig i bloggosfären, och ber oss om hjälp med experimentet. Eftersom jag gillar Mymlan så kör kör vi nu så får vi se vad hon kommer fram till.

Så här: Du som läser detta och har en egen blogg, skriver helt enkelt ett inlägg med rubriken ”varm och svettig”, och uppmanar sedan alla dina läsare att göra detsamma. Och så länkar du hit, till det här inlägget, och till Mymlans inlägg. Det vill säga att för varje led blir det en extra länk. Herregud vilket länkorama det blir till slut.

Som Mymlan säger: "Kedjebrev helt enkelt, men med en ände. Senast på fredag 21.00, där stoppar vi. Tror ni det kan funka?"

Vi får prova.


UPDATE:
Ska tillägga att jag egentligen tycker väldigt illa om kedjebrev. Men eftersom jag tycker Mymlan är bra vill jag ändå hjälpa henne med experimentet.

Andra bloggar om mymlan, kedjebrev, varm och svettig

Det ringde idag igen.
Det var från Tele2.
De ville uppgradera vår telefoni.
Vi har fortfarande Telia.
Och är fortfarande anslutna till Nix-registret.

Andra bloggar om: tele2, bondfångeri, telia, nix-registret, teleabbonemang, telefoni

Abbes farfar jobbade på Volvo flygmotor när han var ung. Varför tänkte jag inte på det?

Andra bloggar om: namn, barn, pripps, skatteverket, förnamn

Tack för alla tips om teckenord!

Jag börjar publicera dem i tur och ordning. Det är inte säkert att jag har alla, men vi kör så får vi se. Fyll gärna på med fler om du vill.

Tecknet för "fika" önskades av någon anonym person. Den lilla zick zack-symbolen betyder inte att man rör handen upp och ner utan att den nuddar vid munnen upprepade gånger.

Bella ville lära sig tecknet för "ont". Varsågod, det finns här i ett tidigare inlägg.

Vi har Telia som teleoperatör hemma. Och vi är anslutna till Nix-registret. Och ja, jag jobbar med reklam, men det betyder inte att jag gillar telefonförsäljare. (Jag har däremot ingen skylt på brevlådan med texten "ingen reklam".) Så nu vet ni det.

Idag ringde det först en gång. Min fru svarade. En tjej i andra änden säger:
– Hej, jag heter NN och ringer från Telehhhåhhm. (snabbt och otydligt)
– Hej.
– Jag ser här att ni ringer på en gammal prislista.
– Jaha.
– Jag kan fixa så att ni får ringa med den nya prislistan, mycket billigare.
– Jaså? Var ringde du ifrån, sa du?
– Tele2.
– Men vi har ju Telia, hur kan du prata om gammal och ny prislista?
– Ja eh...
– Jag tycker det här var ett jäkligt fult sätt att sälja ditt företag på, du får det att låta som du ringer från den operatören som vi har abonnemang med.
– Det har jag aldrig sagt.
– Men det låter så. Det är nog många som blir lurade. Gamla människor till exempel.
– Men...
– Jag är inte intresserad.
Klick.

Några timmar senare ringer telefonen igen. Min fru svarar igen. En kille i andra änden säger:
– Hej, det här är NN och jag ringer från Tele2.
– Hej.
– Vi har uppmärksammat här att ni ringer med ett pris från den gamla prislistan.
– Mmm.
– Jag tänkte erbjuda ett nytt företagsabonnemang med ett bättre pris.
– Vi har Telia och det här är ett privat telefonnummer.
– Ja men jag kan uppgradera er.
– Jag pratade med din kollega i förmiddags och sa nej redan då. Dessutom så sitter jag och försöker äta med mina två barn. Jag vill inte prata med dig. Och jag vill ringa med Telia.
– Men om du ringer billigare med oss blir det mer pengar över till dina barn...
Klick!

De har satt bondfångeriet i system, dom jävlarna. Det blir aldrig Tele2, det har de sett till själva.

Andra bloggar om: tele2, bondfångeri, telia, nix-registret, teleabbonemang, telefoni

Många gånger förtjänar han att man blir arg. Men i ärlighetens namn får han ta mycket skit i onödan också. Med en resurskrävande och orosgenererande lillebror tvingas han vara stor och duktig oftare än andra barn i sin ålder. Och varje gång jag varit hård mot storebror för att jag varit trött och pressad och inte orkar inse att han bara är liten, blöder mitt hjärta av samvetskval. Det är ju fan att man inte ska ha mer tålamod och mer eftertanke över till de där ögonblicken.

Idag när jag höjde rösten åt honom för jag vet inte vilken gång i ordningen, levererade han en mening som pytsade på med en rejäl dos salt i mitt redan blödande samvetssår. En mening att älska honom ännu mer för. En mening värdig en boktitel.

– Jaha. Ännu en skällning från Herr Pappa.

Andra bloggar om: barn, tänkvärt, språk, skälla, samvete

Tecknet för hjälpa.

Vissa dagar känns tyngre än andra. Dagar då verkligheten liksom kommer över mig. Då jag inser saker som jag så desperat försöker bortse ifrån.

Fakta. Det går inte att förstå vad Abbe säger.

Visst visst, Abbes mamma, storebror, jag och några andra som träffar Abbe ofta har lärt oss tyda vissa grejer. Men man måste vara ärlig mot sig själv, det är inte lätt för någon annan att tyda hans ord. Och visst låter det väldigt gulligt ibland när han pratar, det går inte att komma ifrån. Men jag tror han har det jättejobbigt. Han pratar, folk tittar frågande och han upprepar det han sa, men folk fattar inte. Så Abbe ger upp. Lille man.

Abbe behöver tecken till hjälp. Vilket betyder att jag måste bli bättre på att stödteckna. Så det så! Jag var så nöjd med mig själv när jag kom på att jag skulle börja publicera dagens tecken här på bloggen. Genom att sitta och färglägga teckenbilderna nötte jag in tecknet. Men så dog det ut.

Nu har jag köpt Bildbas Tecken, en skiva med över tusen tecken på så nu har jag materialet. Nu är det bara att sätta igång. Men vilka tecken ska man börja med i en hög av tusen? Det är här du kommer in i bilden.

Berätta vilka ord du vill kunna teckna, som du också tror att Abbe kan behöva i sitt dagliga tal, så lägger jag ut dem.

Jag hjälper Abbe och du hjälper mig. Härligt va?

Andra bloggar om: talfel, logoped, gomspalt, TAKK, teckespråk, bildbas tecken

Tänk, att man kan ha så olika uppfattning om vissa saker.

Abbe och jag gillar nästan precis samma grejer. När jag kommer från jobbet gillar han att komma springande i full fart med armarna utslagna för att kasta sig runt min hals. Det gillar jag också.

Han tycker om när man busar med honom. När man killas, sådär lagom mycket. På gränsen till att det blir jobbigt, men ändå inte. När han skrattar så han kiknar, men jag slutar i tid och han flämtande säger "nea" [mera]. Han gillar när jag pappaslänger honom i luften. Ju högre, dess bättre. Ju stökigare, desto roligare. Det tycker jag också om.

Han älskar att gosa. Krypa upp i mitt knä och säga "mmmm" med ett sånt där "vilken-tur-att-jag-har-dig-tonfall". Och säga "niiin aph-aph" [min pappa] med ett suckade eftertryck. Det älskar jag med.

Jag tycker om att bygga kulbana. Han älskar det. Jag gillar att lägga pussel med honom. Det gillar han med. Och läsa böcker, baka pizza, gå i skogen, dricka espresso, äta popcorn och åka vattenrutschkana. Samma där. Vi gillar det.

Men när det handlar om att klä på sig kläderna på morgonen, är vi inte på samma våglängd. Abbe tycks ha fått för sig att det är en rolig jage-lek. Han springer runt huset och gapskrattar när jag vill byta hans pyjamas mot kläder. Han drar iväg så fort jag visar mig med en tröja och ett par byxor, fnissande med hopp om att jag ska springa efter.

Jag däremot, hatar det. Det är alltid bråttom, och jag är alltid trött. Att leka jage är inte vad jag vill just då. Och att försöka få på en strumpa på en liten fot som sparkar mig i ansiktet roar mig ingenting.

Tänk, att man kan ha så olika uppfattning om vissa saker.

Andra bloggar om: påklädning, barn, morgontrött, gosa, leka, olika, lika

Katten på råttan, råttan på repet. Abbe klappar kaninen, storebror klappar Abbe.

Idag har jag varit pappaledig. (Javisst FK, det är bara att kolla. Jag har begärt föräldraledighet) Hela förskolan var på utflykt till Kättilsröds 4H-gård. Personal, barn, föräldrar och rubbet har spenderat en riktigt trevlig dag tillsammans.

Det har picknickfikats, poängpromenerats, matats ankor och hönor. Getter, får och kaniner har klappats. Det har gråtits en skvätt när den lilla killingen stångades. Hästar och grisar har beskådats, korv har grillats och det har åkts på ett släp efter traktorn.

Killarna fick en fin dag. Storebror fick över 39° feber. Och jag fick korra en reklamfilm när jag kom hem.

Andra bloggar om: bondgård, pappaledighet, 4h, hönor, ankor, grisar, hästar, kaniner

Jag undrar jag om min fru tycker jag spenderar lite mycket tid med dig och med datorn. Underbar som hon är hade hon gjort riktigt lyxiga lantpatémackor till oss ikväll med alla goda saker som hör till. Och ett smaskigt rödvin.

– Vill du ha mer vin innan jag går upp? frågade hon.
– Det var väldigt gott, men då blir jag kanske onykter.
– Äh. Du sitter väl ändå och bloggar fram till tre i natt så du hinner väl nyktra till.

Eeh.

Andra bloggar om: bloggar, bloggande, äktenskap, kärlek, vin

Jag har inte riktigt kunnat släppa det. Tanken på alla bilderna som är borta efter hårdiskkraschen. Har faktiskt inte ens sagt till supportfirman att byta disken än, ifall jag kanske ändå skulle ta och lämna den till något företag som kan trolla fram mina filer. Hittade efter tips från några av er, företag som var lite billigare än de jag snackat med först. Men ändå. Dyrt.

Så kom jag på att det kanske fanns data kvar på minneskortet från kameran. Det är såklart inte alla förlorade bilder men kortet är ju ändå på en gigabyte, så lite plåster på såren borde det kunna bli. Efter lite googlande hittade jag ett program som heter MediaRecover som verkade okej. Jag laddade hem en gratis provversion och drog igång den. Yippie! 296 filer hittade den. Jag försökte titta på dem, men nähädu det gick inte. Då behövs en licens.

En snabb koll och jag konstaterade att med dagens dollarkurs kostade programmet bara 184 spänn. Kaatschiing, fram med kreditkortet och hit med programmet. Nu skulle jag minsann få tillbaka åtminstone alla härliga bilder från den senaste tidens vackra väder.

Jag startade min numera egenhändigt betalda licens av MediaRecover för att rädda mina 296 bilder. Äntligen.

Näpp. Den kunde väl fan inte fixa några bortkastade filer åt mig inte.

Jag känner mig lite lurad.

Andra bloggar om: mediarecover, minneskort, digitalfoto, bilder, hårddiskkrasch

Killarna har en gammal eMac som jag fått av våra supportkillar sedan den blivit över hos någon av deras kunder. Egentligen var det väl storebror som fick den. Han har en liten samling dataspel som han gillar. Björnes Magasin, Alfons Åberg, Fem Myror och så vidare. Pedagogiska och kul på många sätt, om man bara lyckas hålla tiden framför datorn på en rimlig nivå. Det går lite lättare nu när vädret inbjuder till utelekar.

På sistone har han börjat intressera sig mer för spel på internet än de egna på dvd. Han hittar dem på bolibompawebben, nickelodeon.se och gratis-spel.net bland annat.

Abbe vill också väldigt gärna "eeeia naanon" [spela datorn] även om han inte riktigt fattar vad han håller på med. Men jag är ändå rätt imponerad måste jag säga. Han har börjat bemästra både klickandet och dragandet med datormusen nu.

Igår kväll undrade jag vart han hade tagit vägen.

– Abbe, var är du?
– Nee-ä, svarade han från nedervåningen.
– Vad gör du då?
– Eeeia naanon.

Bäst jag går ner och kollar, tänker jag, så att han inte skapar totalkaos i datorn. Visserligen är det just det som är så bra med att de har en egen burk där inget annat finns än en webbläsare och deras spel. Går det alldeles åt skogen är det bara att formatera om den, och börja från början. Och viktiga grejer på min och mammans dator får vara i fred.

I alla fall, jag gick ner till honom.

Där sitter Abbe. Han har lyckats klicka sig in på någon av storebrors spelsajter, därifrån via en bannerannons och vidare in på den sajt han nu surfade runt på. Och han verkade rätt nöjd. Han satt och spanade in tjejer på mötesplatsen.se.

Andra bloggar om: internet, spel, bolibompa, nickelodeon, dator, nätdejting, mötesplatsen

Två och ett halvt år gammal storebror tränar.

Andra bloggar om: tisdagstema, fotografi, baksida, pott-träning, pottan

Daniel Gilbert, Harvarduniversitetet. Han vet inte vad han snackar om.

Andra bloggar om: lycka, barn, äktenskap

Igår när vi ätit sa storebror "tack för maten , den var go, mitt i maten stod en ko". En gammal klassiker som väl finns i tusentals mer eller mindre rumsrena varianter. Just den här hade jag faktiskt inte hört förut och vi skrattade gott allihopa. I synnerhet Abbe.

– Man kan väl inte ha en ko i maten heller? sa jag.
– Määeh, sa Abbe och gapskrattade.

Vi höll på lite och skojade med Abbe om det där, och jag märkte inte att storebror smög iväg från bordet. Plötsligt står han bredvid mig och fnissar. Abbe brister ut i skratt igen och jag undrar vad som händer. Tills jag tittar ner på min tallrik där en av kossorna från killarnas leksaksbondgård står mitt i maten.

Practical joke från en femåring.

Andra bloggar om: barn, practical joke, prank, tack för maten

Jag vet att det här är lite patetiskt. Och förmodligen ganska typisk män. Men som villaägare med ständiga projekt på huset och i trädgården kan jag inte låta bli att känna något annat än sann lycka.

K-Rauta har öppnat ett varuhus i Partille. På vägen mellan jobbet och hem. Öppet på helger och ända till åtta på vardagkvällar.

Är det inte fint?

Andra bloggar om: byggvaruhus, trädgårdscenter, k-rauta, öppettider, villaägare, manligt

Min fru var väldigt engagerad i hästar och ridning när vi träffades. Närmare bestämt westernridning. (Roligt förresten när datorns rättstavningprogram lite förvirrat föreslår vänstervridning, när den inte kan stava till min frus hästsport.)

Men ni vet hur det är. Barn kommer, egna intressen försvinner. Jag har försökt pusha lite för att hon ska komma igång igen, för att både hon och jag behöver göra något annat än att bara vara mamma och pappa. I synnerhet när det ena barnet är en kromosomig hjärtegris. I alla fall. Idag stack hon iväg till sin gamla instruktör och kompis för att få damma av chapsen under en dag, om man säger så.

Nåväl, det var egentligen inte det jag skulle berätta om. Jag och killarna var i alla fall hemma själva i sommarvärmen. Det var i stort sett helt okej.

Först hade storebror en kompis här. Han bor bara några hus bort och de leker nästan varje dag. För att göra en lång historia kort så hittade de på ett bus, inget speciellt allvarligt i sig men jag fick ändå säga ifrån för att de skulle sluta. När jag gör det svarar kompisen "jag har inte gjort något" trots att han sitter mitt framför näsan på mig och håller på med rackartyget. Då tände jag till.

– Säg inte att du inte gjort något. Jag ser ju att du håller på.
– Öh. Okej.
– Vet du vad? Alla kan göra fel. Men man måste stå för det.
– Mmm.
– Buset var kanske inte så farligt, men jag tycker väldigt illa om när man ljuger för mig.
– Mm.

Jag går därifrån. Då ser jag att han är på väg hem. Jag vänder tillbaka och säger: "Du behöver inte gå hem, vännen. Det är bra nu. Ni kan leka om ni bara inte gör så mera." Han svarar bara "jag vill gå hem" och jag ser att han gråter. Jag känner mig som ett svin.

Lite senare skäller jag på storebror för en annan grej. Han börjar också gråta. Heja mig.

Och slutligen. Jag håller på med Abbe på vägen och provar att cykla med stödhjul på storebrors gamla cykel. Vi är alldeles nära huset så dörren till huset är stängd men inte låst. När Abbe tröttnat och vi kommer tillbaka är dörren öppen. Vad sjutton är det här nu då, tänker jag och springer in.

I killarnas rum är två främmande barn. Jag gissar att det är grannens barnbarn som är på besök hos mormor. De har lekt vid något enstaka tillfälle med storebror, men jag tror inte ens att han skulle känna igen dem.

– Vad håller ni på med?! Jag ryter.
– Ingenting.
– Men vad gör ni här inne? Ni kan väl inte bara gå in i någon annans hus?
– Öh.
– Va?! Man klampar inte in hos människor man inte känner, utan att fråga. Det är ju ingen annan hemma här. Då kan ni väl inte bara gå in?!
– Öh.
Jag koncentrerar mig för att inte svära, och har god lust att handgripligen slänga ut dem.
– Nu går ni ut härifrån!

De lommar iväg. Visserligen tycker jag fortfarande att det är helt märkligt beteende att göra som de gjorde, men inte desto mindre känner jag mig inget vidare efter att ha gormat åt dem.

Nu är man väl känd som arga gubben.

Andra bloggar om: barn, uppfostran, grannar, bus, skäll

Jag fortsätter med ännu ett inlägg till på temat "kommer du ihåg de där dagarna i början av maj 2008?"

Det är alltid härligt att komma ut en sväng i kajaken, vare sig det är i brusande sommarhav mellan Syd-Kosters kobbar och skär, eller en regnig hösttur på hemmasjön. Och så finns det kvällar som igår.

Nästan religiöst.

Andra bloggar om: vår, värme, kajak, paddla, insjö, havskajak

Abbe och mamman är på simskolan, storebror käkar frukost på trappan ute i morgonsolen med mig. I sin pyjamas.

Sa jag att det är tionde maj?

Andra bloggar om: barn, frukost, ute, maj, väder, värme

Om en liten stund ska jag tanka. Jag ska fylla på med något ovärderligt, något som fyller alla mina sinnen till brädden. Ett livselixir. Jag gör det varje kväll, men kan ändå inte få nog av det.

Rummet är alldeles mörkt. Hade det inte varit för den evigt lysande nattlampan med Nalle Puh och hans vänner skulle det varit kolsvart.

Det är matdax för Abbe. Hur vrickat det än låter så får han fortfarande en flaska, mer eller mindre i sömnen varje natt. Det behövs eftersom det för det mesta är väldigt svårt att få i honom det han behöver under dagen.

I överslafen sover storebror sött. Täcket är som vanligt avsparkat och den lilla kroppen ligger ihopkurad i ena änden av sängen. Jag står länge på pallen, med sängen i brösthöjd, och lyssnar på suset från hans andning. Det pyser liksom lite fint när andedräkten tar vägen genom hans femåringsnäsa. Min hand stryker undan det kritblonda håret, jag pussar honom i pannan och dröjer kvar en stund med mitt ansikte tätt emot hans. Bara för att känna doften en liten stund till. Lägger på honom täcket, även om jag vet att det är meningslöst. Han sparkar snart av sig det igen.

Sätter mig på sängkanten nere hos Abbe och beundrar det lilla livet som ligger där så fylld av ro. En napp i munnen och en i varje hand. Så vill han ha det. Minst. Och än så länge får han det. Undrar när vi ska ha hjärta att ta den lyxen ifrån honom?

Oftast räcker det att ta nappen ur munnen på honom för att han ska veta vad som är på gång. Ibland viskar jag att det är vällingdags. Han kan det här nu. Är lika van som jag vid sin nattamat. De små händerna famlar i mörkret efter något. Var är den? När han till slut får tag i vällingflaskan för han den nästan desperat till munnen. Ögonen hela tiden slutna och Abbe kvar någonstans i drömmarnas värld. Så fort dinappen letat sig in mellan hans nuförtiden smultronröda läppar, infinner sig total harmoni. Nu är det bara han och vällingflaskan en liten stund framöver.

Jag passar på att pussa på honom, lukta på honom och stryka baksidan av mitt finger över hans kind. Han bryr sig inte om något annat än sin välling. Jag tar hans lilla fot, med de spretiga små tårna, konstaterar än en gång hur mjuk och go den är och sluter handen kring den. Jag gosar med honom. Snusar på honom. Till och med byter hans blöja om den känns tung, för att han ska slippa vakna i en pöl. Men Abbe bryr sig inte. Han lyfter lydigt på rumpan när den nya blöjan ska på, hela tiden med nappflaskan i munnen och ögonen slutna.

När flaskan är tom vänder han sig på sidan med en suck, jag stoppar om honom och viskar i hans öra att han är världens finaste. Sen smyger jag ut. Och nu kan jag sova hur gott som helst. Nu är jag fulltankad.

Jag älskar den här stunden. Och jag älskar de här barnen.

Andra bloggar om: barn, kärlek, nattamat, välling

Idag ringde min fru för att boka det där mötet med Försäkringskassan.

– ...och så behöver vi ett läkarintyg också.
– Det har ni ju fått.
– Nej det har vi inte.
– Men vi skickade ju det med ansökningen.
– Jag har inte fått något. Ni får skicka ett nytt.
– Kan du inte titta en gång till? Det måste ligga kvar i kuvertet.
– Jag har inte kuvertet. Det var inte jag som öppnade det.
– Men det var ju adresserat till dig.
– Det är inte jag som öppnar posten. Konstigt, det här har aldrig hänt tidigare.

Bzzzz! Fel svar. Bara för vår lilla familj har FK fipplat bort handlingar förr. Jag är övertygad om att det har hänt andra också.

Andra bloggar om: försäkringskassan, vårdbidrag, slarv, krångel

Barn som ammas blir intelligentare än barn som flaskmatas, säger kanadensiska forskare. Men hur är det med bebisar som sondmatas, för att de inte orkar amma? Eller inte kan? Eller de som matas milliliter för milliliter med sked?

Ja ja, alla kan inte bli Einstein.

Andra bloggar om: amning, IQ, bröstmjölk, sondmatning, nappflaska

Igår var Abbes storebror med mig på jobbet. I förrgår med, förresten. Men inte sådär följa-med-och-se-hur-det-är-på-pappas-jobb som det brukar vara. Nej, han har jobbat. Först som fotomodell och sedan som filmskådis.

Alltihop ska mynna ut i en hemsida för en riktigt rolig produkt som heter Maxamec. Ett slags jätte-meccano där det man byggt ihop blir stort nog att sitta i eller åka på. Bygg en bil, åk omkring lite, montera isär den och knåpa ihop en koja istället.

Så idag har han lite att berätta om på dagis, kan jag tänka.

"Din ansökan om vårdbidrag har kommit in... bla bla... Vi räknar med att du ska få ett beslut inom tre-fyra månader under förutsättning att du har skickat in alla handlingar som behövs"

Jag kan inte låta bli att undra lite över vad de gör under tiden? Jag menar tre-fyra månader? Det är ingen panik på något sätt, Abbe har bidrag några månader till så vi ska nog få det att gå ihop. Men hur går det till? Sitter de med pannan i djupa veck i tre månader nu? Eller har de möten om Abbe som avlöser varandra under fyra månaders tid? Det är väl klart att de har högvis med ärenden som ska utredas, inte bara vårt. Men ändå.

Vidare ber de oss kontakta dem för att boka en tid där vi kan gå igenom ansökan. På telefon, hos FK eller till och med hemma hos oss. "Inför vårt samtal ber jag dig tänka på följande: • Vad behöver ditt barn hjälp med som barn i samma ålder inte behöver? • Behöver ditt barn någon extra träning eller behandling?" Och så vidare. Inte mindre än sex frågor, ganska stora frågor. Och dessutom exakt de frågor vi redan svarat på i vår ansökan.

Men vad fasen, läser de inte det vi skrivit? Uttryckte vi oss otydligt? Om vi ändå ska svara på alltihopa igen, varför ska man då lägga all tid på att fylla i blanketterna?

Alltså, jag är naturligtvis otroligt tacksam för att vi kan få det här ekonomiska stödet för allt merarbete och alla extra kostnader som Abbes funktionshinder medför. Och jag vill självklart inte bita den hand som föder mig.

Men osar det inte rätt mycket onödigt dubbelarbete ?

Andra bloggar om: försäkringskassan, vårdbidrag, krångligt, dubbelarbete, funktionshinder

Så var det dags för tisdagstema igen. En riktigt rolig liten tradition som jag längtar en smula till varje måndag. Det är så kul att bläddra bland sina bilder (de man inte tappat i en hårddiskkrasch vill säga) och se om man hittar något som passar. Eller plåta nya på temat, då tid finns. Jag vill förstås gärna att bilderna ska funka både med det aktuella temat för tisdagen och med temat för den här bloggen. Ett liten veckovis utmaning alltså.

Okej. Bilden av Abbe i poolen är från Kreta förra sommaren. Den till höger är tagen på Käringön i Bohuslän, också det i somras. Temat den här veckan är semester. Nej förlåt, flythjälp var det ju, eller sommar. Nej, vad fasen? Var det Abbe?

Orange, var det ju!

Andra bloggar om: tisdagstema, fotografering, flythjälp, orange, kreta, kärringön

Det är så skönt med de här varma och ljusa kvällarna. Man får liksom någon extra timme liv per dag nu, jämfört med för några månader sedan. En liten timme att göra något trevligt av istället för börja avveckla dagen knappt innan man kommit in genom dörren efter jobbet.

– Ska vi så lite frön, frågade jag storebror idag?
– Jaaa, det gör vi. Jag älskar att så frön. Det är det bästa som finns med våren tycker jag.

Kunde inte sagt det bättre själv.

Andra bloggar om: våren, plantera, så, trädgård, växthus

Jorå, den hade kraschat. Idag har byråns datorsupportföretag skruvat isär min MacBook och konstaterat att hårddisken havererat. Rejält. Det var inte fråga om några korrupta filsystem eller ödelagda partitioner, nej vi snackar härdsmälta. Fysisk krasch. Det knastrar och skramlar om disken så något inuti har helt enkelt gått sönder. Kanske lite orättvist att beskylla Windows för detta, med det känns ändå skönt med en tydlig fiende.

Vill passa på att tacka för tipsen jag fick om vart jag skulle vända mig. Kanon, men tyvärr. Elgigantens erbjudande på sextonhundra spänn lät överkomligt men då fixar de inte diskar som pajat mekaniskt. Så jag ringde direkt till Ibas och snackade med dem. 3 500:- för för en analys och sedan, beroende på vad som måste göras, mellan 15 000:- och 30 000:-.

Glöm det.

Själva datorn fixar sig. Jag får en ny hårddisk på garantin. MacBooken är ju inte mer än ett halvår gammal, jag köpte den när Abbe skulle opereras för att kunna skriva från sjukhuset. Men som sagt, senaste backupen jag hade var från jul, från pepparkaksbaket. Alla bilder jag tagit efter det är väck. Alla filmer jag klippt med Abbe likaså. Tack ock lov finns de i alla fall i lågupplösta versioner här och på youtube.

Någon som sitter där hemma och funderar över sina backuper just nu?

Andra bloggar om: diskkrasch, datorer, MacBook, back up, bilder, filmer

Abbe har gröna fingrar. Eller, varför säger man så egentligen? Efter den här dagens planterande och grävande i jorden var fingrarna snarare bruna. Eller kanske svarta. Hela Abbe var förresten brunsvart. Utom området mellan överläppen och näsan. Det var däremot grönt.

Abbe gillar att hjälpa till med allt som de vuxna gör. Sådan är storebror med. De har grävt och krattat, planterat och vattnat för glatt livet i helgen. Ibland är det kanske mer till besvär än till hjälp, men det spelar ingen roll. Det är ju så mysigt att de vill vara med. Jag antar att om tio, tolv år får man vara glad om de överhuvudtaget är hemma.

Andra bloggar om: barn, plantering, trädgård, väder, gröna fingrar,

Vad är det för dag idag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag, för det är Abbes goa mammas 40-årsdag.
Hurra, hurra, hurra.

Fredag............................Mysa – dra handen under hakan och vifta med fingrarna.

Det här är ett användbart tecken. Eller rättare sagt kombination av två tecken. En kompis, vars flickvän jobbar som logoped, lärde mig det för ett tag sedan.

Jag förstår i och för sig vad Abbe vill när han i tid och otid, vilken som helst av veckans dagar proklamerar "eenas-yhhs". Och skulle det av en tillfällighet vara fredag så räcker det att man formar munnen och andas in för att säga sitt javisst, för att Abbe ska dra igång sina rutiner. En pall ska släpas in i köket och klättras upp på för att nå bänken. En bricka ska baxas fram, pipmuggar i plast och skålar ska ställas på brickan. Micropopcorn hämtas, "aph-aphff yääph-a meey" för att han inte får av plasten och inte når micron. Det ska vara snacks i olika former. Och läsk. När allt är klart säger han nöjd "Åå, nyu ya äärni. Ooom." [Så, nu jag färdig. Kom.] och drar mig med till den stundande mysfesten.

Idag satt vi ute i solen. Jag med ett kallt glas vitt. Abbe med citronläsk från sodastreamen. Vi matade varandra med popcorn och Abbe var på sitt allra keligaste humör.

För ett ögonblick glömde jag den krashade hårddisken.

Andra bloggar om: TAKK, teckenspråk, fredagsmys, fredag, mysa

Mamman har middag med några väninnor. För att ge henne lite spelrum tog jag killarna med mig till Universeum. Ett fantastiskt museum förresten, om du inte varit där. Vid en av de stora insjötankarna sa jag till storebror:

– Ser du den randiga fisken där? Det är en Abborre.
– Kolla Abbe, sa storebror. En Abbe-borre!

Andra bloggar om: universeum, akvarium, abborre

Jag mår piss. Vill bara börja med att säga det.

Egentligen är det inget hokus pokus, det där med att köra Windows på Macen. Sedan Apple började använda Intelprocessorer i sina datorer går det faktiskt att välja operativsystem. Varför man nu skulle vilja göra det?

Jag är precis som alla andra Macanvändare – ett fan snarare än kund, till Apple. Jag älskar deras intuitiva gränssnitt och snygga design, lika mycket som jag älskar att håna mina vänner med PC, för det motsatta. Men om sanningen ska fram så drar vi Macälskare ofta det kortaste strået när det gäller valmöjlighet. Det är bannemig inte ofta utvecklare orkar engagera sig i att ta fram en Macversion av vad de nu tillverkat.

Just nu har jag två olika programvaror för teckenspråk som bara funkar på PC. Så what the hell, det är väl bara att blunda när man sparkar igång Windows.

Jag blev rekomenderad Parallels Desktop, en applikation som gör att man kan växla mellan operativsystemen utan att behöva starta om datorn. Det funkade bra. Så blev då en bit av min Mac plötsligt en PC. Installationen av XP rullade också på, trots att jag känner mig helt vilse i PC-världens backslash- och underscorefyrverkeri. Men så ville XP ha en uppgradering. Jag gjorde som jag brukar (på mina Macar) klickade okej, datorn började jobba, och sedan hände ingenting.

Ingenting.

Ingenting.

Datorn susade och brummade och, tro det eller ej, skramlade. Men ingenting mer hände.

Den är död.

Jag har gjort allt man kan, varit i kontakt med byråns supportföretag, men jag är nog tvungen att inse vad som hänt. Hårddisken har kraschat.

Hade jag backup? Ja en del, men inte på allt. Jag vågar nog påstå att jag är bättre en genomsnittet på det där med att ta back-up. Jag tömmer över bilder till servern på jobbet då och då, och det backas på band varje natt. Men nu är det en stund sedan.

Alla bilder och klippta filmer sedan strax före jul är borta. Och jag gråter inombords. Okej, några få finns här på bloggen. Men då är de lågupplösta.

Jag får väl skylla mig själv. Så går det när man bjuder upp djävulen till dans.

Andra bloggar om: mac, macbook, apple, pc, parallels desktop, back up

Jag känner mig lite smutsig. Håller på och installerar Windows XP på min MacBook.