Tålamod.

21:50

Man måste ändå beundra vissa delar av den svenska sjukvården. Visst kan köerna på akutmottagningar vara oändligt långa. Och visst kan man fråga sig vad de sysslar med på den lokala vårdcentralen. Men när det handlar om specialisterna, de där avdelningarna som tar hand om såna patienter som det lyckligtvis inte finns så vansinnigt många utav, så fungerar det överraskande bra, enligt min erfarenhet.

Idag var Abbe för jag vet inte vilken gång i ordningen hos Mun-H. Tandläkaren för barn och vuxna med sällsynta diagnoser, kan man säga. Men Abbe öppnar inte munnen när vi är där. Därav alla besöken.

Och det är just här professionalismen kommer in. Om Abbe inte vill, ska vi inte tvinga honom. Han får inte bli rädd för att komma hit. Så resonerar de.

Istället tog de efter några av de första misslyckade besöken bilder på avdelningen, entrén, sköterskan, stolen och lite olika verktyg och munspeglar. Allt kördes ut på några A4-ark som plastades in och damp ner i vår brevlåda. Så att vi skulle kunna titta på bilderna ihop med Abbe och prata om vad som väntar honom.

Sedan följde ett antal besök där Abbe bara skulle få vänja sig vid lokalerna, stolen och miljön. Målet är inte att kunna genomföra en undersökning, utan bara att får Abbe varm i kläderna. Första gången öppnade han inte munnen alls. Andra gången fick mamman borsta hans tänder lite, men inte sköterskan. Och idag var det dags igen.

Abbe, storebror och mamman var där. I en och en halv timme åkte killarna upp och ner i stolen, sög vatten ur olika muggar med salivsugen, sög saliv ur sina egna munnar, testade den lilla maskinen man putsar tänderna med och lekte med än det ena än det andra. Sköterskan gav speglar och andra verkytg till Abbe så att han skulle ha händerna fulla. Allt för att hon skulle få en chans att ta en liten titt i hans mun utan att han höll båda händerna för. Det gick sådär.

Inte blev det mycket undersökning gjord, men sköterskan konstaterade i alla fall att Abbe inte verkar vara speciellt rädd för att vara där. Han har väl bara bestämt sig för att ingen kommer in i käften på honom. Vet inte om munnen är ett känsligt område, om det är obehagligt för honom på något vis? Inte helt osannolikt, med tanke på hur krångligt det är att få Abbe att äta ibland.

Nu tar vi paus till efter jul, och så försöker vi igen. Men tänk att det finns så mycket tålamod i en sån här verksamhet. Tänk att man resonerar så klokt. Och tänk om fler vågade jobba på det här viset. Tänk att jag tror bannemig att Abbe kommer att börja samarbeta till slut.

När han slutat att vara så extremt treårig som han är just nu.

Andra bloggar om , ,

18 kommentarer

  1. "vara så extremt treårig", där har du nog en stor del av sanningen. :-)

    Extra applåder för deras klokhet, det värmer att läsa.

    SvaraRadera
  2. Jag har också en treåring! Innan jag fick barn hade jag inte en aning om att så små kan vara sååå envisa.

    Igår stod han i badrummet och skrek och skrek och skrek för att jag skulle hjälpa honom att dra upp ärmarna på tröjan när han skulle tvätta händerna. Jag hade fullt upp med en storebror som ramlat och skrapat knät och sa lugnt till lillkillen att han fick komma till oss och få hjälp men han vägrade. Skrek och skrek. När jag till slut lugnat och tröstat storebror gick jag till lillebror. Bara för att mötas av ett argt "JAG KAN SJÄÄÄÄLV" när jag började hjälpa honom att dra upp ärmarna.
    Jösses :).

    SvaraRadera
  3. PS... glömde... underbar och klok personal!!!!!!!!

    SvaraRadera
  4. Underbart att höra att det finns den sortens professionalism! Små små framsteg är det ju också, det blir spännande att höra hur det går nästa gång. Jag tror det var bra att storebror också var med!

    SvaraRadera
  5. Vad skönt att höra att det går åt rätt håll för Abbe. Om fyra veckor ska Elliot till vår lokala specialisttandvård. Jag önskar att vi hade fått göra alla tandläkarbesök hos 22q11-teamet men vi får väl ge det en chans. Förhoppningsvis har dom träffat något 22q11 barn förut ( nackelen med att bo i en småstad ).

    SvaraRadera
  6. Det finns många duktiga människor där ute.
    När Lillebror var liten och vi har hos tandläkaren första gången sa han att han aldrig mer ville gå dit. Jag frågade varför och han svarade att han tyckte tandläkaren pratade så konstigt. Tandläkaren var väääldigt pedagogisk när han pratade.... :D

    SvaraRadera
  7. Det finns snälla människor. När jag fick paniklåsningar i käken hos tandläkaren (efter en extremt ICKE pedagogisk tandläkare som försökt bända upp munnen på mig och sagt HURRU SÅNT HÄR GÖR MYCKET MINDRE BARN ÄN DU UTAN ATT GNÖLA) fick jag ta ledigt från skolan och följa med pappa när han skulle fixa gamla femtiotalslagningar som lossnade. Sitta där, titta på, vänja mig vid lukten och ljuden och allt sånt.

    Då var jag ändå... vad var jag, fjorton-femton? Jag gillar fortfarande doktor Uffe. Jag är tjufem och han fattar fortfarande att ibland behöver jag lite extra tid på mig att djupandas och tänka på havet.

    SvaraRadera
  8. Den tid man förlorar på att ta det lugnt och göra saker och ting på barnens villkor i början vinner man tillbaka tjugofallt i andra ändan när det lossnar och man utan protester och rädsla kan få göra det man vill, oavsett om det handlar om att titta i öron, lyssna på lungor eller titta i munnar. Om fler kunde inse det skulle det bli lättare både för barnet självt och för oss som arbetar med barn i vården.
    Det gläder mig att höra att man har bemött Abbe på det enda sätt man bör. Hoppas att det lossnar snart.

    SvaraRadera
  9. Fast ibland är det väl nästan dumt envist om det inte finns ett nödvändigt behov. Lite ålder gör väl skillnaden, som du nog också tänkt.

    Vi fick också komma till Mun-H. Fast nu har jag sagt att vi inte vill, för de vill ju inget och vi kan inte göra en massa saker bara för att, liksom. Sååå roligt är det inte!

    SvaraRadera
  10. Jättehärlig blogg, måste jag säga. Det är första gången jag är här. Tycker inläggen är jättebra skrivna och bilderna är väldigt proffsiga. Denna blogg ska jag forsätta besöka. :)

    SvaraRadera
  11. Specialister är underbara människor!

    SvaraRadera
  12. De som inom sjukvården arbetar med barn ska verkligen brinna för det de håller på med, annars fungerar det inte. Och det är otroligt skönt att höra att det är desto mer förståelse hos specialister - vilket man inte alltid kan förvänta sig heller, tyvärr. Applåder!

    SvaraRadera
  13. Vilken underbar personal! :-)
    Tänk om min tandläkare hade varit så underbart bra när jag var barn - då hade jag sluppit bita henne i fingret.... ;-)

    SvaraRadera
  14. Vad härligt att det finns ett sådant ställe! Vi har varit med vår pojke med Down syndrom hos tandläkaren ett antal gånger utan någon framgång än så länge. Men ert ställe låter bara så fint!

    Appropå tänder, vi har haft ett hiskeligt besvär med tandtvätt även vi, ända tills vi köpte boken Prick och Fläck tandtrollar! Bakom i boken finns en borstningsång och den funkar!!!! Melodin är blinka lilla stjärna med tandtrollsord.
    Efter att Elmer sett på när lillebror får tänderna borstade med "vacker sång" (jag sjunger som en kråka) ville även han prova. Upp gick munnen och vi fick borsta!! Första gången på 4 år utan tvång! Kan ju vara värt att pröva ;-)

    Vi använder Brauns barn elborste med "pausmusik",även den underlättar en aaaaning!
    Kämpa på!

    SvaraRadera
  15. så skönt att läsa att det finns hopp..många gånger glömmer man det lilla i det stora hela..pga av tidsbrist och brist på äkta engagemang...specialisterna är suveräna!!!
    kram!

    SvaraRadera
  16. Kul att höra att de tar sig tid trots all tidspress inom sjukvården!
    Vet inte om Abbe tycker det är kul med djur, men min Kalle gick till tandläkaren för första gången för ett år sedan. Jag var helt säker på att han skulle bita ihop och vägra öppna käften trots de roliga attraktionerna. Jag tog med ett plastlejon som ryter. Han fick skrämma tandläkaren och tandläkaren fick räkna lejonets tänder först. Vet som sagt inte om djur är nåt som lockar Abbe?

    Tack för en toppenblogg & grattis till den fina recensionen!

    SvaraRadera
  17. Det var ju inte två händer och napp i vägen den här gången i varje fall! Om man ska tillåta sig själv att se en aning positivt på framgången

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.