01 januari 2008

Tidsoptimism.

I morgon är allt som vanligt igen. Men med en totalt naiv optimism, tror jag varje år att mellandagarna är någon slags evighet. Är det inte märkligt?

I mellandagarna skall jag göra det, och det där, och så ska vi passa på att göra det. Och så ska jag bara njuta. I mellandagarna. Men herregud, det är ju bara några futtiga dagar. Medan man städar upp allt papper efter julklappsutdelningen och planerar förrätten till nyårsmiddagen, swooshar de förbi. Mellandagarna.

Nu var vi visserligen på en energipåfyllande och revitaliserande tripp till Köpenhamn. Det är sant. Men i övrigt så har jag fasen inte gjort något av allt det där som jag tänkt. Precis som de tidigare åren. Liksom som under de oändligt långa semesterveckorna, då man har hur mycket planer som helst, som man inte hinner med. Att man aldrig lär sig?

Andra bloggar om: , , , ,

2 kommentarer:

  1. För mig, som arbetar inom vården, finns det inga riktiga mellandagar. Allt är precis som vanligt (på jobbet alltså. Inte hemma) oavsett om det är julafton eller 26:e december :-)

    Det innebär att jag inte har några som helst bekymmer med att det är en "vanlig" dag i morgon. Jag går till jobbet och förväntar mig att allt är som det ska.

    Hoppas ni får en chans att göra allt det där som ni inte hunnit. Eller så prioriterar ni om och inser att det inte behöver göras alls. Kan vara minst lika skönt ;-)

    Suverän blogg!

    SvaraRadera
  2. Man ska fan inte planera en massa saker. Man ska bestämma sig för att göra ingenting och när rastlösheten sätter in får man ändå allt det där gjort. Eller inte...

    Jag önskar ett bra år, för hela din lilla familj!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.