04 maj 2009

Man glömmer fort.

Jag sitter och letar igenom gamla videoband. Det kommer ett litet inslag på en TV-kanal nära dig snart, och producenten undrade om jag hade några klipp från då Abbe var nyopererad. Visst har jag det, men de färdigklippta filmerna som finns här på bloggen låg på den där datorn som kraschade så de finns bara lågupplöst på YouTube.

Då återstår att hitta originalbanden. Men det är med dem som det var med de gamla kassettbanden man hade på åttiotalet. Massor av band i en låda, men inget av dem är uppmärkt. Bara att börja plöja igenom dem. Det förde i alla fall det goda med sig att jag nu har skrivit på de band jag gått igenom vad de innehåller.

I alla fall.

Jag tittar på filmer från den sista tiden innan Abbes senaste operation. Herregud vad han flåsade då. Vad grå han var och blåa var han små läppar. Jag menar, jag minns att det blev stor skillnad efter operationen. Intellektuellt sett kommer jag ihåg att det var så. Men jag blir ändå lite chockad när jag nu tittar på det.

Lilla vännen. Vilken himmelsk lycka det är att se honom idag.

Andra bloggar om , , , , ,

5 kommentarer:

  1. Ja så är det nog, vi förskönar ibland. Och ibland gör vi tvärtom, gräver ner oss. Det är nog nyttigare att försköna:)

    SvaraRadera
  2. Vilken fin blogg, den här kommer länkas hos mig, och jag ska ta mig tiden att börja från dag ett och gå framåt, det tar ett tag det inser jag, men det tror jag det är värt.
    //Nexa

    SvaraRadera
  3. Ja..men det är så vi orkar gå vidare...när livet är tufft..förstår din känsla när du ser bilderna av något som inte längre är!Att Abbe nu är en stark kille :-)

    SvaraRadera
  4. Det glädjer mig att Abbe är stark.
    Att Abbe kan och orkar leka och busa. Det borde vara allas barns rättigheter.

    Annelie Joahnsson

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.