Nytillskott.

20:48

Men oj! Vad mycket nytt folk här är. Varmt välkomna allihopa, hoppas att ni ska trivas hos Abbe och mig. Jag förstår att många nya har hittat hit via mitt upprop angående organdonation. Jag är otroligt glad att många har hängt på och sprider budskapet och att det är så många anmäler sig. Nu borde det märkas rejäl skillnad hos donationsrådet. Hoppas också att fler strömmar till, både som donatorer och som budbärare.

Kanske stannar du som är ny till lite och undrar vad det är för en blogg du hamnat på? I mina drömmar så börjar du att läsa bloggen från det första inlägget i mars 2005. Då skulle du få vara med om hela resan med den nya lilla bebisen, chockbeskeden, motgångarna och alla glädjestunder fram till idag. Då skulle du veta allt om Abbe och hans bror som du behöver för att hänga med i snacket.

Men, let's face it, det skulle ta en jäkla tid. Och jag blir lika imponerad varje gång någon berättar att de läst allt från början. Osannolikt. Men om du ändå är nyfiken på vad som hänt, kan du ta en titt i spalten längst till höger. Där finns en sammanfattning på det som hänt. En snabbresumé.

Än en gång, välkommen till Heja Abbe.

Andra bloggar om , , ,

23 kommentarer

  1. Hej Abbes pappa (och mamma och bror). Jag hittade hit, och har läst allt från början, jag hoppas dock bara att jag inte missat något inlägg? Jag har gråtit, skrattat, och gråtit igen. Jag födde själv en flicka med ett allvarligt hjärtfel, tyvärr klarade sig inte vår dotter, utan somnade in i min famn fyra dygn ung.
    Jag är fullkomligt fast här, jag älskar ditt sätt att skriva på, jag älskar hur du tänker, hur du verkar vara! Fortsätt vara du!
    Tack för att du delar med dig...
    På återseende...:)
    /Jess

    SvaraRadera
  2. Kollar in här varje dag. Tack för alla tänkvärda ord du sprider. =)

    SvaraRadera
  3. Hej,
    Vilken underbar blogg, har läst i stort sett allt från första början.
    Du skriver på ett underbart sätt och man sitter ena stunden med tårarna som sipprar ner för kinderna för att i nästa stund sitta och le, ja till och med skratta högt. Det gjorde jag när du skrev inlägget om när ni var hos den där skånskan som skulle göra hörseltest på Abbe och att han inte fattade någonting, vilket jag förstår för det kan vara rena ryskan ibland. Jag kommer med glädje att följa din blogg.
    Heja Abbe
    /Marie

    SvaraRadera
  4. För mig var det en självklarhet att läsa alltihop. Jag har varit trogen läsare sen i början av sommaren.
    Jag har själv sen 10 år tillbaka redan ett donationskort men nu så har vi ett till sambon med.
    Tack för att jag får vara med i era liv på ett litet hörn.
    Kikar in varje dag, ta hand om er
    Kramar

    SvaraRadera
  5. oj nu blev det dumt men jag ville bara ta bor kommentar för den kom med två gånger... förlåt

    SvaraRadera
  6. Ja då är det väll på tiden att jag presenterar mig också. Jag ramlade in här på ett bananskal för någon månad sen och gick tillbaka och läste varje inlägg, och sedan dess är jag fast och läser varje dag! Jag älskar ditt sätt att skriva och jag är så glad att du delar med dig, så jag, och alla andra, får ta del av era liv! Du verkar ha en underbar Abbe, "storebror" och fru! Ni ispererar! Tack! /Sandra

    SvaraRadera
  7. Klart man ska läsa allt från början! De som inte gör det går verkligen miste om något. Det tog rätt många timmar att läsa alla inlägg, uppdelat på flera dagar, men det var verkligen mödan värt. Jag hittade hit för några månader sedan, och Heja Abbe har sedan dess blivit en av de 4-5 "måste-bloggar" som jag läser i stort sett dagligen. Något av det första jag gör när jag kommit hem från jobbet är att slå på datorn och kika in här. Det är få bloggar som berör lika mycket som Heja Abbe, både i ord och i bild. Tack för alla fina stunder du bjuder dina läsare på, och lycka till med Abbe och brorsan!

    SvaraRadera
  8. Hejar på Abbe av hela mitt hjärta! Har själv funnits i donationsregistret i många år och har en överenskommelse med min dotters pappa om att om något händer henne så ska hennes organ doneras. Så fort min son fyllde 18 uppmanade jag honom att skriva in sig vilket han gjorde. Förhoppningsvis kommer inget att hända någon av oss, men man vet aldrig och då känns det bra att kunna hjälpa andra.

    SvaraRadera
  9. Åh, jag har gråtit och skrattat. Utan att ljuga: Abbe måste vara världens sötaste kille. Jag blir så glad när jag ser alla foton ni har tagit på honom, och hans bror. Det verkar vara två charmtroll ni har uppfostrat. Och era föräldrar i sin tur kan vara stolta att ha uppfostrat dig och din fru. Ni verkar vara helt underbara föräldrar! Det hoppas jag att jag också blir en dag.

    SvaraRadera
  10. Hejsan! Jag hittade hit genom bloggkommentatorerna.se, så jag är helt ny på bloggen, men måste bara säga (efter att ha läst i spalten till höger...) att ni (Och Abbe så klart!) verkar vara otroligt starka! Hur orkar man? Min sambo är född med hjärtfel, och har en op kvar innan han är "färdig" så att säga, så jag kan förstå lite av den oro det innebär...men kan nog inte alls sätta mig in i hur det måste kännas att gå igenom detta med sitt barn...Jag har hursom registrerat mig som organdonator och kommer självklart länka i min blogg så att mina läsare gör samma sak. För precis som du säger, tillsammans kan vi göra skillnad! Många kramar/Joysan

    SvaraRadera
  11. Jag skall trycka upp nya visitkort idag.
    Min nya titel är:
    Blogginventarie Hasse Carlsson ;-)

    Och nu skall jag lämna alla mjukvärden en stund och hålla en föreläsning om hur företag går styrkta ur lågkonjunkturen genom bla marknadsföring.
    Tvära kast i livet... ;-)

    SvaraRadera
  12. Kanske på tiden att jag lämnar en liten kommentar också. Har läst bloggen nåt år eller vad det här och kommer in varje dag i hopp om nya inlägg. Gillar sättet du skriver på, Abbes bus och speciellt alla storebrors underbara kommentarer :) Det var la det jag hade att säga för denna gången

    SvaraRadera
  13. hejsvejs!

    Jag har ju läst nästan allt, och har blivit en stadig läsare. Du skriver ofta om att många läser, jättekul!

    Man blir lite nyfiken.. hur många är det på ett ungefär?

    SvaraRadera
  14. hej!
    Läser här varje dag..Det är en form av drog..Du skriver underbart, jag undrar när du ger ut en bok. Är själv mamma till ett infektionskänsligt barn som inte har någon diagnos, jag känner igen såå mycket.Sjukhusbesök,matproblematik och mycket mer..

    SvaraRadera
  15. Din blogg är en livlina på många sätt, jag skrattar gråter och blir lycklig. Egentligen är det bara en sak som blir suspekt... Rubriken, visst var det Abbefokus men jag skulle vilja ändra ditt "Abbes pappa" Till Abbe & Storebrors pappa"... Om inte annat för att befästa faktum lixom =).

    Stora kramar till er alla, å väl mött igen !

    SvaraRadera
  16. Jag minns inte heller hur jag hamnade här, via en länk någonstans ifrån, det är ju så det brukar gå. Min sambos dotterdotter föddes också med hjärtfel och har gått igenom en hel del operationer och sondmatning och lunginflammationer och försenad talutveckling, men idag är hon en sprallig fyraåring som klarar av det mesta.

    SvaraRadera
  17. Tack!
    Hittade hit för ett tag sedan och nu tittar jag in nästan varje dag. Har inte läst allt från början men jag tar lite i taget
    Jag älskar ditt sätt att skriva, varmt, roligt och direkt från hjärtat.
    Vi kände så väl igen oss i ditt inlägg om "god cop, bad cop". Jag skrev faktiskt ut det så nu sitter det på en vägg i köket. "Men, det är ju precis så här vi har det" sa min sambo.
    Tack för en superbra blogg! Ha det gott!

    SvaraRadera
  18. Att få följa Abbe och hans familj är så givande!
    Man skrattar och gråter.
    Jag är glad att fler hittar hit!
    Att läsa om Abbe är något jag uppmanar folk jämt och ständigt.
    Allt från andra föräldrar till psykologer på Hab, till läkare.

    SvaraRadera
  19. Hej AbbesPappa! Jag hittade hit via vimmelmammans blogg. Nu är jag fast här med. Hur ska jag nu kunna göra nåt vettigt? =)

    Heja Er!

    Kram

    SvaraRadera
  20. Du är värd alla läsare som finns! Det är underbart att se de fina inläggen från alla nya som kommit till Heja Abbe. Vi ses!

    SvaraRadera
  21. Hej hej Abbes familj! Jag har sett att Abbes pappa har lämnat ganska många inlägg på "Allt Om Barn"-bloggarna, och nu har jag tagit mig tid att läsa hela bloggen, från början till slut. Som många andra, skrattat och gråtit om vartannat! *kram*

    SvaraRadera
  22. Jag har snubblat in några gånger och läst sammanfattningen och tänkt at jag borde läsa allt någon gång när jag hinner.. men tills dess var det här inlägget som gjorde ett riktigt starkt intryck: http://www.hejaabbe.com/2008/09/elva-mnader-av-nytt-liv.html

    SvaraRadera
  23. Hej, jag har gjort det osannolika och läst bloggen från dess begynnelse. Det har tagit sin lilla tid och som du ser har jag fortfarande en bit kvar till realtid, men det har vart underbar läsning hittills och jag tror att jag kan förvänta mig detsamma av fortsättningen. Så jag vill tacka dig och säga Heja Abbepappan för att du orkar att ta dig tid att skriva en underbar blogg.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.