30 maj 2009

Att ta sin giftampull.

Han hade suttit och stirrat på den en halv evighet. Fokuserat. Samlat kraft. Gör han det inte nu, med en gång, kanske det aldrig kommer att ske. Med vilka konsekvenser? Han slog bort tanken och stålsatte sig. Det fanns ingen återvändo.

Han lyfte upp den och förde den mot munnen. Under bråkdelen av en sekund tvekade han och flackade lite med blicken. Men så ett djupt andetag. Han lät luften sakta sippra ut mellan läpparna, blundade och öppnade munnen.

Tänk om man kunde få i sig den utan att den överhuvudtaget nuddade munnen? Inte gommen eller kinderna och absolut inte tungan. Han försökte. Lönlöst såklart. Den gick inte att svälja hel så att tugga den var ett ofrånkomligt måste.

Kräkreflexen var momentan. Han knep ihop ögonen hårt och höll båda händerna framför munnen. Måste klara det. Måste hålla ut bara några tuggor till. Sedan går det nog att svälja ner skiten. Den beska smaken var nära att döda honom och han hulkade ett par gånger men lyckades hålla kvar allt i munnen.

Varför stirrade de andra så? Förstod de inte vad han gick igenom?

Lättnaden när han äntligen kunde föra glaset till munnen och skölja ner det sista gick inte att beskriva med ord. Nu hade han gjort det. Nu var det bara att vänta och se.

En skiva rädisa avklarad. Storebror undrade, vad blir dagens grönsak i morgon?

Andra bloggar om , , , , ,

13 kommentarer:

  1. Här pratar vi dramatikk!!!! Hoper allt er ok med er alle 4a.Du er flink til og fotografere,såg de fina bildet av Jo!!!! i skogen.Ha de gott, Syns du skriver så flott,har stor gledje av det, Takk fra Hedda

    SvaraRadera
  2. Den där känslan kommer jag ihåg!
    Min ärkefiende var oftast någon form av fisk.
    Jag säger bara fi fan för fisk!

    Hälsa "storebror" att jag håller på honom!

    SvaraRadera
  3. I've been in north america for over a month, it's late and my Swedish has conked for the night. A suggestion would be to try taking the child to the supermarket with you and allowing him to chose a veggie under the assumption that he tries it as well. I'm assuming that this is the older brother. Kids that age are trying self assertion and determination in terms of foods. Allowing some leverage in terms of we do have veggies in this house but you can choose what to have to some degree might help to de-mine the friction. Emphasis might.

    SvaraRadera
  4. Jag blev lite rädd där för ett ögonblick.

    SvaraRadera
  5. EXAKT så kändes det. Jag kommer ihåg när jag gick på dagis och fröken tvingade oss att ta EN ärta till maten varje dag. Morrötterna gick ner, men ärtorna ville ingen unge ha och med det tvingade hon i oss dom.
    Varje dag låg den där ärtan på tallriken och blängde på en. Och man visste att snart var maten slut och då var det bara ärtan kvar och med det skulle helvetet börja.

    Det var en hel konst att svälja den. Att tugga var det absolut inte frågan om. Det handlade om att kasta i sig så mycket vatten som möjligt och hoppas på att man inte skulle spy.

    Så, en dag. Fröken sätter sin breda bak på sin stol vid lunch och säger; Idag ska alla barn ta TVÅ ärtor.

    Tanten förstod inte vilken skräck det där resulterade i.
    Traumat är så stort för mig att allting helt enkelt är svart efter hennes ord om två ärtor.

    Jag förstår precis vad storebror har gått igenom och jag lider i hela kroppen med honom. Må han hoppa ihjäl många rädisor som vuxen!

    SvaraRadera
  6. Morötter med två r.
    Eh.
    Ursäkta min franska.

    SvaraRadera
  7. Men rädisa var väl onödigt tufft?
    Den har ju faktiskt ganska stark smak...
    Gurka e' snudd på smaklöst - den grejar han kanaske!

    SvaraRadera
  8. Satans; kanske heter det...

    SvaraRadera
  9. oj vad bra jobbat storebror och föräldrar!

    "att smaka på allt" hjälper så många genom det sociala livet en hel livstid.

    för vi människor har bara en eller ett par saker vi absolut inte klarar att äta. det andra kan vi äta även om vi inte uppskattar smaken.
    (ostron och brysselkål är mina fasor)

    SvaraRadera
  10. Hahahaha, lille lille plutten.... Förlåt att jag skrattar så rått - men åh, vilken rolig skildring :-).

    SvaraRadera
  11. Jag kommer ihåg en dag i 4:e klass. Det serverades potatisgratäng, som jag älskar. Jag slevar upp ordentligt med mat på tallriken, sätter mig och tar första tuggan och upptäcker att det smakar apa. -Har man tagit så mycket så får man äta upp, får jag höra av lärarinnan, och jäklar vad jag pressar. När jag äntligrn lyckats få ner allt skyndar jag mig ut och 2 meter från toalettdörren kan jag inte längre hålla hulkningarna i schack, utan spyr ner hela korridoren. Då kände hon sig inte så jäkla smart längre.

    Fast en skiva rädisa va ju inte så mycket :)

    SvaraRadera
  12. Hedda: Takk selv.

    Patrik: Jag var rätt kräsen själv när jag var liten. Så visst känner jag också igen det.

    Jessika: Oh. You turned english all of a sudden. Thanx for input.

    Flyga: :-)

    Linda: Men vad fan. Dubbla hon dosen? Bara sådär?!

    Linda igen: Morr.

    Kerstin: Ja visst. Du har rätt ia att rädisor kan vara lite kärva. Men han fick välja mellan det och spenat. Han valde rädisa. Gurka är förresten den enda grönsak han gillar.

    HittaSolen: Förr eller senare gillar han det säkert. Men det är ett jävla slit på vägen dit.

    Mamma J: Ja, vad ska man göra? Jag har själv svårt att hålla mig för skratt under de här skådespelen ibland.

    Therese: Huh. Inte kul.

    SvaraRadera
  13. Jamenjösses. Jag trodde minst det var Kåvepenin det handlade om.
    Grönsaker innebar lättnad.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.