Blixtar och dunder.

23:13

Det mullrar. Dova rullande åsksalvor på långt avstånd blandas med explosiva knastrande varianter som uppenbarligen finns alldeles i närheten. Med jämna mellanrum förbyts det kolsvarta höstmörkret utanför mitt fönster till ljus för en kort sekund, och trädens silhuetter blixtrar fram mot en kritvit himmel.

Efter att ha fått inte mindre än tre datorer och en handfull modem förstörda av åskan tidigare har jag lärt mig en läxa. Alla sladdar är utdragna, el såväl som modem. Det är så det är att bo i skogen.

Tack och lov för trådlöst modem och bärbar dator.

Andra bloggar om , , , ,

9 kommentarer

  1. Så det var blixtar! Vi var osäkra här hemma, när det höll på så länge och inte mullrade. känndes som en slags strålkastare eller liknande. mysko.

    SvaraRadera
  2. Det var nog åskornas årsfestival igår.
    Synd att de höll den i Kinna... ;-)

    SvaraRadera
  3. Låter mysigt att bo i skogen.
    Du har inte lust att ta lite kort (som du gör så otroligt bra btw!) så vi får se hur det ser ut hemma hos er :) Trevlig helg och Heja Abbe! ;)

    SvaraRadera
  4. Katbat: Jorå, nog blixtrade det alltid. I alla fall i Lerum.

    Hasse: Eller hur? Det är ju rätt nära mellan Kinna och Lerum, åtminstone åskvägen, så jag håller med.

    Amanda: Det är mysigt. Men det kanske låter mer ödligt än det är när jag skriver så. Det är ett före detta sommarstugeområde som blivit åretruntboende. Men det ligger med skog och sjöar i alla väderstreck. Vi får väl se om det kommer lite bilder. En del finns nog redan på bloggen.

    SvaraRadera
  5. I min del av Lerum smällde det också rejält. Ett modem och digitalboxen rök. :-( Men lyckligtvis hade vi ett extra ADSL-modem liggande i en kartong på vinden (Telia skickade av misstag TVÅ när vi beställde bredband och bredbandstv för några år sedan och de sa att vi glatt kunde behålla det andra). Men digibox får vi snällt köpa - för 1700 kr! Buhu!

    SvaraRadera
  6. Hej Abbepappan!
    Jag trillade in på din blogg igår, och har nog tillbringat lite väl mycket tid här, för nu har jag läst hela. Jag har skrattat och gråtit, tårarna har sprutat och ibland har knappt vetat själv om det är av glädje eller sorg.
    Jag är själv ett (numera vuxet) barn som har tillbringat massa tid på sjukhus, jag känner väl till skräcken (ur Abbes perspektiv) och måste därför slå ett slag för dormicum. Min läkare skrev tidigt in i min journal att jag inte fick stickas utan rus. Tack gode gud för honom. Jag blev såpass skrämd som barn att jag först vid 21 års ålder vågade mej på injektionerna utan mitt älskade rus.
    Försök verkligen få det vid varje tiifälle! Det är värt så mycket för barnet! Särskillt när man dessutom är svårstucken, då är det bara onödigt att krångla med enbart emla. Sen är det helt sant att man glömmer vad som har hänt under ruset, och bara det kan vara värt mycket!
    Jag skriver nästan en roman här, förlåt, men din berättelse grep mej så otroligt mycket.
    Hejja Abbepappan!
    Förresten, vad gjorde ni hos barnreumatologen?
    /Tanya

    SvaraRadera
  7. Jo, här blixtrade och mullrade alldeles ljuvligt i minst 4 timmar igår. Någonstans mellan Kinna och Lerum kan stämma ;-)

    SvaraRadera
  8. Här i Huskvarna mullrade det lite ett tag för en stund sedan.

    SvaraRadera
  9. Ulla P: Aj då. Tur jag drog ut kontakterna då kanske.

    Seta: Oj. Jag blir så smickrad och imponerad när någon läser hela bloggen från början. Mäktigt. Och jag håller med dig, heja Dormicum. Angående reumatologen så är det där den läkaren finns som är bäst i landet på Abbes syndrom. Hon har doktorerat i ämnet och är spindeln i nätet i 22q11-teamet.

    Zio: Typ Landvetter, Härryda då kanske?

    Elisabeth: Se där, det sprider sig.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.