08 oktober 2008

Föräldramöte.

Ikväll var det föräldramöte på förskolan. Vad sa du? Nej, det var inte det jag var på för någon vecka sedan. Då var det årsmöte i föreningen som driver skolan och förskolan och förskoleklassen. Nu var det ett sådant där vanligt möte som man har på alla förskolor, antingen de är kommunala eller drivs som kooperativ. Personalen berättar lite, föräldrar och barn presenteras, man fikar och gör kanske något grupparbete. Väldigt trevligt på alla sätt och vis.

Jag passade på att ta tillfället i akt att berätta lite för allihopa om Abbe och hans syndrom. Nej, vi har faktiskt aldrig fått tillfälle att göra det tidigare på något vettigt sätt. Inte så att vi inte har fått lov alltså, det har bara inte blivit av. Många av de andra föräldrarna vet såklart redan en del, andra kanske har undrat lite och vissa är ju helt nya och kände inte till någonting.

Jag tror det är bra att de vet. Om deras barn kommer hem och säger "Abbe är så konstig, han kan inte prata" eller "Mamma, jag fattar inte vad den där Abbe säger när han pratar till mig". Då är det bra att de vet, och kan förklara. Eller åtminstone fattar vad deras barn babblar om. Kanske undrar de varför barnet kommer hem och berättar hur man säger "gul bil" på teckenspråk? Nu vet de.

Andra bloggar om , , , ,

7 kommentarer:

  1. Antar att ni tidigare berättat om själva hjärtfelet??

    Vi har också berättat på dagis, om hjärtfelet. För att det ska finnas en förståelse från övriga föräldrar när Marcus inte är som sin sina jämnåriga. Han kommer att komma dit, men vet man inte att han är 3 fyllda skulle man lätt gissa på 2 skulle jag tro. Trots att inte intelligensen är det minsta eftersatt. Men pga av motorik och tal.

    Det är oerhört viktigt att andra föräldrar förstår att våra små hjärtisar är som alla andra barn, men inte samtidigt =)

    Men watch out...dom kommer ikapp!!!

    SvaraRadera
  2. Tror det är jättebra att man förklarar, annars gör föräldrar och andra människor sina egna analyser och antaganden och de brukar ju sällan stämma.
    Vår son behövde stödtecken när han var liten pga språkstörning och innan vi fick förklarat hur det låg till trodde folk att han var döv. Så tokigt kan det bli!

    SvaraRadera
  3. Det är ju jätte bra att förklara för föräldrarna på föräldrarmöte, så de vet vad de ska svara på ett ungefär till sina barn när de kommer hem & undrar en massa, vi berättade om vår dotters funktionshinder på ett föräldrarmöte och det var positiv respons...

    Ha de bra!

    SvaraRadera
  4. Håller med föregående talare. Är helt säker på att det är bra för alla inblandade att tala om. Barn (speciellt små barn) kan vara väldigt förstående.

    SvaraRadera
  5. Är ny på din sida, men fastnade direkt då jag har en storebror med Cri Du Chat-syndrom. Väldigt ovanligt. Han kan heller inte prata ordentligt, eller han har snarare sitt eget språk. Jag undrar nu om Abbe kommer kunna prata "ordentligt" i framtiden? Ser själv hur dumt det låter, men det intresserar mig otroligt mycket.

    SvaraRadera
  6. Vad bra att ni berättade!

    Jag var med om samma situation, fast omvänt, på mina barns förra förskola och det var guld värt. Helt plötsligt viste jag vad som var "fel" och jag viste också hur jag skulle förklara när barnen kom och frågade. Och för att inte tala om att respekten för föräldrarna djupnade!

    SvaraRadera
  7. Hamnade på din fina blogg av en slump, sökordet "gul bil" tog mig hit.

    Kolla gärna in vår blogg: http://gulabilar.wordpress.com/

    Låt andra få ta del av dina upplevelser av leken gul bil. Mycket filosofi blir det om gular bilar, vem äger alla dessa gula bilar, vilken gul färg är snyggast, hur går leken till, etc

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.