Surrealism när den är som bäst.

12:45

Med benäget tillstånd från min kollega Micke presenterar jag här hans beskrivning av gårdagskvällen. Se det som ett litet gästbloggande. Alldeles underbar läsning om en synnerligen bekant verklighet.

[Scenen: Två treåriga tvillingar ska sova. Sagoläsingsdags. Ena tvillingen sitter på golvet, hamrar på en bultbräda från Brio och flåsar regelbundet i en ouppblåst ballong som hänger i munnen.
Andra tvillingen, som är lite förkyld, sitter uppkrupen i sängen bredvid Pappa, som förväntas läsa sagan.]

- Vilken saga ska vi ta i dag då, undrar Pappa
- Den här
- Askungen?
- Ja
- Ok, då tar vi…
- Var står Askungen?
- Här på framsidan [Pappa pekar på ordet Askungen]
- Nånstans?
- Där!
- Nånstans?
- Jamen där där jag pekar med fingret
- Nånstans?
- Där, ser du inte A:et som är i början?
- Nånstans?
- Där
- Okej

[Bult, bult, flås, flås..]

Pappa bläddrar upp sidan tre i boken:
- ”Det var en gång en ung och vacker flicka som kallades Askungen. Hennes mor …”
- Där står Askungen!
- Ja just det, där står det också
- Och där (pekar på omslaget)
- Just det…”Det var en gång en…”
- Jag är inte Askungen.
- Nej, jag vet det, det är hon som är på teckningen där.
- Nånstans?
- Där, där jag pekar
- Hon är dum.
- Askungen?
- NEEEEJ, HON! (pekar på Styvmodern)
- Ja just det.
- Åsså dom är också dumma
- Just det, det är Askungens dumma systrar Gabriella och Petronel…
[My upphör plötsligt med bultandet:]
- GABRIELLA GÅR PÅ VÅRAT DAGIS!
- Nej, det här är en annan Gabriella som är Askungens syster
- Nånstans?
- Där (Pappa pekar i boken)
- Vem är det?
- Det är ju Gabriella och Petro…
- GABRIELLA GÅR PÅ IGELKOTTEN!
- Ja just det, men det här är en annan Gabriella
- Hon gör sönder Askungens klänning!
- Ja, men det händer lite senare.
- Varför då?
- Ja, lite längre fram i boken.
- Nånstans?

[Bult, bult, flås, flås..]

Pappa tröttnar lite och suckar:
- Ska vi läsa den här sagan eller inte?
- Vilken då?
- Askungen!
- Jaaaaa!
- "Det var en gång en ung flicka som kallades Askungen. Hennes Mamma vad död, så…”
- Vilka är dom?
- Menar du mössen? Dom heter Jack och Gus.
- GUSTAV GÅR PÅ IGELKOTTEN!
- Ja det är nästan samma namn.
- Hurdå?
- Tja det…
- Jag tycker hon är dum. (Milla pekar på Styvmamman)
- Men jag tycker hon är lolig!
- Rolig? Hur då?
- JAG TYCKER DEEEET!
- MEN JAG TYCKER INTE DEEEET!

[Bult, bult, flås, flås...]

Pappa blir ännu lite tröttare:
- Ta det lugnt nu! Ska jag läsa saga eller inte?
- JAAAAAAAA
- ”Det var en gång en ung och vacker flicka som kallades Askungen.
- Lille katt, lille katt , lille söte kaaaattaaaa…
- …Hennes mor var död och hennes far hade gift om …”
- Där står askungen
- Ja just det…”Hennes far hade gift om sig och”
- Nånstans?
- Ja hennes Pappa är också död och är inte med här i boken.
- Varför då?
- Ja det handlar om Askungen och…
- Är hon Askungen?
- Nej det är Gabriella och Petro…
- GABRIELLA GÅR PÅ IGELKOTTEN!
- Ja just det
- En Anna Gabriella!
- Heter hon Anna Gabriella?
- NEEEEJ – EN ANNA GABRIELLA
- Ja, det är en annan Gabriella, i alla fall, så hade Askungens far gift om sig och när han dog visade styvmodern sitt rätta jag och…
- Jag har ont här (Milla visar upp en tumme med ett Bamseplåster på).
- Jaha, vad har du gjort där då?
- Jag slogge mig på dagis
- Idag?
- Nej det gör ont därinne (pekar på tummen).
- Och jag har också ont (My drar upp byxorna och pekar på ett plåster på knäet)
- Aj aj aj, men vet ni varför de kallade Askungen för Askungen?
- Hon heter det.
- Nej hon kallades bara det – på samma sätt som jag kallar dig för ”Lilla Guldklimpen”
- Å jag då?
- Ja, jag kallar dig för lilla Guldklimpen också.
- Jag heter inte det!
- Nej jag vet det, men jag säger bara så, för att jag tycker om dig så mycket.
- Jag vill inte det.
- Nänä, men ska vi läsa sagan nu?
- JAAAAAAA!

[Bult, bult, flås, flås...]

Pappa bläddrar en sida:
- ”En dag kommer brevbäraren med ett brev som ser…”
- Var är Askungen?
- Där!
- Nånstans?
- Där, där jag pekar! ”Och brevet är från Kungen som bjuder in alla unga flickor…”
- Vem är det?
- Kungen, det är han som bestämmer i landet. My, kan du sluta banka nu!
- Var då?
- Lille katt, lille katt, lille söte kaaaaattaaaaa, vet du att…
- Ja Kungen är inte med på teckningarna här, han kommer senare.
- Varför då?
- Det kommer i nästa kapitel, men det fortsätter vi med i morgon. Nu säger vi god natt.
- NEEEEJ! LÄS NUUUU!
- Nej, då har vi ju inget att läsa i morgon.
- Kan läsa igen.
- Ska vi läsa Askungen i morgon också?
- Varför då?

[Bult, bult, flås, flås...]

Andra bloggar om , , ,

43 kommentarer

  1. Jag har skrattat så jag ligger dubbelvikt över tangentbordet. Så är det! Sannerligen! Hälsa och tacka för denna lysande berättelse!

    SvaraRadera
  2. Vilket tålamod! Han borde spela in dom på band och spela upp det för dom när dom får egna barn.

    SvaraRadera
  3. Ååååååååååå!!!

    Jag skrattade också mig igenom hela inlägget! Precis så är det ju.

    Pappan verkar dock ha ett större mått tålamod än jag. Tror jag hade suckat, smällt ihop boken och gått därifrån. Eller så hade jag snott bultbrädan och satt mig för att hamra själv.

    Och blåst upp den förbenade ballongen.

    Härligt inlägg!

    SvaraRadera
  4. haha vilket underbart inlägg å vilket tålamod !! :)

    SvaraRadera
  5. Suveränt! Snacka om att fånga verkligheten. Ha,ha,ha!

    SvaraRadera
  6. Ha, ha vad jag skrattade! Kan se det hela framför mig....

    SvaraRadera
  7. Ojojoj, det där var riktigt underhållande att läsa (kanske inte riktigt lika underhållande att uppleva)! Lite som "Mormor gråter" av Gardell. Hälsningar från Susanna som bor i Kenya

    SvaraRadera
  8. Godegudgodegudgodegud! Tack för flashbacken! Hahahahaha...

    SvaraRadera
  9. Hahahahahahaha...

    "Varje ålder har sin charm", är nog delvis en efterkonstruktion ;-)

    SvaraRadera
  10. Vilken underbar beskrivning jag skrattar också så jag ligger dubbelvikt över tangentbordet....
    Just så har jag det hemma med mina två tjejer.

    SvaraRadera
  11. Underbar läsning!

    Har inte egna barn än, men en liten extrakotte hos bästa vännen.
    Ungefär sådär ser det ut när han ber mig läsa saga.

    Har tvillingar i släkten så det är ju inte helt omöjligt att det kommer se ut sådär i min framtid :)

    SvaraRadera
  12. Känns nästan lite morfar prosten över detta :D älskvärd far och underbara ungar!!

    SvaraRadera
  13. Hehe, underbart! Helt galet vilket tålamod han ändå hade. Själv hade jag gett upp låååångt tidigare!

    SvaraRadera
  14. Jag har skrattat så jag gråter! Höll på att inte ta mig igenom texten, p.g.a. skrattkramper. Vilken otroligt målande och beskrivande text. Kan inte Micke också starta en blogg,för ett sådant här skratt gör att man mår så bra och helt säkert förlänger det livet.
    Micke - Vilket tålamod du har! Jag är full av beundran!

    SvaraRadera
  15. haha! galet! jag ska aldrig skaffa barn.. ;)

    SvaraRadera
  16. HAHAHA!! Bult bult flås flås, kan se det framför mig. Så jäkla kul skrivet!

    Annas kommentar är också jäkligt kul.

    SvaraRadera
  17. Roligt, roligt, roligt. Och en stor eloge till pappan för det enorma tålamodet!

    SvaraRadera
  18. Finns det nån smiley som skrattar så den gråter?
    Ikväll när jag äntligen fått gosse nr 2 att somna (efter en halvtimmes gormande) började grannen hamra i väggen. En klassiker.

    SvaraRadera
  19. Hahaha, det var väldigt underhållande läsning. Big up för den pappan!

    Fred & Kärlek

    SvaraRadera
  20. Så otroligt skön läsning. Jag brukar ge upp tidigare.

    SvaraRadera
  21. Nellies mamma: Jag förslog också att han skulle starta en blogg, men han var inte så sugen. Däremot kanske det kan komma fler gästbloggningar om vi har tur.

    SvaraRadera
  22. Tårar i ögonen, varma skratt och många styrkekramar till er!! Du berör verkligen när du skriver - både om era svåra tider och er vardag!
    Ni är otroligt starka och verkar vara en superfamilj!

    SvaraRadera
  23. ÅHHHHHHH vilket uppslag! Jag är med i en lokalrevy i Tibro kommun (www.vintergatan.nu) och vi håller på att skriva manus för fulla muggar nu för att ha premiär på nyårsafton, kan inte du snälla rara abbes pappa fråga Micke om jag får använda hans verklighet att göra en sketch av, jag tror att majoritetetn av alla föräldrar skulle känna igen sig och ligga mer än dubbelvikta, precis som jag gjorde när jag läste denna UNDERBARA verklighet! Jag finns att nå på mail toobatakesitall@hotmail.com och skulle vara såååå tacksam om jag fick använda delar av hans verklighet att bjussa lilla Tibro på ett skratt! *kramen*

    SvaraRadera
  24. Skål! Så är det! Verkligheten när den är som bäst. Fick lära mig i kväll att tecknet för whisky är samma som hamburgare men lite mer upp i luften lite som om man fått en w eller ett par i sig, och vin är V med pek mitt för munnen, öl boksstaverar man...
    Fin blogg. Heja alla!

    SvaraRadera
  25. PÅ TV:n fem myror. Bokstaven S
    Lillebror A: a-a-a-a
    Storasyster E: neej, det är ett ess. ESS!
    A: A, E, E, A
    E: NEJ!! ESS säger jag
    TV:n: ESS. ess.
    A: Aaaaa
    E: sluta nu (gråter) det är ett ESS!
    Mamman: han är två år gammal, sluta själv för guds skull

    SvaraRadera
  26. Klockrent! Man garvar sig ju halvt fördärvad, garnityret hamnar en aning på sniskan!
    Har själv tre kottar i varierande åldrar, dock inte så små längre, men man minns såna här saker och känner igen sig så väl, det är lite skräckblandad förtjusning över det hela.. :-)
    Tack för dagens största garv!
    Och keep it up, Abbes pappa, din blogg är helt fantastisk!
    Heja hela Abbe-familjen! You Rock!!

    SvaraRadera
  27. *asg*

    Härom kvällen såg jag genom fönstret hur grannen låg i soffan med sin tvååring och boken framför näsan. Det gick inte så bra.
    Inte alls.
    Hon läste och ungen stod mest på huvudet eller rullade runt som en sprickfärdig grillkorv.

    SvaraRadera
  28. Åhh nu förgyllde du min dag igen! Tacka din kollega.

    SvaraRadera
  29. Det här var det roligaste jag läst på länge!
    Fantastiskt.

    SvaraRadera
  30. Helt underbart, ett sådant tålamod han har.
    Trevlig blogg överlag !

    Fortsätt så !

    SvaraRadera
  31. Jisses..har skrattat så tårarna rinner..detta var det bästa jag läst på väääldigt länge. Tack för en så otroligt roande stund!
    Kram

    SvaraRadera
  32. nu har jag nog använt varenda muskel i ansiktet...C yaaa..

    SvaraRadera
  33. Haha...jag tror att jag dör.:-D

    SvaraRadera
  34. Helt underbart!
    Jag skrattar fortfarande och känner totalt igen mig.

    SvaraRadera
  35. Klingar bekant!!!!
    Ett sådant tålamod har jag inte med våra tvillingar måste jag erkänna.

    Tack för en underbar läsning.

    SvaraRadera
  36. mer gästbloggande!!!! Så vansinnigt roligt!

    SvaraRadera
  37. Detta var det roligaste jag läst på länge! :-D
    Tack för ett gott skratt! :-)
    och tack för att du har en så underbar blogg!

    SvaraRadera
  38. vilket inlägg! det värmer i hela hjärtat! han bör spela in dessa godnattsagor och vara knäpp tyst om de i femton år och sedan ta fram de på studentdagen! helt underbar, hälsa å tacka!

    SvaraRadera
  39. Tror inte jag läst något så underbart roligt på länge.

    Jag vred mig i kramper. Stackars man, han hade inte en chans.

    SvaraRadera
  40. Fortfarande lika kul två år senare...

    SvaraRadera
  41. om det var så ändå.........w

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.