13 oktober 2008

Och nu ska vi snacka lite allvar.

För knappt ett år sedan skrev jag ett inlägg om att donera sina organ. Många gjorde slag i saken och anmälde sig till donationsregistret. Faktiskt så många att jag fick ett tackmejl från socialstyrelsen, och jag blev stolt så att jag höll på att spricka. Tänk att vi tillsammans kan rädda människoliv i framtiden. Att någon gång kan någon annan människa få mitt hjärta, min lever eller njure, när jag inte själv behöver den längre. Är inte det en fantastisk tanke?

Vi har anmält oss allihop, både min fru, jag och killarna. För hur ogärna man än vill tänka de tankarna, så kan ju både Abbe och hans bror råka ut för något. Och vore det inte i så fall en mildrande känsla mitt i sorgen att veta att något annat litet barn kanske kunde räddas med hjälp av deras organ?

Den 18 oktober är det Europeiska donationsdagen. Det blir informationsmontrar både på Centralstationen i Stockholm och i Nordstan i Göteborg, för att sprida kunskapen om organdonation.

Och nu tänkte jag såhär. Jag har ju fått en del nya läsare sedan förra året, och kanske var det någon av er som hängt med länge som inte riktigt orkade ta ställning förra gången. Kanske vill du nu? Kan vi inte tillsammans försöka skrapa ihop så många anmälningar vi bara kan under den här veckan? Så att de ser på donationsrådet att bloggar verkligen kan göra skillnad och inte bara visa dagens outfit. Bloggutmaningar är ju kul, men inte alltid så meningsfulla. Varför inte skapa en som är meningsfull, även om de inte är så kul?

Så nu ber jag dig. Snälla.

Klicka in till den här sidan på donationsrådets hemsida och anmäl dig (och gärna din familj om de vill.)

Skriv om det på din blogg (om du har en) och länka till det här inlägget. Och be dina läsare skriva om det på sina bloggar och länka hit. Och be dem, be sina läsare. Och så vidare.

Låt oss starta en bloggbävning med självaste livet som gåva.

Andra bloggar om: , , , ,

56 kommentarer:

  1. Bra initiativ, har inte en blogg själv men har nu iaf anmält mej till donationsregistret.. hoppas fler gör samma sak tack vare dej nu!

    SvaraRadera
  2. Tack för att du tar upp detta jätteviktiga ämne. Jag får tårar i ögonen. Utan det nya hjärtat och de nya lungorna jag fick för tre år sedan, när jag var 25 år, skulle jag inte kunna sitta här och skriva det här. Transplantationer räddar verkligen liv, det har räddat mitt liv. Det går inte en dag utan att jag tänker på min donator och dennes familj. Människor som under tragiska omständigheter valde att tänka på andra och rädda liv. Det är stort, väldigt stort och beundransvärt. Jag och min familj är evigt tacksamma. Jag är så oerhört lyckligt lottad, det är så många som dör varje år i väntan på en transplantation.

    SvaraRadera
  3. jag anmälde mig för ett par år sedan..
    och jag är stolt över att jag tagit ställning.
    jag tycker det är schysst mot mina famlijemedlemmar att slippa få slippa få frågan om något händer mig om de vill donera mina organ. fast nu vet hela min familj att det är helt okej men ändå!!

    SvaraRadera
  4. Du är så otroligt inspirerande i allt du skriver! Nu har även jag anmält mig, länkat om det i min blogg och hoppas att alla som läser det kommer att registrera sig. Som jag skrev i mitt inlägg: "Jag har ingen aning om vad som händer efter döden, men nu vet jag detta: Jag kommer att hjälpa en människa att kunna fortsätta leva. "
    Ursäkta språket, men FAN vad bra det känns! Tack!

    SvaraRadera
  5. Skulle mer än gärna göra det, men vi bor i Finland så det är ett annat system här.

    Det finns inget nationellt register i Finland som man kan anmäla sig till men man kan fylla i ett donationskort: http://www.lahjaelamalle.net/ruotsi.html

    SvaraRadera
  6. Otroligt bra initiativ!
    Jag själv är anmäld sedan ett par år, dock inte barnen - än. Men som du säger - hur ogärna man än vill tänka på det, så kan något hände dem med. Dags att ta en ny diskussion i ämnet hemma. Hoppas att du får ett nytt tackmejl i år!

    SvaraRadera
  7. Tack. Nu blev det äntligen av. Så enkelt men ändå så svårt.
    Och tack för din stora omtanke och ditt engagemang och bara för att..
    Man blir helt stum
    /Heike

    SvaraRadera
  8. Här är vi redan med i registret både jag, maken och 2-åringen. Jag ringde till och med in till Rix Morronzoo förra året och uppmanade alla föräldrar att även registrera barnen! :-) Bra att du uppmanar och påminner!

    SvaraRadera
  9. Nu är även jag anmäld. Tack för länken! Självklart egentligen, har bara inte blivit av.

    SvaraRadera
  10. Bra initiativ.
    Jag är givetvis PÅ.

    SvaraRadera
  11. Nu har jag länkat!
    /Ninni

    SvaraRadera
  12. Men såklart. Nu är jag också anmäld, till slut... Har iofs ett kort i plånboken, men anmälan direkt känns mer som att jag verkligen berättat.
    Tack för att du länkade, ska försöka komma ihåg att länka dit på min blogg med =)

    SvaraRadera
  13. Självklart så hänger jag på. Jag och min man är anmälda sen många år tillbaka men nu ska även barnen anmälas. Jag har skrivit om det i min blogg så nu hoppas jag att vi kan få många att ta ställning.

    SvaraRadera
  14. Bra! Nu är min familj också anmäld.

    SvaraRadera
  15. Minns när du skrev om det förra året. Skrev även om det själv men inte samtidigt. Skrev den dagen jag anmälde våra barn. För det var tufft. Oerhört tufft. Grät floder när jag skrev in dom!! För det är ju så att tanken på att något kan hända dom gör oerhört ont. Så ont att det är otänkbart!

    Men....OM det nu händer MINA barn något så HOPPAS jag att någon varit lika klok som er och vår familj. Att det finns en chans. Att någon donerat sina barns organ. Så att någon får leva vidare. Det är så fruktansvärt att ens "prata" om det, men ändå är det just det vi måste göra. Prata, prata, prata...så att donationsregistret fylls på. I det oändliga!!!!!

    Själv tog jag ställning 1993 och vi är nu allihop i familjen anmälda.

    Kram

    SvaraRadera
  16. Bra och viktigt initiativ! Det är nog många som innerst inne är positiva till donation men som ändå inte har tänkt på att anmäla sig. Nu har jag anmält mig, tack vare det här inlägget!

    SvaraRadera
  17. Jag skriver och länkar idag, vi är visserligen anmälda men alltid kan någon annan, däremot har vi missat Jesperregistret, kanske också något att fundera på!

    SvaraRadera
  18. Nu har jag anmält mig, och det känns så bra!! Tack!

    SvaraRadera
  19. Jag är själv anmäld sedan ett drygt år tillbaka. Nu skrev jag också ett inlägg om det och uppmanar mina läsare att "skicka vidare".

    SvaraRadera
  20. Jag är med sedan flera år. Men min familj har jag inte lyckats med. Skall ta upp ämnet igen.
    Jättebra att du tar upp det!

    Kram!

    SvaraRadera
  21. Själv är jag anmäld sedan många år men jag hade ingen aning om att man kunde anmäla barn, så nu är dottern också anmäld.

    Hittade för övrigt den här bloggen för någon vecka sedan genom Lilla L´s blogg och har läst vartenda inlägg från början. Vilken resa ni har haft! Och vad fantastiskt bra du skriver! Lycka till med allt!
    Hälsn Malena

    SvaraRadera
  22. Mycket bra initiativ. Har själv ingen som helst erfarenhet av organdonationer el liknande i mitt eget liv, men jag tycker att det är en självklarhet, som medmänniska, att man registrerar sig som organdonator. Gjorde det direkt när jag fyllde 18, för 2 år sedan, och nu har jag en lapp i plånboken som följer med mig där jag går.

    SvaraRadera
  23. Jag tror jag anmälde mig så fort jag fyllde arton. Man behöver väl inte typ fortsättningsgodkänna, det gäller tills man säger något annat?

    SvaraRadera
  24. jag länkar självklart och har redan anmält mig!

    SvaraRadera
  25. Hejsan!

    Jag blev rord av din sida och har nu anmalt mig pa donnationsidan. Otroligt bra att det finns bloggar som denna som beror livsviktiga amnen - tillsammans kan vi gora skillnad!!

    SvaraRadera
  26. nu anmälde jag mig, och det känns faktiskt som en sorts tröst mot dig.
    det känns som att jag skulle kunna göra vad som helst för dig och din famillj men jag kommer inte på vad. detta är nog bland det bästa jag kunde göra för er känns det som nu i dagsläget. detta gjorde jag för abbes skull. jag tror du har en enorm påverkan inom detta ämnet och det känns så otroligt viktigt eftersom det kan hända vad som helst, när som helst. du verkar vara en otroligt stark människa.
    inatt dog min låtsasmamma ( mina syskons mamma). hon behövde nya organ, men kroppen orkade inte vänta längre på de nya, så 23.44 inatt dödsförklarades hon. min bror hittade henne på sängen. och man känner för honom, precis som dig, att man vill hjälpa till på något sätt. en liten uppmuntran eller gest för att göra det lite lättare.
    hoppas min donation kan göra dig lite glad iallfall, så ska jag försöka göra min bror och andra syskon också glada på något sätt.

    HEJA ABBE :)
    Kram från Maria!

    SvaraRadera
  27. Vad fint!
    Jag anmälde mig faktiskt till donationsregistret strax efter att jag fyllt 18 år (ca 2 år sen nu) och jag ska definitivt börja uppmana fler och fler att göra det! Några av mina nära och kära är anmälda men andra tror jag inte tänkt en tanke på det. Det är på ett sätt något så självklart. Vad ska jag med mina organ till en dag när jag inte ens kan använda dom? Och att kanske få rädda ett annat liv måste vara det största man kan göra.
    Kram!

    SvaraRadera
  28. Är redan med i registret, men jag kan ställa upp med att länka hit iaf :-)

    SvaraRadera
  29. Skulle gärna vara anmäld som donator, men som bög får jag inte donera ens till en anhörig.

    SvaraRadera
  30. Och där värvade du en till :)

    SvaraRadera
  31. Jag är anmäld sen långt tillbaks men anmälde mig igen (hellre en gång för mkt än en gång för lite) samt har bloggat om det.

    SvaraRadera
  32. Jättebra skrivit... Jag har nu länkat =)
    Hela min familj vet att jag vill donera men dumt nog har jag aldrig skrivit upp mig. Nu ska jag in och göra det =)

    SvaraRadera
  33. Jag gjorde det! :)
    Har tänkt på att göra det skitlänge och nu bara klick klick klick KLART!

    Nu känns det väldigt bra!
    Tack för det, abbes pappa!

    SvaraRadera
  34. Jag har länkat om det i min blogg och självklart är jag anmäld !!!

    SvaraRadera
  35. Har kopierat inlägget i min blogg och jag är själv donator...

    Lycka till och många kramar från mig

    SvaraRadera
  36. jag har skrivit i att jag vill donera och berättat för alla mina familjemedlemmar att jag vill donera mina organ! dock är jag inte medlem där än. Hade en vän som för fyra år sedan låg inför döden, han har idrottat när han var sjuk och det skada han så allvarligt att han var tvungen till att få ett nytt hjärta för att kunna leva vidare. Han hade tappat hoppet och det var bara någon dag kvar, när dem äntligen hittade ett hjärta som passade för hans kropp. Och den personen som valde att donera är jag evigt tacksam för. Tack vare han/hon fick jag behålla min vän i livet! Det är tur att någon tar upp viktiga ämne i sin blogg och verkligen får folk att tänka om och inse att man faktiskt kan ge någons liv, med ett man precis har mist! Hoppas du aldrig behöver vara i den sisten med din son! / Emma

    SvaraRadera
  37. Bra att du gör det i år igen. Det kommer att komma ett inlägg på min blogg om detta.

    SvaraRadera
  38. Jag och familjen är sedan länge registrerade i donationsregistret.

    Har givetvis bloggat om det och hoppas att det blir en riktig "blogglavin"

    Tack för ett bra initiativ!

    SvaraRadera
  39. För mig finns INGA tvivel. Varför? Jo, för fem år sedan tvingades min sambo ta emot två transplanterade hjärtklaffar för att ha en chans att överleva. Det visade sig att han hade ett medfött hjärtfel som hastigt gjorde att funktionen försämrades.

    Det blev en lång och svår väntan med stor oro, men till slut 04.34 på natten fick vi det efterlängtade samtalet, det fanns ett hjärta som matchade. Tiden efteråt var tuff, propp i ögat, risk för avstötningar, mödarbakterier i såret och så vidare.

    Men nu så lever han som vem som helst, åker skidor, spelar innebandy och mår helt ok. Det enda som ligger som en mörk skugga är att han måste opereras igenom om X antal år.

    Så, ge Era organ till de som behöver det, ni låter en människa få fortsätta leva och få en extra chans. Vad finns det för tvekan?

    Givetvis ska jag lyfa detta i min blogg så fort jag är hemma i Sverige igen.

    MVH

    E

    SvaraRadera
  40. Jag anmälde mig för några år sedan, säkert på grund av att då var det kanske aktuellt med hjärttransplantation. Det blev inte så, men jag står fast vid mitt beslut att donera organ. Jag kommer ju inte behöva dem när jag någon gång dör.

    Ska skriva ett blogg inlägg om detta imorgon. Det är ett väldigt viktigt ämne!

    SvaraRadera
  41. Det är bra! Heja Abbes pappa!

    Vi är anmälda, anmälde oss när vår son dog (inte för att transplanterade organ hade kunnat rädda honom, men man kände ändå att det kom närmare - det KAN hända vad som helst när som helst).

    Har dock inte anmält barnen än. Skall samla lite mod och göra det idag.

    Lovar länka också.

    SvaraRadera
  42. Nu har jag också anmält mig :) känns bra att veta att mina organ inte kommer gå till spillo

    SvaraRadera
  43. Vilket bra initiativ - nu har jag också anmält mig! //Susanna

    SvaraRadera
  44. Har varit anmäld till donationsregistret sedan jag själv som 16-åring valde det. Men nu anmälde jag min dotter också, känns konstigt att ta ett sånt beslut men verkligen livsviktigt!

    SvaraRadera
  45. Tack för påminnelsen! Vi har fått en bebis sen förra året och hon måste ju också anmälas. Coolt med tack-mail från socialstyrelsen!

    SvaraRadera
  46. Jag anmälde mig för flera år sedan, men min son får tyvärr inte donera.
    Jag tycker att det är en självklarhet!

    Om man ställer sig frågan: "Vill jag ta emot donerade organ för att rädda mitt liv?" och svaret är "Ja"...
    2+2 brukar väl bli 4... Det är så självklart.

    Hoppas det blir ett rekordår och att bloggbävningen märks i hela landet!!

    Heja Abbe!!

    SvaraRadera
  47. Hej Abbes pappa! Jag är anmäld till Donationsregistret men visste inte att den 18 oktober var en särskild dag för det, ska sprida ordet vidare! du har en kanonblogg förresten. =)

    SvaraRadera
  48. Anmäld -check!
    Länkat -check!

    SvaraRadera
  49. Har skrivit om ämnet idag och länkat hit. Här i Grekland där jag bor finns mycket kvar att göra när det gäller att informera om organdonation, men det blir mer och mer uppmärksammat även här.

    SvaraRadera
  50. Familjen är anmäld sedan tidigare, men jag har länkat till ditt inlägg i min blogg, och hoppas att någon eller några av mina läsare som ännu inte kommit sig för att anmäla sig gör det genom din uppmaning.

    /alacs

    SvaraRadera
  51. Oj vad lycklig jag blev när jag läste det här. När jag förra året gick tredje och sista årskursen i gymnasiet gjorde jag mitt projektarbete om organdonation. Jag har läst in mig på alla siffror och all statistik och jag vet precis hur viktiga de där anmälningarna är. Tusen tack för ditt initiativ, jag nådde bara min skola och de som läste morgontidningen i värmland i våras. Du kan komma så mycket längre. Din blogg är viktig, den gör skillnad, på riktigt. Återigen, tack, och lycka till med allt. /Elin

    SvaraRadera
  52. Jag har också skrivit inlägg om donationsregistret flera gånger och nu senast i min nyaste blogg i maj.

    http://spindeltjejen.wordpress.com/2009/05/31/livsviktigt/


    ~ LIVSVIKTIGT ~


    Ja, precis som rubriken i bloggen.
    Donera dina organ! Gå in på http://www.livsviktigt.se och anmäl dig till donationsregistret om du inte redan gjort det. Och anmäl dina barn om du har några.

    Eller gå direkt in på http://https://app.socialstyrelsen.se/Donation/anma… så har du formuläret för donationsregistret.

    Det finns bara en död
    Många människor är oroliga för att man inte ska vara ”riktigt död” när organen opereras ut. Detta är en missriktad oro. En patient dödförklaras alltid innan man tar beslut om organdonation. Frågan om organdonation tas ibland upp av de närstående innan den sjuke avlidit, som ett uttryck för den avlidnes vilja att donera. Det vanligaste är dock att frågan om organdonation tas upp först när man konstaterat att patienten avlidit.

    Enligt svensk lag använder vi sedan 1988 total hjärninfarkt som dödsbegrepp. Det innebär att en människa är död då hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort på grund av att blodcirkulationen till hjärnan helt har upphört.
    De allra flesta människor i Sverige dör på det sättet att hjärtat stannar först, vilket sedan leder till att blodcirkulationen till hjärnan upphör och den totala hjärninfarkten inträder efter några minuter.

    För att kunna bli aktuell som organdonator måste dock patienten avlida i en total hjärninfarkt medan han eller hon vårdas med respirator på en intensivvårdsavdelning. Eftersom bara ett mycket litet antal av alla som dör avlider på detta sätt, innebär det att antalet möjliga organdonatorer i Sverige för närvarande är omkring 250–300 per år. Med förbättrade rutiner skulle antalet möjliga organdonatorer kunna öka.
    Under förutsättning att orsaken till hjärninfarkten är känd, ställs diagnosen total hjärninfarkt med full säkerhet av läkare genom två kliniska neurologiska undersökningar med minst två timmars mellanrum.

    Om orsaken till den totala hjärninfarkten är osäker, om patienten är nedkyld, förgiftad eller påverkad av vissa läkemedel kan dödsfallet endast fastställas genom kontraströntgen av hjärnans blodkärl (cerebral aortokraniell angiografi).
    När blodtillförseln till hjärnan har upphört helt dör också samtliga hjärnceller och patienten kan dödförklaras av vårdande läkare.




    .... fortsättning på:
    http://spindeltjejen.wordpress.com/2009/05/31/livsviktigt/

    Kram!

    SvaraRadera
  53. Tack för din blogg och det positiva du sprider! Vet inte om du har sett att Andreas Wijk (som är nominerad som årets modeblogg FINEST) just i dag genomgår en stor hjärtoperation. Han skriver mer om det på sin sida..
    alltså en högriskoperation..
    http://www.kanal5.se/andreaswijk

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.