13 maj 2009

Men hur gick undersökningen då?

Sådär väldigt upplyftande var inte morgonens besök på barnhjärtmottagningen. Kanske inte precis katastrof heller, men känslor som sakta men säkert svalnat och blivit till aska sprejades med ny tändvätska idag.

Abbe var jätteduktig, så långt var allt frid och fröjd. Han ville visserligen inte ha några EKG-elektroder på sig först, men efter att storebror – som hängt med till sjukhuset idag – fick några elektroder på handlederna gick Abbe också med på det. Och när det var dags för ultraljudet låg han alldeles stilla i de tjugo minuterna undersökningen tog. Jag var imponerad och otroligt stolt.

– Här ser du homograften (det nya donerade kärlet med klaffar) vi satte in. Den läcker ganska mycket som du ser här.

Hon pekade på skärmen och i den där svartvita, korniga, pulserande gröten man ser på en ultraljudsbild av ett hjärta, kunde jag skönja något som liknade klaffar. Blodflödet markeras med samma korniga gröt fast i färg och hon förklarade vilken färg som var inflöde och vilken som representerade blod som strömmade ut. Fan också! Det ska ju inte flöda åt det hållet. Ska han vara tvungen att byta redan? tänkte jag. Det skulle ju hålla många år. Inte en stor hjärtoperation redan, snälla. Jag kände hur min puls ökade.

– Men det gör de nästan alltid, sa hon, läcker alltså.

Som om hon läst mina tankar.

– Däremot börjar det bli lite trångt här uppe vid de båda lungartärerna. Den ena ser jag bra och där börjar det bli tight, den andra är lite svår att se men jag misstänker att det är samma där. Det märks på trycket här i höger kammare.

Hon pekade på skärmen, visade och förklarade. Det lutar åt en hjärtkateterisering senare i höst om jag förstod allt rätt. Man går in i ljumsken och för upp en kateter genom ett kärl hela vägen till hjärtat och kan på så vis mäta och kolla olika saker. Genom att gå samma väg kan man också försöka vidga kärlen med så kallad ballongsprängning.

Betydligt lindrigare än öppen hjärtkirurgi med andra ord. Men oron. Den förbannade oron, finns ju där ändå.

Det ser ut att bli en händelserik höst. Nästa vecka vet vi vad plastikkirurgerna säger om Abbes gom och svalg. Nu gäller det att börja samla kraft.

Andra bloggar om , , , , ,

18 kommentarer:

  1. Krafter behövs. Goda krafter. Att någon ska behöva göra något med ens barns hjärta, det är ganska svårt att ta in. För er som varit med om det. För mig som bara följer er. Men känner så för er. En stor kram blir det ikväll - och en önskan om att John Blund blåser bort oron så att ni får sova gott i natt.

    SvaraRadera
  2. Många stora varma kramar full-laddade med kraft kommer här!

    Jag lovar att slänga över er en ny bunt när de där har tagit slut...

    SvaraRadera
  3. Aj aj.. Vet hur det är med hjärtsjuka barn även om våra inte har samma diagnos. Fy man är inte störig i dessa lägen. Är själv på sjukhuset nu med mitt hjärtebarn, många oroliga tankar har man emellanåt.. Hjärtekramar/Gunsan

    SvaraRadera
  4. Till 99% av gångerna när jag går in och läser om Abbe & Co så blir jag glad, ledsen, positiv, negativ, upplyft och sänkt - allt i en härlig röra... Men så finns den där %:en när jag bara känner NÄ, VARFÖR MÅSTE SMÅ SÖTA OCH OSKYLDIGA BARN DRABBAS NÄR VÄRLDEN ÄR FULL AV EGOISTISKA OCH ELAKA
    (J-A) VUXNA MÄNNISKOR SOM BORDE DRABBAS ISTÄLLET??
    Bara en högst personlig och naiv tanke från en som följer era bravader! Fin familj och fin blogg!

    SvaraRadera
  5. Och kraft ska ni få!!!!! Vi alla skänker våra positivt laddade energier så att ni ska orka detta igen, allihop...tankar till er...och all heder! *KRAM* // Ellen (tooba)

    SvaraRadera
  6. Ja, den är förbannad den där oron. En dag i taget, hoppas att allt går bra och att sommaren blir lång och skön! Varma hälsningar!

    SvaraRadera
  7. Jag har en god vän i Finland som är kardiolog och specialiserad just på hjärtkatetriseringar och ballongutvidgningar. Han säger att det är hur lätt som helst! Så skönt att det går att fixa genom ett mindre ingrepp!

    SvaraRadera
  8. det där har jag gjort, som vuxen då. De vidgade två klaffar (post-endokardit). Funkade jättebra. Det ersatta är mekaniskt, med ett functional murmur, men jag kan leva med det, det går i varje fall inte att vidga mekaniska klaffar.
    Allt gott!

    SvaraRadera
  9. Oh, I know how this feels, living with this situation, and I'm so sorry. ussch, went through the emotions just reading this entry. Lisa, mamma till Axel.

    SvaraRadera
  10. Vi ser fram emot en liknande höst. Fast vi tänkte täppa till ett hål mellan förmaken med hjälp av kateteriseringen istället. Sprängde upp en trån klaff förra gången. Gick hur bra som helst!! Måste bara upp över den magiska 9 kgs gränsen först och det borde vi klara vilken vecka som helst nu....Men bara vi får ha en lugn och frisk sommar - snälla!!!

    SvaraRadera
  11. Neej..så trist. Men helt fantastiskt vilka saker de kan göra, de där läkarna. Sänder varma och energirika tankar åt ert håll!

    SvaraRadera
  12. oj oj, men jag hejar på er!!!
    Med båda tummarna och fler om jag kunde.
    Hoppas allt slit och all oro kommer att leda till något bra,bättre och bäst för er och Abbe.

    SvaraRadera
  13. Styrkekramar till hela familjen.

    SvaraRadera
  14. Jag är helt hundra på att ni kommer klara hösten, oavsett hur den blir.
    Har följt din blogg ett bra tag och ni verkar vara oerhört starka, både som personer och föräldrar. Ser fram emot när ni är med i tv :)

    SvaraRadera
  15. Ni finns i mina tankar varje dag. Jag skickar alla goda tankar och all energi jag bara kan till er. Vill så gärna att ni ska kunna få ro och vila tankarna på annat än dessa trista men välbehövliga sjukhusbesök.
    Abbe är vacker, unik och alldeles underbar.
    KRAM Helena

    SvaraRadera
  16. Jag önskar att vi kunde ge er kraft, lugn och ro.
    För oro tar kraft, den slukar.
    Varma kramar till er.

    SvaraRadera
  17. Gjorde själv en hjärtkaterisering 2007 och var väldigt nervös. Mest nervös kanske för att jag ett par månader innan fått veta att jag var hjärtsjuk. Men det gick bra, och bara ett par dagar sedan mådde jag rätt väl, lite trött men betydligt bättre än tidigare.
    Tänker på lilla Abbe och önskar er all lycka!

    SvaraRadera
  18. Jag hejjar på Abbe! Och hans tappra föräldrar. Knoper tummarna att det går bra!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.