29 januari 2008

Sanning åtta.

Kom och tänka på en sak. Slogs av något som jag skulle haft med i den där utmaningen med sju sanningar. Som jag inte kom på då, men som borde varit med för att göra bilden mer komplett. Det får bli en åttonde, något efterbliven, sanning. Varsågod:

8. Jag tycker att man kan skämta om vad som helst.

För lite drygt ett år sedan blev det ett herrans liv när en stå-uppare skämtade om personer med Downs Syndrom i Özz Nüjens P3-show "Programmet som fortfarande inte får kallas bögradio". Anmälningarna rasade in och den efterföljande debatten handlade om ifall man får skämta om vad som helst.

Det är klart man får. Man måste kunna skämta om allt. Om Down Syndrom, homosexuella, politiker, muslimer, tjockisar, spinkiga, kändisar, om mig och om dig. Jag skämtar då och då om Abbe. Om hans tillkortakommanden, problem och brister. Men det är självklart alltid med en stor portion kärlek.

Och humorn behöver lite känsliga ämnen för att få spänst. Sprängkraften blir större om det handlar om något vi räds, hyser respekt för eller oroar oss över. Det handlar om hur man gör det. Tajming, finess, ur vilket perspektiv man skämtar och så vidare.

Problemet med skämtet i Özz program var att det var inte roligt. Enligt min mening. Många gånger verkar det mer gå ut på att chocka än att faktiskt ha tänkt igenom en kul poäng. Att vara elak är väl för fan inget svårt? Ställ dig på en scen och säg taskiga saker om någon som inte är där och kan försvara sig så garvar folk. Eller?

Men å andra sidan, vem avgör vad som är kul och inte?

Andra bloggar om: , , ,

5 kommentarer:

  1. Humor är en fin balansgång.
    Jag tror exempelvis att för judar med erfarenheter från koncentrationsläger måste skämta om det. Måste kunna skämta om det.
    Det blir lite svårare för mig att göra det, så att det blir kul.
    Det går säkert, men som sagt - svårt.

    SvaraRadera
  2. Hmmm, jag håller med. Humor är det moderna samhällets ventil för att handskas med svåra ämnen.

    Fast, som du skriver, vem bedömer "rolighetsgraden"? Egentligen tycker jag nog att ärliga, nakna samtal medmänniskor emellan (sällsynt idag) är bättre terapi än humor, just för att det kan vara så lätt att misstolka humor och för att det kräver ganska mycket för att stämma.

    Oftast blir det dock roligt när någon skojar om sig själv. Då kan det sällan bli fel.

    SvaraRadera
  3. Det går att skämta om allt. Bara man väljer rätt tillfälle. Fel tillfälle så kan det bli lite plumpt. Men ingenting är heligt. Tvärtom kan det istället bli en energihöjare.

    Vi hade nog inte stått så starka som vi gör idag utan den ibland sjuka humor som lyft oss ur djupa mentala svackor...

    Skämta på ni...

    SvaraRadera
  4. Du har rätt Mymlan. Det är en balansgång.

    Anna: Javisst, självironi är för det mesta väldigt kul.

    Persass: Vi skämtar på.

    SvaraRadera
  5. Hej, det finns olika saker man ska och bör tanka på. Inte minst att skämten ibland kan vara iögonfallande. Vi är alla människor och reagerar på olika sätt. Jag personligen är av den sorten som tar åt mig när grodor hoppar ur munnen. Artikeln var för mig intressant och kände att jag genast måste kommentera. Detta då jag arbetar med bla funktionshindrade människor. Händer det att man inte tänker sig får i deras sällskap och skämtar om fel saker kan det verkligen skada. Tack för bra blogg. Mvh Jon

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.