07 maj 2009

Operation snart igen?

Igår fick Abbe en kallelse till en professor i plastikkirurgi. Det börjar dra ihop sig till operation av hans gom/svalg tror jag.

Fan. Jag börjar redan stålsätta mig för den där vidriga känslan av vanmakt när man lämnar honom nedsövd vid dörrarna till operationssalen.

Nåja. En sak i taget.

Andra bloggar om , , , ,

13 kommentarer:

  1. Om man ändå kunde "avlasta" er i det ögonblicket...

    För trots allt så vet ni ju att det är för en bra sak - så om ni bara kunde slippa just den där ångesten. Jag skulle gärna göra det för er, men jag antar att det skulle vara ännu värre - att tant J var där istället för er :).

    SvaraRadera
  2. Helt kan det väl inte mota bort vanmakten, men ... Försök hålla målet i fokus. Tänk på skillnaden mellan Abbe före hjärtoperationen och Abbe i dag. Och tänk sedan på hur mycket lättare Abbe förhoppningsvis kommer att få det efter den här operationen. En annan trösterik tanke är att den här operationen inte på långa vägar är så riskabel som en hjärtoperation.

    SvaraRadera
  3. Ny här i bloggen, inte hunnit ta mig igenom allt än, men satt uppe gott och väl halva natten och plöjde allt jag lyckades!:-)
    Har två favoritinlägg hittills... Det ena är helt klart när Abbe nynnar skallverbytta-bing-bång med tecknet för "R", så jäkla fyndigt så jag kunde inte låta bli att skratta.... inte lika uppenbart som när min syster som 3åring kom hem med långfingret i högsta position högt trallandes "fackenjooooo, fackenjoooo".....

    Sen gillar jag det inlägget där du beskriver hur man märker att Abbes bror är den som förstår honom allra bäst. Och även när lilla Abbe ville åka till doktorn precis som storebror fast han har spenderat så mycket tid av sitt så korta liv där redan.... Det är äkta syskonkärlek det. Jag har själv en lillasyster som betyder världen för mig, så det berörde mig lite extra.

    Sen såklart filmerna på Abbe när man får höra honom prata och sjunga, mitt hjärta har smält! Storebror påminner mig dessutom väldigt mycket till utseendet och rappa kommentarer om min lilla kusin Calle som också ligger mig väldigt varmt om hjärtat...

    En blogg fylld av värme och kärlek! Visst kan man när man läser vissa inlägg tycka lite synd om Abbe, men för det mesta tycker jag att han verkar vara en väldigt glad, harmonisk och lycklig pojke som har förmånen att växa upp i en fantastisk familj och få uppleva massa fantastiska saker. Abbe hade inte varit Abbe utan allt han upplevt, genomgått och övervunnit.

    Heja Abbe! (och såklart Storebror och resten av familjen!)

    SvaraRadera
  4. Helena m. 48 maj 2009 13:39

    Det går bra ska du se Abbe-pappan !
    Ni är så starka hela familjen !
    Heja allihop !

    SvaraRadera
  5. Jag förstår att inget jag säger kan göra allt ni fått gå igenom lättare att bära. Vill bara att ni ska veta att ni berört mej och att jag med hela mitt hjärta önskar att allt går bra för er. MVH Jenny

    SvaraRadera
  6. Usch jag håller med att den där känslan av vanmakt är svår att skaka av sig,man lixom känner den även när man tänker på den.Men det kommer att gå bra som dom andra gångerna.
    Har en hjärtis med samma diagnos som Abbe och har efter två operationer lite i bagaget på den fronten,ett stort lycka till om och när det sker!

    SvaraRadera
  7. Vi har inget att jämföra med sett till Abbe. Men likväl har jag varit med att söva min son sju gånger. Lika förtvivlad varje gång.
    Denna förtvivlan att se sin son somna bort och se en kropp som själen tagit ett steg ifrån.

    Men själen kommer åter och mer livskvalitet.

    Heja Abbe!

    SvaraRadera
  8. Ojoj! det ovan var jag.

    SvaraRadera
  9. En kompis till mig tipsade om din blogg o nu har jag läst varenda inlägg från 2005. Ville bara tacka för en underbar blogg med mycket tårar o skratt. Tack för att du delar med dig av Abbes liv, kommer absolut att fortsätta följa ert liv.

    SvaraRadera
  10. Skulle lägga mig tidigt, men nu är klockan snart 2 på natten och jag har läst och läst och läst. Och skrattat och gråtit. Jag har läst så länge att jag inte ens minns hur det kom sig att jag hittade hit. Men att jag kommer tillbaks, det vet jag.

    SvaraRadera
  11. Det är många år sedan vi gick igenom detsamma och jag ska inte påstå att det är lätt men skillnaden blev enorm. Lillasyster pratar ytterst pyttelite nasalt idag. Inget man ens tänker på när man hör henne.
    Massor med kramar

    SvaraRadera
  12. Hej, kikar in här för första gången. Vilken liten kämpe ni har. Vet hur det känns att lämna sitt barn på operation... vår lille Lucas genomgick en skalloperation den 10 mars, han var då nästan 6 mån gammal och det var nog bland det jobbigaste vi gjort.... men han var oxå en liten kämpe.

    Hoppas allt går bra med Abbe o den kommande operationen. Kramar Pia Mamma med mera bloggen

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.