31 januari 2008

Ortopedteknikerna nästa.



Det var dags för ett möte på habiliteringen idag. Sjukgymnasten och logopeden hade kallat. Det visade sig att när vi väl kom dit (tre mil hemmifrån och fem mil från jobbet) var logopeden sjuk. Är inte det väldigt märkligt? Jag menar borde man inte ringa och säga det då? Nu får vi ju ta ledigt från jobb och åka en gång till. En gnutta respektlöst enligt min mening. Men nu struntar vi i det.

Vi träffades som vanligt i ett stort lekrum. Abbe cyklade som vanligt dit, genom korridorerna, på en trehjuling. Och som vanligt lekte han som en besatt med alla olika saker på en gång. Åkte rutchkana, lagade mat och dukade i det lilla köket, ritade på griffeltavlan, suddade på griffeltavlan och sprang ut och in i det lilla huset.

Han lekte och härjade. Hela tiden iaktagen av sjukgymnasten. Han fick ta av sig barfota först och så småningom åkte även byxorna. För att hon skulle kunna studera honom noga.
– Vad duktig han är. Det märks att han utvecklats mycket sedan sist, sa hon.
– Ja, jo, han orkar ju mycket mer nu, efter operationen, sa vi.
– Det är bra att han är så här aktiv. Att han utmanar hela tiden, fortsatte hon. Det är inte ovanligt att vi måste pusha väldigt mycket för att få igång de här barnen.
– Jaha?
Och sådär höll det på ett tag. Hon berömde och ställde frågor. Så plötsligt säger hon:
– Nu tycker jag att det är dags att Abbe får lite stöd för sina fötter. Nu har han kunnat gå ganska länge.
– ??!
– Jag skriver en remiss med ett utlåtande så får ni träffa en ortopedtekniker i Borås.
– Jaha, typ för att få inlägg då eller?
– Ja, eller vad de nu tycker att han behöver.

Precis som hjärtat, gomen, njurarana och andra små saker har Abbes fötter inte blivit helt normala i tillverkningen. Han har en liten tå som står upp och han går rätt mycket på insidan av foten. Så det är ju bra att han får hjälpmedel.

Det är väl bara att lägga ännu en specialist till listan. Ännu en att träffa regelbundet.

Ännu en.

Andra bloggar om: , , ,

4 kommentarer:

  1. Kan lugna er med att en ortopedtekniker behöver man inte träffa så jätteofta. Vår kille behövde inlägg och stadigare skor. Första gången träffade vi ortopedteknikern en halvtimme ungefär. Nu ringer vi bara när skorna blivit för små, så max två gånger per år.

    SvaraRadera
  2. Blä för alla besök, vet hur det kan kännas!!! Vi är ofta hos ortoped teknikerna för min dotter behöver special skor, men oftast får vi för "tunga skor" vilket vi inte ska ha... Så det blir en hel del tjafs med dem...

    Ha de gött
    /Jessica

    SvaraRadera
  3. Hmm Borås sjukhus tillhör vi också. Funderar på om Ni bor i ett litet samhälle i u-hamns kommun. För där finns det en Abbe vet jag, plus att vi har två Abbe i detta samhället( födda 02) / Abbe.S. mamma

    SvaraRadera
  4. Tigermamma: Det låter bra :-) Fast vi har väldigt många olika specialister som vi "bara" träffar ett par gånger om året.

    Jessica: Vad trötsamt. Hoppas det ordnar sig.

    Abbe.S. mamma: Så du har också en Abbe? Vad kul. Vi bor dock inte i Ulricehamns kommun, utan i Lerum.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.