Den här lilla rackarn besöker mig dagligen. Mamman står precis utanför bild. Staketet bakom honom är en dryg halvmeter högt, så förstår du ungefär hur stor den är. Väldigt söt. Men hungrig.

– Ah-ahf?
– Ja, vad är det gubben.
– Nånunen ä-e uhf a-a mamma ommom.
– Mm, och inte bara mammas blommor. De äter upp allt.
– Ya-a.

Andra bloggar om: rådjur, trädgård, kid, blommor

Visst var det rätt lag som vann? Visst var det kul? Och visst måste rubriken på det här inlägget var en av de mest slitna ikväll?

Visst började det lite segt när tyskarna kopplade sitt effektiva tyska precisionsgrepp om matchen? Visst är dom rätt tråkiga att titta på? Men visst var det läckert när spanjorerna började trasa sönder det germanska uppläget? Visst är Fernando Torres en jävel på att springa?

Och visst är det märkligt att man plötsligt låter som någon slags expert bara för att det varit fotboll på TV en månad?

Andra bloggar om: fotbolls-em, torres, spanien, final

De här tecknen använder Abbe i filmen. Även om han är rätt trött så de kommer lite huller om buller i bland.


Leka____________––_________ Sedan

Mus_________________________Överallt

Störa

Andra bloggar om TAKK, städtecken, teckenspråk, leka, sedan, mus, allihop, störa

Jag har fått lite förfrågningar om det inte blir någon fortsättning på Abbes teckenskola – del ett. Och jo, det var såklart det jag hade tänkt när jag kallade den just "del ett". Men det är bannemig inte helt lätt att fånga några av hans tecken på film.



Men här kommer i alla fall en liten vaggvisa från Abbe som jag filmade på midsommarafton. Han vill såklart inte sova när alla andra var uppe, utan sjöng och härjade för att slippa.

Om man är observant kan man snappa upp tecknen för "leka", "sedan", "mus", "överallt" och "störa" i filmen. Jag lovar att lägga ut illustrationer av dem senare idag, så att du kan lära dig dem om du vill. Och kanske hitta dem i filmen.

Andra bloggar om: TAKK, teckenspråk, barn, sång, vyss lull lille palt

Fredag kväll. Äntligen hemma efter en vecka fylld av kvällsarbete och multiförkylning. Dags att lösa av mormor och "morfar" som hämtat på dagis för att jag skulle hinna klart på jobbet. Skönt att äntligen få slappna av lite.

Morfar sitter i en stol. Abbe tar rejält med sats för att springa och slänga sig i armarna på honom, men snubblar på mattkanten, faller handlöst, raklång och träffar hörnet på stolen med full kraft.

Jag står tre decimeter ifrån alltihopa och ser hans lilla ögonbryn träffa ekhörnet med en jävla smäll, för att tala klarspråk. Även om jag hinner reagera förhållandevis snabbt sprutar blodet redan när jag lyfter upp honom, knappt en halv sekund efter impact.

Jag springer ut i köket sliter av en halvmeter hushållspapper och trycker mot hans lilla panna, för att försöka hejda det värsta. Blodet som nu strömmar ner i hans öga färgar papperet rött och jag ber mormor fiska fram isbitar ur frysen som vi virar en handduk runt och försöker kyla så gott det går. Abbe skiter i om det blir en blåtira, bara han slipper en handduk med isbitar i pannan.

Som tur är har jag kirurgstrippar hemma i mitt "isklättrings-första- hjälpen-kit". Och som tur är har mormor jobbat hela sitt liv som sjuksköterska och har dragit ihop många sår. Så under kraftiga protester från patienten lyckas vi tejpa ihop honom. Och till och med locka fram några skratt. "Ojojoj, Abbe har gått sönder, då får vi laga med tejp." Sånt tycker man är kul när men precis spräckt ögonbrynet. Om man är tre år.

Andra bloggar om skada, barn, blod, ögonbryn, boxning, första hjälpen

Insamlingsstiftelsen för Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus samlar in pengar för att kunna skapa ett barnvänligare sjukhus. De gör ett fantastiskt jobb och pengarna har gått till massor av fina saker och miljöer på sjukhuset. Nu har de gjort en reklamfilm för att få folk att skänka mer pengar. Eller rättare sagt de har anlitat en reklambyrå för att göra det (kanske ska nämna att det inte är vår byrå).



Nu undrar jag, vad tycker du om filmen? Är den bra? Är den kass? Tror du den den gör nytta? Eller skada?

Andra bloggar om reklam, drottning silvias barn- och ungdomssjukhus, the shining

Alltså, jag är ganska bortskämd med fina kommentarer från er. Tusen millioner tack, säger jag!!

Häromdagen kom ett mejl som gjorde mig sådär lite extra glad och stolt. Jag vill gärna dela med mig av det:

"Hej! Tänkte bara säga att din blogg inspirerat mig oerhört mycket, jag har insett att barn måste få vara barn trots att de har en sjukdom/hjärtfel/extra kromosomer etc., och bör behandlas därefter. Idag har jag varit på Ronald McDonaldhuset i Göteborg och pratat, kollat runt och så vidare, och gör mina första volontärtimmar där på lördag! Så tack för inspirationen och heja Abbe!"

Andra bloggar om ronald mcdonaldhuset, volontär, inspiration, bloggar

Och jag som ibland känner att det är jobbigt med två.

Det är tredje gången jag kör in på just den här parkeringsplatsen. Vi betalar och knallar iväg till ortopedtekniska avdelningen vid Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås för att prova ut inläggssulor eller skor.

P-platsen ligger precis utanför förlossningsavdelningen och första gången jag la mynt i parkeringsautomaten väntade en två och ett halvt dygn lång mara som slutade med akut snitt. Efter en helt normal BB-vända fick vi ta med oss världens goaste kille hem. I den här bloggen mer känd som storebror.

Andra vändan till just den här parkeringen, vet ni hur den slutade. Det blev en Abbe. Och början på ett svindlande äventyr. Även han kom ut med hjälp av kejsarsnitt, och vi slussades så småningom över till BB. Men det blir bara kortvisit på ett drygt dygn innan kaoset utbryter och Abbe försvinner från oss i en ambulans.

Nu är det tredje gången jag parkerar här. Minnesbilderna virvlar förbi. Stoltheten och lyckan från då jag blev pappa första gången. Och så igen. Andra gången. Men då blandat med skräck, panik och ovisshet. Jag både myser och ryser.

Och jag är glad att det bara gäller skor vs sulor, den här gången.

Andra bloggar om SÄS, borås, förlossning, kejsarsnitt, hjärtfel, lycka, skräck

Å ena sidan, var det inte lite synd om Turkiet som spelat och slitit så bra hela matchen? Jag menar, i 90:e minuten. Taskigt.

Å andra sidan, de slapp en straff som de borde haft emot sig.

Andra bloggar om fotbolls-em, tyskland, turkiet, straff, semifinal

– Du kan inte gå och jobba som du mår, sa min fru. Du måste vara hemma och vila.
– Jag vet, sa jag. Men det går inte. Jag har jättemycket att göra och det ska presenteras på fredag.
– Jo men herregud, du har ju feber. Till och med Pavarotti ställer in ibland.

Pavarotti?! Han är ju död. Så långt ska väl ändå inte min förkylning gå, tänker jag.

Andra bloggar om förkylning, pavarotti, feber, hosta, jobba, sjuk

Kreta förra sommaren:

– Var ska vi göra av Abbe?
– Jag vet, vi gräver ner honom.

Andra bloggar om tisdagstema, fotografi, förvaring, kreta, sand

Idag träffade vi en ortopedingenjör. Det är en halv evighet sedan Abbes sjukgymnast tyckte han behövde stöd för sina små knorvliga fötter och skrev en remiss. Men idag var det alltså dags.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig. Lång undersökning, gjuta av fötterna, prova ut skor och tillpassa dem och gud vet allt. Vad vet jag? Visserligen har jag gjutit mina slalompjäxor, men det gjordes i en alpinaffär och inte hos ortopedingenjörer. Inte riktigt samma sak alltså.

Men det gick hur smidigt som helst. Hon klämde och böjde lite på Abbes fötter, tittade hur han stod på dem, och hur han gick. Ortopedingnjören tyckte inte han behöver några specialskor utan kunde klara sig med sulor. Hon försvann i tio minuter, kom tillbaks med specialsulorna, Abbe provade dem i skorna och sedan var vi klara.

Bara sådär.

Skönt att det gick smidigt. Och skönt med sulor som vi kan flytta mellan olika skor.

Andra bloggar om ortopedingenjör, skor, sulor, barn, fötter

Killarna ligger i sitt rum för att sova, men Abbe sjunger och pratar hela tiden så ingen av dem har en chans att somna. Jag sätter mig utanför vid matbordet och skriver lite så kan jag titta till dem då och då. Nu kom precis storebror tassande. "Jag måste kissa", sa han och smög ut på toa. Sju sekunder efter kom Abbe "ya måhhse ihhssa".

Jag kan inte låta bli att le. Som en liten karbonkopia på allt brorsan gör.

Jag följer med Abbe till toaletten drar ner blöjan och sätter honom på pottan. Det är ändå bara snack för att slippa sova, och göra samma som storebror. Men så hör jag. Han kissar pottan halvfull och reser sig stolt. Jag blir alldeles varm inombords och säger "nämen titta, vilken duktig kille".

Visst är det något sjukt med föräldraskap? Man älskar någon upp över öronen för att han kan pissa själv.

Andra bloggar om potträning, kiss, kissa, barn

En titt i almanackan gjorde mig lite fundersam. I söndags (22/6) var det "Den helige Johannes Döparens dag" och i morgon, tisdag (24/6) är det "Johannes Döparens dag".

Jag visste inte att det fanns två. Och att den ena inte var helig.

Andra bloggar om: almanackan, kalender, johannes döparens dag

– När Abbe ska säga "kolla där" säger han "oya määm", sa storebror.
– Ja det gör han vännen, svarade mamman.
– Och när han ska säga "bära" säger han "äoa".
– Mm, det är för att han har ett fel i sin mun.
– Hur då?

Mamman förklarade så gott hon kunde om hur gommen inte fungerar som den ska. Storebror funderade lite och sa:

– Stackars Abbe. Ska han behöva börja livet som sjuk?

Andra bloggar om: barn, gomspalt, talfel, funderingar

Donaldini...................................................Dr House

Det är halvleksvila i matchen mellan Italien och Spanien och jag kom plötsligt ihåg varför jag egentligen inte är så fotbollsintresserad. Det här är bara för tröööökigt att titta på.

Istället sitter jag och funderar på den Italienska förbundskaptenen. Är han inte väldigt lik Dr House?

Andra bloggar om Roberto Donadoni, Dr House, fotbolls-em, italien

Storebror överraskar många gånger med sitt ordföråd. Men det där med fäktning har han fått om bakfoten. Idag sprang han runt i huset med sin sjörövarsabel och jagade Abbe och hojtade:

– Hangar!

Andra bloggar om barn, språk, en garde, fäktning

Visst var det surt att se Sverige förlora i onsdags. Men efter att ha fått uppleva ryssarnas underbara spel när de piskade det hittills i turneringen så starka Holland, känns det ändå helt naturligt. Herregud, vilken fotboll.

Heja Ryssland säger jag.

Andra bloggar om: fotbolls-em, em, ryssland, holland, arsjavin

Knappt hade jag landat (kolla här vilket mottagande jag fick) förrän det var dags att packa om väskorna och sticka på midsommarfirande. Men det var ett tillbakalutat och skönt firande med bästa vännerna och deras familj, på ett litet lantställe i Bohuslän.

Inga överraskningar. Sill och potatis, öl och nubbe, jordgubbar och gräddmjölk, pyssla ihop en liten midsommarstång och små grodorna kring den. Senare grillades det och dracks gott vin, ungefär som i nittio procent av de svenska hemmen igår. Som det ska va alltså.

Glad midsommar på er. I efterskott.

Andra bloggar om midsommar, midsommarfirande, sill, jordgubbar, små grodorna

Det här med två silverlejon är värt hur mycket som helst. Men en lång varm kram och ett "Ååååååååhh, niiin aph-apph" [Åh, min pappa]. Det är obetalbart.

Sista kvällen. Vi avslutade vår Cannes-vecka med att gå och äta en en äkta Assortiment Royale på en klassisk seafoodrestaurang. Ostron, musslor, räkor och krabbor i överflöd. Otroligt smaskigt.

På svenskbaren "Le Goeland" hade reklamförbundet och några av Sveriges bästa webbyråer ställt till med förfest inför prisutdelningen i cyberkategorin samma kväll. Alla var där. När cermonin var slut kom alla tillbaks för att kolla på den förbannade matchen. Trööökigt!

Som väl är gjorde Sverige bättre ifrån sig i reklam än i fotboll i år.

Au revoir.

Andra bloggar om cannes lions, fotboll, em, le goeland, reklamförbundet

Den kampanj som drog ner de varmaste och längsta applåderna i Grand Auditorium då vi var på prisutdelningen i måndags var inte gjord av en vanlig arbetsgrupp på en vanlig byrå. När byrån Leo Burnett i Madrid fick i uppdrag att göra en film för att lyfta fram "Prodis Down Syndrom Foundation" tog man hjälp av en skolklass med elever med just down syndrom.

Kampanjen belönades med guld i Promo-klassen.

(Den färdiga filmen finns på den här sajten, den är tyvärr på spanska men ändå).


Andra bloggar om cannes lions, reklam, prodis, down syndrom, guldlejon

Rosévin, seminarier, mingel med reklamvärlden, utställningar och filmvisningar i alla ära. Men när man ringer hem och Abbe vill prata, hugger det allt till i magen. "Aph-apf, ya nåååla niu" [pappa, jag målar nu]

Måla du, så längtar jag.

När Abbes mamma kom hem från New York för ett tag sedan hade hon presenter med till mig och killarna. Hon hade packat upp väskan medan de var på dagis och lämnat godis och presenter kvar i den för att dela ut senare. Förutom en del kläder fick de MM's i varsin stjärnformad plastlåda.

Detta har etsat sig fast i Abbes minne.

I lördags när jag packade inför resan hit till Cannes låg min resväska på golvet. Abbe sken upp som en sol och sa:

– E unnis mäm? [E godis där?]
– Näe Abbe. Pappa håller på att packa, det finns inget godis.
– I-e unnis mäm? Ing-a illa äääna. [Inte godis där? Blinka lilla stjärna.]

Klicka så är det lättare att läsa.

Heja Abbe har blivit lite av en reklamblogg den här veckan. Hoppas du inte har något emot det, även om du kommer hit för att läsa om Abbe och hans bror. Jag inte låta bli, nu när det gått så bra här nere. Så här kommer en liten beskrivning av vad det var vi gjorde, som blev belönat bland världens bästa reklam.

Kampanjen ”Åter avsändaren” hade som syfte att samla in så mycket pengar som möjligt för Göteborgs hemlösa. Ett julkort skickades till "Lasse Persson i ett soprum på Hisingen". Den egentliga mottagaren sattes som avsändare på baksidan av kuvertet. Posten hittade naturligtvis inte Lasse i något soprum på Hisingen och satte då på den gula klisterlappen och markerade adressat okänd på uppgiven adress och skickade brevet till avsändaren.

Kampanjen är Göteborgs Räddningsmissions mest framgångsrika insamlingskampanj någonsin, och slog förra rekordet i insamlade medel med 60%!



Andra bloggar om cannes lions, reklam, tävling, göteborgs räddningsmission, goss

Folkmassan utanför palatset.


Fyra glada GOSSar.


Göteborgs Räddningsmission och GOSS får silver.


Så här ser ett guldlejon ut. Just det här tillhör åkestam.holst.



Läs mer här, här, här och här.

Andra bloggar om cannes lions, reklam, direct, goss, göteborgs räddningsmission

Jag är rusig.

Kroppen spritter av stolthet och glädje. Jag kom precis ut från the Grand Auditorium i festivalpalatset här i Cannes, och prisutdelningen i Direct-klassen. I världens största reklamtävling har vår byrå ikväll tagit två silver. Det kanske inte låter så speciellt för dig? Du kanske tycker det verkar konstigt att tävla i reklam? Jag kan förstå det.

Men om man – som jag – har jobbat med det här i hela sitt liv, vet man hur svårt det är att överhuvudtaget bli nominerad i Cannes Lions. Att ta brons är jättebra. Silver ännu bättre. Och guld? Äh! Det kan väl inte va så jävla svårt.

Nu ska vi fira lite. Rusig, var ordet.

Andra bloggar om goss, göteborgs räddningsmission, reklam, cannes lions, silverlejon

Den här nyheten ville jag inte läsa.

Det är få musiker som kunnat trollbinda mig som han kunde. Vars toner fascinerat, både vaggat till ro, men också virvlat runt på en ständigt jakt efter sin plats. Få skivor har spelats mer i min stereo och min iPod. Och få konserter jag sett har fått mig att rysa av välbehag och spritta av glädje som hans.

Men nu är det färdigspelat. Esbjörn Svensson, du fattas mig.

Andra bloggar om E.S.T, esbjörn svensson, dykolycka, död, jazz, musik

Det är mycket nu. Ena dagen ar mamman i Marocko andra dagen är jag i Dalarna (exotiskt). Sen är det bröllop och nu sitter jag på mitt hotell i Cannes och skriver. Väldigt kul på många sätt, men det dåliga samvetet för att killarna har haft det lite snurrigt ett tag gnager såklart.

Idag började Cannes Lions 2008, en vecka med seminarier, workshops, utställningar och prisutdelningar i reklamens tecken. Om Guldägget är SM i reklam, så är det här definitivt VM.

Det är en rolig, spännande och lärorik vecka med mycket "Hiiii, niice to seee you. When did you get here? Have you seen this and that? och Yippiiiieee, we're on the shoortlist!!". Här är delegater från hela världen och alla diskuterar reklam, nya medier och kreativitet. Inte överraskande cirkulerar mycket kring webben och alla möjligheter som finns där.

Veckan har börjat fantastiskt. Idag släpptes shortlist till de två första kategorierna, och vi är nominerade dubbelt. Då ska man komma ihåg att det är ungefär 30 000 bidrag inskickade ifrån 85 länder. Det är fjärde året i rad vi nomineras och vårt tidigare rekord (från i fjol) är just två nomineringar. Tre år i rad har det blivit brons, och i morgon kväll är det prisutdelning i de här kategorierna så då håller vi tummarna för att nomineringarna ska förvandlas till någon valör.

Update:
Ulrika kommer såklart att rapportera ifrån Cannes Lions, om du vill läsa mer. Det var ju här hennes blog började då hon satt med i juryn förra året.

Andra bloggar om cannes lions, reklam, reklamtävling, guldlejon, nominering

Det blev sådär alldeles fantastiskt. Brudparet strålade av lycka och hopp. Allt var vackert. Talen var många och långa, men framför allt glada och livsbejakande.

Många gånger satt jag där med en klump i halsen, men den största och svåraste att svälja var nog ändå när brudens far talade. Det var ett innerligt och personligt tal, en hyllning av sin dotter men också av hennes man. Som i alla kvällens tal lämnades det som varit jobbigt därhän, sånär som på någon liten mening innemellan. Alla vet. Och alla känner. Det räcker.

Men det som fick tårarna att rulla ner för min kind i pappans tal var ändå avslutningen. Den löd ungefär så här: "Det är underbart att se vilka fina föräldrar ni är till NN. Men i dag är det för en gångs skull inte NN:s dag, som alla andra dagar. I dag är det bara er dag."

Andra bloggar om bröllop, tal, tårar

Otursdagen. Hur mycket otur pallar man egentligen? Låt oss göra ett experiment.

Låt säga att du blir påkörd av en bil. Du skadar dig ganska illa, med krossat bäcken bland annat, och blir liggande länge på sjukhus. När du äntligen börjat rehabilitera dig får du reda på att du har cancer. Ännu en lång sjukhusperiod, som resulterar i att du visserligen blir av med cancern, men bryts ner på det psykologiska planet. Det blir jobbigt att vistas ute bland folk, på gator och torg.

Okej. Du tar dig igenom även det och livet börjar återvända. Ponera att du hittar kärleken, kanske på nätet. Ni flyttar ihop och du blir gravid. Underbart. Det är tvillingar. Men läkarna varnar, "det här klarar inte din kropp, du riskerar din egen hälsa". Du får valmöjligheter. Behålla barnen och riskera ditt liv, behålla ett och öka chanserna, eller se till din egen hälsa och tacka nej till de efterlängtade?

Nåväl. Vi leker med tanken att du kommer överens med läkarna om att plocka ut barnen med snitt väldigt tidigt. Barnen är prematura och svaga. De får alvarliga njurproblem och man har aldrig gjort dialys på så prematura bebisar i Sverige tidigare. Lång tid på barn-IVA, sjukdomar tillstöter, klaras upp och tillstöter igen. Föreställ dig att den ena av tvillingarna blir så illa däran att hon till slut tippar över kanten. Hon lämnar dig, pappan och tvillingsyrran kvar i det svartaste svarta.

Tänk dig sedan, att i den här svåra stunden – du har förlorat en dotter, den andra är svårt sjuk och du har bott på sjukhuset i över ett halvår – gör någon inbrott i ditt hus. Du tar dig igenom alltihop och får äntligen flytta hem, för att börja anpassa huset till ditt älskade barn. En CP-skada gör det osäkert om hon kommer kunna gå, och hon är i princip helt blind.

Där avslutar vi experimentet. Hade du orkat?

I morgon är det bröllop. Mamman och pappan i berättelsen ovan gifter sig. Min fru ska vara tärna. Det kommer att bli den mest känsloladdade manifestation av tron, men framför allt kärleken och hoppet, man någonsin skådat. Tror jag.

Jag tycker vi stryker fredagen den 13:e ur deras kalender för all framtid. Och låt resten av livet bli ett enda långt lördagen den 14:e.

Andra bloggar om motgångar, otur, fredagen den 13:e, cancer, cp-skada, tro, hopp, kärlek, bröllop

Häromkvällen när mormor var barnvakt hade de käkat mat med en del vitlök i till middag. När det var dags att natta killarna sniffar storebror lite i luften, och rynkar på näsan.

– Du luktar något, Mormor; vad är det du luktar?
Han funderade kort och la sedan till:
– Det är nog gammal tant.
– Det kan vara att jag ätit vitlök kanske, svarade mormor.
– Ja, då är det det. Vitlök och gammal tant.

Andra bloggar om vitlök, mat, mormor, lukt, barn, tant

En av projektledarna jag är här i Sälen med är väldigt intresserad av fotboll. Det var därför otroligt viktigt att hinna upp till Stöten innan klockan 20.45 igår kväll då matchen började, och avresan från Göteborg var beräknad därefter.

– Då kan du dra lite kort bakgrund om alla spelarna på vägen upp, sa jag. Så blir det roligare att titta på matchen.
– Mm, visst.

När vi satte oss i bilen och jag lite försynt påminde honom vad han lovat plockade han fram små kompendium ur väskan. Där stod en kort sammanfattning om varje spelare. Bakgrund, vilka lag de spelat i, spelstil och lite annan kuriosa. Allt kryddat med lite av hans egen syn på var och en av dem. Respekt.

Med det i ryggen satte vi oss för att kolla på matchen. Till och med jag, som egentligen är rätt så ointresserad av fotboll, blev helt engagerad. Och lika vackert som Zlatans mål var, lika fult var Petter Hanssons. Herregud vad vi skrattade. Men vad gör det? Det blev 2–0.

UPDATE:
Liten förklaring till rubriken.

Andra bloggar om fotboll, EM, österrike, zlatan, petter hansson, grekland

Idag är jag i Stöten. I Sälen. För att få brief från nya kunden.

I morgon kväll får jag träffa min fru och höra hur hon haft det i Marrakesh. Jag drog innan hon kom hem och glappet fick farmor och farfar fylla, så killarna slapp driva omkring föräldrarlösa.

Längtar.

För ett tag sedan fick jag ett nytt namn av storebror. Lite högtravande och nervärderande kändes det då. Ganska negativt.

Och så igår, kom det igen. Fortfarande levererat med samma "von-oben-attityd", men med mer positiv klang den här gången.

Vi grejade lite i trädgården jag skulle försöka trimma några buxbomsbollar som blivit lite rufsiga, för det tyckte killarna var lite spännande. När jag var färdigt tog vi ett steg tillbaka och tittade på de runda fina bollarna som "låg" där i den i övrigt ganska yviga rabatten.

– Bra jobbat, Herr Pappa.

Andra bloggar om barn, uttryck, språk, buxbom, trädgård

Det är bannemig nyttigt för mig att vara ensam med barnen ibland. Jag blir tvungen att lägga ner alla andra projekt. Och bara vara pappa. Vanligtvis har jag tusen järn i elden. Men det är liksom ingen idé att försöka uträtta något när man är själv med killarna, man blir bara stressad och irriterad på dem. De stör hela tiden, och det man planerat att göra blir bara halvfärdigt.

Men om jag stålsätter mig. Om jag försöker släppa rastlösheten och ger fan i allt jag borde fått gjort. Om jag bara hittar på saker som Abbe och hans brorsa kan vara med på, saker de kan hjälpa till med. Då blir det istället den värdefullaste antistressmedicin man kan få tag på. Bästa terapin.

Det blev en bra helg. En riktigt bra helg faktiskt.

Vi har bara varit. Gjort ingenting. Jo förstås, vi har badat, gjort fläderblomsaft, spelat lite fotboll, och schack, vattnat lite i växthuset och drivbänkarna. Och umgåtts.

Bara Abbe, storebror och jag.

Andra bloggar om barn, kvalitetstid, rastlöshet, stress

Okej. Det här är lite pinsamt. Men ändå.

Bada. Grilla. Odla. Paddla. Cykla. Spela kubb. Boule. Krocket. Äta sill. Jordgubbar. Glass. Slöa. Läsa. Promenera. Dricka rosé.
Man vill ju hinna göra så mycket.

Är det någon mer än jag som nästan blir lite stressad av det fina vädret?

Andra bloggar om värmen, vädret, sommar, stress, semester

Killarna och jag är ensamma några dagar för mamman är i Marrakesh. Det kanske jag inte berättat förresten, men så är det. Tidigt nationaldagsmorgon lyfte hon och ett par vänner från Landvetter med målet inställt på Afrika och Marocko. Jag hoppas hon har det alldeles fantastiskt, för det behöver hon.

I alla fall. I förmiddags när grabbarna och jag bara slöade i värmen kom deras Farmor och Farfar på spontant besök. Och med sig hade de var sitt kit bestående av matchtröja, shorts och fotboll till Abbe och storebror. Snacka om succé.

Abbe bytte om med en gång och for ut för att sparka boll. Och det var inte vilken boll som helst. Det var han egen boll. Med jämna mellanrum lyfte han upp den och sprang fram till oss andra och kungjorde: "E niiin oll" [De e min boll]. Inte storebrors, han fick en egen. Inte deras ihop. Abbes.

Så nu är grabbarna laddade inför EM. Zlatan har ju redan skapat rubriker bara genom att nämna några spelare han skulle vilja se på plan. Spelar roll. Kanske ska tipsa honom om Abbe och brorsan?

Andra bloggar om: fotbolls-EM, EM, fotboll, zlatan, marocko, marrakesh

Jag satt och skrev på ett inlägg när jag hörde någon som grät ifrån killarnas rum. Säkert Abbe som tappat nappen, eller svämmat över blöjan, tänkte jag och gick dit.

Men det var en fullkomligt förtvivlad storebror som grät. Otröstlig och på gränsen till hysterisk. Jag försökte fråga vad som var fel, om han drömt något eller hade ont någonstans, men det gick inte. Han bara skrek.

När han så småningom lugnat sig, efter säkert tjugo minuter, lyckades jag få ur honom orsaken till hans plötsliga sammanbrott. Han hade ont i knäna (?!). Jag masserade och satt länge och höll om hans små stickor till ben med mina händer, och det hjälpte honom att komma till ro så pass att han kunde somna om. Men bara tillfälligt.

Jag gjorde några försök till att sätta mig vid datorn, men så fort jag loggade in hörde jag hans jämmer igen. Vi får ta det inlägget imorgon. Nu blev det detta istället.

Undrar om han har fått växtvärk?

Andra bloggar om barn, växtvärk, smärta, knän

– Pappa, vet du vad?
– Näe.
– Abbe förstår vårat språk, men vi förstår inte hans.

Andra bloggar om: språk, talfel, 22q11, barn, gomspalt

Alternativa titlar på det här inlägget:
"Du gamla du fria, du fjällhöga nord" eller "Den blomstertid nu kommer" eller kanske "4-årig bröllopsdag". Nåväl, det är ju ändå vår nationaldag, så nu får det bli som jag skrivit.

Det var skolavslutning på killarnas förskola igår. Lite konstigt kan det verka eftersom de har tre veckor kvar på dagis innan någon av oss har semester så de kan få vara hemma. Men skolan är liten, och Bullerbyaktig, så barn från ettårsåldern på förskolan samsas med de som går ända upp i sjätte klass. Och när sommarlovet börjar för skolbarnen passar vi på att fira allihopa, förskola, sexårsverksamhet och de stora barnen.

Det blir traditionsenlig sång, "Idas sommarvisa" och "Den blomstertid nu kommer" och diverse upprädanden från de olika klasserna. Söta små förskolebarn som sjunger sin inövade sång, nästan i takt och nästan med rätt melodi. Förstaklassare som spelar blockflöjt så trumhinnan krullar sig av obehag. Diverse olika sånger framförs, ibland hellre än bra, ibland fantastiskt begåvat. Två modiga killar kör ett skönt dansnummer till feta hip-hop beats, de äldre eleverna spelar – som sig bör – upp några klassiska nummer ur "Grease". Smultronplantor delas ut till förskolebarn som går upp i skolan, och andra presenter till sjätteklassare som går ut. Och sedan är det tårtkalas. Alla familjer har med varsin tårta som dukas upp på ett stort bord.

Under hela ceremonin har jag solglasögonen på mig. Innanför dem är mina ögon blanka, och då och då letar sig en tår ut under de mörka glasens skydd. Jag är inte ledsen. Nä nä. Men det är ju så förbannat fint, och gulligt i all sin amatörmässighet. Det är nästan så att ju falskare blockflöjtstoner, ju taffligare innantill-läsning från de små konferenciererna och ju mer ett barn sjunger före de andra i sin egen lilla värld, desto mer triggar det mina tårkanaler. Känner du också så, eller borde jag söka hjälp?

Å så var det vår bröllopsdag i går. Fyra år är kanske inget att skryta med, men ändå. Eftersom min vardag har varit stressig gränsande till hysterisk de sista veckorna har bannemig inte ens hunnit hitta på någon mysig present till min fru på vår dag. Det kändes sådär om jag ska vara ärlig. Jag varnade henne lite dagen innan att det var så det låg till och hon svarade bara då här:

– Va bra. Jag vill inte ha någon.
– Va?! Vill du inte ha något på vår bröllopsdag? Jag undrade nästan om något var på tok.
– Nä. Vi kan inte hålla på med det varje år. Och försöka överträffa hela tiden. Det blir för jobbigt.

Man måste ju ändå älska henne ännu mer för att hon är så krass. Tror jag ska hitta på något kul den 19 september istället. Eller 3 november. Eller något annat datum. Så blir det inte så jäkla förväntat.

Andra bloggar om: nationaldag, skolavslutning, bröllopsdag

Nu vill jag varna känsliga läsare för en liten släng av hybris. Men jag kan inte låta bli att skryta lite när jag läser vad Mymlan skriver.

Ska hon säga?

Stolt, generad och glad, med en rejäl portion råg i ryggen (och en gnutta prestationsångest) säger jag, tack Mymlan. Tack detsamma.

Andra bloggar om: bloggar, skriva, mymlan, skryt, beröm

... ifall inte små femåriga knän ser ut så här.


Andra bloggar om: sommar, skrubbsår, barn, du ska inte tro det blir sommar

I det senaste numret av Amelia finns en bra artikel om en familj. Jag känner dem inte men känner till dem sedan tidigare genom en av Abbes föreningar. De har nämligen precis som vi barn med 22q11-deletionssyndrom. Men inte bara ett, utan två, och i tillägg till det har pappan själv syndromet. I en familj på fyra personer är alltså 75% funktionshindrade, som mamman själv uttryckte det.

De lever dagligen med problematik från diagnosen och följddiagnoser som Asperger, ADHD, ADD, autism, immunbrist, glutenintollerans, mjölkallergi, gomspalt och så vidare. Jag blir helt matt av tanken, jag som vet vad det innebär att ha en (!!) Abbe.

Jag brukar inte tycka att man ska hålla på och jämföra. Jag tycker att alla ska få lov att vara sig själva närmast, och inte marginalisera sina egna bekymmer vare sig det rör sig om barnens mollusker, eller problem att få dagishämtningar att gå ihop. Bara för att de finns de som brottas med svält, krig eller cancer. Eller 22q11, för den delen.

Men nu kan jag inte låta bli att själv känna så ändå. Sådär, det-finns-de-som-har-det-värre. Kanske kan jag ändå förstå varför folk ibland säger som de gör till mig.

Andra bloggar om: amelia, 22q11, relativitetsteorin, asperger, adhd, add

'

Okej då. Det blir lite favorit i repris. Men när dagens tisdagstema var "upp" kunde jag inte låta bli. Jag är väldigt förtjust i den här bilden. Sorgligt nog finns bara den här lågupplösta kopian kvar för originalet försvann i kraschen.

Andra bloggar om: tisdagstema, fotografera, gunga, barn, sommar, upp

Tredje bästa tid i heaten. Vi snackar fyra tiondels sekunder efter den som hade snabbast tid på ett varv. Det vill säga riktigt bra läge i starten, inte pole position men bra nära. Jag är laddad.

Åtta jävulskt övertända reklambyråmedarbetare satsar allt i finalen, och i andra kurvan smäller det. Jag går in som trea i svängen då den som ligger först får sladd. Pang. Jag kör in i honom och tappar kontrollen, snurrar 270 grader och krash, någon annan kör in i mig så det sjunger om det. Jag känner hur mina revben får sig en rejäl kyss i sida av det skålformade sätet och undrar under någon sekund om det här egentligen gick bra? Medan jag känner efter krockar folk runt om kring mig, och när kaoset skingrats står jag med nosen i fel färdriktning. De andra glider förbi.

Min tredje plats i startfältet hade förvandlats till jumbo, och det var bara att börja försöka jobba sig framåt. Jag försöker frenetiskt plocka en efter en, men i min iver att återta min plats i toptrion satsar jag för hårt, sladdar och krockar igen.

När jag till slut ser den svartvitrutiga flaggan passerar jag mållinjen som fyra, bra trött och med ömmande revben.

Vadå blodigt allvar? Det var ju bara en firmakväll med go-cart.

Andra bloggar om go kart, tävling, tävlingsmänniska, krocka

Först kontrollmätte jag killarna hemma. Abbe 92 cm. Bra. 90 cm är en magisk gräns om man vill ta steget från karusellerna och Farfars bilar, till lite skojigare grejer. Storebror 115 cm, det kan bli spännande.

Abbe har alltid varit galet förtjust i att bli kastad hit och dit, bli hållen upp och ner och allt annat som är lite tokigt och stökigt. Han borde gilla de mer actionbetonade attraktionerna på Liseberg. Undrar om Flume Ride går hem? Efter en snabb titt på hans ansiktsuttryck när stockbåtarna kom forsande ner för backen, drog vi slutsatsen att han vågade och gärna ville prova.

Han tjöt överlyckligt när vattnet duschade över oss och när vi klev av hoppade han jämfota och tjoade. "Yaaaaaaaa, nänn aa ä-e looli!! Eeen åån ill!" [Jaaaaa, den var jätterolig. En gång till!] Vi tog ett åk till under samma glädjeyra och sedan fortsatte dagen i den stilen. Det åktes Cirkusexpressen om och om igen, Fisketuren likaså. Till och med rulltrappor var extra roliga idag.

Storebror och jag tog förstås Lisebergsbanan. Tre gånger. Och jag vet inte hur du känner, men på mig killar det i magen bara av att titta på bilderna av storebror.

Andra bloggar om: liseberg, berg och dalbana, flume ride, cirkusexpressen, barn